TRIBUNALENS DOM (sjätte avdelningen)

den 15 juli 2015 (*)

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för stål för spännarmering – Fastställande av priser, uppdelning av marknaden och utbyte av känsliga affärsuppgifter – En enda, komplex och fortlöpande överträdelse – Agentavtal – Huvudmannens ansvar för agentens rättsstridiga handlande – Huvudmannens bristande kännedom om agentens rättsstridiga handlande – Delaktighet i en av överträdelsens komponenter och kännedom om den samlade planen – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Proportionalitet – Principen om att påföljder och sanktionsåtgärder ska vara individuella – Obegränsad behörighet”

I mål T‑418/10,

voestalpine AG, Linz (Österrike),

voestalpine Wire Rod Austria GmbH, tidigare voestalpine Austria Draht GmbH, Sankt Peter-Freienstein (Österrike),

företrädda av advokaterna A. Ablasser-Neuhuber, G. Fussenegger, U. Denzel och M. Mayer,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av R. Sauer, V. Bottka och C. Hödlmayr, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaten R. Van der Hout,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K (2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010, om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38344 – Stål för spännarmering), i dess lydelse enligt kommissionens beslut K (2010) 6676 slutlig av den 30 september 2010 och enligt kommissionens beslut K (2011) 2269 slutlig av den 4 april 2011,

meddelar

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av ordföranden S. Frimodt Nielsen (referent) samt domarna F. Dehousse och A.M. Collins,

justitiesekreterare: förste handläggaren J. Palacio González,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 2 oktober 2014,

följande

Dom

 Saken i målet

1        Förevarande talan har väckts mot kommissionens beslut K (2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010, om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES‑avtalet (ärende COMP/38344 – Stål för spännarmering) (nedan kallat det ursprungliga beslutet), om åläggande av påföljder för en kartell mellan leverantörer av stål för spännarmering (nedan kallat SSA) i vilken medlemmarna fastställt kvoter, delat upp kunder, fastställt priser och utbytt känsliga affärsuppgifter om priser, volymer och kunder på europeisk, regional och nationell nivå.

2        Europeiska kommissionens ursprungliga beslut var riktat till

–        ArcelorMittal SA,

–        ArcelorMittal Wire France SA,

–        ArcelorMittal Fontaine SA,

–        ArcelorMittal Verderio Srl,

–        Emesa-Trefilería, SA (nedan kallat Emesa),

–        Industrias Galycas, SA (nedan kallat Galycas),

–        ArcelorMittal España, SA,

–        Trenzas y Cables de Acero PSC SL (nedan kallat Tycsa),

–        Trefilerías Quijano, SA (nedan kallat TQ),

–        Moreda-Riviere Trefilerías, SA (nedan kallat MRT),

–        Global Steel Wire, SA (nedan kallat GSW),

–        Socitrel – Sociedade Industrial de Trefilaria, SA (nedan kallat Socitrel),

–        Companhia Previdente – Sociedade de Controle de Participações Financeiras, SA (nedan kallat Companhia Previdente),

–        voestalpine Austria Draht GmbH, numera voestalpine Wire Rod Austria GmbH, den andra sökanden i detta mål (nedan kallat Austria Draht),

–        voestalpine AG, den första sökanden i detta mål,

–        Fapricela Industria de Trefilaria, SA (nedan kallat Fapricela),

–        Proderac – Productos Derivados del Acero, SA (nedan kallat Proderac),

–        Westfälische Drahtindustrie GmbH (nedan kallat WDI),

–        Westfälische Drahtindustrie Verwaltungsgesellschaft mbH & Co. KG (nedan kallat WDV),

–        Pampus Industriebeteiligungen GmbH & Co. KG (nedan kallat Pampus),

–        Nedri Spanstaal BV (nedan kallat Nedri),

–        Hit Groep BV,

–        DWK Drahtwerk Köln GmbH och Saarstahl AG (nedan gemensamt kallade DWK),

–        Ovako Hjulsbro AB,

–        Ovako Dalwire Oy AB,

–        Ovako Bright Bar AB,

–        Rautaruukki Oyj,

–        Italcables SpA (nedan kallat ITC),

–        Antonini SpA,

–        Redaelli Tecna SpA (nedan kallat Redaelli),

–        CB Trafilati Acciai SpA (nedan kallat CB),

–        ITAS – Industria Trafileria Applicazioni Speciali SpA (nedan kallat Itas),

–        Siderurgica Latina Martin SpA (nedan kallat SLM),

–        Ori Martin SA,

–        Emme Holding SpA, tidigare, och därefter på nytt kallat, Trafilerie Meridionali Spa (nedan kallat Trame).

3        Kommissionen har ändrat det ursprungliga beslutet två gånger.

4        Kommissionen antog först beslut K (2010) 6676 slutlig av den 30 september 2010 om ändring av det ursprungliga beslutet (nedan kallat det första ändringsbeslutet). Det första ändringsbeslutet innebar en nedsättning av de bötesbelopp som följande företag hade ålagts: ArcelorMittal Verderio, ArcelorMittal Fontaine, ArcelorMittal Wire France, ArcelorMittal España, WDI och WDV.

5        Det första ändringsbeslutet riktade sig till samtliga företag till vilka det ursprungliga beslutet var riktat.

6        Därefter antog kommissionen beslut K (2011) 2269 slutlig av den 4 april 2011 om ändring av det ursprungliga beslutet (nedan kallat det andra ändringsbeslutet). Det andra ändringsbeslutet innebar en nedsättning av de bötesbelopp som följande företag hade ålagts: Å ena sidan ArcelorMittal, ArcelorMittal Verderio, ArcelorMittal Fontaine och ArcelorMittal Wire France, och å andra sidan SLM och Ori Martin. Det andra ändringsbeslutet var enbart riktat till dessa företag.

7        Samtliga företag som väckt talan mot det ursprungliga beslutet har på tribunalens initiativ i förekommande fall delgetts båda ändringsbesluten.

8        Tribunalen har hört Voestalpine och Austria Draht om huruvida dessa ändringar av det ursprungliga beslutet har någon påverkan på innehållet i deras argumentation samt berett dem tillfälle att justera sina grunder och yrkanden i syfte att beakta denna eventuella påverkan.

9        Det ursprungliga beslutet, i dess lydelse enligt det första och det andra ändringsbeslutet, utgör i förevarande förfarande ”det angripna beslutet”.

10      Talan har, genom 28 ansökningar, väckts mot det ursprungliga beslutet, det första ändringsbeslutet, det andra ändringsbeslutet och de skrivelser som kommissionen riktat till vissa mottagare av det ursprungliga beslutet, vilka begärt en ny bedömning av deras betalningskapacitet (målen T‑385/10, ArcelorMittal Wire France m.fl./kommissionen, T‑388/10, Productos Derivados del Acero/kommissionen, T‑389/10, SLM/kommissionen, T‑391/10, Nedri Spanstaal/kommissionen, T‑393/10, Westfälische Drahtindustrie m.fl./kommissionen, T‑398/10, Fapricela/kommissionen, T-399/10, ArcelorMittal España/kommissionen, T‑406/10, Emesa Trefilería och Industrias Galycas/kommissionen, T‑413/10, Socitrel/kommissionen, T‑414/10, Companhia Previdente/kommissionen, T‑418/10, voestalpine och voestalpine Wire Rod Austria/kommissionen, T‑419/10, Ori/Martin/kommissionen, T‑422/10, Trafilerie Meridionali/kommissionen, T‑423/10, Redaelli Tecna/kommissionen, T‑426/10, Moreda-Riviere Trefilerías/kommissionen, T‑427/10, Trefilerías Quijano/kommissionen, T‑428/10, Trenzas y Cables de Acero/kommissionen, T‑429/10, Global Steel Wire/kommissionen, T‑436/10, Hit Groep/kommissionen, T‑575/10, Moreda-Riviere Trefilerías/kommissionen, T‑576/10, Trefilerías Quijano/ kommissionen, T‑577/10, Trenzas y Cables de Acero/kommissionen, T‑578/10, Global Steel Wire/kommissionen, T‑438/12, Global Steel Wire/kommissionen, T‑439/12, Trefilerías Quijano/kommissionen, T‑440/12, Moreda-Riviere Trefilerías/kommissionen, T‑441/12, Trenzas y Cables de Acero/kommissionen, T‑409/13, Companhia Previdente och Socitrel/kommissionen).

 Bakgrund till tvisten

I –  Den sektor som förfarandet avser

A –  Produkt

11      Den av kommissionen beivrade kartellen rörde SSA. Med denna term avses stålkablar och tvinnad valstråd samt, bland annat, dels stål för förspänd betong, som används vid byggen av balkonger, grundpålar eller rör, dels stål för efterspänd betong, som används vid industriella konstruktioner, konstruktioner under mark och brokonstruktioner (skäl 2 i det angripna beslutet).

12      SSA-produkterna omfattar såväl flera olika sorters entrådiga kablar (släta, glansiga eller galvaniserade, tryckta eller korrugerade) som flera sorters tvinnade kablar (glansiga, tryckta eller med ett ytterhölje av polyeten eller metall). Tvinnade SSA-kablar består av tre eller sju trådar. SSA saluförs i olika diametrar. Tvinnade specialkablar, det vill säga sådana som är galvaniserade eller som har ett hölje – infettade eller vaxade – och snedkablar (vanter), det vill säga galvaniserade överdragna tvinnande kablar som används vid brokonstruktioner, har emellertid inte beaktats av kommissionen (skälen 3 och 4 i det angripna beslutet).

13      Det har i det angripna beslutet även angetts att det i många länder krävs ett av nationella myndigheter utfärdat tekniskt godkännande. Ett godkännandeförfarande tar ungefär sex månader (skäl 5 i det angripna beslutet).

B –  Utbudsstruktur

14      Enligt det angripna beslutet kontrollerade deltagarna i kartellen gemensamt ungefär 80 procent av försäljningen inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). I de flesta länder fanns flera av de största tillverkarna representerade tillsammans med en och annan lokal tillverkare. Flertalet av de största tillverkarna ingick i metallurgiska grupper som även tillverkade valstråd, vilket utgör råvaran för och den dyraste beståndsdelen i SSA. Medan de icke integrerade företagen var tvungna att köpa sina egna råvaror på marknaden, kunde integrerade företag normalt sett räkna med att kunna förse sig ur det befintliga lagret inom gruppen. Industrin har under hela den konkurrensbegränsande samverkansperiod som fastställts i det angripna beslutet deklarerat en betydande och bestående överkapacitet inom SSA-tillverkningen (skälen 98 och 99 i det angripna beslutet).

15      År 2001 låg försäljningsvärdet på SSA inom EES på omkring 365 miljoner euro för en total volym, under samma år, på närmare 600 000 ton. Denna försäljning utgjordes till 20‒25 procent av SSA-tråd och till 75‒80 procent av tvinnat SSA. Dessa medelvärden skiljde sig dock något från land till land. Italien hade den högsta SSA-konsumtionen (ungefär 28 procent av SSA-försäljningen inom EES). Andra stora konsumentländer var Spanien (16 procent) och Nederländerna, Frankrike, Tyskland och Portugal (8‒10 procent var) (skäl 100 i det angripna beslutet).

C –  Efterfrågestruktur

16      Av det angripna beslutet framgår att efterfrågestrukturen för SSA var mycket varierande. Tillverkare av material till prefabricerade konstruktioner och specialiserade byggföretag använde SSA, till exempel vid konstruktioner för stabilisering av byggnader och broar. Kundkretsen bestod av ett mycket litet antal stora kunder – såsom Addtek International Oy AB (nedan kallat Addtek), numera Consolis Oy AB, vilket stod för mellan 5 och 10 procent av SSA-konsumtionen inom Europeiska unionen – och ett stort antal mindre kunder (skälen 101 och 102 i det angripna beslutet).

17      Handelsbruket skiljde sig från en medlemsstat till en annan. SSA‑tillverkarna och deras kunder ingick ofta ramavtal med en löptid på sex eller tolv månader. Kunderna gjorde därefter beroende på efterfrågan beställningar inom överenskommet volymintervall till överenskommet pris. Avtalen förlängdes regelmässigt efter ytterligare förhandling (skäl 103 i det angripna beslutet).

D –  Handeln inom Europeiska unionen och EES

18      Enligt vad som har angetts i det angripna beslutet pekar försäljningsvolymen av SSA under den period som berörs av kartellen på att det förelåg en intensiv handel mellan medlemstaterna i unionen. SSA tillverkades och såldes i hela EES (skäl 104 i det angripna beslutet).

II –  Voestalpine och Austria Draht

19      Austria Draht är en österrikisk valstrådstillverkare. Från den 24 februari 1988 till den 3 december 2002 ägdes 95 procent av dess aktier av Voest-Alpine Stahl Gesellschaft GmbH och 5 procent ägdes av Donauländische Baugesellschaft GmbH. Efter en intern omstrukturering den 3 december 2002 förvärvade voestalpine Bahnsysteme GmbH, vilket rättsligt och fullt ut efterträdde Voest-Alpine Stahl Gesellschaft, 99,95 procent av aktierna i Austria Drahts. Såväl Voest-Alpine Stahl Gesellschaft som voestalpine Bahnsysteme är helägda dotterbolag till det österrikiska voestalpine (skälen 44 och 45 i det angripna beslutet).

20      I Italien överlät Austria Draht försäljningen av SSA till en agent, nämligen det italienska företaget Studio Crema CAP Srl (nedan kallat Studio Crema), vilket drevs och företräddes av G. Denna person var inte befullmäktigad att underteckna avtal ingångna med Austria Drahts kunder, utan avtal ingicks alltid direkt av Austria Draht (skäl 46 i det angripna beslutet).

21      Under beskattningsåret 1 april 2001‒31 mars 2002 hade voestalpine en omsättning på ungefär 18,27 miljoner euro från den av kommissionen beaktade SSA‑försäljningen inom EES. Omsättningen i fråga härrörde uteslutande från Austria Drahts försäljning. Under beskattningsåret 1 april 2009‒31 mars 2010 uppgick voestalpines konsoliderade globala omsättning till 8,55 miljarder euro (skäl 47 i det angripna beslutet).

III –  Administrativt förfarande

22      Den 9 januari 2002 överlämnade Bundeskartellamt (tysk konkurrensmyndighet) handlingar till kommissionen. Handlingarna rörde ett i en lokal tysk arbetsdomstol pågående mål angående uppsägningen av en tidigare anställd hos WDI. Den anställde, vilken påstod sig ha varit inblandad i en överträdelse av artikel 101 FEUF avseende SSA, hade i sammanhanget avslöjat vilka företag som var inblandade och gett in de första uppgifterna kring överträdelsen. (skäl 105 i det angripna beslutet).

A –  Den första ansökan om förmånlig behandling som DWK beviljades

23      Den 18 juni 2002 inkom DWK med ett memorandum till kommissionen avseende en överträdelse av artikel 101 FEUF på SSA-området, i vilken företaget självt och andra företag var inblandade. DWK uppgav i det sammanhanget att det hoppades komma i åtnjutande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2002 om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, s. 3) (nedan kallat meddelandet om förmånlig behandling) (skäl 106 i det angripna beslutet).

24      Den 3 juli 2002 hade DWK:s företrädare och kommissionen ett möte där de diskuterade förfarandet för förmånlig behandling. Den 19 juli 2002 beviljade kommissionen DWK villkorlig immunitet mot böter med stöd av punkt 8 b i meddelandet om förmånlig behandling, med hänsyn till att DWK var först med att inkomma med bevismaterial som möjliggjorde för kommissionen att fastställa en överträdelse av artikel 101 FEUF i samband med en misstänkt kartell mellan SSA‑tillverkare i hela unionen (skäl 107 i det angripna beslutet).

B –  Utredningar och begäran om upplysningar

25      Den 19 och 20 september 2002 genomförde kommissionen kontroller på plats, med stöd av artikel 14.2 och 14.3 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av artiklarna [101 FEUF] och [102 FEUF] (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8), hos bland andra DWK, WDI, Nedri, Tréfileurope, Tycsa, Redaelli, CB, Itas, ITC, SLM och Edilsider (vilket företag tillhörde en försäljningsagent för Tréfileurope Italia Srl, numera ArcelorMittal Verderio), samt hos deras respektive dotterbolag eller närstående bolag (skäl 108 i det angripna beslutet).

26      Från och med den 19 september 2002 sände kommissionen, med stöd av artikel 11 i förordning nr 17 och artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 FEUF] och [102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1), flera skrivelser där kommissionen begärde upplysningar från de företag till vilka det ursprungliga beslutet var riktat, från deras moderbolag, från andra företag, från vissa personer (en pensionerad tidigare anställd hos Redaelli och sedermera rådgivare i handelsfrågor, och en försäljningsagent för Tréfileurope Italia, genom Edilsider) samt från vissa branschorganisationer (skäl 109 i det angripna beslutet).

27      Den 7 och den 8 juni 2006 genomförde kommissionen en inspektion på plats hos en familjemedlem till en tidigare anställd hos Redaelli, med stöd av artikel 20 i förordning nr 1/2003 (skäl 114 i det angripna beslutet).

C –  Ytterligare ansökningar om förmånlig behandling och kommissionens svar

28      Bland mottagarna av det angripna beslutet ansökte vissa företag, däribland ITC, Nedri, SLM, Redaelli och WDI, officiellt om förmånlig behandling med stöd av meddelandet om förmånlig behandling. Tycsa bekräftade förekomsten av konkurrensbegränsande uppgörelser, men ansökte inte om förmånlig behandling (skäl 110 i det angripna beslutet).

29      ITC ansökte om förmånlig behandling den 21 september 2002, genom att inge bevis från den period då händelserna utspelade sig avseende möten som hållits mellan SSA tillverkare under åren 1979‒2002. Den 11 november 2002 ingav ITC även en företagsredogörelse. Den 10 januari 2003 beviljade kommissionen ITC en preliminär nedsättning av böterna på 30‒50 procent förutsatt att företaget fortsatte att iaktta villkoren i punkt 21 i meddelandet om förmånlig behandling (skäl 111 i det angripna beslutet).

30      Den 17 oktober 2002 besvarade Tycsa en begäran om upplysningar genom att erkänna de faktiska omständigheterna och inge för företaget komprometterande bevisning. Den 21 oktober 2002 besvarade Redaelli en begäran om upplysningar genom att inge för företaget komprometterande bevisning och den 20 mars 2003 ingav företaget en officiell ansökan om att få komma i åtnjutande av meddelandet om förmånlig behandling. Den 23 oktober 2002, som svar på en begäran om upplysningar, inkom Nedri med bevisning samtidigt som det ansökte om att få komma i åtnjutande av meddelandet om förmånlig behandling. Den 30 oktober 2002 ansökte SLM, i samband med att företaget besvarade en begäran om upplysningar, om nedsättning av böterna. Den 4 november 2002, den 6 mars 2003 och den 11 juni 2003 ingav Tréfileurope, som svar på en begäran om upplysningar, för företaget komprometterande uppgifter och en företagsredogörelse i syfte att åtnjuta en tillämpning av meddelandet om förmånlig behandling. Den 17 mars 2004 besvarade Galycas en begäran om upplysningar genom att erkänna de faktiska omständigheterna och göra vissa avslöjande uttalanden. Den 19 maj 2004 ingav WDI en företagsredogörelse i syfte att komma i åtnjutande av en tillämpning av meddelandet om förmånlig behandling. Den 28 juni 2007 ingav ArcelorMittal, jämte andra kontakter med kommissionen, en ansökan om förmånlig behandling som i huvudsak innehöll handskrivna anteckningar från den period då händelserna utspelade sig. Anteckningarna hade tagits av en tidigare anställd hos Emesa och omfattade perioden 1992‒2002 (nedan kallade Emesa-anteckningarna) (skäl 112 i det angripna beslutet).

31      Som svar på ansökningarna om förmånlig behandling riktade kommissionen en skrivelse daterad den 19 september 2008 till ArcelorMittal, Nedri och WDI, vari de upplystes om att de inte kunde få immunitet och att kommissionen avsåg att med stöd av punkt 26 i meddelandet om förmånlig behandling sätta ned böterna inom de gränser som föreskrivs i punkt 23 b i detta meddelande. Samma dag riktade kommissionen en skrivelse till Redaelli och SLM, varigenom dessa fick avslag på sina ansökningar om förmånlig behandling (skäl 113 i det angripna beslutet).

D –  Inledande av förfarandet och meddelandet om invändningar

32      Den 30 september 2008 antog kommissionen ett meddelande om invändningar riktat till flera företag, däribland voestalpine och Austria Draht.

33      Samtliga mottagare av meddelandet om invändningar yttrade sig skriftligen över de invändningar som kommissionen formulerat.

E –  Tillgång till handlingar, muntligt hörande och betalningskapacitet

34      Mottagarna av meddelandet om invändningar fick tillgång till en kopia av kommissionens handlingar i ärendet på en DVD-skiva. Samtidigt erhöll företagen en förteckning där samtliga undersökningshandlingar räknades upp och där tillgängligheten för varje dokument angavs. Företagen upplystes om att DVD-skivan gav dem tillgång till samtliga handlingar som kommissionen hade fått tillgång till under utredningen, med undantag av de handlingar eller delar av handlingar som innehöll affärshemligheter och andra konfidentiella uppgifter. Handlingar avseende förmånlig behandling kunde konsulteras på plats i kommissionens lokaler.

35      Den 11 och den 12 februari 2009 hölls ett muntligt hörande. Samtliga företag till vilka meddelandet om invändningar var riktat, med undantag av HIT Groep, Emesa och Galycas, deltog i förhöret.

36      Fjorton företag gjorde även gällande bristande betalningskapacitet i den mening som avses i punkt 35 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2) (nedan kallade 2006 års riktlinjer). Företagen inkom med handlingar till stöd för denna ansökan.

F –  Begäran om ytterligare upplysningar

37      Kommissionen begärde därefter ytterligare upplysningar från GSW, MRT, Tycsa, TQ, Companhia Previdente och Socitrel, i syfte att förtydliga vissa punkter angående bland annat deras företagsstruktur. Företagen efterkom denna begäran mellan den 6 mars och den 15 april 2009.

38      Kommissionen begärde även upplysningar från samtliga mottagare av det ursprungliga beslutet i syfte att fastställa försäljningsvärdet av de relevanta produkterna och koncernomsättningen. Samtliga mottagare efterkom denna begäran.

IV –  Det angripna beslutet

39      Det angripna beslutet avser en kartell mellan SSA-leverantörer, vilka deltagit i förfaranden för fastställande av kvoter, uppdelning av kunder, fastställande av priser och utbyte av känsliga affärsuppgifter om priser, volymer och kunder på europeisk (Zürich-klubben, Europa-klubben ...), regional och nationell (Italien-klubben, Spanien-klubben) nivå. I skäl 1 i det angripna beslutet anges att dessa företag därmed begått en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 101.1 FEUF och, från och med den 1 januari 1994, av artikel 53.1 i EES-avtalet. Olagligheterna har pågått åtminstone sedan i början av år 1984 och fortsatt fram till den 19 september 2002.

40      Undersökningen omfattade 18 företag. I skälen 122‒133 i det angripna beslutet ges en allmän beskrivning av det samverkansavtal som utgör föremålet för förfarandet. Dessa skäl återges i allmänna ordalag nedan i punkterna 67 och följande punkter.

41      Voestalpine och Austria Draht hölls bägge ansvariga för sin delaktighet i kartellen under perioden 15 april 1997‒19 september 2002 (artikel 1 i det angripna beslutet).

42      För denna överträdelse påfördes voestalpine och Austria Draht gemensamt och solidariskt böter på 22 miljoner euro (artikel 2 i det angripna beslutet).

 Förfarandet och parternas yrkanden

43      voestalpine och Austria Draht väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 15 september 2010.

44      Genom beslut av den 29 oktober 2010 upplyste tribunalen (första avdelningen) sökandena om att de hade rätt att justera sina grunder och yrkanden i syfte att beakta de ändringar som införts genom det första ändringsbeslutet.

45      Voestalpine och Austria Draht yttrade sig inte över det första ändringsbeslutet när de inkom med sin replik, den 1 juni 2011.

46      Genom beslut av den 6 juni 2011 förelade tribunalen kommissionen att inkomma med handlingar.

47      Den 29 juni 2011 inkom kommissionen med det andra ändringsbeslutet.

48      Den 1 augusti 2011 yttrade sig voestalpine och Austria Draht över det andra ändringsbeslutet.

49      Den 14 oktober 2011 inkom voestalpine och Austria Draht med en skrivelse, vilken fördes till handlingarna i målet den 8 november 2011, till vilken de, med stöd av artikel 66.2 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991, fogade handlingar i vilka de bevis som ingetts till förklaringarna i ansökan utvecklades.

50      Det rör sig bland annat om förklaringar som redigerats och som ingetts efter det att repliken getts in, där en ansvarig för Redaelli, en ansvarig för SLM och en ansvarig för ITC anger att G. inte hade företrätt sökandena under mötena i Italien-klubben.

51      I ovannämnda skrivelse av den 14 oktober 2011 begärde voestalpine och Austria Draht även att tribunalen skulle vidta åtgärder för processledning i den mening som avses i artikel 68.1 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991, i syfte att höra ovannämnda ansvariga personer för Redaelli och SLM såsom vittnen.

52      Det skriftliga förfarandet avslutades inledningsvis den 20 oktober 2011, sedan kommissionen inkommit med dupliken på rättegångsspråket samt sina anmärkningar på voestalpines och Austria Drahts yttranden över det andra ändringsbeslutet.

53      Den 24 november 2011 yttrade sig kommissionen över voestalpines och Austria Drahts skrivelse av den 14 oktober 2011, vilken förts till handlingarna i målet den 8 november 2011 och vilken hade lett till att det skriftliga förfarandet återupptogs.

54      Den 24 februari 2012 inkom kommissionen med en rättelse av dupliken.

55      I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades från och med den 23 september 2013, förordnades referenten att tjänstgöra på sjätte avdelningen, och målet tilldelades denna avdelning.

56      Den förberedande rapport som avses i artikel 52.2 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 framlades för sjätte avdelningen den 19 mars 2014.

57      Den 28 april 2014, som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991, förelade tribunalen parterna att besvara en rad frågor och kommissionen att inkomma med handlingar, däribland en kopia av de handlingar som sökandena hade delgetts under det administrativa förfarandet.

58      Den 13 juni 2014 efterkom parterna dessa förelägganden.

59      Den 16 juli 2014 anmodade tribunalen kommissionen att, såsom åtgärd för processledning enligt artikel 65 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991, inkomma med de handlingar som den i sitt svar på de åtgärder för processledning som vidtagits den 28 april 2014 meddelat att den inte hade för avsikt att inge.

60      Den 23 juli 2014 inkom kommissionen med de begärda handlingarna, vilka sökandena fick tillgång till före förhandlingen.

61      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens skriftliga och muntliga frågor vid förhandlingen den 2 oktober 2014.

62      Voestalpine och Austria Draht har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet,

–        i andra hand sätta ned de böter som de påförts enligt artikel 2 i det angripna beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

63      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan i dess helhet, och

–        förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

64      Voestalpine och Austria Draht har kritiserat kommissionen för att ha påfört dem böter på 22 miljoner euro för deras delaktighet i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse i form av en ”serie avtal och samordnade förfaranden inom [ASS‑]sektorn på den inre marknaden” (nedan kallad kartellen eller den enda överträdelsen), bestående i, för deras del,

–        dels, och i synnerhet, Austria Drahts delaktighet i Italien-klubben, ett av kartellens regionala avtal, genom G, som var företagets agent i Italien och som även arbetade för en annan kartellmedlems (CB) räkning,

–        dels, genom Austria Drahts sporadiska delaktighet, enligt tydliga indicier, i konkurrensbegränsande diskussioner på europeisk nivå, vilka gjort det möjligt för företaget att få kännedom om denna nivå inom kartellen på ett tidigt stadium.

65      Sökandena har i det sammanhanget, under den första grunden, kritiserat det faktum att huvudmannen fällts till ansvar för det rättsstridiga handlande som Austria Drahts agent för Italien gjort sig skyldig till genom påståendet att detta innebär ett åsidosättande av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet och, under den andra grunden, konstaterandet att Austria Draht deltagit i en enda överträdelse. Förutom att Austria Draht aldrig haft kännedom om agentens rättsstridiga handlande inom Italien-klubben var inte heller agenten medveten om kartellens paneuropeiska dimension. Austria Draht har aldrig haft något att göra med kartellens paneuropeiska uppgörelser vilka företaget i vilket fall som helst alltid tagit avstånd från.

66      Dessa överväganden vad gäller den enda överträdelsen har föranlett sökandena att, under den tredje grunden, ifrågasätta böterna och böternas storlek. Sökandena har i synnerhet gjort gällande att böterna är oproportionerliga, eftersom de inte kände till det rättsstridiga handlande som Austria Drahts agent för Italien (Italien‑klubben) gjort sig skyldig till och eftersom de inte deltagit i några andra av kartellens komponenter (Zürich-klubben, Europa-klubben, Spanien-klubben, tilldelningen av Addteks kund etcetera). I vilket fall som helst kan det försäljningsvärde som ska beaktas vid fastställandet av bötesbeloppet inte utgöras av värdet av sökandenas SSA-försäljning i Europa.

I –  Inledande synpunkter

A –  Innehållet i det angripna beslutet

67      Det framgår av artikel 1 i det angripna beslutet att voestalpine och Austria Draht har åsidosatt artikel 101 FEUF och, från och med den 1 januari 1994, artikel 53 i EES-avtalet genom att under perioden 15 april 1997‒19 september 2002 ha deltagit i en ”serie avtal och samordnade förfaranden inom SSA-sektorn på den inre marknaden och, från och med den 1 januari 1994, inom EES”.

1.     Kartellens komponenter och hur den enda överträdelsen har beskrivits

68      Kartellen har i skäl 122 i det angripna beslutet beskrivits som ”en paneuropeisk uppgörelse bestående i en så kallad Zürich-fas och en så kallad Europa-fas och/eller i uppgörelser på nationell eller regional nivå beroende på vad som ansetts lämpligt”. Skälen 123‒135 i det angripna beslutet innehåller en kortfattad presentation av de olika avtalen och samordnade förfarandena, vilka därefter beskrivits i detalj och prövats mot bakgrund av artikel 101.1 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet.

69      Förenklat består kartellen av följande uppgörelser:

–        Zürich-klubben, eller den första delen av det paneuropeiska avtalet. Detta avtal varade mellan den 1 januari 1984 till den 9 januari 1996 och rörde fastställande av kvoter per land (Tyskland, Spanien, Italien, Österrike och Benelux), fördelning av kunder, priser och utbyte av känsliga affärsuppgifter. Medlemmarna utgjordes av Tréfileurope, Nedri, WDI, DWK och Redaelli, varvid det sistnämnda bolaget företrädde flera italienska företag åtminstone från och med 1993 och 1995. Till dessa anslöt sig därefter Emesa, år 1992, och Tycsa, år 1993.

–        Italien-klubben, en nationell uppgörelse som varade från den 5 december 1995 till den 19 september 2002. Detta avtal rörde fastställande av kvoter för Italien och export från detta land till övriga delar av Europa. Klubbens medlemmar utgjordes av de italienska företagen Redaelli, ITC, CB och Itas. Sedermera anslöt sig även Tréfileurope och Tréfileurope Italia (den 3 april 1995), SLM (den 10 februari 1997), Trame (den 4 mars 1997), Tycsa (den 17 december 1996), DWK (den 24 februari1997) och Austria Draht (den 15 april 1997) till klubben.

–        Sydavtalet, en regional uppgörelse som de italienska företagen Redaelli, ITC, CB och Itas förhandlade fram och ingick år 1996 med Tycsa och Tréfileurope i syfte att fastställa varje deltagares penetrationsgrad i södra Europa (Belgien, Spanien, Frankrike, Italien och Luxemburg) med ett åtagande om att gemensamt förhandla om kvoter med de övriga tillverkarna i norra Europa. 

–        Europa-klubben, eller den andra fasen i det paneuropeiska avtalet. Detta avtal ingicks i maj 1997 av Tréfileurope, Nedri, WDI, DWK, Tycsa och Emesa (de så kallade ”permanenta medlemmarna” eller ”de sex tillverkarna”) och löpte ut i september 2002. Avtalet syftade till att övervinna krisen i Zürich-klubben, att fördela nya kvoter (beräknade utifrån perioden fjärde kvartalet år 1995‒första kvartalet 1997), fördela kunder och fastställa priser. De sex tillverkarna enades om regler för samordningen, inklusive utnämning av samordnare med ansvar för genomförandet av överenskommelserna i flera länder och samordningen med andra intresserade företag verksamma i de berörda länderna eller med avseende på samma kunder. Företrädarna för dessa företag träffades regelbundet på olika nivåer i syfte att övervaka genomförandet av uppgörelserna. Dessa företrädare utbytte känsliga affärsuppgifter. Vid avvikelse från det överenskomna agerandet tillämpades ett kompensationssystem.

–        Samordningen med avseende på kunden Addtek. Inom ramen för denna paneuropeiska uppgörelse hade de sex tillverkarna, ibland tillsammans med de italienska tillverkarna och Fundia, även bilaterala (eller multilaterala) kontakter och medverkade till att fastställa priser och tilldela kunder ad hoc-mässigt när intresse förelåg. Till exempel samordnade Tréfileurope, Nedri, WDI, Tycsa, Emesa, CB och Fundia gemensamt priser och volymer för kunden Addtek. Dessa projekt rörde huvudsakligen Finland, Sverige och Norge, men även Nederländerna, Tyskland, de baltiska länderna samt Central- och Östeuropa.

–        Diskussionerna mellan Europa-klubben och Italien-klubben. Under perioden från, åtminstone, september 2000‒september 2002 träffades såväl de sex tillverkarna och ITC som CB, Redaelli, Itas och SLM regelbundet för att integrera de italienska företagen i Europa‑klubben såsom permanenta medlemmar. De italienska företagen ville få till en ökning av den italienska kvoten i Europa, medan Europa-klubben inte ville ha någon ändring. För det ändamålet hölls möten i Italien-klubben i syfte att hitta en enhetlig ståndpunkt, möten i Europaklubben för att ta ställning till denna ståndpunkt och möten mellan deltagare i Europa-klubben och italienska företrädare i syfte att komma överens om fördelningen av den italienska kvoten på en viss marknad. De inblandade företagen utbytte känsliga affärsuppgifter. Med hänsyn till behovet av att omfördela den europeiska kvoten i syfte att inkludera de italienska tillverkarna kom dessa företag överens om att använda en ny referensperiod (30 juni 2000‒30 juni 2001). Företagen enades även om den totala exportvolymen för de italienska företagen i Europa, vilken de fördelade mellan sig per land. Samtidigt diskuterade de priser, då medlemmarna i Europa-klubben ville införa den mekanism för fastställande av priser som användes i Italien-klubben på europeisk nivå.

–        Spanien-klubben. Samtidigt med den paneuropeiska uppgörelsen och uppgörelsen i Italien-klubben kom fem spanska företag (Trefilerías Quijano, Tycsa, Emesa, Galycas och Proderac (det sistnämnda från och med maj 1994)) och två portugisiska företag (Socitrel, från och med april 1994, och Fapricela, från och med december 1998) överens om att, för Spanien och Portugal och för en period som löpte, åtminstone, från december 1992‒september 2002, bibehålla sina marknadsandelar, fastställa kvoter, fördela kunder, inklusive vid offentlig upphandling av byggentreprenader, samt fastställa priser och betalningsvillkor. Dessutom utbytte de känsliga affärsuppgifter.

70      Kommissionen ansåg att samtliga uppgörelser enligt beskrivningen ovan i punkt 69 hade karaktären av en enda överträdelse i den mening som avses i artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (skälen 135 och 609 samt avsnitt 12.2.2 i det angripna beslutet).

71      Kommissionen ansåg i synnerhet att ovannämnda uppgörelser ingår i en samlad plan i vilken kartellmedlemmarnas handlingslinjer fastställs i samtliga geografiska områden och att ”företagen har begränsat sitt individuella handlingsutrymme i syfte att uppnå ett enda konkurrensbegränsande mål och ett enda konkurrensbegränsande handelsmål, nämligen att snedvrida eller upphäva de normala konkurrensvillkoren på SSA-marknaden inom EES och nå en global jämvikt, genom att bland annat fastställa kvoter, fördela kunder sinsemellan och utbyta känsliga affärsuppgifter” (skälen 610 och avsnitt 9.3 i det angripna beslutet).

72      Kommissionen angav i det avseendet följande:

”Den plan som DWK, WDI, Tréfileurope, Tycsa, Emesa, Fundia, Austria Draht, Redaelli, CB, ITC, Itas, SLM, Trame, Proderac, Fapricela, Socitrel, Galycas och Trefilerías Quijano samtyckt till (inte alla samtidigt), utvecklades och genomfördes under en tidsperiod på minst arton år med hjälp av en rad hemliga uppgörelser, särskilda avtal och samordnade förfaranden. Dess enda och gemensamma mål var att begränsa konkurrensen mellan deltagarna genom att använda liknande mekanismer för att uppnå nämnda mål (se avsnitt 9.3.1). Även när en uppgörelse ställde till problem fortsatte andra att fungera normalt.” (skäl 612 i det angripna beslutet)

2.     Omständigheter som anförts mot Austria Draht och voestalpine

73      Austria Drahts och voestalpines delaktighet i kartellen anses enligt artikel 1 i det angripna beslutet ha pågått under perioden 15 april 1997‒19 september 2002.

74      De viktigaste omständigheterna som gjort det möjligt att fastställa denna delaktighet utgörs av följande.

a)     Avtal med G.

75      Det framgår av det angripna beslutet att Austria Draht, från år 1984, anlitat en agent, nämligen Studio Crema, för att ansvara för företagets marknadsförings- och försäljningsverksamhet i Italien. Studio Crema drevs och företräddes av G., som inte hade fullmakt att underteckna avtalen, vilka Austria Draht alltid ingick direkt med kunden genom en uttrycklig bekräftelse på varje beställning som gjorts via G. (skäl 46 i det angripna beslutet).

b)     Italien-klubben (15 april 1997‒19 september 2002)

76      Kommissionen slog fast att Austria Draht hade deltagit i Italien-klubben under perioden 15 april 1997‒19 september 2002 (skälen 124, 385 och följande skäl, samt skälen 479‒483 i avsnitt 9.2.1.8, med rubriken ”Individuellt deltagande i Italien-klubben”, i det angripna beslutet).

77      Det framgår i synnerhet av det angripna beslutet att ”[e]tt stort antal handlingar från den period då händelserna utspelade sig och styrkande uppgifter lämnade av ITC, Redaelli, Itas, CB, SLM, Tréfileurope och DWK visar att, mellan 1995 års början och den tidpunkt då kommissionen utförde sina inspektioner, det vill säga den 19 och den 20 september 2002, deltog …, CB, ITC, Itas, Redaelli, Tréfileurope och Tréfileurope Italia, Tycsa, SLM, Trame och de paneuropeiska tillverkarna DWK och Austria Draht i konkurrensbegränsande möten under vilka de åtog sig att 1) avslöja och utbyta känsliga affärsuppgifter rörande i synnerhet kunder, priser och försäljningsvolymer, 2) dela upp marknaden genom fastställande av kvoter både på den italienska marknaden och för export från Italien till övriga delar av Europa ..., 3) fastställa priser för att bemöta kostnadsutvecklingen för råvaror, inklusive fastställande av minimipriser/höjning av priser i Italien och i övriga länder i Europa (per kund) och en tilläggsavgift (’tillägg’) … samt 4) fördela kunder”. Dessutom ”hade de facto ett övervakningssystem administrerat av en utomstående oberoende person ... och ett kompensationssystem införts …” (skäl 385 i det angripna beslutet).

78      I syfte att fastställa Austria Drahts individuella medverkan i Italien-klubben angav kommissionen att den förfogade över bevis på att företaget ”systematiskt deltagit i fler än fyrtio möten i Italien-klubben under perioden 15 april 1997‒19 september 2002 och att företagets frånvaro formellt angetts vid ett flertal tillfällen, vilket tyder på att företaget förväntades närvara på dessa möten” (skäl 479 i det angripna beslutet).

79      I en fotnot i det angripna beslutet nämnde kommissionen bland annat två olika mötesrundor, dels ”minst” fjorton möten i vilka G. var närvarande och Austria Drahts situation diskuterades, dels ”sexton andra möten” under vilka Austria Drahts situation diskuterades i G.:s frånvaro. Kommissionen uppgav i det avseendet följande:

”Bilaga 3 till beslutet: minst fjorton möten, [G.] är närvarande och Austria Drahts situation diskuteras, bland annat den 15.4.1997 (tilldelning av kvoter och kunder samt fastställande av priser), den 24.6.1997 (försök till ’stabilisering av marknaden’ och utbyte av uppgifter om priser), den 11.3.1998 (diskussioner om fördelning av kvoter och fastställande av priser, Austria Draht nämns, men utan anteckning), den 30.3.1998 (diskussioner om tilldelning av kvoter), den 18.5.1998 (diskussioner om tilldelning av kvoter och fastställande av priser), den 19.10.1998 (tilldelning av kunder), den 18.1.1999 (diskussioner om tilldelning av kvoter och fastställande av priser), den 14.12.1999 (diskussioner om tilldelning av kvoter), den 12.1.2000 (diskussioner om tilldelning av kvoter), 19.9.2000 (diskussioner om tilldelning av kvoter), den 10.6.2001 (tilldelning av kvoter), den 23.10.2001 (Austria Draht nämns, men utan anteckning), den 11.1.2002 (utbyte av uppgifter om föregående år och försök till tilldelning av kvoter för år 2002), den 30.4.2002 (det anges uttryckligen att [G.] måste säkerställa kvantiteten annars kommer [Austria Draht] att ’uteslutas’ före sommaren). I bevismaterialet rörande övriga sexton möten nämns inte [G:s] närvaro (under vissa möten anges han uttryckligen som frånvarande), men uppgifterna rörande Austria Draht diskuteras ändå: den 7.4.1997 (tilldelning av kvoter, utbyte av uppgifter), den 13.5.1997 (utbyte av uppgifter, nämligen att [G.] erbjudit en (namngiven) kund ett visst pris på Austria Drahts uttryckliga order), den 14.10.1997 (diskussioner om tilldelning av kvoter), den 16.12.1997 (diskussioner om tilldelning av kvoter, utbyte av uppgifter), den 22.12.1997 och den 14.1.1998 (tabeller med detaljerade uppgifter om Austria Draht, kvoter och kunder …), den 16.7.1998 (Austria Draht nämns, men utan anteckning), den 6.5.1999 (telefax angående tilldelning av kunder och kvoter för, bland andra, Austria Draht), den 13.5.1999 (utbyte av uppgifter), den 31.5.1999 (diskussioner om tilldelning av kvoter), den 10.7.2000 (diskussioner om tilldelning av kvoter), den 27.9.2000 (utbyte av uppgifter), den 13.7.2001 (e-postmeddelande i vilket ett detaljerat Excel-dokument bifogats angående tilldelning av kvoter och kunder per företag vad gäller valstråd år 2001), den 4.2.2002 (e-postmeddelande i vilket ett detaljerat Excel-dokument bifogats angående tilldelning av kvoter och kunder per företag vad gäller valstråd år 2002), den 23.7.2001 (diskussioner om kvoter), den 25.7.2001 (diskussioner om tilldelning av kvoter/utbyte av uppgifter).” 

80      I denna fotnot omnämns även en tredje omgång möten eller interna anteckningar:

”Under nio möten (eller i interna anteckningar) nämns [G.] uttryckligen såsom företrädare för Austria Draht: den 15.4.1997, den 12.5.1997, den 13.5.1997, den 24.6.1997, den 22.10.1997, den 11.3.1998, den 18.5.1998, den 29.11.1999 och den 17.1.2000. Austria Draht anges återigen uttryckligen som frånvarande, vilket tyder på att företaget förväntades närvara på mötena den 7.9.1998 och den 12.7.1999. På mötet den 14.10.1997 ansågs [G:s] utevaro som oberättigad och under mötet den 15.5.2002 ombads [G.] uttryckligen att närvara vid mötet den 5‒6.6.2002. Notera även de möten under vilka det angetts att Austria Draht borde kontaktas: den 20.9.1999 och sommaren 2002.”

81      Vad gäller den tidpunkt då Austria Drahts individuella delaktighet i Italien‑klubben påbörjades angav kommissionen följande:

”År 1996, och dessförinnan, deltog inte Austria Draht, enligt protokollet från ett möte den 13 februari 1996 ... i den italienska uppgörelsen. Kommissionen förfogar dock över klara bevis på att Austria Draht började delta i Italien-klubben från och med år 1997 och senast den 15 april 1997, vid vilket datum det uttryckligen angetts som närvarande genom sin försäljningsagent [G.] … Under detta möte tilldelades Austria Draht en kvot och det angavs uttryckligen att Austria Draht skulle avstå från att leverera till en viss (namngiven) kundkrets … Detta möte ska bedömas mot bakgrund av de möten som hölls precis före och direkt efter: 1) på mötet den 17 december 1996 delades en tabell ut i vilken tilldelningen av ton per kund angavs och där namnen på de viktigaste leverantörerna angavs för ett antal kunder på den italienska marknaden för år 1997. Även om kolumnerna för Austria Draht inte var ifyllda är det faktum att Austria Draht beaktats i tabellen en indikation på att det åtminstone var tänkpart med en diskussion mellan parterna; 2) detta bekräftas av mötet den 4 mars 1997 under vilket uppgifter om Austria Drahts volymer på den italienska marknaden utbyttes; 3) även om Austria Draht inte angetts som närvarande den 7 april 1997 fastställde kommissionen att Austria Draht hade tilldelats en viss volym; 4) en rapport angående Tréfileuropes besök hos CB den 24 juni 1997 bekräftar att konkurrensbegränsande diskussioner fördes med Austria Draht och att Austria Draht företräddes av ’[G.]’. Kommissionen anser därför att Austria Draht började delta i Italien-klubben den 15 april 1997 (skäl 480 i det angripna beslutet).

82      Vad gäller Austria Drahts ansvar för G:s handlande angav kommissionen följande i skälen 481‒483 i det angripna beslutet:

”(481)      Det faktum att Austria Draht deltog i mötena i Italien-klubben genom sin ställföreträdare [G.], bekräftas av de förklaringar som DWK och ITC avgett och av de handlingar från den period då händelserna utspelade sig som erhållits hos ITC och Tréfileurope. Deltagarna i kartellen uppfattade det även som att Austria Draht ingick i kartellen genom [G.] […]

(482)      Austria Draht har bekräftat att det, från och med 1984, hade överlåtit hela sin affärspolicy på den italienska marknaden till Studio Crema (vilket företräddes av sin generaldirektör [G.]. [G.] var skyldig att redovisa till Austria Draht och tog inga finansiella risker för sina transaktioner eller åtgärder, då Austria Draht ensamt stod samtliga risker som var förknippade med bland annat uteblivna leveranser, felaktiga leveranser och kunders bristande betalningsförmåga och betalade [G.] med en fast procentandel på bolagets försäljningsvolym (per kund). [G.] var skyldig att avlämna en skriftlig rapport varje månad till Austria Draht om vilka åtgärder som vidtagits och i synnerhet med avseende på konkurrenternas ageranden och på ’försäljning och handelsrelationer’ inom det område som G. representerade (Italien). Samtliga uppgifter ovan visar tydligt att Austria Draht fullt ut kontrollerade [agenten G:s] agerande. …

(483)      Med hänsyn till de strikta företrädarförhållandena och [G:s] regelbundna närvaro på mötena i Italien-klubben avseende kvoter, priser och kunder …, står det klart att [G.] delgett övriga deltagare i Italien-klubben känsliga affärsuppgifter angående Austria Draht samt erhållit uppgifter till fördel för Austria Draht under dessa möten. Kommissionen anser således att Austria Draht deltog i Italien-klubben under perioden 15 april 1997‒19 september 2002.”

c)     Europa-klubben och det paneuropeiska systemet

83      För att fastställa att den överträdelse som voestalpine och Austria Draht gjort sig skyldiga till utgjorde en enda fortlöpande överträdelse, och i synnerhet den ”individuella medvetenheten om att vara delaktig i ett mer övergripande system” (se avsnitt 12.2.2.4 i det angripna beslutet) uppgav kommissionen följande:

”(652)      Austria Draht medger att det har deltagit i ett par möten i Europa-klubben men hävdar att det på dessa möten inte fördes några konkurrensbegränsande diskussioner. Kommissionen påpekar att den inte håller Austria Draht ansvarigt för direkt delaktighet i Zürich-klubben eller Europa-klubben ... Det finns dock klara indicier på att Austria Draht deltog sporadiskt i konkurrensbegränsande diskussioner på paneuropeisk nivå och att det således på ett tidigt stadium fått kännedom om kartellens paneuropeiska nivå.

(653)      Austria Draht hade för det första redan åren 1995‒1996, det vill säga långt före det datum som kommissionen fastställt som startdatum för dess delaktighet i överträdelsen (den 15 april 1997), deltagit i möten i Zürich-klubben på vilka bland annat ett eventuellt ingående av en ny paneuropeisk uppgörelse angående kvoter diskuterades. På ett möte i Italien-klubben den 16 december 1997 nämndes dessutom att Austria Draht ’inte ingick i Europa-klubben men önskade hållas informerat’. På andra senare möten i Italien-klubben där [G.], Austria Drahts företrädare, deltog upplystes deltagarna om diskussionerna och avtalen i Europa‑klubben ... Austria Draht har även medgett att det har deltagit i flera möten i Europa-klubben … på vilka frågan om volymer och priser behandlades, åtminstone på mötet den 28 februari 2000. På mötet den 27 september 2001 inbjöds Austria Draht att ansluta sig till den utvidgade Europa-klubben. Flera indicier tyder på att Austria Draht, under den paneuropeiska expansionsfasen, varit inblandat i diskussioner om fördelning av kvoter och kunder i vissa länder och deltagit, genom [G.] i åtminstone sex möten vigda åt Europa-klubbens utvidgning, inklusive mötet den 6 november 2001, under vilket [G.] bland annat utsågs till möjlig nationell koordinator i Italien, tillsammans med [A.] (Itas) och [C.] (CB).

(654)      Kommissionen drog slutsatsen att Austria Draht, genom att delta i Italien‑klubben, visste eller borde ha vetat att de hemliga mötena i denna klubb ingick i en samlad plan i syfte att stabilisera SSA-marknaden och undvika en prisnedgång, en plan som Italien-klubben delade med de paneuropeiska uppgörelserna.”

3.     Det angripna beslutets mottagare och det individuella ansvarets varaktighet

84      För att fastställa de berörda företagens ansvar gör kommissionen, i skälen 769‒789 i det angripna beslutet, åtskillnad mellan Austria Drahts och voestalpines situation, utan att beakta den situation som Studio Crema befann sig i.

a)     Austria Drahts situation

85      Kommissionen fann vid fastställandet av Austria Drahts ansvar att företaget hade varit direkt delaktigt i Italien-klubben genom sin agent i Italien från den 15 april 1997 till den 19 september 2002 (skäl 769 i det angripna beslutet).

86      För att styrka detta påstående underkände kommissionen först Austria Drahts argument, att G., företagets agent i Italien, inte företrädde nämnda företag på mötena i kartellen. Austria Draht stödde sig i det sammanhanget på de uppgifter som agenten lämnat och av vilka det framgår att han inte ansåg sig ha företrätt Austria Draht på mötena i Italien-klubben, samt på uppgifter lämnade av Tréfileurope Italias agent V., som inte uppfattat Austria Draht som medlem i denna klubb och att G., på de möten som V. deltagit i, inte hade deltagit i kartellens avtal i Austria Drahts namn, vilket stod klart för övriga deltagare. Austria Draht uppgav även att det, avseende endast fem av de över 60 möten i Italien-klubben som kommissionen hänvisat till, angetts att G. agerat i Austria Drahts namn och att G. deltog på övriga möten i egenskap av företrädare för CB (utan hänvisning till Austria Draht) eller utan angivande av vilket företag G. företrädde (skäl 770 i det angripna beslutet).

87      Kommissionen bemötte detta resonemang med att ange att ”det finns tillräckliga bevis för att Austria Draht har deltagit i de konkurrensbegränsande diskussionerna genom sin försäljningsagent G. för det första är de två förklaringar som Austria Drahts inkommit med inte trovärdiga: G.:s förklaring har upprättats efter den tidpunkt då händelserna utspelade sig och upprättats i syfte att förbereda Austria Drahts svar på meddelandet om invändningar, medan V:s förklaring endast återspeglar hans personliga uppfattning och begränsar sig till de möten som han deltagit i. Det finns dessutom bevisning som vederlägger dessa två förklaringar” (skäl 771 i det angripna beslutet).

88      Enligt kommissionen utgörs nämnda bevis av följande (skäl 772 i det angripna beslutet):

–        två ansökningar om förmånlig behandling (DWK och ITC) i vilka det bekräftas att Austria Draht har deltagit i kartellens möten genom sin försäljningsagent, G.,

–        ett stort antal bevis från den period då händelserna utspelade sig bekräftar detta,

–        Austria Draht har med jämna mellanrum varit föremål för diskussion och har tilldelats kvoter och kunder under hela överträdelseperioden fram till dagen för inspektionerna. G. var sålunda närvarande på åtminstone fjorton möten under vilka Austria Drahts fall diskuterades. Vid sexton andra möten deltog inte G. men Austria Drahts uppgifter granskades ändå och under nio möten angavs uttryckligen att G. företrädde Austria Draht.

–        övriga kartellmedlemmar har också klart uppfattat Austria Draht som medlem i kartellen genom G. och insisterat på hur viktigt det var att Austria Draht ”respekterade” kartellen.

–        Det faktum att G. även företrädde CB på vissa eller flera av de möten som angetts i bilaga 3 till det angripna beslutet påverkar på intet sätt bevisen för att han även företrädde Austria Draht. Det ska påpekas att CB självt deltog i flertalet möten genom sina egna anställda vilket innebär att G:s roll som företrädare för CB var mindre omfattande än hans roll som företrädare för Austria Draht, vilket företag inte deltog direkt utan hade anförtrott hela sin affärsverksamhet i Italien till G.

89      För att vederlägga Austria Drahts argument, att företaget inte kunde hållas ansvarigt för G:s agerande eftersom Austria Draht och G. inte utgjorde en ekonomisk enhet med hänsyn till att G. var en oberoende försäljningsagent vilken inte agerade uteslutande för Austria Drahts räkning och över vilken Austria Draht inte kunde utöva någon kontroll, angav kommissionen följande (skäl 774 i det angripna beslutet):

–        det framgår av agentavtalet och Austria Drahts förklaring att G. verkligen var företagets agent,

–        G. stod ytterst begränsade finansiella risker. För det första ingicks avtalen enbart mellan Austria Draht och dess kund, eftersom Austria Draht kunde godta eller förkasta de beställningar som agenten förhandlat om. För det andra stod Austria Draht ensamt för därmed förbundna risker, bland annat vid uteblivna leveranser, felaktiga leveranser och kunders bristande betalningsförmåga. För det tredje utgjordes [G.]:s lön av en fast procentandel beräknad utifrån försäljningsvolymen per kund (med hänvisning till punkt 133 i dom av den 11 december 2003, Minoan Lines/kommissionen, T‑66/99, REG, nedan kallad domen Minoan Lines, EU:T:2003:337),

–        i avsaknad av finansiella eller affärsmässiga risker, eller vid begränsade risker, måste G. eller Studio Crema betraktas som ett hjälporgan som utgör en integrerad del i företaget Austria Draht. I likhet med en handelsanställd utgör de en ekonomisk enhet med detta företag (hänvisning till punkt 480 i dom av den 16 december 1975, Suiker Unie m.fl./kommissionen, 40/73‒48/73, 50/73, 54/73‒56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, REG, EU:C:1975:174) nedan kallad domen Suiker Unie,

–        detta står i överensstämmelse med kommissionens meddelande av den 13 oktober 2000 – Riktlinjer om vertikala begränsningar (EGT C 291, s. 1) (nedan kallade riktlinjerna om vertikala begränsningar),

–        Austria Draht ska därför hållas ansvarigt för G:s delaktighet i kartellens möten.

90      Kommissionen fann att det faktum att G. även agerade i en annan kartellmedlems namn, CB, och inte exklusivt för Austria Draht i strikt mening, inte påverkade dess slutsats utan i stället förstärkte den (skäl 775 i det angripna beslutet).

91      Kommissionen angav i det avseendet följande:

”(775)      Det framgår nämligen av fast rättspraxis att det faktum att en mellanhand ’utför transaktioner av betydande omfattning på marknaden för den aktuella varan eller tjänsten talar emot att det föreligger sådan exklusivitet och således även en sådan ekonomisk enhet med huvudmannen (hänvisning till punkt 544 i domen Suiker Unie). Ett sådant fall föreligger inte här. [G.] var inte personligen verksam på marknaden i fråga och har därför inte själv utfört transaktioner av betydande omfattning i egenskap av självständig agent [han står inga större finansiella risker], utan har snarare företrätt två konkurrenter parallellt på mötena i kartellen.

(776)      Kommissionen anser att det faktum att två konkurrenter har använt samma företrädare på mötena i kartellen är en faktor som förbättrar samordningen genom att underlätta för kartellens ageranden snarare än att frånta huvudmännen deras ansvar. Företag som deltar i en kartell genom en agent skulle annars förfoga över ett enkelt medel för att undgå ansvar genom att helt enkelt dela sin agent med en annan deltagare i kartellen. I vilket fall som helst ska det i förevarande fall även påpekas att CB i regel var personligen representerat på mötena i kartellen och att [G.]/[Studio Crema] således i regel agerade i egenskap av företrädare för Austria Draht.” 

92      Kommissionen påpekade slutligen att ”avsaknaden av kontroll, bristande kännedom om eller avsaknaden av (retroaktivt) godkännande av agentens deltagande i kartellen, är inga argument som innebär att företaget kan undgå ansvar” (skäl 777 i det angripna beslutet).

93      Kommissionen anförde i det avseendet följande argument:

–        Austria Draht och dess agent utgör en och samma ekonomiska enhet (skälen 697, 480 och 481 i det angripna beslutet) och företaget är därför ansvarigt för agentens delaktighet i kartellen oberoende av om Austria Draht kände till, utövade kontroll över eller hade gett sitt samtycke till detta (eller inte) [hänvisning till punkt 54 i dom av den 15 juni 2005, Tokai Carbon m.fl./kommissionen, T‑71/03, T‑74/03, T‑87/03 och T‑91/03, EU:T:2005:220, och dom av den 10 september 2009, Akzo Nobel m.fl./kommissionen, C‑97/08 P, REG, EU:C:2009:536] (skäl 777 i det angripna beslutet).

–        Dessutom, om ett företag beslutar att delegera sin affärsverksamhet i ett visst land eller på en viss marknad till en äkta agent, är det skyldigt att införa nödvändiga mekanismer för att se till att det behåller kontrollen (skäl 777 i det angripna beslutet).

–        ”Även om det saknas direkta bevis på instruktioner eller avrapportering med avseende på de konkurrensbegränsande mötena mellan Austria Draht och [G.], har Austria Drahts agerande påverkats av det faktum att dess agent deltagit i de konkurrensbegränsande mötena”. Kommissionen anser att ”[G.] faktiskt har deltagit regelbundet i mötena i kartellen i Italien-klubben eller gett konkurrenter, bland annat, känsliga affärsuppgifter angående Austria Drahts kvoter, priser och kunder och mottagit lika känsliga affärsuppgifter från dess konkurrenter angående priser, fördelning av kunder och tilldelning av kvoter ...”. Det kan tilläggas att ”[dessa] uppgifter måste ha påverkat Austria Drahts affärstransaktioner i Italien (genom [G.])” och att ”[det] klart framgår av agentavtalet och de interna rapporter som Austria Draht inkommit med att [G.] regelbundet upplyst Austria Draht om utvecklingen på den italienska marknaden, bland annat med avseende på konkurrenterna, försäljningen och marknadsförhållandena i Italien ...”. Slutligen har kommissionen anfört att ”man således kan anta att [G.] åtminstone har försett Austria Draht med de relevanta känsliga affärsuppgifter som erhållits på mötena i kartellen” (skäl 778 i det angripna beslutet).

94      Kommissionen ansåg således att ”[G.] och Austria Draht ska betraktas som en enda ekonomisk enhet och att Austria Draht ska anses ansvarigt för G:s delaktighet i kartellen” (skäl 779 i det angripna beslutet).

95      Kommissionen har vidare som svar till Austria Draht, vilket allmänt förnekade sin delaktighet i kartellens möten, understrukit att den bevisning som finns tillgänglig visade att Austria Draht fortlöpande och utan avbrott deltagit i Italien-klubben, såsom anges i skäl 772 och i bilaga 3 till det angripna beslutet (skäl 780 i det angripna beslutet).

96      Kommissionen angav sålunda att det vid flera tillfällen mellan september 1998 och sommaren 2002, uttryckligen angetts att Austria Draht var frånvarande, vilket innebär att de övriga kartellmedlemmarna förväntade sig att företagets skulle närvara (skäl 780 i det angripna beslutet).

97      Kommissionen angav även att kartellmedlemmarna, under mötet den 30 april 2002, hotat med att ”utesluta” Austria Draht från kartellen om företaget inte kunde garantera volymen ”fram till sommaren (2002)”, vilket tydligt visar att Austria Draht fortfarande deltog i kartellen (skäl 780 i det angripna beslutet).

98      Austria Draht anmärkte, för det första, att de flesta handlingar från den period då händelserna utspelade sig, i vilka det hänvisas till kvoter, priser och kunder hänförliga till Italien-klubben, nämns de största italienska aktörerna men inte Austria Draht och att de handlingar i vilka företaget nämns inte utgör övertygande bevis på företagets inblandning. För det andra kan enligt företaget referenserna till dess leveranser i handlingarna i ärendet ha varit rena uppskattningar från övriga parter, uppgifter om dess tidigare leveranser, uppgifter från kunder och uppgifter hämtade från offentliga källor, i synnerhet eftersom det påstods råda stor öppenhet på marknaden och att de siffror som var hänförliga till Österrike inte kunde röra något annat företag än Austria Draht som var den enda österrikiska tillverkaren. För det tredje anförde företaget att det saknades bevis på att P. hade kontrollerat Austria Drahts siffror. Kommissionen [medgav], som svar till Austria Draht, ”att inte alla de handlingar som var hänförliga till Italien-klubben [visade] att Austria Draht var inblandat”. Detta kan enligt kommissionen ”med lätthet förklaras av att Austria Draht inte hade en sådan nyckelroll i denna klubb som Redaelli, ITC, CB och Itas hade … varför det inte lika regelbundet som dessa nyckelpersoner närvarat på mötena i Italien-klubben”. Kommissionen ansåg emellertid att ”Austria Drahts deltog i kartellen utan avbrott mellan den 15 april 1997 och den 19 september 2002” (skälen 781 och 782 i det angripna beslutet).

99      Kommissionen angav även att det inte var trovärdigt att påstå att de uppgifter som utbytts angående Austria Draht var offentliga eller utgjorde rena uppskattningar mot bakgrund av att de uppgifter som utbyttes under hela den period som Austria Draht deltog i kartellen var detaljerade, sekretessbelagda och aktuella. Enligt kommissionen kunde ”[sådana] uppgifter inte ha lämnats annat än direkt av Austria Draht eller genom G., dess försäljningsagent (skäl 782 i det angripna beslutet).

100    Kommissionen ansåg slutligen att det faktum att ”[P.] (pensionerad tidigare anställd hos Redaelli och sedermera rådgivare i handelsfrågor, se ovan punkt 26)] inte utövade någon kontroll inte [kunde] anses som ett viktigt, och än mindre avgörande, argument mot Austria Drahts delaktighet i mötena mot bakgrund av alla de tillgängliga bevisen mot Austria Draht och den omständigheten att Austria Draht inte ansågs ha spelat en nyckelroll i Italien-klubben vilket innebär att [P:s] kontroll kan ha ansetts som mindre betydelsefull för Austria Draht” (skäl 782 i det angripna beslutet).

101    Slutsatsvis fann kommissionen att ”Austria Draht skulle hållas ansvarigt för sitt agerande i kartellen och i synnerhet för sin delaktighet i Italien-klubben under perioden 15 april 1997‒19 september 2002” (skäl 783 i det angripna beslutet).

b)     voestalpines situation

102    Kommissionen fann för voestalpines del att detta företag skulle hållas gemensamt och solidariskt ansvarigt tillsammans med Austria Draht för den del av överträdelseperioden som löpte från den 15 april 1997 till den 19 september 2002, då företaget hade utövat ett avgörande inflytande över sitt dotterbolag (skälen 784‒789 i det angripna beslutet), vilket inte har ifrågasatts av parterna i förevarande mål.

4.     Beräkningen av de böter som voestalpine och Austria Draht har påförts

103    Kommissionen har inledningsvis påpekat att böterna beräknades i enlighet med 2006 års riktlinjer (skäl 918 och följande skäl i det angripna beslutet). För voestalpine och Austria Draht beräknades bötesbeloppet på 22 miljoner euro enligt följande.

104    För det första hölls voestalpine och Austria Draht ansvariga för en övergripande kartell på SSA-marknaden inom EES. För att fastställa grundbeloppet för böterna angav kommissionen att den i enlighet med punkt 13 i 2006 års riktlinjer utgått från ”försäljningsvärdet från de varor eller tjänster som var föremål för överträdelsen och som företaget sålt i det berörda geografiska området inom EES” under det sista hela räkenskapsår som företaget deltog i överträdelsen (skäl 929 och följande skäl i det angripna beslutet).

105    För Austria Draht uppgick det beaktade försäljningsvärdet till 18 207 306 euro (punkt 5 i det första ändringsbeslutet). Det rör sig om försäljningsvärdet från SSA i det geografiska område som berörs av överträdelsen, nämligen, under den med avseende på voestalpine och Austria Draht beaktade perioden: Tyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Spanien, Österrike, Portugal, Danmark, Sverige, Finland och Norge (skälen 931 och 932 i det angripna beslutet).

106    För det andra ska den procentsats med vilken försäljningsvärdet ska multipliceras beräknas utifrån hur allvarlig överträdelsen är som sådan. Kommissionen beaktade i det avseendet, bland de relevanta omständigheterna i ärendet, överträdelsens art, de berörda företagens sammanlagda marknadsandel, överträdelsens geografiska omfattning och huruvida överträdelsen genomförts (skäl 936 och följande skäl i det angripna beslutet).

107    Vad beträffar överträdelsens art beaktade kommissionen det faktum att kartellen i stort gick ut på att dela upp marknader, fördela kunder och ingå horisontella prisöverenskommelser (skäl 939 i det angripna beslutet).

108    Kommissionen beaktade även att de inblandade företagen hade en sammanlagd marknadsandel på ungefär 80 procent (skäl 946 i det angripna beslutet) och att överträdelsen täckte en stor del av EES-området. På den punkten angav kommissionen att det, i motsats till vad Austria Draht hade påstått, saknades skäl att utesluta företagets omsättning i Portugal och Spanien från försäljningsvärdet på grund av att företaget inte var delaktigt i Spanien-klubben, eftersom dessa två länder omfattades av det geografiska område som täcktes in av Italien-klubben, i vilken Austria Draht deltog (skälen 947 och 948 i det angripna beslutet). Men för Socitrel, Proderac, Fapricela och Fundia, vilka företag inte hade deltagit i Spanien-klubben (vars täckningsområde begränsade sig till Spanien och Portugal) eller, vad gäller det sistnämnda företaget, i samordningen avseende Addtek, och för vilka det inte gick att fastställa att de kände till denna enda fortlöpande överträdelse förrän väldigt sent (den 17 maj 2001 för Socitrel, Proderac och Fapricela och den 14 maj 2001 för Fundia), beaktade kommissionen att det rörde sig om ett mer begränsat geografiskt område när den fastställde försäljningsvärdet. För kommissionen var situtionen för de övriga deltagarna i Spanien-klubben annorlunda (Emesa och Galycas samt Tycsa och Trefilerías Quijan, vilka samtidigt deltagit på olika nivåer i kartellen eller för vilka det långt tidigare kunde fastställas att de kände till denna enda fortlöpande överträdelse. Även för deltagarna i Italien-klubben skiljde sig situationen i förhållande till Socitrel, Proderac och Fapricela, med hänsyn till att det geografiska område som Italien‑klubben täckte till stor del överlappade det som de paneuropeiska avtalen täckte och sträckte sig sålunda långt över Spanien-klubbens geografiska täckningsområde (Spanien och Portugal) (skäl 949 i det angripna beslutet).

109    När det gäller genomförandet av uppgörelserna ansåg kommissionen att de, även om de inte alltid var lyckade, trots allt genomfördes (skäl 950 i det angripna beslutet).

110    Mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i det aktuella fallet och ovan nämnda kriterier ansåg kommissionen att den del av försäljningsvärdet som skulle beaktas uppgick till 16 procent för Fundia, 18 procent för Socitrel, Fapricela och Proderac, och till 19 procent för alla övriga företag och däribland sökandena (skäl 953 i det angripna beslutet).

111    För det tredje fastställdes att överträdelsen i voestalpines och Austria Drahts fall hade pågått i fem år och fem månader, det vill säga från den 15 april 1997 till den 19 september 2002 (skäl 956 i det angripna beslutet).

112    För det fjärde, vad gäller den procentandel som skulle inkluderas i grundbeloppet oberoende av hur länge ett företag deltagit i överträdelsen, fastställde kommissionen att ett belopp på 16 procent för Fundia, 18 procent för Socitrel, Fapricela och Proderac, och 19 procent för alla övriga företag och däribland sökandena var lämpligt (skäl 962 i det angripna beslutet).

113    Kommissionen uppgav som svar till Austria Draht, som hävdat att kommissionen, med hänsyn till att företaget saknat kännedom om den övergripande paneuropeiska uppgörelsen, inte borde tillämpa ett tilläggsbelopp på detta företag eller, i så fall, använda den lägre multiplikatorn (15 procent), att företaget haft kännedom om hela den paneuropeiska uppgörelsen (skälen 652‒654 i det angripna beslutet) och att det även deltagit i Italien-klubben under möten på vilka priser fastställts, kunder tilldelats och kvoter fördelats (skäl 478 och följande skäl i det angripna beslutet), vilket innebär att den procentandel som var tillämplig på Austria Draht inte borde vara någon annan än den som tillämpades på de andra företagen som deltog i likande förfaranden (skälen 958 och 959 i det angripna beslutet).

114    För det femte underkände kommissionen de förmildrande omständigheter som voestalpine och Austria Draht hade gjort gällande under det administrativa förfarandet. Det rörde sig bland annat om argument avseende oaktsamhet (skäl 976 i det angripna beslutet), sökandenas mer återhållsamma roll i kartellen (skäl 982 och följande skäl i det angripna beslutet), att det deltagit i endast en del av överträdelsen (skälen 996‒998) att avtal inte genomförts (skäl 1013 och följande skäl i det angripna beslutet, i synnerhet skälen 1016 och 1018‒1022) och att enbart huvudmannen hållits ansvarig, utan att agentens ansvar prövats (skäl 1034 i det angripna beslutet).

115    Kommissionen fann att det i avsaknad av förmildrande omständigheter saknades skäl att frångå det grundbelopp som enligt den metod som anges i 2006 års riktlinjer ledde till ett bötesbelopp på 22 miljoner euro (skälen 1057 och 1072, med avseende på tillämpningen av den övre gränsen på 10 procent, i det angripna beslutet).

B –  Erinran om principer

1.     Bevis på förekomsten av en överträdelse och på hur länge den varat

116    Det ska inledningsvis erinras om att det framgår av rättspraxis att det åligger kommissionen att visa inte bara att det förelegat en kartell utan också hur länge denna varade. Vad närmare gäller bevisföringen angående en överträdelse av artikel 101.1 FEUF, ankommer det på kommissionen att förete bevisning om de överträdelser som den har konstaterat och anföra den bevisning som krävs för att styrka de faktiska omständigheter som utgör en överträdelse. Om domstolen anser att det föreligger tvivelsmål ska företräde ges åt den lösning som gynnar det företag till vilket beslutet om fastställelse av överträdelsen riktas. Domstolen får således inte fastställa att kommissionen styrkt att den ifrågavarande överträdelsen förelegat om den finner att denna fråga fortfarande är föremål för tvivel, särskilt i samband med talan om ogiltigförklaring och/eller ändring av ett beslut om påförande av böter. I den sistnämnda situationen är det nödvändigt att beakta principen om oskuldspresumtion, vilken ingår i de grundläggande rättigheter som skyddas av unionens rättsordning och föreskrivs i artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Med hänsyn till de ifrågavarande överträdelsernas art och till arten av och strängheten i de därtill knutna sanktionsåtgärderna, ska principen om oskuldspresumtion tillämpas i bland annat förfaranden rörande åsidosättanden av konkurrensregler som gäller företag och som kan leda till ålägganden av böter eller viten (se dom av den 17 maj 2013, Trelleborg Industrie och Trelleborg/kommissionen, T‑147/09 och T‑148/09, REU, EU:T:2013:259, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

117    Det är vidare vanligt att sådan verksamhet som utgörs av konkurrensbegränsande förfaranden och avtal bedrivs i hemlighet, att mötena äger rum i hemlighet och att därtill hörande dokumentation begränsas till ett minimum. Härav följer att även om kommissionen upptäcker handlingar som uttryckligen bekräftar att aktörer har haft otillåten kontakt med varandra, exempelvis i form av protokoll från möten, är dessa vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning. I de flesta fall måste därför förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som när de beaktas tillsammans, och annan hållbar förklaring saknas, kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett (se dom Trelleborg Industrie och Trelleborg/kommissionen, ovan punkt 116, EU:T:2013:259, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

118    Enligt rättspraxis fordras dessutom att kommissionen, när bevisning saknas som gör det möjligt att direkt fastställa överträdelsens varaktighet, åtminstone ska stödja sig på bevisning som hänför sig till omständigheter som ligger tillräckligt nära i tiden för att det rimligen ska kunna antas att överträdelsen fortsatt oavbrutet mellan två exakta dagar (dom Trelleborg Industrie och Trelleborg/kommissionen, ovan punkt 116, EU:T:2013:259, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

2.     Begreppet en enda överträdelse, i meningen komplex överträdelse

119    För det andra följer av fast rättspraxis att en överträdelse av artikel 101.1 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet kan följa inte bara genom ett enstaka handlande utan även genom en serie handlanden eller genom ett fortlöpande beteende. Detta gäller också då ett eller flera led i denna serie handlanden eller i detta fortlöpande beteende även i sig och helt isolerat kan utgöra en överträdelse av nämnda bestämmelse. När de olika handlandena ingår i en ”samlad plan” på grund av deras identiska syfte som snedvrider konkurrensen inom den gemensamma marknaden, får kommissionen således tillskriva företag ansvar för dessa handlanden utifrån deltagandet i överträdelsen bedömd i dess helhet (dom av den 8 juli 1999, kommissionen/Anic Partecipazioni, C‑49/92 P, REG, EU:C:1999:356, punkt 81, dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, REG, EU:C:2004:6, punkt 258, och av den 6 december 2012, kommissionen/Verhuizingen Coppens, C‑441/11 P, REU, EU:C:2012:778, punkt 41).

120    Ett företag som har deltagit i en enda sådan, komplex överträdelse av konkurrensreglerna genom egna beteenden, vilka utgör avtal eller samordnade förfaranden med ett konkurrensbegränsande syfte i den mening som avses i artikel 101.1 EG, och som var avsedda att bidra till förverkligandet av överträdelsen i dess helhet, kan således även vara ansvarigt, under den tid som företaget deltog i överträdelsen, för andra företags beteenden inom ramen för samma överträdelse. Så är fallet när det är styrkt att det aktuella företaget avsåg att genom sitt eget beteende bidra till att uppnå de gemensamma mål som deltagarna eftersträvade, och att det hade kännedom om de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att godta den risk som detta innebar (dom kommissionen/Anic Partecipazioni, ovan i punkt 119, EU:C:1999:356, punkterna 83, 87 och 203, dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, ovan punkt 119, EU:C:2004:6, punkt 83, och dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, ovan punkt 119, EU:C:2012:778, punkt 42).

121    Ett företag kan således ha deltagit direkt i samtliga de konkurrensbegränsande beteenden som utgör en enda, fortlöpande överträdelse, och kommissionen har då rätt att hålla företaget ansvarigt för samtliga dessa beteenden och följaktligen för överträdelsen i dess helhet. Ett företag kan också ha deltagit direkt endast i en del av de konkurrensbegränsande beteenden som utgör en enda, fortlöpande överträdelse, men haft kännedom om samtliga de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller rimligen kunnat förutse dem och varit berett att godta den risk som detta innebar. Även i ett sådant fall har kommissionen rätt att hålla företaget ansvarigt för samtliga dessa beteenden och följaktligen för överträdelsen i dess helhet (dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, ovan punkt 119, EU:C:2012:778, punkt 43).

122    Om däremot ett företag har deltagit direkt i ett eller flera av de konkurrensbegränsande beteenden som utgör en enda fortlöpande överträdelse, men det inte har styrkts att företaget avsåg att genom sitt eget beteende bidra till att uppnå de gemensamma mål som deltagarna eftersträvade och att det hade kännedom om de olagliga beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att godta den risk som detta innebar, har kommissionen endast rätt att hålla företaget ansvarigt för de beteenden som det direkt deltagit i och de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra kartelldeltagare i samma syfte som det aktuella företaget eftersträvade och som det styrkts att företaget kände till eller rimligen kunnat förutse och varit berett att godta risken med (dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, ovan punkt 119, EU:C:2012:778, punkt 44).

123    Detta innebär emellertid inte att detta företag undgår sitt ansvar för de beteenden som det visats att det har deltagit i eller som det faktiskt kan hållas ansvarigt för. Det är emellertid endast möjligt att på detta sätt dela upp ett kommissionsbeslut i vilket en kartell kvalificeras som en enda, fortlöpande överträdelse, om, för det första, nämnda företag under det administrativa förfarandet getts möjlighet att inse att det även lades vart och ett av de beteenden som utgjorde denna överträdelse till last, och således kunde försvara sig mot dessa påståenden, och, för det andra, om det aktuella beslutet är tillräckligt tydligt i detta hänseende (dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, ovan punkt 119, EU:C:2012:778, punkterna 45 och 46).

124    Slutligen ska den omständigheten att ett företag inte har deltagit i samtliga led i en överträdelse eller att det har spelat en mindre roll vad avser de aspekter där det deltagit i överträdelsen beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var, och i förekommande fall när bötesbeloppet fastställs (dom kommissionen/Anic Partecipazioni, ovan punkt 119, EU:C:1999:356, punkt 90, dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, ovan punkt 119, EU:C:2004:6, punkt 86, och dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, ovan punkt 119, EU:C:2012:778, punkt 45).

3.     Begreppet avståndstagande vid deltagande i ett möte

125    För det tredje följer det även av fast rättspraxis att det räcker att kommissionen visar att det berörda företaget har deltagit i möten under vilka konkurrensbegränsande avtal slutits, utan att öppet ha motsatt sig detta, för att styrka att nämnda företag har deltagit i den konkurrensbegränsande samverkan. När deltagandet vid sådana möten väl har visats, åligger det detta företag att anföra omständigheter som visar att företaget deltog i nämnda möten utan någon som helst konkurrensfientlig inställning, genom att styrka att företaget förklarat för sina konkurrenter att det deltog i mötena med en annan inställning än dessa (se dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, ovan punkt 119, EU:C:2004:6, punkt 81 och där angiven rättspraxis).

126    Skälet för denna rättsprincip är att företaget, genom att delta i nämnda sammanträde utan att öppet ta avstånd från det som där avhandlas, ger övriga deltagare intrycket av att det instämmer med vad som beslutas på sammanträdet och att företaget kommer att rätta sig därefter. Det tysta medgivandet av ett olagligt initiativ kommer i detta avseende, i avsaknad av ett öppet avståndstagande från innebörden av detta eller ett avslöjande för de administrativa enheterna, att uppmuntra till fortsatt överträdelse och äventyra upptäckten av denna. Detta samförstånd utgör ett passivt deltagande i överträdelsen som alltså kan ådra företaget ansvar för ett enda avtal (dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, ovan punkt 119, EU:C:2004:6, punkterna 82 och 84).

127    Den omständigheten att ett företag underlåter att rätta sig efter resultaten av ett möte med konkurrensbegränsande syfte innebär inte heller att företagets ansvar på grund av att det har deltagit i överenskommelsen bortfaller, så länge det inte öppet tagit avstånd från mötets innehåll. Att ett företag inte har deltagit i samtliga led i en konkurrensbegränsande samverkan eller att det har spelat en mindre roll vid sitt deltagande är irrelevant vid bedömningen av huruvida det har begått en överträdelse. Dessa förhållanden ska endast beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är och i förekommande fall vid fastställandet av bötesbeloppet (dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, ovan punkt 119, EU:C:2004:6, punkterna 85 och 86).

128    När företagens ansvar för konkurrensbegränsande beteenden enligt kommissionen följer av deras deltagande i sammanträden med sådana beteenden som syfte, ankommer det på tribunalen att kontrollera huruvida dessa företag kunnat under det administrativa förfarandet såväl som vid rätten, vederlägga de sålunda dragna slutsatserna och, i förekommande fall, framlägga omständigheter som kastar ett annat ljus över de sakförhållanden som kommissionen bevisat och som kan ersätta denna institutions förklaring av de ifrågavarande förhållandena (dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, ovan punkt 119, EU:C:2004:6, punkt 87).

129    Det är mot bakgrund av innehållet i det angripna beslutet och med beaktande av de principer som det redogjorts för ovan som parternas argument ska prövas, vilka närmare angetts i den förhandlingsrapport som tribunalen har delgett parterna.

II –  Den första grunden: Kommissionen har felaktigt ansett att sökandena deltagit i en av den enda överträdelsens komponenter, genom sin agent i Italien

130    voestalpine och Austria Draht har under den första grunden gjort gällande att de, utan att ha varit delaktiga i den kartell som kommissionen har fastställt, påförts böter på 22 miljoner euro av det skälet att G., det vill säga deras agent i Italien, deltagit i vissa möten i Italien-klubben. Enbart denna omständighet räcker emellertid inte för att kommissionen ska kunna anse att de, genom denna agent, gjort sig skyldiga till en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES‑avtalet.

131    Sökandena har under denna grund för det första hänvisat till den roll som G. spelat vars verksamhet huvudsakligen bedrevs för CB:s räkning. För det andra har de hänvisat till de förklaringar som gjorts av G., V. (Tréfileurope) och flera av de företag som var inblandade i överträdelsen, och som visade att Austria Draht inte hade deltagit i Italien-klubben. För det tredje har de gjort gällande att de olika omständigheter som anförts i syfte att bevisa att Austria Draht deltog i Italien‑klubben genom G., inte är övertygande. För det fjärde har de påpekat att Austria Draht fällts till ansvar för G:s handlande trots att de inte utgjorde en och samma ekonomiska enhet samt till att det inte fanns några omständigheter som visade att Austria Draht känt till sin agents rättsstridiga handlande. För det femte, och i andra hand, hänvisas till överträdelsens varaktighet enligt vad kommissionen fastslagit, eftersom sökandena i vilket fall som helst inte kan anses ha deltagit i Italien-klubben före januari 2000.

A –  Huvudmannens ansvar för agentens agerande

132    För att fastställa Austria Drahts ansvar fann kommissionen att företaget hade varit direkt delaktigt i Italien-klubben genom sin agent i Italien från den 15 april 1997 till den 19 september 2002. Kommissionen underkände därmed sökandenas anmärkningar angående det faktum att agenten och huvudmannen inte utgjorde en enda ekonomisk enhet, agentens ekonomiska risktagande, det faktum att det inte rörde sig om ett exklusivt agentavtal i strikt mening och det faktum att huvudmannen inte kände till agentens rättsstridiga handlande. Kommissionen fastställde i skäl 779 i det angripna beslutet att ”[G.] och Austria Draht [skulle] anses utgöra en enda ekonomisk enhet och att Austria Draht [skulle] hållas ansvarigt för G:s delaktighet i kartellen” (se ovan punkterna 85‒94).

133    Det är mot bakgrund av detta resonemang som tribunalen ska pröva huruvida kommissionen gjorde en korrekt bedömning när den slog fast att Austria Draht, med tillämpning av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet, ska bära ansvaret för det handlande som dess agent i Italien gjort sig skyldig till.

1.     Villkor för att huvudmannen ska kunna ställas till ansvar för agentens agerande

134    Det följer av fast rättspraxis att det med begreppet företag i konkurrensrättsliga sammanhang ska förstås en ekonomisk enhet med beaktande av avsikten med avtalet i fråga även om denna ekonomiska enhet i rättsligt hänseende består av flera fysiska eller juridiska personer (dom av den 12 juli 1984, Hydrotherm Gerätebau, 170/83, REG, EU:C:1984:271, punkt 11, och dom Minoan Lines, ovan punkt 89, EU:T:2003:337, punkt 121).

135    En sådan ekonomisk enhet består av en enhetlig organisation av personliga, materiella och immateriella faktorer som på ett varaktigt sätt syftar till ett bestämt ekonomiskt mål och som kan medverka till en överträdelse i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF eller artikel 53.1 i EES-avtalet. När ett och samma företag utgörs av en sammanslutning av företag kan kommissionen därför med fog hålla det företag som ansvarar för företagssammanslutningens handlande vid överträdelsen ansvarigt för denna och ålägga detta företag böter (se, för ett liknande resonemang, dom Minoan Lines, ovan punkt 89, EU:T:2003:337, punkt 122).

136    Det faktum att två bolag formellt är skilda åt på grund av att de är fristående juridiska personer är inte avgörande vid tillämpningen av konkurrensreglerna. Det betydelsefulla är huruvida de ska anses uppträda som en enhet på marknaden (dom Minoan Lines, ovan punkt 89, EU:T:2003:337, punkt 123).

137    Det kan således vara nödvändigt att avgöra huruvida två företag som är olika juridiska personer utgör eller hör till ett och samma företag, betraktat som en ekonomisk enhet som har ett enhetligt beteende på marknaden (dom Minoan Lines, ovan punkt 89, EU:T:2003:337, punkt 124).

138    En sådan situation omfattar inte endast fall då det föreligger ett moder/dotterbolagsförhållande utan kan under vissa omständigheter även omfatta förhållandet mellan ett företag och dess handelsagent eller mellan en huvudman och dess mellanman. Vid tillämpningen av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES‑avtalet är frågan huruvida en huvudman och hans mellanman eller handelsagent utgör en ekonomisk enhet, såtillvida som den sistnämnde är ett hjälporgan som ingår som en enhet i den förstnämndes företag, väsentlig vid bedömningen av huruvida ett uppträdande omfattas av dessa artiklar. Det har följaktligen slagits fast att en mellanman som bedriver en verksamhet för sin huvudmans räkning i princip kan anses som ett hjälporgan som ingår i huvudmannens företag och som är skyldigt att följa huvudmannens instruktioner och således i likhet med en handelsanställd bildar en ekonomisk enhet tillsammans med huvudmannens företag (se, för ett liknande resonemang, dom Suiker Unie m.fl./kommissionen, ovan punkt 89, EU:C:1975:174, punkt 480, och dom Minoan Lines, ovan punkt 89, EU:T:2003:337, punkt 125).

139    Vad gäller företag som står i ett vertikalt förhållande, såsom en huvudman och hans agent eller mellanman, ska huvudsakligen två faktorer beaktas vid bedömningen av huruvida det föreligger en ekonomisk enhet. För det första ska det beaktas huruvida mellanmannen påtar sig någon ekonomisk risk och, för det andra, huruvida de tjänster som mellanmannen tillhandahåller huvudmannen inte tillhandahålls andra (dom Minoan Lines, ovan punkt 89, EU:T:2003:337, punkt 126).

140    Det har, vad gäller den ekonomiska risken, redan slagits fast att en mellanman inte skulle anses vara ett hjälporgan som ingår i huvudmannens företag när det följde av avtalet mellan huvudmannen och mellanmannen att denne hade uppgifter som ekonomiskt liknade dem som en självständig näringsidkare fullgör, eftersom mellanmannen enligt avtalet påtog sig ekonomiska risker i samband med försäljning eller genomförandet av avtal som slutits med utomstående (dom Suiker Unie, ovan punkt 89, EU:C:1975:174, punkt 482, och dom Minoan Lines, ovan punkt 89, EU:T:2003:337, punkt 127).

141    Vad gäller frågan huruvida de tjänster som mellanmannen tillhandahåller inte tillhandahålls andra har det även slagits fast att den omständigheten att mellanmannen parallellt med den verksamhet han bedriver för huvudmannens räkning även som självständig näringsidkare utför transaktioner av betydande omfattning på marknaden för den aktuella varan eller tjänsten talade emot att det förelåg en ekonomisk enhet (dom Suiker Unie, ovan punkt 89, EU:C:1975:174, punkt 544, och dom Minoan Lines, ovan punkt 89, EU:T:2003:337, punkt 128).

2.     Agentavtalet och påtagande av den ekonomiska risken

142    Sökandena har i huvudsak framhållit att kriteriet att agenten inte ska utföra uppgifter åt andra inte är uppfyllt, eftersom G. företrädde både CB och Austria Draht och eftersom de uppgifter som G. utförde för CB:s räkning var mer omfattande i pengar räknat än de som utfördes för Austria Drahts räkning. Eftersom det andra kriteriet i domen Minoan Lines, ovan punkt 89 (EU:T:2003:337) inte är uppfyllt, kan det inte slås fast att det rör sig om en enda ekonomisk enhet.

143    För att avgöra huruvida G. och Austria Draht utgör en ekonomisk enhet, och såsom framgår av ovannämnda rättspraxis, ska det emellertid först och främst fastställas i vilken utsträckning agenten står de ekonomiska riskerna med försäljningen eller vid utförandet av avtal med tredjeman i fråga om de uppgifter som agenten fått i uppdrag av huvudmannen att utföra. Det går inte att bortse från det första villkoret i domen Minoan Lines, ovan punkt 89 (EU:T:2003:337).

144    Det ska i det avseendet påpekas att det i det avtal som Austria Draht ingått med Studio Crema anges att G. åtar sig att i enlighet med Austria Drahts instruktioner sälja Austria Drahts SSA i Italien ”i Austria Drahts namn och för dess räkning”. I avtalet anges bland annat att G. inte ska göra affärer ”i eget namn” utan ”strikt efterleva Austria Drahts anvisningar och föreskrifter angående priser samt dess villkor för betalning, försäljning och leveranser”. I avtalet anges även att ”varan ska levereras och faktureras” av Austria Draht. Enligt avtalet sker all försäljning således enbart mellan Austria Draht och kunden och inte mellan G. och kunden (skäl 774 i det angripna beslutet, och artikel 2 i agentavtalet).

145    Detta avtal kan definitivt kvalificeras som ett agentavtal. Det täcker situationer där ”en juridisk eller fysisk person (agent) ges befogenhet att förhandla och/eller ingå avtal på en annan persons vägnar (huvudman), antingen i agentens eller huvudmannens namn, avseende ... försäljning av varor eller tjänster som tillhandahålls av huvudmannen” (se, för ett liknande resonemang, definitionen av agentavtal i punkt 12 i riktlinjerna om vertikala begränsningar, vad gäller bedömningen av de vertikala avtalen mot bakgrund av artikel 101 FEUF).

146    Såsom kommissionen har angett i skäl 774 i det angripna beslutet, framgår det inte av avtalet att G. stod därmed ”förbundna risker, bland annat vid uteblivna leveranser, felaktiga leveranser och kunders bristande betalningsförmåga” beträffande de uppgifter Austria Draht uppdragit åt G. att utföra. Det finns heller ingen klausul i avtalet som tyder på att G. stod riskerna för lagerfinansiering och att det var nödvändigt för G. att göra vissa investeringar för att kunna företräda Austria Draht i Italien. Merparten av de finansiella risker som var förbundna med de försäljningsavtal som G. förhandlade om och som ingicks med Austria Draht i Italien stod således huvudmannen för och inte dess agent.

147    Sökandena har inte inför tribunalen nekat till denna bedömning av de ekonomiska riskerna. De har endast gjort gällande att det faktum att G. stod för vissa kostnader (konsultkostnader och resekostnader, kostnader förbundna med ingående av avtal, översättningskostnader, etcetera) som kan betraktas som en kompletterande verksamhet vid sidan av de uppgifter som G. fått i uppdrag att utföra eller såsom täckta av den schablonmässiga ersättning som Austria Draht betalade i form av provision. Dessa kostnader bevisar inte mer än att G. stod en försumbar ekonomisk risk eller en risk begränsad till de uppgifter som Austria Draht gett G. i uppdrag att utföra.

148    Kommissionen har, enligt vad som framgår av den rättspraxis som det hänvisats till ovan, i förevarande fall haft fog för att anse att G., när han agerade för Austria Drahts räkning i Italien, gjorde det utan att stå någon ekonomisk risk och att det avtal som band honom till det företaget innebar att han fått eller behållit uppgifter som i ekonomiskt hänseende liknar dem som en självständig näringsidkare fullgör.

3.     Innebörden av att agenten även agerade för ett annat företags räkning

149    Vad gäller det andra villkoret i domen Minoan Lines, ovan punkt 89, (EU:T:2003:337), angav kommissionen i skäl 775 i det angripna beslutet att det faktum att G. även agerade för en annan kartellmedlems räkning, nämligen CB, innebar att agentavtalet inte var exklusivt i strikt mening.

150    Såsom kommissionen har angett och i motsats till vad sökandena har gjort gällande, följer det trots detta inte av de särskilda omständigheterna i förevarande fall att det är uteslutet att G. och Austria Draht utgjorde en ekonomisk enhet med avseende på de uppgifter som G. fått i uppdrag att utföra enligt agentavtalet.

151    Även om det är riktigt att G., parallellt med de uppgifter han utförde för Austria Drahts räkning, också utförde uppgifter för CB:s räkning, gjorde kommissionen en korrekt bedömning när den i förevarande mål noterade att ”[G.] ... inte själv [var] verksam på marknaden i fråga och ... därför inte själv [har] utfört transaktioner av betydande omfattning i egenskap av självständig agent” (skäl 775 i det angripna beslutet) (se, analogt, dom Suiker Unie, ovan punkt 89, EU:C:1975:174, punkt 544, och dom Minoan Lines, ovan punkt 89, EU:T:2003:337, punkt 128).

152    Snarare än att fungera som handelsmässig företrädare för en huvudman, företrädde G. två, nämligen huvudsakligen CB, som var det företag som generade merparten av Studio Cremas inkomster (ungefär 75 procent under den tid som den överträdelse som sökandens lagts till last varade), men även Austria Draht, som även det genererade en icke försumbar del av Studio Cremas inkomster (ungefär 25 procent under samma period).

153    I en sådan situation är det vid bedömningen av huruvida det förelåg en ekonomisk enhet mellan agenten och en av dess huvudmän viktigt att veta om agenten, vad avser de uppgifter som huvudmannen har anförtrott vederbörande, kan agera som en självständig näringsidkare som fritt kan bestämma sin egen marknadsstrategi. Om agenten inte kan agera på det sättet ingår de uppgifter som agenten utför för nämnda huvudmans räkning i den sistnämndas verksamhet.

154    Såsom kommissionen har angett i skäl 774 i det angripna beslutet, är den avgörande faktorn vid prövningen av huruvida G. och Austria Draht utgjorde en enda ekonomisk enhet bedömningen av de finansiella riskerna i samband med försäljning eller vid genomförande av de avtal som, genom G., ingåtts med tredjeman. Om G. handlar som om han ingick i Austria Draht, kan han likställas med ett ”hjälporgan som, i likhet med en handelsanställd, utgör en integrerad del i företaget Austria Draht”, vilket inte är fallet om han handlar i egenskap av självständig näringsidkare.

155    Det har i förevarande mål redan slagits fast att det agentavtal som G. ingått med Austria Draht inte innebar någon möjlighet för G. att agera såsom självständig näringsidkare, i den mening som avses i konkurrensrätten, vad avser de uppgifter som G. fått i uppdrag att utföra.

156    Vad vidare beträffar vilken typ av relation G. och CB hade framgår det även av handlingarna i målet att G:s agerande, mot bakgrund av artikel 101.1 FEUF och artikel 53.1 i EES-avtalet, inte kunde likställas med en oberoende försäljare av SSA tillverkad av CB. G. utförde nämligen uppgifter för CB:s räkning som liknar dem som en försäljningschef utför. Avsaknaden av ett skriftligt avtal mellan G. och CB innebär inte att de uppgifter som CB gett G. i uppdrag att utföra utfördes av en självständig näringsidkare och inte för vare sig CB:s räkning eller på CB:s risk. Det är tvärtom tillåtet att anse att G. således agerade som ett, med detta företag, integrerat hjälporgan. Ett bevis för detta är att G, såsom sökandena har angett, inställde sig till det muntliga förhöret vid kommissionen i egenskap av medlem av den grupp som företrädde CB.

157    Det följer av det ovan anförda att, även om förevarande mål skiljer sig från de situationer som tidigare prövats i rättspraxis, i synnerhet i domen Minoan Lines, ovan punkt 89 (EU:T:2003:337), där det faktum att agenten enbart företrädde huvudmannen framgick av dess avtal och av genomförandet av detta (punkterna 131 och 132 i denna dom), G.:s dubbla företrädarskap gentemot å ena sidan CB och å andra sidan Austria Draht inte påverkar slutsatsen att G., med avseende på de uppgifter han fått i uppdrag att utföra av Austria Draht, inte kunde utföra uppgifter som i ekonomiskt hänseende liknar dem som en självständig näringsidkare fullgör.

158    Slutsatsvis och såsom framgår av det angripna beslutet förlorar G., eller Studio Crema som han företräder, sin ställning som självständig näringsidkare när räckvidden av det agentavtal som ingåtts med Austria Draht bedöms mot bakgrund av konkurrensrätten. G. står nämligen inte den ekonomiska risken, eller står en mycket liten del av denna, till följd av de försäljningsavtal som Austria Draht ingår genom G., och agerar de facto som ett med detta företag integrerat hjälporgan.

159    Inte något av sökandenas argument i det avseendet föranleder en annan bedömning. En stor del av dessa argument syftar nämligen till att erinra om innehållet i domarna Suiker Unie, ovan punkt 89 (EU:C:1975:174), och Minoan Lines, ovan punkt 89 (EU:T:2003:337), vilka inte utan omsvep kan utvidgas till att omfatta förevarande mål som stöd för påståendet att det inte kan föreligga någon ekonomisk enhet mellan G. och Austria Draht enbart av det skälet att G. även företräder ett annat företag.

160    Det faktum att G. även arbetar för CB och att de uppgifter som utförs åt CB motsvarar merparten av Studio Cremas inkomster i jämförelse med de inkomster som genererats av Austria Draht bevisar inte att G. är en självständig näringsidkare. Såsom redan har anförts ovan kan G. anses utgöra en ekonomisk enhet med såväl CB som Austria Draht samtidigt. Omvänt gäller detta för CB och Austria Draht endast för de uppgifter som G., i förekommande fall, fått i uppdrag att utföra av det ena eller det andra företaget.

161    Kommissionen kan av detta skäl emellertid inte anse att det ”[i] vilket fall som helst ... i förevarande fall även [ska] påpekas att CB i regel var personligen representerat på mötena i kartellen och att [G.]/[Studio Crema] således i regel agerade i egenskap av företrädare för Austria Draht” (slutet av skäl 776 i det angripna beslutet). I avsaknad av bevis för detta påstående innebär G:s närvaro på ett möte i Italien-klubben inte mer än att det faktum att en person var närvarande på detta möte som dels utförde uppgifter liknande dem som en försäljningschef utför för CB:s räkning, dels även var agent för Austria Draht i Italien. Mot bakgrund av G:s dubbla företrädarskap, vilket gav honom tillgång till känsliga affärsuppgifter från två källor, var det trots allt korrekt av kommissionen att fastställa att detta var en faktor som förbättrade samordningen inom kartellen (början av skäl 776 i det angripna beslutet).

162    Vad beträffar den beslutspraxis som sökandena åberopat med hänvisning till kommissionens beslut K (2006) 5700 slutlig av den 29 november 2006 om ett förfarande enligt artikel [101 FEUF] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F/38.638 – Butadiengummi och emulsionspolymeriserat styren-butadiengummi) och till kommissionens beslut K (2008) 5476 slutlig av den 1 oktober 2008 om ett förfarande enligt artikel [101 FEUF] och artikel 53 i EES‑avtalet (ärende COMP/39.181 – Ljusmassa), går det inte att utifrån denna praxis fastställa att det inte kunde föreligga någon ekonomisk enhet mellan G. och Austria Draht i förevarande mål. Omständigheterna i dessa ärenden omfattas tvärtom av det resonemang som tidigare förts i domen Minoan Lines, ovan punkt 89 (EU:T:2003:337), i vilken tribunalen, såsom i förevarande mål, hade angett att det berörda företrädarskapet var exklusivt, vilket inte utesluter möjligheten att, såsom kommissionen gjort i förevarande fall, beakta G:s dubbla företrädarskap.

163    Kommissionen gjorde således en korrekt bedömning i förevarande fall när den, mot bakgrund av i huvudsak agentavtalet, slog fast att G. agerat för Austria Drahts räkning, vilket företag stod den ekonomiska risken för detta företrädarskap. G. ska i förevarande fall de facto anses vara ett hjälporgan till och en integrerad del i företaget Austria Draht (eller enheten Austria Draht och voestalpine) och, i likhet med en handelsanställd, utgör G. en enda ekonomisk enhet med detta företag.

4.     Bristen på kännedom, kontroll och samtycke

164    Sökandena har i det här skedet gjort gällande att den objektiva situation som just beskrivits inte är tillräcklig för att agentens rättsstridiga handlande ska kunna tillskrivas huvudmannen. Det ska därmed fastställas i vilken utsträckning huvudmannen kände till eller kunde ha fått kännedom om detta beteende.

165    I det avseendet och inledningsvis ansåg sig kommissionen inte behöva uttala sig om ”avsaknaden av kontroll, bristande kännedom om eller avsaknaden av (retroaktivt) godkännande av agentens deltagande i kartellen”, eftersom sådana argument ”[inte innebar] att företaget [kunde] undgå ansvar” (skäl 777 i det angripna beslutet). Kommissionen uppgav även att, eftersom ”Austria Draht och dess agent [utgjorde] en och samma ekonomiska enhet ... [var] företaget ... ansvarigt för agentens delaktighet i kartellen oberoende av om Austria Draht kände till, utövade kontroll över eller hade gett sitt samtycke till detta (eller inte)” (skäl 777 i det angripna beslutet).

166    Kommissionen kompletterade därefter ovannämnda analys genom att påpeka att ”även om det [saknades] direkta bevis på instruktioner eller avrapportering med avseende på de konkurrensbegränsande mötena” mellan G. och Austria Draht framgick det ”klart ... av agentavtalet och de interna rapporter som Austria Draht inkommit med [som svar på en begäran om upplysningar från kommissionen] att [G.] regelbundet upplyst Austria Draht om utvecklingen på den italienska marknaden” och att man således kunde ”anta att [G.] åtminstone har försett Austria Draht med de relevanta känsliga affärsuppgifter som erhållits under mötena i kartellen” (skäl 778 i det angripna beslutet).

167    Sökandena har i det avseendet åberopat den lösning som valdes i domen Minoan Lines, ovan punkt 89 (EU:T:2003:337). I denna dom avfärdades nämligen inte omedelbart ett resonemang, liknande det som sökandena fört i förevarande mål, vilket istället besvarades på ett detaljerat och ingående sätt då huvudmannan inför rätten påstått sig varken ha känt till, tillåtit eller samtyckt till agentens aktiviteter (dom Minoan Lines, ovan punkt 89, EU:T:2003:337, punkt 139).

168    Tribunalen prövade i denna dom för det första huruvida de rättsstridiga handlanden som agenten lagts till last ingick bland de uppgifter som huvudmannen gett agenten i uppdrag att utföra, för det andra huruvida huvudmannen regelbundet upplysts om de åtgärder som agenten fått i uppdrag att vidta och för det tredje om huvudmannen hade förbjudit sin agent att utföra dessa handlingar (domen Minoan Lines, ovan punkt 89, EU:T:2003:337, punkterna 140‒146).

169    För att bemöta huvudmannens resonemang kring bristen på kännedom om eller samtycke till agentens ageranden fann tribunlen i punkt 147 i domen Minoan Lines, ovan punkt 89 (EU:T:2003:337) att det, av det anförda, följde att fastställandet av priser och andra villkor på huvudmannens fartyg på internationella linjer tillhörde verksamhetsområdet för huvudmannens agent. Huvudmannen informerades vidare regelbundet om agentens handlanden, däribland de överläggningar som hölls med andra företag i fråga om vilka dess agent begärde huvudmannens godkännande i förväg eller i efterhand. Slutligen hade huvudmannen möjlighet och rätt att förbjuda sin agent att vidta vissa åtgärder även om denna möjlighet inte utnyttjades förrän efter kommissionens undersökningar.

170    Det ska även påpekas att tribunalen, i dess allmänna slutsats i fråga om invändningarna med avseende på den felaktiga tillämpningen av artikel 101.1 FEUF (då artikel 81.1 EG) med hänsyn till att huvudmannen felaktigt fått bära ansvaret för agentens handlanden, knutit konstaterandet att det förelåg en ekonomisk enhet till resultatet av ovannämnda prövning (domen Minoan Lines, ovan punkt 89, EU:T:2003:337, punkt148), genom att konstatera att det framgick av de telexmeddelanden som utväxlats mellan agenten och huvudmannen och mellan agenten och de övriga företagen som deltagit i överträdelsen, av huvudmannens svar på kommissionens begäran om upplysningar och av de andra omständigheter som bedömts i domen att agenten gentemot utomstående, kunder, underagenter och huvudmannens konkurrenter på marknaden agerade som sökandens hjälporgan. De båda företagen utgjorde således en enda ekonomisk enhet eller ett enda företag med avseende på tillämpningen av artikel 81 i fördraget. Tribunalen fann därför att kommissionen hade haft fog för att hålla huvudmannen ansvarig för det handlande i strid med artikel 81 i fördraget för vilket påföljder hade ålagts i beslutet och i vilket agenten hade haft en framträdande roll.

171    Mot bakgrund av den analysen kan kommissionen inte uppge dels att ”det saknas direkta bevis på instruktioner eller avrapportering med avseende på de konkurrensbegränsande mötena” mellan G. och Austria Draht, dels att det ”klart framgår av agentavtalet och de interna rapporter som Austria Draht inkommit med [som svar på en begäran om upplysningar från kommissionen] att [G.] regelbundet upplyst Austria Draht om utvecklingen på den italienska marknaden” för att komma fram till slutsatsen att man kan ”anta att [G.] åtminstone har försett Austria Draht med de relevanta känsliga affärsuppgifter som erhållits under mötena i kartellen” (se ovan punkt 166).

172    Det borde i princip ha varit möjligt för kommissionen att bland de skriftliga månadsrapporter som G. lämnat till Austria Draht angående de allmänna försäljnings- och marknadsvillkoren, inklusive dem som rörde konkurrenternas verksamheter på området för företrädarskap, vilka Austria Draht gett in till kommissionen som svar på en begäran om upplysningar, identifiera dels de olika känsliga affärsuppgifter som G. har kunnat förse Austria Draht med, dels också de upplysningar som gjorde det möjligt för Austria Draht att förstå att G. deltog i företagets namn och för företagets räkning i konkurrensbegränsande förfaranden rörande kvoter, priser och kunder vid olika möten där han var närvarande.

173    I avsaknad av sådana omständigheter och trots att kartellen ännu inte hade avslöjats och att ett stort antal handlingar från den period då händelserna utspelade sig fanns tillgängliga i Italien-klubben för att beskriva hur kartellen fungerade, går det inte att, såsom kommissionen har gjort, presumera att G. rapporterat till Austria Draht allt det som han eventuellt känt till och gjort i Italien-klubben. Det hade, för att kunna komma fram till denna slutsats, krävts indikationer på detta i agentens skriftliga månadsrapporter. Om kommissionen, efter att ha granskat innehållet i dessa handlingar, kommer fram till att ”det saknas direkta bevis på instruktioner eller avrapportering med avseende på de konkurrensbegränsande mötena”, såsom den gjort i det angripna beslutet, kan den inte underlåta att dra konsekvenserna av ett sådant påstående genom att ange att detta även kan leda till en motsatt slutsats.

174    Tribunalen konstaterar i det sammanhanget att det saknas bevis för att Austria Draht, genom G., kan ha fått den minsta kännedom om sin agents konkurrensbegränsande handlande på de olika möten i Italien-klubben som G. deltagit i. Kommissionen har dessutom medgett detta under förhandlingen. Kommissionen kan således inte påstå sig känna till något som den inte har fört i bevis.

175    Under de i målet aktuella omständigheterna, där agenten har agerat i huvudmannens namn och för dennes räkning utan att påta sig de ekonomiska riskerna för de uppgifter han fått i uppdrag att utföra, kan de konkurrensbegränsande förfaranden som agenten gjort sig skyldig till i samband med utförandet av dessa uppgifter ändå tillskrivas huvudmannen, på samma sätt som en arbetsgivare kan hållas ansvarig för en anställds rättsstridiga handlanden, även när det saknas bevis för att huvudmannen känt till agentens konkurrensbegränsande handlanden.

176    Såsom angetts ovan framgår det nämligen av agentavtalet att det var med full kännedom som Austria Draht gav G. – som redan fungerade som mellanman för CB, en av de största aktörerna i Italien – i uppdrag att sköta försäljningen av dess produkter i Italien. Austria Draht hade även sett till att företaget kunde kontrollera de resultat som G. uppnådde, då G. inte kunde betraktas som en självständig näringsidkare och att, i vilket fall som helst, de försäljningsavtal som G. förhandlade fram endast kunde ingås av Austria Draht.

177    Även om Austria Draht saknade kännedom om de rättsstridiga handlingar som G. gjort sig skyldig till i samband med utförandet av de uppgifter han hade fått i uppdrag att utföra, var det följaktligen företaget som drog nytta av dessa handlingar, vilket sökandena medgett under förhandlingen.

178    Av det anförda följer att kommissionen i förevarande fall med fog dels kunde fastställa att agenten och huvudmannen utgör en ekonomisk enhet i fråga om de uppgifter som Austria Draht gett G. i uppdrag att utföra, dels kunde anse att det, på grund av denna ekonomiska enhet, är möjligt att tillskriva huvudmannen ansvaret för de rättsstridigheter som G gjort sig skyldig till för Austria Drahts räkning i samband med utförandet av de uppgifter Austria Draht hade gett honom i uppdrag att utföra, utan att behöva visa att huvudmannen haft kännedom därom.

179    Det ska under dessa omständigheter fastställas vad de rättsstridiga handlanden som G. gjort sig skyldig till för Austria Drahts räkning i samband med utförandet av de uppgifter företaget gett honom i uppdrag att utföra består i.

B –  Bevis för agentens rättsstridiga handlanden

180    Prövningen av vad de rättsstridiga handlingar som Austria Draht lagts till last består i ska begränsas till den bevisning som avser Italien-klubben, det vill säga den enda komponent i den enda överträdelsen avseende vilken Austria Drahts delaktighet uttryckligen fastställts i det angripna beslutet, och då genom G. (skälen 769‒783 i det angripna beslutet). Bevisningen beträffande kartellens övriga komponenter, bland annat Europa-klubben, till vilken kommissionen i vissa delar har hänvisat under denna grund, ska huvudsakligen granskas i samband med prövningen av den andra grunden vad gäller kvalificeringen av den överträdelse som sökandena lagts till last som en enda överträdelse.

181    Kommissionen har, för att fastställa Austria Drahts delaktighet i Italien-klubben, påstått sig förfoga över bevis på att företaget ”systematiskt deltagit i fler än fyrtio möten i Italien-klubben under perioden 15 april 1997‒19 september 2002 och att företagets frånvaro formellt angetts vid ett flertal tillfällen, vilket tyder på att företaget förväntades närvara på dessa möten” (skäl 479 i det angripna beslutet). Dessa bevis nämns i det angripna beslutet (se ovan punkterna 78‒81), och så även kommissionens avfärdande av de argument som sökandena hade anfört under det administrativa förfarandet till bestridande av att det företrätts av G. under dessa möten (se ovan i punkterna 86‒88) eller för att rent allmänt vederlägga påståendet att Austria Draht deltagit i dessa möten (se ovan punkterna 95‒100).

182    Vid tribunalen har sökandena gjort gällande att hänvisningarna i det angripna beslutet till Austria Drahts delaktighet i möten i Italien-klubben inte innebär att företaget deltagit i kartellen. I synnerhet har de gjort gällande dels att det faktum att Austria Drahts situation tagits upp till diskussion på fjorton möten vid vilka G. och andra personer närvarat inte utgör bevis på att Austria Draht har deltagit i kartellen, då G:s delaktighet inte kan likställas med Austria Drahts, dels att det generellt sett inte går att förstå vad Austria Draht anklagades för.

183    Det ska, som svar på detta resonemang, påpekas att det framgår av det ovan anförda att kommissionen i förevarande fall kan tillskriva Austria Draht ansvar för de rättsstridigheter som G. gjort sig skyldig till i samband med utförandet av det uppgifter han hade fått i uppdrag att utföra.

184    Det ska således klargöras på vilket sätt de handlanden G gjorde sig skyldig till under de olika möten i Italien-klubben i vilka han deltog strider mot artikel 101.1 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet. Såsom sökandena har påpekat försvåras denna uppgift av det faktum att G. även företrädde CB, en av huvudaktörerna i Italien‑klubben. Kommissionen har på denna punkt emellertid sett till att påpeka att, vad avser de fjorton möten där det tydligast framgick att G. deltog i kartellen för Austria Drahts räkning, diskussioner hade ägt rum inte bara i G:s närvaro utan att man på dessa möten även hade tagit upp ”Austria Drahts situation” (skäl 479 i det angripna beslutet).

185    Sökandena har gjort gällande att kommissionen har brustit i sin bevis- och motiveringsskyldighet vad gäller de fjorton mötena i fråga, bland annat med avseende på vad Austria Draht lagts till last i det avseendet. Tribunalen ska därför i tur och ordning pröva de olika bevis som anförts i det angripna beslutet i syfte att fastställa G:s rättsstridiga handlanden i samband med utförandet av de uppgifter som Austria Draht hade gett honom i uppdrag att utföra.

1.     Mötet den 15 april 1997

186    Det första av de fjorton möten som kommissionen hänvisade till i det angripna beslutet var det som ägde rum den 15 april 1997 på vilket ”tilldelning av kvoter och kunder samt fastställande av priser” diskuterades (skäl 479 i det angripna beslutet). I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att följande företag var närvarande: Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope, SLM, Tycsa, DWK och Austria Draht (genom G.).

187    I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet redogjorde kommissionen för de frågor som avhandlades på mötet den 15 april 1997 enligt följande:

–        ”[fastställande] av priser på råvaror och försäljningspriser i Frankrike, Spanien och Tyskland”,

–        ”diskussioner om Redaellis försäljning till ett visst antal kunder och erbjudanden till kunder från SLM och CB, kunder och försäljningskvoter”,

–        ”det uppgavs även att Austria Draht inte levererade till vissa kundkretsar [och ett] utbyte av vissa uppgifter [ägde rum] avseende de priser som [G.] fakturerade vissa kunder”,

–        ”detaljerad översikt över den försäljning som företagen Redaelli, Itas, CB, ITC, Tréfileurope, Tycsa, Trame, SLM, DWK och Austria Draht haft [och] diskussion om en tilldelning av kvoter (med angivande av en konkret procentsats) till samma företag” 

–        ”[d]iskussion om möjligheten att tillämpa tilläggsavgifter, importstudie och en fråga angående export”.

188    Dessa uppgifter kom i huvudsak från ITC som ingett ett protokoll från mötet den 15 april 1997 upprättat vid samma tidpunkt, med undantag för den sista uppgiften som kommer från Tréfileurope och som återger innehållet i en kortfattad bekräftelse med avseende på detta möte i ansökan om förmånlig behandling (se bilaga G.3 till kommissionens svar på åtgärderna för processledning, för ITC, bilaga H.1 i kommissionens svar på åtgärderna för processledning, för Tréfileurope).

189    Vid en samlad bedömning av dels uppgifterna i ITC:s protokoll, vilket har visat sig vara synnerligen relevant med hänsyn till att det upprättades när kartellen ännu inte hade upptäckts, dels Tréfileuropes förklaring som bekräftar protokollets innehåll, går det faktiskt att fastställa när Austria Draht började delta i Italien‑klubben genom G.

190    För det första och rent allmänt gjorde G:s närvaro på detta möte det möjligt för Austria Draht att delta i diskussioner vars konkurrensbegränsande innehåll klart framgår av ITC:s protokoll. Detta gäller uppgifterna angående ”[fastställande] av priser på råvaror och försäljningspriser i Frankrike, Spanien och Tyskland” (se första strecksatsen ovan i punkt 187) och ”diskussioner om Redaellis försäljning till ett visst antal kunder och erbjudanden från SLM och CB till kunder, [om] kunder och [om] försäljningskvoter” (se andra strecksatsen ovan i punkt 187). Den typen av uppgifter gjorde det möjligt för G. att samordna sina verksamheter, bland annat dem som Austria Draht betrott honom med i Italien, med verksamheterna i de företag som var närvarande på mötet den 15 april 1997.

191    För det andra, vad närmare bestämt avser Austria Draht, gör ITC:s protokoll det möjligt att först och främst fastställa att företrädarna för ITC ansett att G. deltog för Austria Drahts räkning och inte för CB:s räkning, vilket företag företräddes av [C.].

192    För det tredje framgår det även av protokollet att mötesdeltagarna diskuterade volymer för de olika företag som omnämndes på detta möte, inklusive Austria Draht (se fjärde strecksatsen ovan i punkt 187). Precisionsnivån för de olika företagen i en tabell i ITC:s protokoll varierar visserligen, eftersom de uppgifter som kommunicerats med avseende på den första gruppen deltagare (Redaelli, CB, Itas och ITC) och den andra gruppen deltagare som tillkommit (Tréfileurope och Tycsa) är precisa medan de för en tredje grupp företag (Trame, frånvarande på mötet, SLM, DWK och Austria Draht) har avrundats. Likväl framgår det av tabellen att Austria Draht hade tagits upp eftersom det, med sina 2000 ton, representerade 2,6 procent av de 78 000 ton som diskuterades under detta möte.

193    ITC:s protokoll innehåller för det fjärde en notering om att diskussionen på mötet den 15 april 1997 rörde Austria Drahts särskilda situation (se tredje strecksatsen ovan i punkt 187). I det avseendet är det rimligt att anta att G. i egenskap av Austria Drahts agent i Italien deltog i denna diskussion.

194    Vad beträffar uppgiften om att Austria Draht inte hade levererat till en viss kundkrets kan detta, såsom sökandena har påpekat, eventuellt förklaras av dessa kunders bristande betalningsförmåga. Vilken näringsidkare som helst som själv tolkar eller som tar hjälp av ett organ specialiserat på att tolka tillgängliga bokföringsuppgifter hade kunnat bli varse om detta. Denna obevisade förklaring från sökandenas sida förefaller lika plausibel som den som kommissionen har föreslagit, enligt vilken denna avsaknad av leveranser var uttryck för ett konkurrensbegränsande handlande. Detta framgår inte klart av protokollet, i vilket det inte anges några skäl till de uteblivna leveranserna till vissa kunder.

195    Det tvivelsmål som föreligger på denna punkt ska vändas till sökandenas fördel.

196    Vad däremot gäller noteringen om att uppgifter utbytts angående de priser som G. fakturerat vissa kunder, konstaterar tribunalen att namnet G., som enligt ITC företrädde Austria Drahts på detta möte, nämns i ITC:s protokoll ovanför namnen på flera kunder (däribland PAMA), åtföljt av en siffernotering som sannolikt motsvarar det pris som var och en av dessa kunder fakturerats. Det framgår av dessa omständigheter att G. direkt medverkat i konkurrensbegränsande förfaranden på detta möte.

197    Sammanfattningsvis framgår det av bevisningen avseende mötet i Italien-klubben den 15 april 1997 dels att G. rimligen kan betraktas som en person som försett deltagarna på detta möte med uppgifter om vilka priser han fakturerat vissa av sina kunder, dels att G. enbart av det skälet att han var närvarande vid detta möte erhållit uppgifter angående de största aktörerna i Italien, vilka rörde bland annat tilldelning av kvoter och fastställande av priser.

198    Det kan med stöd av denna bevisning fastställas vid vilken tidpunkt Austria Draht började delta i Italien-klubben genom G.

2.     Mötet den 24 juni 1997

199    Det andra mötet ägde rum den 24 juni 1997 och rörde ”försök till ’stabilisering av marknaden’ och utbyte av uppgifter om priser” (fotnot under skäl 479 i det angripna beslutet). Kommissionen uppgav i spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet att närvarande var såväl herrarna C., far och son, för CB:s räkning, som två företrädare för Tréfileurope och att G. hade anslutit sig till deltagarna i slutet av detta möte.

200    Tréfileurope har redogjort för det som avhandlades på detta möte i en handling som upprättades den 2 juli 1997 i syfte att rapportera ett besök hos CB, enligt följande (se bilaga B.6 till svaromålet):

”Besöksrapport [från Th från Tréfileurope] till [CB): [C. (från CB)] har inte uppskattat de åtgärder som vidtogs vid årets början, vilket lett till en minskning av dess företags [ITC:s] volymer, mot vilket företag han förklarat krig. Han har bett sin agent att besöka hela kundkretsen och på grund av detta skedde kraftiga prissänkningar vilket fått våra förhoppningar att dala till 1 100 lire. Han tror att det nog går att hitta en jämvikt på den Italienska marknaden som leder i den riktningen med ITAS, SLM och AUSTRIA (genom [G.]) och vill lämna [ITC] utanför. Han ber oss att ansluta oss. Jag svarade att vi ställde oss positiva till den åtgärden men att beslutet måste tas av styrelsen. [G] (försäljningsagent för [C.] + AUSTRIA) anslöt sig till oss i slutet av mötet. [CB:s] priser ligger mellan 1 000 och 1 050 lire. [C.] vill öka med 50 lire för att kompensera för FM:s höjning. Idag förefaller 1 050 lire vara ett korrekt pris för honom. Den franska marknaden är hans målsättning. Har godkänts för grov valstråd sedan sex månader tillbaka men har ännu inte sålt något. Har inlett ett godkännandeförfarande för skårad valstråd och fin valstråd på 5,2 t ‒ 2 060 – Uppskattar att en marknadsandel bör ligga på 2 000 t. ...”.

201    Denna handling upprättades när kartellen ännu inte hade upptäckts och åskådliggör karaktären på G:s förbindelser med CB. Det framgår således klart av denna handling att C. från CB framhåller dessa förbindelser för Tréfileurope i syfte att visa att CB kunde samordna flera marknadsaktörers förfaranden, däribland Austria Drahts, för vars räkning G. också handlade. Även om prisdiskussionerna endast rörde CB:s priser och inte Austria Drahts, nämndes även möjligheten att uppnå en jämvikt på den italienska marknaden på en viss nivå vilken inkluderade Austria Draht, genom G., trots det priskrig som ITC hade utlöst.

202    Mot bakgrund av denna handling kan det konstateras att G. var redo, eller åtminstone inte emot, att verka vid sidan av C. från CB i Italien-klubben i egenskap av företrädare för såväl CB som Austria Draht.

3.     Mötet den 11 mars 1998

203    Det tredje mötet ägde rum den 11 mars 1998. På det mötet fördes ”diskussioner om fördelning av kvoter och fastställande av priser” varvid det noterats att Austria Draht nämns, men utan anteckning” (fotnot under skäl 479 i det angripna beslutet). I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen att följande var närvarande: Redaelli, CB (genom G.), Itas, ITC (tre personer) och Austria Draht (genom G.).

204    I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet redogjorde kommissionen för de punkter som avhandlades på mötet den 11 mars 1998 enligt följande:

–        ”[d]eltagarna diskuterar återigen priset för det andra kvartalet, som bör höjas till 1 150 lire/kg”,

–        ”[b]edömning av vissa kunders behov”,

–        ”[u]tbyte av uppgifter om volymer levererade i januari och februari av ITC, Redaelli, AFT, Itas, CB, Austria Draht, SLM, Trame och Tycsa”.

205    Dessa uppgifter är hämtade från en handling som beslagtagits hos ITC och en handling som ITC ingett. Det rör sig om två olika protokoll från mötet den 11 mars 1998 (se bilagorna A.19 och A.20 till ansökan).

206    Av dessa handlingar framgår för det första att vid ett tillfälle omnämns ordet ”Austria” tillsammans med namnet på en kund som erhållit leveranser från SLM, vilket företag inte var företrätt på detta möte. Detta omnämnande åtföljs av ett frågetecken och kan därför inte i sig anses avgörande med hänsyn till att G. säkerligen hade kunnat skingra minsta tvivel med avseende på huruvida denna kund erhöll leveranser från Austria Draht.

207    Vad gäller diskussionen om ”tilldelning av kvoter och fastställande av priser” var uppgifterna kring denna punkt på mötet inte heller de särskilt övertygande med avseende på Austria Draht. Såsom kommissionen redan har anfört finns det nämligen ingen relevant uppgift på den rad som avsatts för Austria Draht i ITC:s protokoll. Detta visar sig även vara fallet beträffande andra aktörer såsom Tréfileurope, Itas och CB, avseende vilka motsvarande rader har förberetts utan ”anteckning”. Detta kan tolkas så att Austria Drahts situation nämndes under mötet den 11 mars 1998 utan att någon av mötesdeltagarna, inklusive G., kunde eller önskade lämna några uppgifter i det avseendet.

208    Rent allmänt följer emellertid av ITC:s protokoll att deltagarna vid mötet den 11 mars 1998 diskuterat leveranser och priser som vissa kunder hade erbjudits samt att de föreslagit önskat pris för det andra kvartalet 1998. Det faktum att G deltog i detta möte i egenskap av bland annat företrädare för Austria Draht i Italien, gjorde att han kunde ta del av dessa uppgifter, vilket i avsaknad av andra bevis som talar emot denna bedömning, gör det möjligt att fastställa att G. därefter kunde agera med beaktande av dessa uppgifter om kunder och priser till fördel för de företag han företrädde.

4.     Mötet den 30 mars 1998

209    Det fjärde mötet ägde rum den 30 mars 1998. På det mötet fördes ”diskussioner om tilldelning av kvoter” (fotnot under skäl 479 i det angripna beslutet). I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet angav kommissionen följande mötesdeltagare: Redaelli, CB (genom C. och G.), Itas, ITC, Tréfileurope och Tycsa. I inledningen till denna bilaga uppgav kommissionen emellertid att eventuella hänvisningar till G. med avseende på Italien-klubben skulle förstås mot bakgrund av det faktum att han företrädde såväl CB som Austria Draht.

210    I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet redogjorde kommissionen för de punkter som avhandlades vid mötet den 30 mars 1998 enligt följande:

–        ”deltagarna diskuterar återigen en eventuell höjning av priset från 1 100 till 1 150 lire per kilo”

–        ”nästa möte med SLM ([Ch.]) har utsatts till den 17 april. Diskussion om tilldelning av volymer (i ton) till CB, ITC, Tréfileurope, Itas, Redaelli, Tycsa, SLM och A(ustria Draht). Det noteras att Tycsa har höjt sitt pris”

–        ”[m]öte angående den italienska marknaden”

211    Dessa uppgifter är, vad gäller dem som omnämns i den första strecksatsen ovan i punkt 210, hämtade från ett protokoll upprättat av ITC vid tiden då händelserna utspelade sig och, vad gäller dem som omnämns i den andra strecksatsen i samma punkt, från ett protokoll upprättat av Itas vid den tidpunkt då händelserna utspelade sig och, vad gäller dem som omnämns i den tredje strecksatsen, från en mötestabell som bifogats Tréfileuropes ansökan om förmånlig behandling, vilken endast innehåller en kortfattad och vag bekräftelse avseende mötet den 30 mars 1998 (se bilagorna G.2 och G.3 till kommissionens svar på åtgärderna för processledning, för ITC, bilaga H.3 till kommissionens svar på åtgärderna för processledning, för Tréfileurope).

212    Det ska mot bakgrund av de protokoll som ITC respektive Itas upprättat konstateras att diskussionerna på detta möte verkligen rört det pris som vissa kunder erbjudits, ett prisavtal och volymer med avseende på vissa kunder. Priset på 1 150 lire per kilo angavs som ett tänkbart mål för april månad 1998.

213    Vidare framgår det av ITC:s protokoll att en förteckning över kunder var på förslag med angivande av för varje kund en eller flera volymer alltefter antalet leverantörer.

214    I denna förteckning anges uttrycket ” + Austria”, som förmodligen hänvisar till Austria Draht, bredvid namnet på en kund ”PAMA” för vilken de angivna volymerna uppgår till ”350/+350”.

215    Även om det här är den enda noteringen om Austria Drahts inblandning i dessa diskussioner ingår den i ett mer övergripande sammanhang där ett stort antal uppgifter angående kunder och priser utbytts, vilket gör det möjligt att anse att G., som företrädde bland annat Austria Draht i Italien, under mötet den 30 mars 1998 deltagit i diskussioner vars innehåll innebär en överträdelse av artikel 101.1 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet.

5.     Mötet den 18 maj 1998

216    Det femte mötet ägde rum den 18 maj 1998. Under detta möte fördes ”diskussioner om tilldelning av kvoter och fastställande av priser” (fotnot under skäl 479 i det angripna beslutet). I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen följande mötesdeltagare: Redaelli, CB (genom G.), Itas, ITC, Tréfileurope, Tycsa och Austria Draht (genom G.).

217    I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet redogjorde kommissionen för de punkter som avhandlades vid mötet den 18 maj 1998 enligt följande:

–        ”[u]tbyte av uppgifter angående leveranser till de tio största kunderna för varje tillverkare”,

–        ”deltagarna diskuterar de priser som har fakturerats och målpriser (inte mindre än 1 100 lire per kilo) och det pris som DWK erbjudit en kund”,

–        ”[d]iskussioner om fördelning av kvoter mellan Tréfileurope, Tycsa, ITC, Itas, CB, Redaelli och Austria Draht (konkret volym tillagd)”,

–        ”[e]n tabell upprättas med 20 kunder fördelade mellan CB, Itas, Redaelli, ITC, Tycsa och Tréfileurope”.

218    Dessa uppgifter härrör från tre källor: ett protokoll upprättat av ITC vid den tidpunkt då händelserna utspelade sig, ett protokoll upprättat av Itas vid samma tidpunkt och en mötestabell som bifogats Tréfileuropes ansökan om förmånlig behandling, vilken endast innehåller en kortfattad och vag bekräftelse avseende mötet den 18 maj 1998 (se bilagorna G.4 och G.5 till kommissionens svar på åtgärderna för processledning, för ITC och Itas, bilaga H.3 till kommissonens svar på åtgärderna för processledning, för Tréfileurope).

219    Det ska mot bakgrund av de av ITC respektive Itas upprättade protokollen påpekas att diskussionerna under detta möte verkligen rört priser och leveranser beträffande olika kunder. ITC:s protokoll innehåller en detaljerad kundtabell med exakta uppgifter beträffande CB, Itas, Redaelli, ITC, Tycsa och Tréfileurope. Det har i Austria Drahts fall inte gjorts någon anteckning, bland annat vad gäller kunden ”PAMA:s” situation.

220    I samband med en redogörelse för de kvantiteter som sålts under april månad anges i Itas protokoll exakta uppgifter med avseende på Tréfileurope, Tycsa, ITC, Itas, CB och Redaelli vilka sammanlagda motsvarar 5 456 ton. Bredvid denna redogörelse nämns, först och främst och för sig, ”Austr 100” och därefter andra avrundade siffror för de sex ovannämnda företagen, vilka sammanlagda motsvarar 5 600 ton. Det är således uppenbart att omnämnandet av Austria Draht i detta protokoll inte är av samma karaktär som dem som gjorts, till exempel, beträffande CB.

221    Trots att det med avseende på Austria Draht rör sig om en diffus och enstaka uppgift kvarstår faktum att G., genom sin närvaro på mötet den 18 maj 1998, har kunnat få tillgång till konkurrensbegränsande uppgifter om priser och kunder från tillverkare verksamma i Italien.

6.     Mötet den 19 oktober 1998

222    Det sjätte mötet var det som ägde rum den 19 oktober 1998. Detta möte rörde ”tilldelning av kunder” (fotnot under skäl 479 i det angripna beslutet). I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen följande mötesdeltagare: Redaelli, Itas, ITC, Tréfileurope och ”[G.]”. Precis som i inledningen till bilagan angav kommissionen att eventuella hänvisningar till G. skulle förstås mot bakgrund av det faktum att han företrädde såväl CB som Austria Draht.

223    Av den bevisning som kommissionen har hänvisat till framgår att mötet den 19 oktober 1998 hade gett upphov till en ”[d]iskussion om kunder och deras leverantörer (angivna kund för kund mellan Redaelli, SLM, CB, Itas, SLM, Trame, AFT, ’TY’ (Tycsa) och ’AD’ (Austria Draht)”. Uppgifterna i det avseendet är hämtade från ett protokoll upprättat av ITC vid tiden då händelserna utspelade sig (se bilagorna B.10 till svaromålet, s. 201 och följande sidor).

224    Det framgår av protokollets första sida att initialerna ”AD”, vilka förmodligen stod för Austria Draht, hade införts i en förteckning över ett stort antal kunder bredvid namnet på kunden ”RDB centro” åtföljt av noteringen ”totalt 1 005” eller ”totalt 1 095”. Nästa sida innehåller uppgiften ”RDB centro Itas 1 100 B”.

225    Oberoende av om det rör sig om hänvisningar till levererade volymer eller, mer sannolikt, tillämpade priser, kommer noteringarna avseende Austria Draht logiskt sett från G.

226    I vilket fall som helst har G., genom att delta i mötet den 19 oktober 1998, kunnat få tillgång till detaljerade uppgifter om vissa kunder som det levererats till och de priser som konkurrenterna till det företag han företrädde tillämpat, vilket innebär ett åsidosättande av artikel 101.1 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet.

7.     Mötet den 18 januari 1999

227    Det sjunde mötet ägde rum den 18 januari 1999. Under detta möte fördes ”diskussioner om tilldelning av kvoter och fastställande av priser ” (skäl 479 i det angripna beslutet). I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen följande mötesdeltagare: Redaelli, CB (genom G.), Itas, ITC, Tréfileurope, Tycsa och Trame. Precis som i inledningen till denna bilaga angav kommissionen emellertid att eventuella hänvisningar till G. skulle förstås mot bakgrund av det faktum att han företrädde såväl CB som Austria Draht.

228    I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet redogjorde kommissionen för de punkter som behandlades på mötet den 18 januari 1999 enligt följande:

–        ”[d]iskussioner om kunder och priser (inklusive tillägg) för det första halvåret. Deltagarna understryker nödvändigheten av att fastställa 1999 års pris till 1 130 lire per kilo, jämte ett tillägg beroende på diameter”,

–        ”[d]iskussioner om kvoter (uttryckta i procent): en detaljerad tabell daterad den 18 januari 1999 (från Redaelli Tecna) inges, vari anges kvoter och ett delta för Redaelli, Itas, CB, ITC ’N’, ITC ’S’ och TE (=Tréfileurope)”,

–        ”[e]n volym (uttryckt i ton) meddelas även av A(ustria) D(raht), Tycsa, Trame, DWK och SLM”.

229    Dessa uppgifter är hämtade från dels ett protokoll som ITC upprättat vid den tidpunkt då händelserna utspelade sig, dels två handlingar som upptäckts hos Redaelli (se bilaga C.1 s. 35 till repliken, för ITC, och bilaga G.13 till kommissionens svar på åtgärderna för processledning, för Redaelli).

230    Vad beträffar ITC:s protokoll går det inte att med hjälp av detta fastställa en direkt koppling till Austria Draht, eftersom det saknas hänvisning till detta företag. Uppgifterna i protokollet, såsom prisuppgiften på ”1130 + tillägg” för första halvåret, är likväl tillräckliga för att kunna fastställa att G:s närvaro på detta möte möjliggjort för honom att erhålla konkurrensbegränsande uppgifter till fördel för Austria Draht som G. företrädde i Italien.

231    Av de två handlingar som upptäckts hos Redaelli följer för det första att de största aktörerna på den italienska marknaden, det vill säga Redaelli, CB, Itas, ITC och Tréfileurope, mellan sig fördelade en ”kvot” på 100 procent motsvarande 64 713 ton. Begreppet kvot avser i realiteten den totala försäljningen under år 1998 såsom framgår av den första av dessa handlingar och bekräftas av de detaljerade uppgifterna i tabellen över hur dessa 100 procent fördelade sig.

232    Av dessa två handlingar följer även att det, under fördelningen av de 100 procenten, gjorts manuella anteckningar i syfte att lägga till andra aktörer, så kallade ”outsiders”, i den första av dessa handlingar. Det rörde sig inledningsvis om Austria Draht och Tycsa, och därefter, efter manuella korrigeringar, Tycsa, Austria Draht, Trame, SLM och DKW. De tillagda volymerna innebär en höjning från 64 713 ton till 84 000 ton. Det ska i det avseendet påpekas att den volym som tilldelats Austria Draht under detta förfarande, precis som den volym som tilldelats Tycsa, är exakt angiven och inte avrundad såsom i Trames, SLM:s och DKW:s fall. Den siffra som uppgetts för Austria Draht hade således till en början fastställts till ”607” och, efter en manuell korrigering, till ”1 812”.

233    Mot bakgrund av G:s närvaro på detta möte kan det skäligen antas att det är han som ligger bakom korrigeringarna av volymen på Austria Draht leveranser för år 1998.

8.     Mötet den 14 december 1999

234    Det åttonde mötet ägde rum den 14 december 1999. På detta möte fördes ”diskussioner om tilldelning av kvoter” (fotnot under skäl 479 i det angripna beslutet). I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen följande mötesdeltagare: Redaelli, CB (genom F. och G.), Itas, ITC, Tréfileurope och SLM. Precis som i inledningen till denna bilaga angav kommissionen emellertid att eventuella hänvisningar till G. skulle förstås mot bakgrund av det faktum att han företrädde såväl CB som Austria Draht.

235    Enligt den bevisning som kommissionen har anfört utgjorde mötet den 14 december 1999 ett ”[d]iskussionsmöte [angående] kunder och tilldelning av volymer till ’Red(aelli)’, ’Italc(ables)’, ’CB’, ’Itas’, ’SLM’ och ’A(ustria) D(raht)’”.

236    Dessa uppgifter har hämtats dels från ett protokoll som SLM gett in och som upprättats vid den tidpunkt då händelserna utspelade sig, dels ett protokoll som ITC ingett och som upprättats vid samma tidpunkt, vilket inte ger några ytterligare upplysningar utöver identiteten på företag och deras företrädare (se bilaga B.10, s. 215 till svaromålet, för SLM, och bilaga C.1 s. 41 till repliken, för ITC).

237    Vad Austria Draht beträffar innehåller SLM:s handling uppgiften ”AD 400” bland tre andra uppgifter ”RE 4 000”, ”SLM 300” och ”Itas 300”. Denna uppgift gör det möjligt att fastställa att den ovannämnda fördelningen genomförts avseende en viss kund, vilket bekräftas av de diskussioner som förts om kvoter med avseende på bland andra Austria Draht. Andra liknande uppgifter har införts i SLM:s handling, men utan hänvisning till Austria Draht, vilket likaledes bekräftar att det förekom en diskussion mellan de närvarande personerna avseende vissa av deras kunder.

9.     Mötet den 12 januari 2000

238    Det nionde mötet ägde rum den 12 januari 2000. Vid detta möte fördes ”diskussioner om tilldelning av kvoter” (fotnot under skäl 479 i det angripna beslutet). I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen följande mötesdeltagare: ITC, Itas, Tréfileurope och G. Såsom redan har angetts har kommissionen, i inledningen till denna bilaga, uppgett att en hänvisning till G. ska förstås mot bakgrund av att han företrädde såväl CB som Austria Draht.

239    I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet redogjorde kommissionen för de punkter som behandlades på mötet den 12 januari 2000 enligt följande:

–        ”[d]etaljerad tabell över den försäljning som ’Red(aelli)’, ’ITC’, ’CB’, ’Itas’, ’TE’ (Tréfileurope), ’SLM’, ’TM’ (Trame), ’TY’ (Tycsa), ’DWK’ och ’AD’ (Austria Draht) realiserat”,

–        ”[d]iskussion mellan de närvarande tillverkarna om reglerna för hur de skulle fördela kunder och kvoter sinsemellan. Dessa regler skulle även vara tillämpliga på SLM, Trame, Tycsa, DWK och A(ustria) D(raht). En kund som inte hade tilldelats ett företag kan inte kontaktas av detta företag innan det företag som tilldelats denna kund fått yttra sig. Reglerna innebar även att varje tillverkare som överskridit sin kvot under ett visst kvartal kommer att få sin kvot sänkt efterföljande kvartal. Möjligheten att införa straffavgifter vid underlåtenhet att iaktta kvoter diskuteras också.”

–        ”CB bekräftar att mötet hade till syfte att tilldela och omfördela kvoter”,

–        ”Tréfileurope bekräftar mötet angående den Italienska marknaden”.

240    Dessa uppgifter är huvudsakligen hämtade från manuella anteckningar gjorda av ITC vid den tidpunkt då händelserna utspelade sig och från förklaringar från CB och Tréfileurope avgivna efter inspektionerna (se bilaga B.10 s. 216 och 217 i svaromålet, för ITC).

241    Det följer faktiskt av ITC:s manuella anteckningar angående detta möte att det på första sidan införts en tabell i vilken det för olika aktörer verksamma i Italien skrivits in siffror hänförliga till tre referenser (”1”, ”2” och ”3”) och en sista rad där totalsumman anges. I kolumnen för Austria Draht anges således siffran ”300” för referensen ”1”, ”=” för referensen ”2” och ”600” för referensen ”3”. Dessa uppgifter är mindre exakta än de som avser övriga aktörer men de har lagts in på samma nivå i tabellen och inte på ett annat ställe vilket hade kunnat indikera en skillnad eller att de rörde något annat.

242    Fyra namn förekommer i denna tabell och däribland G. Tabellen innehåller även uppgiften ”RDB 1 080 Base!” som eventuellt hänvisar till det pris som skulle tillämpas. Sidan två i denna handling rör de regler som kommissionen redogjort för (andra strecksatsen ovan i punkt 239). AD nämns här återigen uttryckligen.

243    Denna handling stöder således kommissionens konstateranden i det angripna beslutet avseende mötet den 12 januari 2000, det vill säga i fråga om Austria Draht, och förutom utbytet av känsliga affärsuppgifter, dess delaktighet, genom G., i utformningen av vissa regler för tilldelningen av kunder och kanske även fastställandet av ett pris avseende en kund.

10.  Mötet den 19 september 2000

244    Det tionde mötet ägde rum den 19 september 2000. Under detta möte fördes ”diskussioner om tilldelning av kvoter” (skäl 479 i det angripna beslutet). I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen följande mötesdeltagare: Redaelli, CB (C. och G.), ITC, Itas, Tréfileurope och SLM. Precis som i inledningen till denna bilaga angav kommissionen emellertid att eventuella hänvisningar till G. skulle förstås mot bakgrund av det faktum att han företrädde såväl CB som Austria Draht.

245    I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet redogjorde kommissionen för de punkter som behandlades på mötet den 19 september 2000 enligt följande:

–        ”[k]ontroll fastställd till 2–7 oktober”,

–        ”[u]tbyte av exportuppgifter. SLM önskar hålla sig utanför Europa-klubben. Godkännande i Frankrike inom en månad, och i Europa inom 6 månader. Tyskland omedelbart.”

–        ”[f]örteckning från [V.] [Tréfileurope]: detaljerad tilldelning av försäljningskvoter (uttryckt i ton och i procent) till Redaelli, ITC, Itas, CB, AFT, SLM, Trame, Tycsa, DK, A(ustria) D(raht) och TE (Tréfileurope)”,

–        ”CB bekräftar mötet: fördelning av kunder på den italienska marknaden,”

–        ”Tréfileurope bekräftar också”.

246    Dessa uppgifter är huvudsakligen hämtade från ett protokoll upprättat av ITC vid den tidpunkt då händelserna utspelade sig och från förklaringar från CB och Tréfileurope avgivna efter inspektionerna (se bilaga B.10 s. 218 till svaromålet).

247    Det framgår faktiskt av detta protokoll att, med undantag för en diskussion om SLM:s affärsutveckling, avsåg de diskussioner som fördes under detta möte bland annat ett av V. upprättat förslag på fördelning av 120 000 ton, av vilket det framgår att den andel som var avsedd för Austria Draht uppgick till 2 400 ton, eller 2 procent av nämnda volym. Denna handling bekräftar således det som angetts i det angripna beslutet (se ovan punkt 245, tredje strecksatsen).

11.  Mötet den 10 juni 2001

248    Det elfte mötet ägde rum den 10 juni 2001. Detta möte rör ”tilldelning av kvoter” (skäl 479 i det angripna beslutet). I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet angav kommissionen följande mötesdeltagare: Redaelli, ITC, Itas, Tréfileurope, SLM och G. Såsom redan har angetts ska denna hänvisning till G. förstås mot bakgrund av det faktum att han företrädde såväl CB som Austria Draht.

249    Enligt den bevisning som kommissionen har hänvisat till rörde mötet den 10 juni 2001 en ”tabell över marknadsandelarna uttryckta i ton och i procent för ITC, Redaelli, CB, SLM, Itas, [Tréfileurope], å ena sidan ([det vill säga] 89 procent eller 106 800 ton), och Trame, [Tycsa], DWK och Austria [Draht], å andra sidan ([det vill säga] 13 200 ton = 11 procent)”.

250    Dessa uppgifter är hämtade från en handling som upptäckts hos ITC, där ovan nämnda uppgifter faktiskt står med. ”Austria”, vilket sannolikt står för ”Austria Draht”, nämns i denna tabell tillsammans med uppgiften ”1 920 ton” (eller ”2 000” enligt ett annat antagande), vilket motsvarar 1,6 procent av den volym som omnämnts (120 000 ton). Denna handling bekräftar det som angetts i det angripna beslutet (se bilaga B.10 s. 220 till svaromålet).

12.  Mötet den 23 oktober 2001

251    Det tolfte mötet ägde rum den 23 oktober 2001. Under detta möte noteras att ”Austria Draht nämns, men utan anteckning” (fotnot under skäl 479 i det angripna beslutet). I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen följande mötesdeltagare: Redaelli, CB, ITC, Itas, Tréfileurope, SLM och G. Såsom redan har angetts ska denna hänvisning till G. förstås mot bakgrund av det faktum att han företrädde såväl CB som Austria Draht.

252    Enligt den bevisning som kommissionen hänvisade till rörde mötet den 23 oktober 2001 ”[f]örsäljningskvoter för de italienska tillverkarna” och ”[j]ämförelsen med den faktiska försäljning per den 30 september 2001 (74 814 ton)”, en uppgift som åtföljdes av ett ”[f]rågetecken för Trame, Spagnia, Austria och DWK”. Uppgifterna är hämtade från en handling som upptäckts hos ITC (se handlingarna i det administrativa ärendet, s. 5106–07)

253    Av denna handling framgår att ”Austria”, vilket sannolikt står för ”Austria Draht” nämns i en tabell i vilken det redogörs för försäljningen per den 30 september 2001, där den totala volymen uppgår till 74 814 ton, och i vilken det görs en jämförelse mellan det som faktiskt skulle kunna vara beräknad försäljning och genomförd försäljning, tillsammans med ett frågetecken för Trame, DWK och Spagnia.

254    Detta möte kan således inte åberopas annat än för att fastställa det faktum att G., som bland annat företrädde Austria Draht i Italien, genom sin närvaro haft tillgång till konkurrensbegränsande uppgifter, däribland de ovan anförda försäljningssiffrorna för Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM, samt andra uppgifter om vilka priser vissa i Italien verksamma aktörer tillämpat. Dessa uppgifter finns även med i ITC:s protokoll och kan ha påverkat G:s beteende på marknaden.

13.  Mötet den 11 januari 2002

255    Det trettonde mötet ägde rum den 11 januari 2002 och rörde ”utbyte av uppgifter om föregående år och försök till tilldelning av kvoter för år 2002” (fotnot under skäl 479 i det angripna beslutet).

256    I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet angav kommissionen följande mötesdeltagare: CB, ITC, Itas, Tréfileurope, SLM och G. Såsom redan har angetts ska denna hänvisning till G. förstås mot bakgrund av det faktum att han företrädde såväl CB som Austria Draht.

257    I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet redogjorde kommissionen för de punkter som behandlades på mötet den 11 januari 2002 enligt följande:

–        ”[d]iskussioner om kunder”,

–        ”[u]tbyte av detaljerade uppgifter om tillverkarnas försäljningsvolymer (italienska tillverkare: Red, Itas, CB, ITC, SLM, [Tréfileurope (AFT)] och utländska, Austria [Draht], DWK och Tycsa) i Italien år 2001”,

–        ” [d]iskussion om Trame”,

–        ”[b]eträffande tillverkarna, uppskattade och reella volymer och skillnader mellan dem för ITC, Redaelli, CB, SLM, Itas, AFT. Nästa möte den 22 januari, konkret förslag: minska så långt det går antalet delade kunder”.

258    Dessa uppgifter är hämtade från ett protokoll som ITC upprättat vid den tidpunkt då händelserna utspelade sig och från ett protokoll som SLM inkommit med och som upprättats vid samma tidpunkt (se bilagorna G.8 och G.9 till kommissionens svar på åtgärderna för processledning, för ITC och SLM).

259    Innehållet i dessa handlingar föranleder två serier av anmärkningar.

260    För det första förefaller det, vad gäller ITC:s protokoll, som om mötet rörde försäljningsvolymerna för år 2001, det vill säga totalt 112 522 ton (se ovan punkt 257, andra strecksatsen). Det kan i det avseendet konstateras att volymerna med avseende på vissa aktörer i en kolumn till vänster i tabellen i protokollet, nämligen Redaelli, Itas, CB, ITC, Tréfileurope (AFT) och SLM, anges exakt, till skillnad från dem som avser andra aktörer i en kolumn till höger i samma tabell, nämligen Trame, Austria (sannolikt Austria Draht med 1 300 ton) och DWK, för vilka volymerna har avrundats och förenats med frågetecken. När det gäller Tycsa, har dess namn, som inledningsvis placerats till höger, strukits och förts in till vänster i samma tabell, fortfarande med samma volym (4 200 ton). Denna skillnad mellan de sex största aktörerna och de övriga bekräftas av det faktum att ITC:s protokoll också innehåller en tabell över volymerna under tre år (1999, 2000 och 2001) där endast Itas, CB, ITC, Tréfileurope (AFT), SLM (utan uppgift för 1999) och Redaelli (se ovan punkt 257, fjärde strecksatsen) finns med. Samma sak kan utläsas av det protokoll som SLM gett in.

261    Mot bakgrund av dessa handlingar är det således möjligt att konstatera att de aktörer vars situation diskuterats i Italien-klubben var uppdelade i två kategorier. Dels en huvudkategori bestående i Redaelli, CB, Itas och ITC samt Tréfileurope och, åtminstone från och med år 2000, SLM. För aktörerna i denna kategori kunde deltagarna under mötet den 11 januari 2002 ta del av exakta uppgifter avseende tre år. Dels en andrakategori bestående i Trame, Austria Draht och DWK, för vilka uppgifterna uppenbarligen är uppskattade och förefaller ha anförts enbart i syfte att beräkna den totala försäljningsvolymen för år 2001 när uppgifterna för de största aktörerna väl hade lagts fram.

262    För det andra följer det av innehållet i de diskussioner om kunder som det redogjorts för i ITC:s och SLM:s protokoll (se ovan punkt 257, första strecksatsen), att hänvisningar gjorts till yttranden av SLM och Redaelli. På samma sätt återfinns namnet G. i dessa protokoll i samband med hänvisningar till denna diskussion, i synnerhet vad gäller kunden ”Fiorini x Algerie” för vilken ett pris anges (”1 115” lire). Om det kan antas att denna kund kan vara en kund till CB och inte till Austria Draht, är det trots allt så att G. genom sin närvaro på mötet den 11 januari 2002 och genom sina inlägg, har deltagit i diskussioner med konkurrensbegränsande innehåll som kan gynna de enheter han företräder.

263    Efter en samlad bedömning av den bevisning som kommissionen lagt fram går det definitivt att fastställa det som angetts i det angripna beslutet, dock med den preciseringen att graden av exakthet vad avser de uppgifter som utbyttes under detta möte skiljer sig åt beroende på vilken kategori aktörer som avses. Uppgifterna avseende Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och SLM var mer exakta och fler till antalet är dem som avsåg, åtminstone, Trame, Austria Draht och DWK.

14.  Mötet den 30 april 2002

264    Det fjortonde mötet ägde rum den 30 april 2002. Vid detta tillfälle ”anges uttryckligen att G. måste säkerställa kvantiteten annars kommer [Austria Draht] att ’uteslutas’ före sommaren” (fotnot under skäl 479 i det angripna beslutet). I spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet uppgav kommissionen följande mötesdeltagare: Redaelli, ITC, Itas, Tréfileurope, SLM, och G. Såsom redan har angetts ska denna hänvisning till G. förstås mot bakgrund av det faktum att han företrädde såväl CB som Austria Draht.

265    Det framgår av den bevisning som kommissionen har hänvisat till att mötet den 30 april 2002 rörde ”importsituationen i Italien (beskrivning av ’riskerna’) och det faktum att SLM lämnade klubben”. Under mötet uppkom ”hot om att utesluta Austria Draht från kartellen om företaget inte kunde garantera en volym ’till sommaren (2002)”.

266    Dessa uppgifter har hämtats från ett protokoll från ITC som upprättats vid den tidpunkt då händelserna utspelade sig. Av protokollet framgår att det, i fråga om ”Austria”, som sannolikt syftar på Austria Draht, har angetts att ”[G.] deve garantire quantità altrimenti entro l’estate lo liquidano”. Denna uppgift har införts i samband med en uppräkning av olika risker (”pericolo”) (se bilaga A.16 till ansökan).

267    Innebörden av dessa uttryck är tvistig mellan parterna.

268    Sökandena, som menar att de inte hade beretts tillfälle att yttra sig över de omständigheter som kommissionen beaktat innan det angripna beslutet antogs, har påpekat att sammanhanget inte har beaktats. Sökanden frågar sig sålunda varför en kartellmedlem riskerade att uteslutas om den inte importerade den överenskomna volymen. Hänvisningen till Austria Draht innebär inte att det förelåg ett hot om att utesluta företaget, eftersom ordet ”lo” syftar på [G.] och eftersom översättningen av ”liquidare” med ”utesluta” är inkorrekt. För deltagarna på detta möte innebar ”Austria Draht” en ”risk” och kunde inte betraktas som medlem i Italien-klubben.

269    Kommissionen anser att mötesdeltagarnas intresse av att fastställa kvoter och prisnivåer genom att undvika ett alltför stort utbud i Italien är uppenbart. Det kan i förevarande fall skäligen antas att G., såsom företrädare för Austria Draht, var tvungen att iaktta de kvoter han tilldelats.

270    Det är i förevarande fall rimligt att anta att mötesdeltagarna bad G. i egenskap av företrädare för Austria Draht i Italien att se till att iaktta de kvoter han tilldelats. Rent allmänt kan detta möte även åberopas i syfte att fastställa att G., genom sin närvaro, fått tillfälle att ta del av de risker som de största tillverkarna i Italien ansåg föreligga, vilket gjort det möjligt för honom att agera i konsekvens därmed.

271    Sammanfattningsvis framgår av det ovan anförda för det första att det redan av handlingarna rörande de fjorton möten i Italien-klubben som det hänvisas till i det angripna beslutet, på vilka G. närvarat, kan konstateras att denna person deltagit i konkurrensbegränsande avtal i Austria Drahts namn och för dess räkning, inklusive i fråga om diskussioner om volymer och priser.

272    Det ska även påpekas att det framgår av dessa handlingar att Austria Draht uppfattades som en mindre viktig aktör vars beteende behövde utvärderas, vilket ibland gav upphov till uppskattade försäljningssiffror eller frågetecken i det avseendet, utan att företaget för den skull hade deltagit i den samordning som de största aktörerna på den italienska marknaden hade inlett. Austria Drahts roll i Italien-klubben kan således inte fullt ut likställas med den roll som de största aktörerna på denna marknad, nämligen Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope och därefter SLM, hade.

273    Trots den blygsamma roll Austria Draht hade såsom aktör på den Italienska marknaden, där företaget betraktades som en mindre viktig aktör, visar det sig för det tredje att de största aktörerna på denna marknad vid flera tillfällen under överträdelseperioden noterat eller påpekat det faktum att Austria Draht företräddes av G., som även företrädde CB i Italien-klubben. Detta dubbla företrädarskap var således en fördel för såväl dessa aktörer, vilka kunde påverka en konkurrensfaktor, som för G. som kunde agera utifrån de detaljerade uppgifter han erhöll när han deltog i mötena i Italien-klubben.

15.  Övriga möten och handlingar som beaktats i det angripna beslutet

274    Slutsatserna ovan bekräftas av handlingar rörande andra möten som beaktas i det angripna beslutet, nämligen de möten där fallet Austria Draht diskuterats utan att G. rapporterats som närvarande och de möten där G. rapporterats som närvarande och där det till och med angetts att han var där i egenskap av företrädare för Austria Draht utan att diskussionerna för den skull specifikt rört Austria Drahts situation.

275    Som exempel kan nämnas att under mötet den 22 december 1997, där åtminstone ITC var närvarande enligt vad som angetts i spalten avseende detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet, tillkännagavs ett antal tabeller avseende de volymer som olika leverantörer hade ”attrib” (tilld) (sannolikt tilldelat) olika kunder, däribland ”Austria” (sannolikt Austria Draht). En tabell som utarbetades under detta möte motsvarar de kunder som Redaelli, ITC, Itas, Tréfileurope, SLM, Trame och Austria Draht levererar till.

276    I tabellen avseende Austria Draht kan man se vilka volymer denna aktör har levererat samt vilka volymer övriga aktörer levererat till nio namngivna kunder, medan namnen på två andra kunder tillagts manuellt, åtföljda av en notering för endera kunden (”PAMA” och ”RDB”) av hur mycket Austria Draht levererat (”200” ton). Dessa olika tabeller visar att medlemmarna i Italien-klubben hade tillgång till synnerligen exakta uppgifter om levererade volymer och vilka aktörer som använts av olika italienska kunder, från den största till den minsta (se bilaga B.10 till svaromålet, s. 179 och 180, och handlingarna i det administrativa ärendet, s. 5333, 40‒46).

277    På samma sätt följer det av flera handlingar i målet att medlemmarna i Italien‑klubben hade exakta uppgifter på hur mycket Austria Draht och andra sålt till sina kunder i Italien (se, till exempel, bilaga 3 till beslutet, och bilaga 10 till svaromålet, s. 188‒197, tabellerna ”Trefolo 2001”, som även återges på sidorna 221‒229). Dessa uppgifter gjorde det möjligt för de olika medlemmarna i Italien‑klubben att veta hur stor kvot Austria Draht skulle ha.

278    En samlad bedömning av dessa handlingar visar att exakta uppgifter på hur mycket de olika företagen sålt till olika kunder fortlöpande spreds i Italien-klubben, bland annat med avseende på Austria Draht.

279    Samtliga ovannämnda handlingar visar således att Austria Draht, genom G. och med avseende på de uppgifter han fått i uppdrag att utföra, har deltagit i olika förfaranden som Italien-klubben beslutat om.

C –  De olika förklaringarna som parterna åberopat

280    De förklaringar som sökandena har åberopat, oberoende av om det rör sig om förklaringar gjorda efter meddelandet om invändningar eller i samband med ansökan om immunitet eller nedsättning av böterna, påverkar inte slutsatsen ovan i punkt 279, vilken huvudsakligen bygger på uppgifter om den i målet aktuella kartellen hämtade från protokoll från olika möten som kartellmedlemmarna deltagit och som upprättats under den period då händelserna utspelade sig.

281    Det följer av dessa uppgifter från den period då händelserna utspelade sig att G. uppfattades, av de övriga medlemmarna i Italien-klubben, som en person som företrädde Austria Draht i Italien. Vidare framgår att G. i egenskap av agent för Austria Draht i Italien delgett medlemmarna i Italien-klubben uppgifter om sin verksamhet och att han, i varje fall, erhållit detaljerade uppgifter om hur Austria Drahts konkurrenter verkade på den italienska marknaden.

282    Såsom kommissionen har anfört bekräftas dessutom dessa uppgifter av de förklaringar som ITC och DWK avgett i samband med sina ansökningar om förmånlig behandling. ITC som inkommit med många handlingar angående Italien-klubben har klart angett att G. deltog i dessa möten för CB:s räkning, men även i egenskap av ”företrädare för Austria Draht i Italien”. På samma sätt har DWK, när det företaget har hänvisat till G. angett att han var ”[CB:s] och Austria Drahts företrädare i Italien (se bilagorna B.4 och B.5 i svaromålet).

283    G:s förklaring, att han deltog i mötena i Italien-klubben för CB:s räkning och att han aldrig utfört konkurrensbegränsande handlingar för Austria Drahts räkning eller vidarebefordrat de uppgifter han erhållit på mötena i Italien-klubben till Austria Draht, och förklaringen som ingetts i V:s (Tréfileuropes) namn, av vilken det framgår att G. aldrig deltagit i kartellöverenskommelser i Austria Drahts namn, räcker således inte för att omkullkasta det som går att härleda ur ovan nämnda bevisning, som till stor del härrör från den period då händelserna utspelade sig. Mot bakgrund av dessa omständigheter räcker inte dessa förklaringar i sig för att ifrågasätta det som går att härleda ur andra uppgifter i målet. I synnerhet ska det på denna punkt hänvisas till den tillgängliga bevisningen avseende mötet den 24 juni 1997 (se ovan i punkterna 199‒202), av vilken det framgår att CB presenterade G. för Tréfileurope under angivande av att han företrädde Austria Draht och att det, genom honom, var möjligt att uppnå en jämvikt på den italienska marknaden (se bilagorna A.2 och A.3 i ansökan, och bilaga B.6 till svaromålet).

284    Detsamma gäller innehållet i de tre förklaringarna som sökandena ingav den 14 oktober 2011, nämligen de som en ansvarig för ITC och en ansvarig för Redaelli avgett, daterade den 27 juli 2011, och förklaringen som en ansvarig för SLM avgett, daterad den 18 juli 2011, vilka bekräftar att G. aldrig ingrep på mötena i kartellen annat än i CB:s namn och för CB:s räkning och att han, trots att dessa tre personer visste att han även företrädde Austria Draht, aldrig hade lämnat ut några uppgifter angående detta företag. Dessa förklaringar, vilka avgetts i samband med det administrativa förfarandet, räcker inte för att ifrågasätta det som kan härledas ur övriga handlingar i målet. Även om det också av dessa förklaringar följer att företrädarna för dessa tre företag kände till det faktum att G. företrädde Austria Draht i Italien, hindrar inte förklaringarna innebärande att G. enbart ingripit för CB:s räkning det faktum att G. genom sin blotta närvaro på mötena i Italien‑klubben kunnat få kännedom om konkurrensbegränsande uppgifter om kunder och priser. Dessutom framgår det av handlingarna i målet att det vid flera tillfällen, i avsaknad av annan trolig förklaring, skäligen kan antas att G. var den som lämnat ut uppgifter om Austria Drahts särskilda situation.

285    Beträffande de förklaringar som gjorts för andra företag som deltog i Italien‑klubben, som nämnts av parterna, har det visat sig att även om CB inte hänvisat till Austria Draht såsom medlem av Italien-klubben, kan detta förklaras av det faktum att G. huvudsakligen företrädde CB och inte Austria Draht och att G. och CB ansågs utgöra en och samma enhet (se till exempel hans närvaro under det muntliga hörandet i kommissionen där han satt tillsammans med den grupp av ombud som företrädde CB). Det framgår emellertid av omständigheterna, och i synnerhet den rapport som Tréfileurope upprättade angående mötet med CB den 24 juni 1997, att G. presenterades av CB som företrädare för CB, men även för Austria Draht, vilket han kunde dra nytta av. Vad gäller SLM, Redaelli och Trame, räcker inte heller det faktum att dessa företag inte uttryckligen nämner Austria Draht bland de olika medlemmarna i Italien-klubben för att omkullkasta det som går att härleda ur andra handlingar i målet. Denna avsaknad av hänvisning till Austria Draht förstärker emellertid det allmänna intrycket av de bevis som det redogörs för ovan, enligt vilka Austria Draht i vilket fall som helst ansågs utgöra en mindre viktig aktör på den italienska marknaden.

D –  Varaktigheten av den överträdelse som Austria Draht lagts till last

286    Vad Italien-klubben beträffar utgör handlingarna i målet tillräckliga bevis för att Austria Draht började delta i kartellen i och med mötet den 15 april 1997 och att detta deltagande upphörde den 19 september 2002 när kommissionen genomförde sina kontroller på plats hos bland andra Redaelli, CB, Itas, ITC och Tréfileurope.

287    Handlingarna i målet utgör således tillräckliga bevis för att Austria Draht och, följaktligen, voestalpine deltog i Italien-klubben under perioden 15 april 1997‒19 september 2002, genom G. som av Austria Draht fått i uppdrag att sälja företagets SSA i Italien.

E –  Slutsats avseende den första grunden

288    Det framgår av det ovan anförda att kommissionen i tillräcklig utsträckning har styrkt skälen till att G:s agerande i Italien-klubben kunde tillskrivas Austria Draht och voestalpine vad beträffar de uppgifter han fått i uppdrag att utföra i Italien.

289    Talan kan således inte vinna bifall på den första grunden.

III –  Den andra grunden: Kommissionen har felaktigt ansett att sökandena deltagit i en enda överträdelse som inbegriper bland annat Italien-klubben och Europa‑klubben

290    voestalpine och Austria Draht har under sin andra grund gjort gällande att, även om kommissionen kan tillskriva Austria Draht ansvaret för dess Italien-agents oegentliga beteende i Italien-klubben, kan inte kommissionen för den skull tillskriva företaget ansvar för att ha deltagit i en enda överträdelse som inbegriper Italien-klubben och övriga konkurrensbegränsande uppgörelser, såsom den gjort i det angripna beslutet. Sökandena har i synnerhet gjort gällande att Austria Draht inte deltagit i några paneuropeiska överenskommelser och att det varken hade eller kunde ha haft kännedom om någon samlad plan.

291    Sökandenas argument, att det faktum att Austria Draht inte hade deltagit i vare sig Zürich‑klubben, Sydavtalet, eller i Europa-klubben borde räcka för att komma fram till att de inte deltagit i en enda överträdelse, kan direkt avfärdas. Det framgår nämligen av rättspraxis att ett företag kan anses ha deltagit i en sådan överträdelse om det kan visas att nämnda företag avsåg att genom sitt eget beteende bidra till att uppnå de gemensamma mål som deltagarna eftersträvade, och att det hade kännedom om de materiella beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att godta den därmed förbundna risken. Ett företag kan således ha deltagit direkt endast i en del av de konkurrensbegränsande beteenden som utgör en enda, fortlöpande överträdelse, men haft kännedom om samtliga konkurrensbegränsande beteenden eller rimligen kunnat förutse dem och varit berett att godta den risk som detta innebar. I ett sådant fall har kommissionen rätt att hålla företaget ansvarigt för samtliga beteenden som en sådan överträdelse utgör (se, för ett liknande resonemang, ovan punkterna 119‒124).

292    Detta är vad kommissionen kommit fram till i förevarande fall, eftersom den anklagar Austria Draht för att ha deltagit i en enda överträdelse dels och i synnerhet genom sin delaktighet i Italien-klubben genom G., företagets agent i Italien, dels mot bakgrund av de klara indicierna på att Austria Draht deltagit sporadiskt i konkurrensbegränsande diskussioner på europeisk nivå och att det således på ett tidigt stadium fått kännedom om denna nivå i kartellen (se ovan punkt 64).

293    Även om det visar sig att målsättningarna med Italien-klubben respektive Europaklubben var desamma och till och med kunde vara motstridiga i och med att de största aktörerna i Europa-klubben bland annat försökte samordna sina åtgärder i syfte att hindra de största aktörerna i Italien-klubben från att exportera till norra Europa, vilka aktörer i sin tur sökte underlätta denna export för att finna avsättning för sin produktion, kvarstår, såsom med rätta slagits fast i det angripna beslutet, det faktum att den samlade plan som kännetecknar den enda överträdelse som kommissionen fastställt består i att uppnå ett mål som eftersträvas av samtliga aktörer, nämligen att begränsa konkurrensen på SSA-marknaden, oberoende av om detta sker på europeisk eller nationell nivå. Denna samlade plan var ägnad att få medlemmarna att iaktta en allmän jämvikt mellan de olika överenskommelser som överträdelsen utgjordes av, däribland dem som diskuterades i Europa-klubben och dem som diskuterades i Italien-klubben (skälen 610–621 i det angripna beslutet).

294    Efter denna slutsats ska tribunalen pröva parternas argument avseende de olika faktorer som kommissionen beaktade i det angripna beslutet i syfte att komma fram till att sökandena deltagit i en enda överträdelse.

A –  Delaktighet i en av den enda överträdelsens komponenter

295    För att fastställa att sökandena deltagit i en enda överträdelse angav kommissionen först att Austria Draht hade varit ”direkt delaktigt i Italien-klubben, genom sin [försäljningsagent] i Italien[, G.,] från den 15 april 1997 till den 19 september 2002” (skäl 769 i det angripna beslutet) (se ovan punkterna 76‒82).

296    Det framgår av prövningen av den första grunden att även om kommissionen i förevarande fall saknade bevis på att Austria Draht, genom G., hade kunnat få några som helst upplysningar om sin agents konkurrensbegränsande handlande vid de olika möten i Italien-klubben som G. deltagit i, har kommissionen av de skäl som angetts i det angripna beslutet på den punkten ändå rätt att fastställa att agenten och huvudmannen utgör en ekonomisk enhet med avseende på de uppgifter som Austria Draht gett G. i uppdrag att utföra (se ovan punkterna 167‒178).

297    Det faktum att Austria Draht sålunda inte kände till sin agents konkurrensbegränsande handlande saknar emellertid betydelse för såväl huruvida Austria Drahts ska anses ha deltagit i Italien-klubben som huruvida kravet på att ha deltagit i en av den enda överträdelsens olika komponenter är uppfyllt vid fastställandet av om nämnda företag har deltagit i en sådan överträdelse. I båda fallen ska, med hänsyn till att G. och Austria Draht utgör en och samma ekonomiska enhet, enligt konkurrensreglerna huvudmannen hållas ansvarig för de oegentliga handlanden som agenten gjort sig skyldig till i samband med utförandet av de uppgifter denne fått i uppdrag att utföra.

298    När G. vidtog åtgärder i Italien-klubben för Austria Drahts räkning, det vill säga inom ramen för de uppgifter han fått i uppdrag att utföra, ska han anses ha agerat i Austria Drahts namn vilket innebär att huvudmannen ska hållas ansvarig.

B –  Kännedom om kartellens paneuropeiska nivå

299    Tribunalen påpekar att kommissionen uttryckligen angett i det angripna beslutet att ” den inte håller Austria Draht ansvarigt för direkt delaktighet i Zürich-klubben eller i Europa-klubben” (skäl 652 i det angripna beslutet).

300    En prövning av de faktiska omständigheterna bekräftar för övrigt att denna bedömning är riktig. Det framgår nämligen inte av handlingarna i målet att kommissionen kunde kritisera sökandena för att, i andra geografiska områden än i Italien där Austria Draht sålde SSA, ha gjort sig skyldiga till samma sorts handlande som kommissionen kan tillskriva Austria Draht, genom G, med avseende på Italien-klubben. Om det sålunda är möjligt, mot bakgrund av den bevisning som anförts under den första grunden, att identifiera namnen på Austria Drahts italienska kunder och se Austria Drahts namn (eller åtminstone initialerna AD) i tabeller över fördelning av kvoter i Italien avser dessa uppgifter endast Italien.

301    Samtidigt som kommissionen uppgav att Austria Draht inte kunde hållas ansvarigt för ett direkt deltagande i Zürich-klubben (som upphörde före den 15 april 1997) eller i Europa-klubben angav den även att det förelåg ”klara indicier på att Austria Draht hade deltagit sporadiskt i konkurrensbegränsande diskussioner på paneuropeisk nivå och att det således på ett tidigt stadium fått kännedom om kartellens paneuropeiska nivå ” (skäl 652 i det angripna beslutet) (se ovan punkt 83).

1.     Bevisning som åberopats i det angripna beslutet

302    I syfte att fastställa ”företagets individuella medvetenhet om att delta i ett mer övergripande system”, har kommissionen åberopat flera bevis som avser Austria Draht (se ovan i punkt 83).

303    Kommissionen har för det första anfört att Austria Draht redan åren 1995‒1996, det vill säga långt före den 15 april 1997 vid vilket datum företaget ansågs ha börjat delta i överträdelsen, hade deltagit i möten i Zürich-klubben där ett eventuellt nytt avtal om kvoter diskuterades. Kommissionen har här som exempel åberopat protokollet från mötena den 28 maj 1995 och den 9 januari 1996 (skäl 653 i det angripna beslutet).

304    Enligt kommissionen har Austria Draht för det andra medgett att det deltagit i ett par möten i Europa-klubben, vid vilka det enligt företaget inte hade förts några konkurrensbegränsande diskussioner. Det rör sig om mötena den 14 oktober 1998, den 9 november 1998, den 28 februari 2000 och den 27 september 2001. Kommissionen har i det avseendet ansett att frågan om volymer och priser hade tagits upp, åtminstone på mötet den 28 februari 2000. På samma sätt uppges i det angripna beslutet att en ansvarig för Austria Draht, under mötet den 27 september 2001, hade inbjudits av en anställd hos DWK att ansluta sig till den utökade Europa-klubben (skälen 652 och 653 i det angripna beslutet).

305    För det tredje har kommissionen angett att det under mötet i Italien-klubben den 16 december 1997 (vid vilket G. inte var närvarande), nämndes att Austria Draht ”inte ingick i (Europa-)klubben men önskade hållas informerat”. Därefter uppgav kommissionen att, under andra senare möten i Italien-klubben som [G.], deltog i för Austria Drahts räkning upplystes mötesdeltagarna om diskussionerna och avtalen i Europa-klubben. Slutligen fanns det enligt kommissionen flera indicier på att Austria Draht, under den paneuropeiska expansionsfasen, varit inblandat i diskussioner om fördelning av kvoter och kunder i vissa länder och, genom sin agent i Italien, [G.], deltagit i åtminstone sex möten angående Europa-klubbens utvidgning (mötena den 27 september 2001, den 10 och den 11 oktober 2001, den 6 november 2001, under vilka G. dessutom utsetts till möjlig nationell koordinator i Italien tillsammans med A. (Itas) och C. (CB), den 5 och den 6 juni 2002, den 1 juli 2002 och den 2 juli 2002) (skäl 653 i det angripna beslutet).

306    Mot bakgrund av dessa omständigheter slöt sig kommissionen till att ”Austria Draht, genom att delta i Italien-klubben, visste eller borde ha vetat att de hemliga mötena i denna klubb ingick i en samlad plan i syfte att stabilisera SSA‑marknaden och undvika en prisnedgång, en plan som Italien-klubben delade med de paneuropeiska uppgörelserna” (skäl 654 i det angripna beslutet).

2.     Granskning av den bevisning som anförts i det angripna beslutet

a)     Bevisning avseende Zürich-klubben

307    Det ska, beträffande den bevisning som anförts med avseende på de två mötena i Zürich-klubben i vilka Austria Draht deltagit, erinras om vad denna bevisning består i.

 Mötet den 28 maj 1995

308    Det redogörs för vad som avhandlades på mötet i Zürich-klubben den 28 maj 1995 i bilaga 2 till det angripna beslutet. Det rör sig om ett möte i Barcelona som hölls i anslutning till ett möte med Eurostress Information Service (Esis), den största yrkesorganisationen för SSA-tillverkare i Europa, i vilken Austria Draht var medlem.

309    Det ska i det avseendet erinras om att kommissionen i allmänna ordalag uttalat att mötena i Esis, bildad i Düsseldorf (Tyskland), inte i sig anses konkurrensbegränsande. Kommissionen har emellertid uppgett att kartellmedlemmarna ibland höll informella möten i anslutning till Esis-mötena för att diskutera och komma överens om kvoter, priser och kundarrangemang. Kommissionen har till stöd för detta påstående åberopat handlingar som Bundeskartellamt gett in och av vilka följande framgår:

”På morgonen den första dagen [av dessa Esis-möten] användes i själva verket av deltagarna till informella diskussioner. Detta var inget ovanligt eftersom mötena i Esis var utspridda på flera dagar. Syftet med dessa informella diskussioner var att ingå uppgörelser på den interna marknaden …” (skäl 97 i det angripna beslutet).

310    I spalten avseende mötet i Zürich-klubben den 28 maj 1995 i bilaga 2 till det angripna beslutet uppgav kommissionen följande mötesdeltagare: Tréfileurope, Nedri, WDI, DWK, Tycsa och Emesa, det vill säga de permanenta medlemmarna och ”Austria”. Enligt kommissionen avser sistnämnda omnämnande Austria Draht, som bekräftat sin närvaro vid detta möte i sitt svar på meddelandet om invändningar.

311    I spalten avseende detta möte i bilaga 2 till det angripna beslutet redogjorde kommissionen för de punkter som behandlades på mötet den 28 maj 1995 i Zürich-klubben enligt följande:

–        ”[f]örklaring (som troligen kommunicerats [till en företrädare för Redaelli]) enligt vilken klubben går med på att minska sin export [till Italien] och öka sin import [i Europa] från Italien. Det tillades att ’Aldé anses utgöra import’”

–        ”[j]ustering av siffrorna för Österrike och Spanien”,

–        ”[d]iskussion angående Italien. Fråga uppkommer om hur de exportkvoter som de italienska tillverkarna har begärt ska kunna iakttas. [En företrädare för Redaelli] hotar att obstruera marknaderna. Redaelli vill varken höja priserna eller tvinga andra att göra det”,

–        ”Tycsa … frågar om övriga klubbmedlemmar är redo att ge vika. Svaret är att ingen är redo”,

–        ”[h]ärefter görs ett nytt försök att fastställa kvoter på grundval av försäljning genom att ange sålda volymer för A[ustria]D[raht], WDI, Köln [DWK], Tréfil[europe], Nedri, Tycsa och Eme[sa]. De italienska tillverkarna nämns separat: [Redaelli] + [ITC] + [M. C.] (CB) + Itas”,

–        ”[m]ötet avslutas med 1) de italienska tillverkarnas ståndpunkt ([en företrädare för Redaelli] erbjuder högst 20 000 [ton] [och] frågar när CB och Itas kommer att acceptera?) 2) utsättande av ett nytt möte i Amsterdam den 8 juni”.

312    Dessa uppgifter är hämtade ur dels Emesas svar på kommissionens begäran om upplysningar av den 25 oktober 2002 där Emesa angett att flera ”halvofficiella möten med medlemmarna i Esis” hade hållits i syfte att ”diskutera priser, kvoter och avtalsförslag med stora kunder”, dels Emesas anteckningar, vilka ingavs av ArcelorMittal den 28 juni 2007 och innehåller ett protokoll från detta möte upprättat av P., företrädaren för Emesa (se bilaga A.41 till ansökan och handlingarna i det administrativa ärendet, s 11491 och 11500, och bilaga B.11 till svaromålet).

313    Även om det med stöd av dessa handlingar kan konstateras att P:s protokoll från mötet i Zürich-klubben den 28 maj 1995 i stort sett innehåller samma uppgifter som dem som kommissionen uppgav i det angripna beslutet räcker inte detta konstaterande som stöd för de slutsatser som dragits därav med avseende på Austria Draht.

314    För det första framgår det av Emesas svar på kommissionens begäran om upplysningar att de som deltog i mötet i Zürich-klubben den 28 maj 1995 var Tréfileurope, Nedri, WDI, DWK, Tycsa och Emesa, vilka motsvarar namnen på de personer som angetts i detta svar avseende det mötet. Det framgår även av detta svar att namnet Austria Draht eller namnet på någon av dess företrädare inte nämns bland deltagarna på något av de 21 ”halvofficiella möten med medlemmarna i Esis” som Emesa refererat till för perioden 9 juni 1994‒27 september 2001.

315    För det andra framgår det av sökandenas svar på meddelandet om invändningar att Austria Draht, i motsats till vad kommissionen har påstått, enbart har bekräftat sin närvaro på det Esis-möte som ägde rum i maj 1995 och absolut inte på det ”halvofficiella mötet med Esis-medlemmar” som Emesa har refererat till. Sökandena har även ingett relevant bevisning i syfte att visa att Austria Drahts företrädare på Esis-mötet anlände till Barcelona först den 29 maj och inte den 28 maj, vilket var det datum då det halvofficiella möte Emesa refererat till ägde rum (bilaga A.7 till ansökan, s. 835‒837 i ansökan).

316    Kommissionen har på denna punkt gjort gällande att det inte kan uteslutas att företrädaren för Austria Draht deltog i den ”andra mötesomgång” som var tänkt att hållas enligt Emesas anteckningar när han hade anlänt till Barcelona. Detta påstående åtföljs emellertid inte av någon övertygande bevisning med hänsyn bland annat till att det inte finns några hänvisningar till denna person i det av P. upprättade protokollet. Dessutom framgår det av det angripna beslutet att kommissionen medgav att de informella möten som hölls i anslutning till mötena i Esis i allmänhet ägde rum på ”morgonen den första dagen” (se ovan punkt 299).

317    För det tredje ska det, med avseende på innehållet i de uppgifter som hämtats från det protokoll som P. upprättade i samband med mötet den 28 maj 1995 och som återgetts i det angripna beslutet (se ovan punkt 311), påpekas att den enda hänvisning som antyder Austria Drahts inblandning beror på en uppräkning som gjordes under den ”första mötesomgången” av hur mycket vissa aktörer sålt och att initialerna ”AD” finns angivna jämte siffran ”947” åtföljd av siffran ”1 500” och noteringen ”slutlig 1 500” (sistnämnda notering har felaktigt återgetts som ”500” i den transkriberade och översatta version som återfinns som bilaga till P:s originalanteckningar). Det av P. upprättade protokollet innehåller även sådana noteringar med avseende på WDI, DWK, Tréfileurope, Tycsa, Emesa och Nedri.

318    Sökandena har, när de hörts om vilken betydelse en sådan hänvisning ska tillmätas, gjort gällande att det, förutom att Austria Drahts företrädare inte deltog i detta informella möte, ska påpekas att det av P. upprättade protokollet hänvisar, när det talas om de exportkvoter till resten av Europa som tillverkare i Italien begärt, till en kvot som uppskattats till 1,5 för ”Austria” och som motsvarar en volym på ”1 500” som sålts eller efterfrågats, inte av Austria Draht, men av tillverkare i Italien. Kommissionen har inte lyckats vederlägga denna tolkning, som verkar rimlig mot bakgrund av protokollet.

319    Vad gäller påskriften ”T. [företrädaren för DWK] + Austria” i det av P. upprättade protokollet saknas särskilda skäl för att inte anse att denna beteckning helt enkelt skulle kunna hänvisa till Österrike, utan i stället ska tolkas som en hänvisning till Austria Draht. En sådan tolkning borde normalt sett även ha framgått av deltagarförteckningen till de halvofficiella Esis-möten som Emesa ingett. Dessutom framgår det av handlingarna i målet att det ofta var företrädaren för DWK som agerade som koordinator för deltagarna i kartellen med avseende på Österrike (se till exempel uppgifterna angående mötet i Europa-klubben den 27 september 2001).

320    Sammanfattningsvis styrker inte den bevisning som kommissionen har framlagt att Austria Draht deltog i mötet i Zürich-klubben den 28 maj 1995, vilken bevisning för övrigt inte heller styrker att Austria Draht deltagit i eller ens känt till diskussionerna i Zürich-klubben om vilka kvoter de italienska tillverkarna skulle tilldelas i syfte att minska det konkurrenstryck de utövade utanför Italien.

 Mötet den 9 januari 1996

321    Det redogörs för vad som avhandlades på mötet i Zürich-klubben den 9 januari 1996 i bilaga 2 till det angripna beslutet. Det rör sig om ett möte i Bryssel (Belgien) som hölls i anslutning till ett Esis-möte.

322    I spalten avseende detta möte i bilaga 2 till det angripna beslutet uppgav kommissionen följande mötesdeltagare: Tréfileurope, Nedri, WDI, DWK, Tycsa och Emesa samt Redaelli och Austria Draht. Sökandena har medgett att Ro., en av Austria Drahts direktörer, var närvarande på Esis-mötet (se bilaga A.7 till ansökan, s. 54).

323    I spalten avseende detta möte i bilaga 2 till det angripna beslutet redogjorde kommissionen för de punkter som togs upp på mötet den 9 januari 1996 i Zürich-klubben enligt följande:

–        ”[d]iskussion angående Italien. Det har noterats att de italienska tillverkarna enats (internt) under mötet den 19 september. Påminnelse om att det är på tiden att hitta en gemensam lösning på ett kvotsystem, enligt [T.] [från DWK] ’vad detta än betyder’”,

–        ”[d]iskussion mellan klubb-medlemmarna om klubbens framtid. – Tréfileurope ([Pe]) uppger att allt faller samman utan ett kvotsystem. För honom rör det sig inte om ett ’galet krig’. Han noterar att avtalen för år 1996 ingåtts och föreslår att invänta ’förslagen’”,

–        ”NDI, WDI, Austria Draht och Emesa ställer sig tveksamma till möjligheten att återinföra [ett kvotsystem] och Tycsa anser att företagen måste visa prov på professionalism”,

–        ”[f]öljande företag tycks vara för ett nytt kvotsystem: Tycsa, Emesa, Nedri (NDI), Austria Draht och WDI. Fransmännen är det inte. WDI har också förklarat att det inte ser några skäl för att ingå i klubben just nu”,

–        ”[t]rots detta fördes diskussion i syfte att fastställa en provisorisk fördelning av kvoter. En tabell (uttryckt i procent) diskuterades per land och enbart upplysningsvis, [för] DWK + Trefd[Tréfilarbed], FU[Fontainunion], STCO [Sainte Colombe], WDI, NDI, I [Italie], AU [Austria Draht], SP [Espagne det vill säga grupperna Emesa och Tycsa] på grundval av 1994 års försäljning. Länder som berörs är ’D-F-I-NL-UBL-SP-AUS’”.

324    Dessa uppgifter är hämtade ur dels Emesas svar på kommissionens begäran om upplysningar av den 25 oktober 2002 där Emesa angett att flera ”halvofficiella möten med medlemmarna i Esis” hölls i syfte att ”diskutera priser, kvoter och avtalsförslag med stora kunder”, dels Emesas anteckningar, vilka ingavs av ArcelorMittal den 28 juni 2007 och innehåller ett protokoll från detta möte upprättat av P., företrädaren för Emesa (se bilaga A.41 till ansökan, bilagorna B.9, B.11 och B.13 till svaromålet, bilaga G.14 till kommissionens svar på åtgärderna för processledning).

325    Mot bakgrund av dessa omständigheter kan tre iakttagelser göras med avseende på Austria Draht.

326    För det första har Austria Drahts närvaro på detta möte inte ifrågasatts. Detta är viktigt eftersom Austria Drahts namn inte finns med i deltagarförteckningen till de halvofficiella Esis-möten som Emesa refererat till. Till skillnad från den deltagarförteckning som P. upprättat i sitt protokoll från mötet den 28 maj 1995, hänvisas i det av honom upprättade protokollet från mötet den 9 januari 1996 till såväl namnen på dem som företrädde de deltagande företagen som till de länder dessa företrädde. Därför nämns Österrike, Holland, Belgien och Frankrike, men även ”AD”, ”NDI” och ”[P.] [från Tréfileurope]”.

327    Hänvisningen till Österrike förefaller därför inte längre som en avvikelse eller som ett komplement till personen T., företrädaren för DWK (se ovan i punkt 319), och i vilket fall som helst har Austria Drahts delaktighet inte ifrågasatts.

328    Såsom kommissionen har gjort gällande är det för det andra möjligt att anse att företrädaren för Austria Draht, i samband med mötet den 9 januari 1996, fick kännedom om Europa-klubbens svårigheter att organisera sig med Italien-klubben. Det ska i det avseendet påpekas att ett av de närvarande företagen vid detta möte var Redaelli, som vid den tidpunkten i kartellens historia företrädde de största aktörerna i Italien-klubben i deras diskussioner med Zürich-klubben. Det framgår av det som avhandlades under detta möte, enligt vad som redogjorts för i ett handskrivet protokoll upprättat vid den tidpunkt då händelserna utspelade sig, att det, mot bakgrund av ovan nämnda svårigheter, kom på förslag att införa ett nytt system för tilldelning av kvoter till de italienska tillverkarna i syfte att minska det konkurrenstryck dessa utövade utanför Italien.

329    Denna exportkvot utgör en av de viktigaste beståndsdelarna i den samlade plan som den enda överträdelsen karakteriseras av, eftersom den syftar till att samordna aktörerna i Zürich-klubben med de konkurrerande aktörerna i Italien-klubben.

330    Såsom sökandena har anfört går det för det tredje även att slå fast att Austria Draht, i likhet med andra företag, uttryckte tvivel angående möjligheten att införa ett kvotsystem. Dessa tvivel nyanseras emellertid av att Austria Draht även förefallit positivt inställt till ett nytt system i det avseendet.

331    I vilket fall som helst har sökandena gjort gällande att det, precis efter mötet i Zürich-klubben den 9 januari 1996, noterades under ett möte i Italien-klubben den 13 februari 1996 på vilket företrädare för Redaelli (samma person som närvarade på mötet den 9 januari 1996), CB (C.), ITC och Itas var närvarande och där det fördes diskussioner om vilken ställning som skulle intas gentemot utomstående, att ”Austria Draht inte ville gå med” (se spalten angående detta möte i bilaga 3 till det angripna beslutet, bilaga A.42 till ansökan). Denna bekräftelse framgår av ett handskrivet protokoll som företrädaren för ITC upprättade under detta möte.

332    Mot bakgrund av en sådan uppgift går det att, åtminstone med avseende på företrädaren för Redaelli, som är den som stått för den mesta samordningen mellan Zürich-klubben och Italien-klubben, anse att de ”tvivel” som företrädaren för Austria Draht gett uttryck för på mötet i Zürich-klubben den 9 januari 1996, enligt vad som rapporterats av företrädaren för Emesa under detta möte, mer liknade ett verkligt avståndstagande från innehållet i de konkurrensbegränsande diskussioner som kan ha förts under detta möte.

333    På samma sätt påpekas, vad gäller tabellen i det av P. upprättade protokollet från mötet den 9 januari 1996 (se bilaga B.13 till svaromålet), att denna tabell, som enligt P. lagts fram ”endast upplysningsvis”, beträffande kolumnen ”Aus”, bara återger samma uppgifter som dem i skäl 149 i det angripna beslutet avseende år 1994 och beträffande vilka kommissionen angett, med hänvisning till de uppgifter som ingetts av DWK, som ansökt om immunitet, att ”Austria Draht inte var med i Zürich-klubben, men hade tagits med i tabellen enbart ’för fullständighetens skull’”.

334    Sökandena har dessutom gjort gällande att det, utöver ovannämnda omständigheter, framgår av handlingarna i målet att Austria Draht inte deltog i det stora antal möten som ägde rum i Zürich-klubben och i Europa-klubben efter mötet den 9 januari 1996.

335    I det sammanhanget kan man utgå från, såsom sökandena har gjort gällande, att, även om Austria Drahts företrädare under Esis-mötet närvarade på mötet i Zürich-klubben den 9 januari 1996, vars innehåll framgår av det av P. upprättade protokollet, så lämnade inte denna företrädare några som helst uppgifter avseende Austria Draht. Det kan också antas att företrädaren för Austria Draht – även om denne kan ha känt till diskussionerna om vilka kvoter de italienska tillverkarna skulle tilldelas i syfte att minska det konkurrenstryck dessa utövade utanför Italien, vilket inte framgår klart av handlingarna i målet, – uppgav att Austria Draht inte ämnade delta i detta avtal.

336    Slutsatsvis framgår det av det ovan anförda att kommissionen kan anse att en företrädare för Austria Draht var närvarande på mötet i Zürich-klubben den 9 januari 1996 och att han då upplystes om en av de viktigaste beståndsdelarna i den samlade plan som den enda överträdelsen karakteriseras av, nämligen det faktum att diskussioner fördes mellan de permanenta medlemmarna och de största italienska tillverkarna, vilka företräddes av Redaelli, i syfte att tilldela dem kvoter för att minska konkurrenstrycket som dessa utövade utanför Italien.

337    Även om kommissionen inte kan åberopa ovan nämnda bevisning i syfte att fastställa att Austria Draht deltagit i Zürich-klubben, vilket den heller inte har gjort, kan den trots allt hänvisa till dessa, såsom den gjort i skäl 652 i det angripna beslutet, såsom en ”indikation på att Austria Draht deltagit sporadiskt i konkurrensbegränsande diskussioner på europeisk nivå och att det således på ett tidigt stadium fått kännedom om kartellens paneuropeiska nivå”.

338    Det faktum att företaget fick denna vetskap innan den överträdelseperiod som kommissionen fastställt inleddes för sökandenas del saknar i det avseendet betydelse.

b)     Bevisning med avseende på Europa-klubben

339    Vad beträffar den bevisning som kommissionen har framlagt avseende de möten i Europa-klubben som Austria Draht direkt deltog i, genom sina anställda och inte genom G., företagets handelsagent för Italien, ska det erinras om vad denna bevisning bestod i.

340    Inledningsvis påpekas att även om kommissionen hänvisade till minst fyra möten i Europa-klubben i det angripna beslutet, nämligen mötena den 14 oktober 1998, den 9 november 1998, den 28 februari 2000 och den 27 september 2001, har den även i sina skriftliga inlagor hänvisat till mötet den 25 september 1997 vid vilket en företrädare för Austria Draht var närvarande och där diskussioner fördes om en prisöverenskommelse enligt Nedris förklaringar i samband med företagets ansökan om förmånlig behandling. Det framgår emellertid att sökandena på ett övertygande sätt visat att, i motsats till vad Nedri har påstått utan att kunna inge någon bevisning därför, företrädaren för Austria Draht inte kunde ha varit närvarande i Düsseldorf för att delta i detta möte eftersom han var i Salzburg (Österrike) den dagen (bilaga A.7 till ansökan, s. 46, 815 och 816). Det framgår även att kommissionen, i den spalt i bilaga 2 till det angripna beslutet som avser mötet i Europa-klubben den 25 september 1997, inte angav att någon företrädare för Austria Draht var närvarande bland deltagarna i detta möte.

341    Mot denna bakgrund saknas det avgörande bevis för att Austria Draht har kunnat delta eller ens känna till de diskussioner i Europa-klubben om prisöverenskommelser som fördes under mötet den 25 september 1997. Det ska även mer allmänt, mot bakgrund av den bevisning som kommissionen framlagt på den punkten, konstateras att de förklaringar som Nedri inkommit med i samband med företagets ansökan om förmånlig behandling vad gäller Austria Draht inte är vare sig komprometterande för Nedri eller kan bekräftas av annan bevisning som detta företag har ingett.

 Mötet den 14 oktober 1998

342    Bilaga 2 till det angripna beslutet innehåller en redogörelse för det som avhandlades på detta möte. I bilagan, i motsvarande spalt, anges att mötet rörde ”EU-marknadens allmänna utveckling år 1999” och att ”Nedri och Tréfileurope bekräftar att Austria Draht var närvarande”.

343    De permanenta medlemmarna och Austria Draht var närvarande på detta möte.

344    Dessa uppgifter härrör huvudsakligen från de upplysningar som kommunicerats i samband med Nedris ansökan om förmånlig behandling, vari företaget namnger en företrädare för Austria Draht som närvarande, och vidare från de upplysningar som av samma skäl lämnats av Tréfileurope, vilket företag nämnt närvaron av ”österrikare” under detta möte (bilaga B.7 till svaromålet, bilagorna H.8‒H.10 till kommissionens svar på åtgärderna för processledning).

345    Mot bakgrund av de handlingar som kommissionen ingett i det avseendet ska det emellertid konstateras att ovan nämnda uppgifter, vilka ingetts av företag som ansökt om påföljdsreducering efter kommissionens inspektioner i strikt bemärkelse inte styrker omständigheter som kan kvalificeras som konkurrensbegränsande avtal.

346    Kommissionen anser att hänvisningen till en ”diskussion om europamarknadens utveckling” utgör en ”förskönande omskrivning” som Nedri använt i sin ansökan om förmånlig behandling. Detta påstående från 2002 apropå ett möte som ägde rum år 1998 är inte tillräckligt precist för att därav kunna dra slutsatsen att Austria Draht kunde ha känt till den samlade plan som den enda överträdelsen karakteriseras av.

347    Tréfileuropes påståenden har även de visat sig vara väldigt allmänt hållna. Omnämnandet av närvaron av ”österrikare” i Düsseldorf med avseende på mötet den 14 oktober 1998 räcker inte som bevis för att Austria Draht, vid detta tillfälle, deltog i ett möte i konkurrensbegränsande syfte av det skälet, enligt Tréfileurope, att nämnda möte ingick i en rad möten på vilka konkurrensbegränsande diskussioner fördes.

348    Austria Drahts närvaro på mötet den 14 oktober 1998 är inte i sig avgörande och kan inte åberopas av kommissionen i syfte att visa att detta utgör en ”indikation på att Austria Draht deltagit sporadiskt i konkurrensbegränsande diskussioner på europeisk nivå och att det således på ett tidigt stadium fått kännedom om kartellens paneuropeiska nivå”. För att kunna göra detta borde kommissionen även, som stöd för påståendet att de aktuella diskussioner som fördes var konkurrensbegränsande, ha ingett mer konkret bevisning än allmänna, oklara och inte tillräckligt precisa påståenden från dem som ansökt om förmånlig behandling.

 Mötet den 9 november 1998

349    Bilaga 2 till det angripna beslutet innehåller en redogörelse för vad som avhandlades på detta möte, vilket ägde rum i Düsseldorf. I bilagan, i spalten för detta möte anges att detta, enligt Tréfileurope, ”halvårsvisa Esis-möte” enligt Nedri syftade till att ”diskutera EU-marknadens utveckling år 1999”.

350    Precis som tidigare uppgifter har dessa huvudsakligen hämtats från Nedris ansökan om förmånlig behandling, vari det hänvisas till samma personer som dem som var närvarande på mötet den 14 oktober 1998 (bilaga B.7 till svaromålet, bilaga H.10 till kommissionens svar på åtgärderna för processledning).

351    Tréfileurope nämnde bara i sin ansökan om förmånlig behandling att ett halvårsmöte ägt rum med Esis i Düsseldorf, utan att ange vilka som var närvarande på detta möte (bilaga H.9 till kommissionens svar på åtgärderna för processledning).

352    Det ska här även konstateras att enbart det faktum att en företrädare för Austria Draht var närvarande på ett Esis-möte inte styrker att detta är en ”indikation på att Austria Draht deltagit sporadiskt i konkurrensbegränsande diskussioner på europeisk nivå och att det således på ett tidigt stadium fått kännedom om kartellens paneuropeiska nivå”. Detta möte är således inte avgörande.

 Mötet den 28 februari 2000

353    Bilaga 2 till det angripna beslutet innehåller en redogörelse för vad som avhandlades på detta möte, vilket ägde rum i Düsseldorf. I bilagan, i spalten för detta möte anges, att detta möte avsåg ”genomförande av avtalet från maj 1997” och en ”diskussion om försäljningsvolymer”.

354    Tréfileurope, Nedri, WDI, DWK och Tycsa samt Redaelli, Austria Draht, ITC och Socitrel var närvarande på detta möte.

355    Uppgifterna är hämtade från Nedris ansökan om förmånlig behandling av den 23 oktober 2002 (se handlingarna i det administrativa ärendet, s. 7593).

356    I den spalt i bilaga 2 till det angripna beslutet som rör mötet i Europa-klubben den 28 februari 2000 nämns även ett protokoll från Esis-mötet som upprättats av denna organisation daterat den ”29 februari 2000” och som ingetts till kommissionen av Austria Draht (se bilaga A.44 till ansökan), vilket har följande innehåll:

”[T.] [från DWK] har påpekat att det trots ökade volymer på den europeiska marknaden inte är möjligt att höja priset på SSA. Eftersom detta är en tendens som riskerar att hålla i sig är det absolut nödvändigt att bekämpa den. Det förefaller dock omöjligt att uppnå detta mål.”

357    Inte heller här är den bevisning som kommissionen hänvisar till särskilt övertygande med avseende på Austria Draht.

358    Dels, vad beträffar ”genomförandet av avtalet från maj 1997” och ”diskussion[en] om försäljningsvolymer” som Nedri hänvisat till, framgår det av tabellen angående denna fråga, vilken citeras i bilaga 2 till det angripna beslutet, att den aktuella försäljningen rörde de permanenta medlemmarnas kvartalsförsäljning under år 1999, vilka medlemmar utgjordes av Tréfileurope, Nedri, WDI, DWK, Tycsa och Emesa. Austria Draht finns inte med i denna tabell.

359    Beträffande ”avtalet från maj 1997” framgår det av bilaga 2 till det angripna beslutet att det, den 12 och 13 maj 1997 i Lyon (Frankrike), ingicks ett ”avtal om kvoter” mellan de permanenta medlemmarna, som alla var närvarande på detta möte. Enligt avtalet skulle de sex tillverkarna ”kvartalsvis utbyta uppgifter om sin försäljning”. Austria Draht har inte rapporterats som närvarande på detta möte, angående vilket kommissionen förfogar över uppgifter som härrör från Nedri, Tréfileurope, Emesa och Arcelor España (för det sistnämnda, genom Emesa-anteckningarna som ingavs år 2007).

360    Om det antas att en företrädare för Austria Draht faktiskt närvarade vid det möte Nedri hänvisar till, hade denna företrädares närvaro gjort det möjligt för Austria Draht att få kännedom om ”avtalet från maj 1997” och om hur mycket var och en av de permanenta medlemmarna i Europa-klubben hade sålt år 1999. I ett sådant fall skulle mötet i Europa-klubben den 28 februari 2000 verkligen utgöra en ”indikation på att Austria Draht deltagit sporadiskt i konkurrensbegränsande diskussioner på europeisk nivå och att det således på ett tidigt stadium fått kännedom om kartellens paneuropeiska nivå”.

361    Men i den mån endast en av deltagarna, nämligen Nedri, gör gällande att Austria Draht var närvarande på detta möte ska det konstateras att detta påstående inte i sig utgör bevis för att Austria Draht var med i den diskussion som fördes mellan de permanenta medlemmarna om det avtal de hade ingått i maj 1997. På samma sätt kan man fråga sig av vilka skäl de uppgifter som Nedri hänvisar till kunde diskuteras i närvaro av en person som företräder ett företag som inte är part i det aktuella avtalet. Det förefaller troligare att den aktuella diskussionen ägde rum utanför Esis officiella ram under ett halvofficiellt möte mellan de sex tillverkarna i Europa-klubben.

362    Dessutom framgår det av det protokoll från Esis-mötet som upprättats av denna organisation och ingetts av sökandena att förteckningen över deltagare vid mötet den 28 februari 2000 (ett möte som Nedri upplyst om) respektive vid mötet den 29 februari 2000 inte överensstämmer. Enligt Nedri, vars förklaring kommissionen har återgett, var personer som företrädde Tréfileurope, Nedri, WDI, DWK och Tycsa, samt Redaelli, Austria Draht, ITC och Socitrel närvarande på mötet i Europa-klubben den 28 februari 2000. Enligt sökandena, som i det avseendet hänvisar till Esis protokoll från mötet den 29 februari 2000, var de personer som Nedri hänvisar till närvarande på detta möte, men även ytterligare fem personer som Nedri inte har nämnt. Det framgår även att K., från Tréfileurope, som enligt Nedri var närvarande på mötet i Europa-klubben den 28 februari 2000, inte finns med på den förteckning över deltagare som enligt Esis var närvarande på mötet den 29 februari 2000.

363    Dessa skillnader innebär att det kan antas röra sig om två olika möten, det halvofficiella mötet i Europa-klubben och det senare officiella mötet med Esis.

364    Såsom sökandena har gjort gällande kan det i det avseendet även påpekas att Austria Draht, till skillnad från andra möten, på detta Esis-möte inte företräddes av en av de vanliga företrädarna, det vill säga en av dess direktörer, utan av en anställd i företaget. Detta förklaras enligt sökandena av att det aktuella Esis-mötet bland annat skulle ägnas åt en teknisk regel (regel EN 10138). I detta sammanhang förefaller det än mer osannolikt att företrädarna för de permanenta medlemmarna beslutar att i sina diskussioner dra in, inte en av direktörerna för Austria Draht, utan en av företagets anställda som de aldrig hade träffat.

365    Kommissionen har således inte styrkt att en företrädare för Austria Draht var närvarande på mötet i Europa-klubben den 28 februari 2000.

 Mötet den 27 september 2001.

366    Bilaga 2 till det angripna beslutet innehåller en redogörelse för vad som avhandlades på detta möte, vilket ägde rum i Düsseldorf. I den spalt i bilagan som avsåg detta möte redogjorde kommissionen för vilka punkter som avhandlades på detta möte enligt följande:

–        ”Nedri … informellt möte i anslutning till det officiella ESIS-mötet, diskussion om situationen på marknaden, de italienska tillverkarnas leveranser (kvoter) i Europa och minimipriser …”,

–        ”Emesa: … [f]astställande av möten med samordnarna (’kaptenerna’) i Italien den 12, i Frankrike den 18, i Nederländerna den 14, i Tyskland den 10 och i Spanien den 2. [En förteckning över samordnare förevisas även]: ”[en företrädare för WDI] – Tyskland, [en företrädare för Tréfileurope] – Belgien+Frankrike, [en företrädare för Nedri] – Addtek, [en företrädare för DWK] – Österrike, Tycsa- ”nej!”,

–        ”[d]iskussion om den faktiska försäljningen jämförd med den föreslagna (estable v propuestas) per land (Nederländerna, Tyskland, Österrike, Schweiz, Belgien, Frankrike)”,

–        ”[en företrädare för Nedri] lämnar upplysningar om de diskussioner som förts med Italien, bland annat den 4 oktober i syfte att övertyga de italienska tillverkarna om att samarbeta. I annat fall går Nedri och andra tillverkare in i Italien”,

–        ”[u]tbyte av uppgifter om situationen på Europamarknaden och i synnerhet i Tyskland. [En företrädare för Nedri] påpekar att andra marknader borde utforskas före en prissänkning och rapporterar att de italienska tillverkarna har satt ett pris på 11 000 lire (vilket ’subventionerar’ deras billiga export) och att de hoppas på att sälja 60 000 ton i Europa (14 000 i Nederländerna, 10 000 i Tyskland, 18 000 i Frankrike, 2 000 i Spanien, etcetera)”,

–        ”[a]nteckningar upptäckta hos Emesa och Tycsa: ”Möte med konkurrenter i syfte att försöka kontrollera den centraleuropeiska marknaden, (möte i Europa-klubben): diskussion om situationen på den tyska och den europeiska marknaden. Priserna på flera typer av produkter i flera europeiska länder diskuterades i detalj och minimipriser fastställdes (i euro) för år 2002 för Nederländerna, Belgien, Frankrike, Österrike, Schweiz, Tyskland, Spanien och Portugal per produkt (beroende på diameter) med en tilläggsavgift i Frankrike och Belgien mot de minsta kunderna. [Förklaringen] till prisökningarna för kunderna är höjningen på priset på valstråd och höjda energikostnader. Emesa och Tycsa har emellertid påpekat att den faktiska tillämpningen av det överenskomna priset för år 2002 alltid kom an på Nedris framtida förhandlingar med de italienska och ungerska tillverkarna på denna punkt”,

–        ”Tycsa: [en företrädare för Nedri] är i kontakt med de italienska och ungerska tillverkarna angående det pris som ska tillämpas och [en företrädare för Nedri] håller de övriga klubbmedlemmarna informerade. Det har påpekats att priset för (kommande) år beror på vad dessa diskussioner leder till. Samtliga deltagare är överens om att allt fungerar i Sydeuropa (Spanien, Portugal, Italien och Grekland), att det går dåligt i Centraleuropa (Tyskland, Nederländerna och Belgien) och att prisnivån är stabil i Skandinavien”,

–        ”Tycsa: deltagarna diskuterade även sin samordning gentemot kunden Addtek: ’Addtek har talat med [en annan konkurrent] och klagat på de låga priserna, det faktum att [en annan konkurrent] sålde till ett pris under deras varvid det sagt att, om företaget tänkte fortsätta med denna prispolicy nästa år, skulle det inte få ett enda kilo till av Addtek-koncernen’”,

–        ”DWK (’oktober 2001’): möte med andra samordnare per land för att diskutera priser i detalj”.

367    De permanenta medlemmarna och Austria Draht var närvarande på detta möte.

368    Dessa uppgifter härrör från flera källor: Nedri, DWK, Tycsa, Emesa och Arcelor España (för det sistnämna, genom Emesa-anteckningarna som ingavs år 2007) (se bilaga A.45 till ansökan, avseende ett protokoll upprättat av Tysca och som upptäckts vid inspektionen, handlingarna i det administrativa ärendet, s. 240‒242 avseende DWK:s manuella anteckningar, bilaga B.15 till svaromålet och handlingarna i det administrativa ärendet, s. 11660, 28554 och 28555 avseende ett protokoll upprättat av Emesa och Emesas anteckningar).

369    Med avseende på dessa omständigheter framkommer att mötet i Europa-klubben den 27 september 2001 uppenbarligen haft ett konkurrensbegränsande innehåll. Det framgår sålunda av protokoll från mötet den 27 september 2001, vilka upprättats vid den tidpunkt då händelserna utspelade sig av Emesas och Tyscas företrädare, att det vid detta tillfälle fördes diskussioner om vilka exportkvoter de italienska tillverkarna skulle tilldelas, om försäljningssiffror, och om den försäljning som fastställts för 2002.

370    Det framgår även att Austria Drahts rapporterats som närvarande på detta möte i såväl ett av de av Emesa upprättade protokollen som i det av Tysca upprättade protokollet. I det avseendet är Tyscas protokoll, som påträffades vid inspektionen, betydelsefullt eftersom det däri anges inte bara vad Austria Drahts företrädare, det vill säga en av dess direktörer, hette och vilken funktion han hade, utan även att, vid detta tillfälle, vissa personer presenterat sina ställföreträdare eller angett att de efterträdde sina företrädare. I detta protokoll anges således att ”Austria Draht också var där för första gången”) (”Austria Draht tambien ha estado la primera vez alli”), vilket ytterligare bekräftar bristen på trovärdighet i Nedris påståenden, ovan i punkterna 340, 344 och 350 och återgivna i det angripna beslutet med avseende på huruvida Austria Drahts företrädare var närvarande vid mötena i Europa-klubben den 25 september 1997, den 14 oktober 1998 och den 9 november 1998.

371    Sökandena har emellertid i svaret på meddelandet om invändningar och återigen inför tribunalen gjort gällande att, samtidigt som de medger att Austria Drahts företrädare, Ro, var närvarande på detta möte, det även ska beaktas att Ro tackade nej när T ‒ företrädaren för DWK ‒ bjöd in honom att delta i konkurrensbegränsande avtal.

372    Tribunalen konstaterar emellertid att detta nekande svar inte framgår av tillgängligt bevismaterial till skillnad mot till exempel det nekande svar som framgår av det protokoll som P., från Emesa, hade upprättat när Tysca svarade ”NO!” vid uppräkningen av tilltänkta samordnare för olika länder (bilaga B.15 till svaromålet, s. 257).

373    Sökandena har på samma sätt gjort gällande att Ro. inte deltog i mer än en del av mötet den 27 september 2001, eftersom han tog flyget från Graz (Österrike) till Düsseldorf (Tyskland) samma dag som mötet ägde rum och var tvungen att lämna mötet kl. 13.45 (planet tillbaka lyfte kl. 14.50). Svarandena har således bestritt att de frågor som togs upp i närvaro av Ro. gav honom några uppgifter om kartellen och den övergripande planen.

374    Det framgår emellertid av de omständigheter som sökandena angett med att de medger att Ro. kunde ha befunnit sig på den plats där mötet ägde rum (i Drahthaus, Düsseldorf) den 27 september 2001 från kl. 09.35‒kl. 13.45. Detta tidsspann räcker för att han skulle ha kunnat delta i mötet vid vilket hans närvaro uttryckligen rapporterats i det protokoll som Tysca upprättat (se bilaga 7 till ansökan, s. 51, och handlingarna i det administrativa ärendet, s. 841‒845).

375    Dessutom ska det understrykas att det som är viktigt att veta är huruvida kommissionen, mot bakgrund av de uppgifter som framgår av handlingarna i målet, kan anse att det finns ”indikation på att Austria Draht deltagit sporadiskt i konkurrensbegränsande diskussioner på europeisk nivå och att det således ... fått kännedom om kartellens paneuropeiska nivå”.

376    Så förhåller det sig med avseende på mötet i Europa-klubben den 27 september 2001.

377    Till skillnad från kommissionen finner dock inte tribunalen det vara styrkt att Austria Draht deltog i Europa-klubben.

378    Förutom Tyscas, en av de permanenta medlemmarna, påstående ovan att det var första gången som en företrädare för Austria Draht deltog i ett möte i Europa-klubben (se ovan punkt 371), framgår det även av tillgänglig bevisning att Austria Draht inte var tilltänkt som samordnare för Österrike och att, enligt de uppgifter som sökandena har gett in på den punkten, de lägsta försäljningspriser för år 2002 som skulle tillämpas i de olika länderna, och vilka avhandlades under mötet, inte motsvarar de försäljningspriser som Austria Draht tillämpade det året, vilka var klart lägre.

379    Såsom sökandena har angett visar det sig även att det inte har gjorts någon anmärkning om att Austria Draht skulle ha varit närvarande vid något senare möte i Europa-klubben. Detta måste påpekas med hänsyn till att såväl C., från CB, som G., som bland annat huvudsakligen arbetade åt CB under den del av överträdelseperioden som Austria Draht har lagts till last, har rapporterats som närvarande vid flera möten.

380    Den 10 och den 11 oktober 2001 i Malpensa (Italien) höll fyra av de permanenta medlemmarna i Europa-klubben (Tréfileurope, Nedri, DWK och Tycsa) ett möte med medlemmar i Italien-klubben (Redaelli, CB, Itas, ITC, Tréfileurope Italia och SLM), angående vilket kommissionen har hänvisat till flera informationskällor och på vilket ”integrationen med de italienska tillverkarna” avhandlades.

381    På samma sätt höll de permanenta medlemmarna i Europa-klubben, den 6 november 2001 i Düsseldorf, ett möte med medlemmar i Italien-klubben (Redaelli, CB, Itas, ITC, och Tréfileurope Italia), angående vilket kommissionen har hänvisat till flera informationskällor och på vilket ”förhandlingar om kvoter med de italienska tillverkarna” och diskussioner om ”tilldelning av kunder” fördes. Den samordnare för Österrike som nämns under dessa möten är samma person som omnämns under mötet den 27 september 2001, det vill säga en företrädare för DWK.

382    Den 5 och den 6 juni 2002 i Düsseldorf, hade fyra av de permanenta medlemmarna i Europa-klubben (Tréfileurope, Nedri, WDI och Tycsa) återigen ett möte med medlemmar i Italien-klubben (Redaelli, CB och Tréfileurope Italia), angående vilket möte kommissionen har hänvisat till flera informationskällor och på vilket ”förhandlingar om kvoter med de italienska tillverkarna” fördes. Liknande möten hölls den 1 juli 2002 i Düsseldorf och den 2 juli 2002 i Milano (Italien), i närvaro av såväl C. från CB som G.

383    Ingen av de uppgifter som kommissionen uppgett i spalterna avseende dessa möten i bilaga 2 till det angripna beslutet misstänkliggör Austria Draht. Men om Austria Draht hade deltagit i Europa-klubben från och med dess närvaro på mötet i Düsseldorf den 27 september 2001, skulle någon av de sex tillverkare, tillika permanenta medlemmar i Europa-klubben, som samarbetat med kommissionen under det administrativa förfarandet säkert kunna bekräfta ett sådant deltagande, vilket de inte har gjort i förevarande fall.

384    Det kan inte heller anses att G., när han närvarade på ett möte i Europa-klubben vid sidan av C. från CB för att diskutera storleken på de exportkvoter som de största italienska tillverkarna skulle tilldelas i syfte att minska konkurrenstrycket som dessa utövade utanför Italien, även utgjorde en ekonomisk enhet med Austria Draht. Det är uppenbart att denna fråga inte omfattas av det uppdrag att företräda företaget som Austria Draht gett sin agent i Italien enligt vad som bekräftats vid förhandlingen av parternas svar på tribunalens frågor angående detta.

385    Det finns inte heller några uppgifter i handlingarna i målet som kan bekräfta att G. lämnade några som helst uppgifter till Austria Draht angående innehållet i de diskussioner som han deltagit i för CB:s räkning (se ovan punkt 171 och följande punkter).

386    Kommissionen gjorde således en felaktig bedömning när den, i skäl 653 i det angripna beslutet, uppgav att ”Austria Draht, genom G., deltagit i åtminstone sex möten vigda åt Europa-klubbens utvidgning”, nämligen mötena den 27 september 2001, på vilket G. inte rapporterats som närvarande, och inte heller C. från CB, utan vid vilket en direktör för Austria Draht rapporterats som närvarande, samt mötena den 10 och den 11 oktober 2001, den 6 november 2001, under vilka G. utsetts till möjlig nationell koordinator i Italien, tillsammans med A. (Itas) och C. (CB), den 5 och den 6 juni 2002, den 1 juli 2002 och den 2 juli 2002 (se ovan punkt 305).

387    Slutsatsvis framgår av det anförda att kommissionen inte kan göra gällande den bevisning den förfogar över vad gäller dels mötet i Zürich-klubben den 9 januari 1996, dels mötet i Europa-klubben den 27 september 2001, för att styrka Austria Drahts delaktighet i Europa-klubben – vilket den heller inte har gjort med hänsyn till, att det förmodligen rör sig om alltför punktvisa och isolerade omständigheter – utan såsom en ”indikation på att Austria Draht deltagit sporadiskt i konkurrensbegränsande diskussioner på europeisk nivå och att det således ... fått kännedom om kartellens paneuropeiska nivå”.

388    Även om det med stöd av dessa indicier går att fastställa att Austria Draht kände till den övergripande planen och den enda överträdelsens paneuropeiska dimension handlar det inte om så ”klara” indicier som kommissionen har påstått i det angripna beslutet.

c)     Omständigheter som gör det möjligt att fastställa kännedom om kartellen via agenten

389    Sökandena har avslutningsvis understrukit att, om tribunalen kommer fram till att Austria Draht kan tillskrivas ansvar för de ageranden som dess agent i Italien gjort sig skyldig till, företagets kännedom om den övergripande planen inte kan beaktas i syfte att fastställa att Austria Draht deltagit i en enda överträdelse.

390    Det ska i det avseendet erinras om att kommissionen felaktigt funnit i det angripna beslutet att Austria Draht kunde tillskrivas ansvar för sin kännedom om den övergripande planen på grund av G:s närvaro vid sidan av C., från CB, på flera möten i Europa-klubben, på vilka G. inte, i brist på fullmakt med sådant innehåll, kan anses ha medverkat för Austria Drahts räkning (se ovan punkterna 379‒386).

391    Vad beträffar mötena i Italien-klubben där Europa-klubben diskuterades, påpekas även att G. inte har rapporterats som närvarande på många av dessa möten och bland annat de möten där Redaelli eller Tréfileurope Italie redogjorde för de stora dragen i Europa-klubben för medlemmarna i Italien-klubben (såsom mötena den 16 december 1997, den 26 och den 27 september 2000 och den 12 juli 2001). Detta kan förklaras av det faktum att G. snarare ansågs agera på en affärsmässig nivå och inte på högsta beslutsfattande nivån.

392    Det har dock även, såsom kommissionen har gjort gällande, visat sig att det på flera möten i Italien-klubben på vilka G. närvarat i egenskap av Austria Drahts agent i Italien, diskuterades inte bara Italien-klubbens inhemska aspekter utan även dess externa aspekter i syfte att förmå de största italienska tillverkarna att sinsemellan fördela en exportkvot mot andra europeiska länder.

393    Av det bevismaterial som avser mötet i Italien-klubben den 19 september 2000, vilket granskats i samband med prövningen av den första grunden, framgår till exempel att det, trots att detta möte rörde fördelningen av kunder på den italienska marknaden, vilket kunde varit av intresse för Austria Draht med hänsyn till att dess agent i Italien var närvarande på detta möte, även diskuterades export och det faktum att SLM ville hålla sig utanför Europa-klubben (se ovan punkt 245). I det sammanhanget är det även möjligt att tillskriva Austria Draht ansvar för de upplysningar som dess agent i Italien erhöll när detta sker inom ramen för den ekonomiska enhet som dessa utgjorde.

394    Kommissionen har i så fall inte visat att huvudmannen haft kännedom om agentens konkurrensbegränsande handlande. Mot bakgrund av avtalet, och i likhet med ett helägt eller nästan helägt dotterbolag eller en anställd som agerar för sin arbetsgivares räkning, anses agenten agera för huvudmannens räkning och agenten bildar tillsammans med huvudmannen en enda enhet.

395    Mot bakgrund av det ovanstående ska det göras åtskillnad mellan

–        dels mötena i Italien-klubben i närvaro av G. på vilka diskussioner inte bara fördes om Italien-klubbens interna aspekter utan även om Italien-klubbens paneuropeiska aspekter, och under vilka G. agerade både som företrädare för CB och för Austria Drahts ”räkning” i Italien,

–        dels mötena i Europa-klubben som sådana, på vilka G. inte agerade i egenskap av Austria Drahts agent i Italien, utan helt och hållet som företrädare för CB, och där det inte går att fastställa att G. och Austria Draht bildade en enda ekonomisk enhet.

C –  Slutsats med avseende på den andra grunden

396    Sammanfattningsvis gjorde kommissionen en korrekt bedömning när den slog fast att Austria Draht, i den mening som avses i rättspraxis ovan i punkterna 116‒128, och särskilt i punkterna 120 och 124, hade deltagit i en enda, och i det här fallet komplex, överträdelse av följande skäl:

–        dels hade Austria Draht varit ”delaktigt i Italien-klubben, genom sin försäljningsagent i Italien ... G. från den 15 april 1997 till den 19 september 2002” (skäl 769 i det angripna beslutet),

–        dels, och även om Austria Draht inte har hållits ansvarigt för direkt delaktighet i Zürich-klubben eller i Europa-klubben, föreligger vissa indicier på ”att Austria Draht har deltagit sporadiskt i konkurrensbegränsande diskussioner på paneuropeisk nivå och att det således på ett tidigt stadium fått kännedom om kartellens paneuropeiska nivå” (skäl 652 i det angripna beslutet).

397    Austria Drahts inblandning i kartellen på paneuropeisk nivå framgår av såväl dess företrädares direkta delaktighet i mötet i Zürich-klubben den 9 januari 1996 och i mötet i Europa-klubben den 27 september 2001 som av den kännedom som G. förvärvat under mötena i Italien-klubben, vilka rörde såväl den italienska marknadens inhemska aspekter som vissa paneuropeiska aspekter på SSA-sektorn utifrån marknadsaktörernas synvinkel.

398    Även om inte samtliga de indicier som kommissionen har hänvisat till som stöd för påståendet att Austria Draht kände till kartellens paneuropeiska dimension, beaktade var för sig, kan anses utgöra tillräcklig bevisning, visar de emellertid vid en samlad bedömning att Austria Draht kände till kartellens paneuropeiska nivå i den mening som avses med detta begrepp enligt den rättspraxis som det hänvisas till ovan.

399    Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

IV –  Den tredje grunden: Omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av påföljden

400    voestalpine och Austria Draht har i andra hand, för det fall de ska ställas till ansvar för en enda överträdelse enligt kommissionens kvalificering, gjort gällande att kommissionen begick fundamentala misstag i samband med beräkningen av de böter de ålagts, bland annat genom att inte beakta Austria Drahts återhållsamma delaktighet i kartellen.

401    Sökandena har under denna grund anfört tre serier invändningar som rör för det första åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling, för det andra åsidosättande av vissa bestämmelser i 2006 års riktlinjer, nämligen den felaktiga fastställelsen av ett tilläggsbelopp och underlåtenheten att såsom förmildrande omständigheter beakta bristen på kännedom och deras återhållsamma roll i kartellen, och för det tredje åsidosättande av rätten till försvar och rätten till en rättvis rättegång.

402    Den tredje serien invändningar ska underkännas direkt. Sökandena har i det avseendet gjort gällande att kommissionen kränkt deras rätt till försvar och deras rätt till en rättvis rättegång genom att ändra beslutet två gånger efter det att tidsfristen för överklagande hade löpt ut. Vidare har sökandena påpekat att kommissionen, i det angripna beslutet, för första gången haft en invändning om ett möte den 30 april 2002 över vilket de aldrig beretts tillfälle att yttra sig före det angripna beslutets antagande.

403    Sökandena har emellertid, i samband med förhandlingen vid tribunalen, kunnat få en kopia av ändringsbesluten och även beretts möjlighet att yttra sig över dessa såsom framgår ovan i punkterna 44‒48. Sökandena kan därför inte längre göra gällande att deras rätt till försvar och till en rättvis rättegång har kränkts med avseende på de ändringar som gjorts i det ursprungliga beslutet genom det första ändringsbeslutet och det andra ändringsbeslutet.

404    Vad sedan gäller kommissionens slutresonemang i det angripna beslutet i fråga om vad som avhandlades på mötet den 30 april 2002 ska det först och främst konstateras att det inte, i det fallet, handlar om ett nytt argument i egentlig mening, utan om en ny tolkning av bevisning som sökandena redan hade fått kännedom om. Dessutom ändrade kommissionen sin bedömning även till följd av sökandenas yttranden över meddelandet om invändningar. Påpekas ska även att sökandena beretts tillfälle att yttra sig över denna nya bedömning i samband med förevarande talan och att tribunalen, vid behov, kan uttala sig om vilket bevisvärde bevisningen avseende detta möte ska tillmätas. Tribunalen hänvisar därför till det som anförts ovan i punkterna 264‒270, i vilka tribunalen prövat sökandenas argument med avseende på mötet den 30 april 2002.

A –  Åsidosättandet av proportionalitetsprincipen

405    Sökandena har gjort gällande att böter på 22 miljoner euro är oproportionerliga i förhållande till det som lagts dem till last. Böterna har ålagts på grundval av hur en agent, som inte var exklusiv, agerat inom Italien-klubben, och vilket agerande Austria Draht överhuvudtaget inte kände till, och trots att denna person inte har anklagats för att ha deltagit i andra konkurrensbegränsande uppgörelser. Dessutom har denna agent, i likhet med andra deltagare i Italien-klubben, ifrågasatt att Austria Draht företräddes i nämnda klubb och att Austria Draht, i vilket fall som helst, inte kan anses som en viktig medlem i Italien-klubben. Med hänsyn till situationen borde sökandena inte påföras annat än symboliska böter. Om det inte anses lämpligt att påföra dem symboliska böter borde vid beräkningen av bötesbeloppet endast Austria Drahts försäljning av SSA i Italien beaktas och inte dess försäljning av SSA i hela EES. Den del av böterna som är förknippad med kännedomen om europeiska avtal, i enstaka fall och utan att ha godkänt dessa avtal, utgör nästan 19 miljoner euro. Genom att grunda sig på försäljningen i Italien och med tillämpning av kommissionens metod skulle bötesbeloppet inte uppgå till mer än 3,1 miljoner euro. Kommissionen kan inte heller rättfärdiga böternas proportionalitet genom att hänvisa dels till att bedömningen av överträdelsens allvar enbart rör överträdelsen i sig, dels att sökandenas situation inte utgör en förmildrande omständighet i den mening som avses i 2006 års riktlinjer. Kommissionen borde beakta varje företags handlande och vilken roll det har haft vid tillkomsten av de samordnade förfarandena. Om sökandena endast anklagas för att ha deltagit i Italien-klubben borde, vid beräkningen av böterna, endast den Italienska marknaden betraktas som relevant marknad (ansökan punkterna 219‒233, repliken punkterna 79‒87, 99 och 100).

406    Kommissionen anser att Austria Draht, även om det enda företaget har anklagats för är att vara ”medlem” i Italien-klubben och således för att ha deltagit i avtal ingångna i denna klubb, även har deltagit i en rad möten i Europa-klubben. Med hänsyn till den geografiska räckvidden av avtalen i Italien-klubben och deras nära samband med de paneuropeiska avtalen har Austria Draht ”deltagit” i hela kartellen. Det är således inte oproportionerligt att grunda bötesbeloppet på SSA‑försäljningen i Europa eftersom det inte handlade om ett deltagande begränsat till Italien (svaromålet, punkterna 93 och 98, dupliken, punkterna 51‒54).

407    Inför prövningen av dessa argument är det viktigt att erinra om de principer som ska ligga till grund för fastställandet av storleken på de böter som ska påföras i syfte att beivra ett företags individuella delaktighet i en överträdelse av konkurrensrätten.

1.     Huruvida påföljden är proportionerlig med beaktande av samtliga omständigheter

408    Det framgår av artikel 49.3 i stadgan om grundläggande rättigheter att straffets stränghet inte bör vara oproportionerlig i förhållande till lagöverträdelsen.

409    I artikel 101.1 FEUF och artikel 53.1 i EES-avtalet anges uttryckligen att alla avtal som innebär att inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs eller att produktion eller marknader begränsas eller kontrolleras är oförenliga med den gemensamma marknaden. Överträdelser av detta slag, särskilt när det är fråga om horisontell samverkan, klassificeras i rättspraxis som särskilt allvarliga, eftersom de har en direkt påverkan på de väsentliga parametrarna för konkurrensen på den relevanta marknaden (dom av den 11 mars 1999, Thyssen Stahl/kommissionen, T‑141/94, REG, EU:T:1999:48, punkt 675).

410    I artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 föreskrivs att kommissionen får ålägga företag som deltar i en sådan överträdelse böter, under förutsättning att böterna, för varje företag som deltagit i överträdelsen, inte överstiger 10 procent av föregående räkenskapsårs sammanlagda omsättning. I artikel 23.3 i nämnda förordning föreskrivs även att när bötesbeloppet fastställs ska hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått.

411    Enligt fast rättspraxis ska när bötesbeloppet fastställs hänsyn tas till alla de omständigheter som kan påverka bedömningen av hur allvarliga ovan nämnda överträdelser har varit såsom bland annat de enskilda företagens roll i överträdelsen och den risk som överträdelser av detta slag innebär för genomförandet av unionens mål (se dom av den 15 mars 2000, Cimenteries CBR m.fl./kommissionen, T‑25/95, T‑26/95, T‑30/95‒T32/95, T‑34/95‒T 39/95, T‑42/95‒T‑46/95, T‑48/95, T‑50/95‒T 65/95, T‑68/95‒T 71/95, T‑87/95, T‑88/95, T‑103/95 och T‑104/95, REG, EU:T:2000:77, punkt 4949 och där angiven rättspraxis). När en överträdelse har begåtts av flera företag ska det för vart och ett av företagen bedömas hur allvarligt dess deltagande i överträdelsen varit (dom av den 8 juli 1999, Hercules Chemicals/kommissionen, C‑51/92 P, REG, EU:C:1999:357, punkt 110 och där angiven rättspraxis).

412    Det faktum att ett företag inte har deltagit i samtliga led i en konkurrensbegränsande samverkan eller att det har haft en underordnad roll vid sitt deltagande ska beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är och i förekommande fall vid fastställandet av bötesbeloppet (dom kommissionen/Anic Partecipazioni, punkt 119 ovan, EU:C:1999:356, punkt 90, och dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, punkt 119 ovan, EU:C:2004:6, punkt 86) (se ovan i punkt 124).

413    När det rör sig om en enda överträdelse, i betydelsen komplex överträdelse, som omfattar flera avtal och samordnade förfaranden på olika marknader där inte alla de som gjort sig skyldiga till överträdelsen är närvarande eller på vilka de endast känner till delar av den samlade planen, ska påföljderna fastställas individuellt med hänsyn till de berörda företagens agerande och beskaffenhet (se, analogt, dom av den 7 juni 2007, Britannia Alloys & Chemicals/kommissionen, C‑76/06 P, REG, EU:C:2007:326, punkt 44).

414    Proportionalitetsprincipen innebär i det sammanhanget att böterna ska stå i proportion till de faktorer som ska beaktas vid bedömningen av såväl den objektiva svårighetsgraden av överträdelsen som sådan som vid bedömningen av överträdelsens svårighetsgrad i förhållande till det bötfällda företagets deltagande däri (se, för ett liknande resonemang och med beaktande av den åtskillnad som därefter gjorts mellan överträdelsens objektiva svårighetsgrad, i den mening som avses i punkterna 22 och 23 i 2006 års riktlinjer, och överträdelsens svårighetsgrad i förhållande till det bötfällda företagets deltagande, mot bakgrund av till det företaget relaterade faktorer i den mening som avses i punkt 27 och följande punkter i samma riktlinjer, dom av den 27 september 2006, Jungbunzlauer/kommissionen, T‑43/02, REG, EU:T:2006:270, punkterna 226‒228 och där angiven rättspraxis).

415    Kommissionen ska, vid bestämmandet av påföljder för överträdelser av konkurrensrätten i kartellärenden, se till att påföljderna fastställs individuellt i förhållande till överträdelsen med beaktande av den situation som vart och ett av de överträdande företagen befinner sig i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2011, Lucite International och Lucite International UK/kommissionen, T‑216/06, EU:T:2011:475, punkterna 87 och 88, dom av den 16 september 2013, Hansa Metallwerke m.fl./kommissionen, T‒375/10, EU:T:2013:475, punkt 80 och dom av den 14 maj 2014, Donau Chemie/kommissionen, T‒406/09, REG, EU:T:2014:254, punkt 92). Ett överträdande företag som inte har hållits ansvarigt för vissa delar av en enda överträdelse kan inte anses ha haft någon som helst roll vid genomförandet av nämnda delar. Det faktum att företaget hållits ansvarigt för en begränsad del av överträdelsen innebär nödvändigtvis att överträdelsen av konkurrensrätten är mindre allvarlig än den överträdelse som de som deltagit i samtliga delar av överträdelsen gjort sig skyldiga till.

416    I praktiken kan en individualisering av påföljden i förhållande till överträdelsen ske under olika skeden i förfarandet för fastställande av bötesbeloppet, såsom skett i det angripna beslutet.

417    Kommissionen kan för det första undersöka särdragen i ett företags delaktighet i överträdelsen i samband med bedömningen av den enda överträdelsens objektiva svårighetsgrad. De omständigheter som kommissionen beaktade under det skedet var, i förevarande fall, dels den materiella begränsningen (i Fundias fall, som enbart deltagit i samordningen vad avser Addtek) eller geografiska (med avseende på Socitrel, Fapricela och Proderac som enbart deltagit i Spanien-klubben, vilken bara påverkade Spanien och Portugal), dels att kännedom om kartellens paneuropeiska dimension erhållits sent (för nämnda företag i maj 2001).

418    Vad Austria Draht beträffar framgår det av skälen 947‒949 i det angripna beslutet att kommissionen, i samband med bedömningen av den enda överträdelsens geografiska räckvidd, avslog sökandenas begäran om att den inte skulle beakta företagets SSA-försäljning i Spanien och Portugal eftersom Austria Draht inte deltog i Spanien-klubben, av det skälet att Italien-klubbens geografiska räckvidd täckte in även dessa två länder.

419    Kommissionens resonemang i det avseendet, vad gäller sökandena, vilar, såsom framgår av dess skriftliga yttranden, på bedömningen av överträdelsens allvar som sådan, det vill säga på en rad faktorer, bland annat den enda överträdelsens art, de berörda parternas sammanlagda marknadsandel, överträdelsens geografiska omfattning och om den övergripande kartellen genomförts eller ej (se punkt 22 i 2006 års riktlinjer) och inte på en bedömning av det ena eller det andra företagets individuella delaktighet i överträdelsen.

420    För det andra kan kommissionen undersöka särdragen i ett företags delaktighet i överträdelsen vid beaktandet av eventuella förmildrande omständigheter enligt punkt 29 i 2006 års riktlinjer i samband med en helhetsbedömning där hänsyn tas till alla relevanta omständigheter (se punkt 27 i 2006 års riktlinjer). Även om inget av företagen, inklusive sökandena, kunde inge bevisning på att överträdelsen begåtts av oaktsamhet, fann kommissionen att Proderac och Trame (Emme) haft en klart mer begränsad roll än de övriga deltagarna i kartellen och att det därför var lämplig att sätta ned deras böter (med i det här fallet 5 procent).

421    Kommissionen ansåg däremot att sökandena inte hade visat att Austria Draht deltagit i överträdelsen i klart mindre utsträckning än övriga deltagare. Den bevisnivå som kommissionen krävt för att detta kriterium ska anses uppfyllt är synnerlighet hög eftersom det företag som önskar dra fördel av en sådan omständighet ska visa att det ”under den tid då det var bundet av de otillåtna avtalen i realiteten undvek att tillämpa dem genom att bete sig på ett konkurrensinriktat sätt på marknaden”.

422    Kommissionen har på den punkten ansett att de försäljningssiffror som Austria Draht inkommit med för perioden 1998‒2001 (kvotaspekten) och för perioden 2001‒2002 (prisaspekten) inte räckte eftersom de endast hade bestyrkts av Austria Draht och att, i vilket fall som helst, punktvist fusk i fråga om fastställda priser, kvoter eller tilldelade kunder inte i sig bevisade att en deltagare inte hade genomfört de hemliga avtalen (skälen 1016 och 1018 i det angripna beslutet).

423    För det tredje kan kommissionen undersöka särdragen i ett företags deltagande i överträdelsen i ett senare skede, efter bedömningen av överträdelsens objektiva svårighetsgrad eller de förmildrande omständigheter som de berörda företagen har åberopat. I punkt 36 i 2006 års riktlinjer anges sålunda att kommissionen i vissa fall kan ålägga symboliska böter och att den, såsom anges i punkt 37 i riktlinjerna, även kan avvika från den allmänna metoden för att fastställa böter om omständigheterna i ett enskilt ärende så kräver.

424    I förevarande fall gick kommissionen inte med på att, vare sig i inledningsskedet av bedömningen av hur allvarlig överträdelsen som sådan var, eller efter det att eventuella förmildrande omständigheter hade diskuterats eller under något annat skede i förfarandet, beakta den särskilda situation som sökandena påstods befinna sig i, när den fastställde bötesbeloppet.

425    I avsaknad av någon som helst förmildrande omständighet eller särskild omständighet tillämpade kommissionen samma formel som användes för att beivra de företag som deltagit i samtliga delar i den övergripande kartellen och inte bara i vissa av dessa. Formeln hade följande lydelse: 19 procent av värdet på det berörda företagets SSA-försäljning i EES (med hänsyn till hur allvarlig överträdelsen som sådan var) multiplicerad med antalet år och månader som det deltagit i överträdelsen (Austria Drahts individuella deltagande i överträdelsen), till vilket tillkommer 19 procent av värdet på det berörda företagets SSA-försäljning i EES (tilläggsbeloppet).

426    I sökandenas fall ledde tillämpningen av denna formel till ett bötesbelopp på 22 miljoner euro, vilket understiger 10 procent av det berörda företagets omsättning under det relevanta räkenskapsåret före sanktionsåtgärden, och kommissionen ålade dem därför denna påföljd i det angripna beslutet.

2.     Beaktande av sökandenas särskilda situation

427    Tribunalen ska i detta mål pröva huruvida kommissionen har bedömt omständigheterna i målet på ett korrekt sätt och således ålagt en proportionerlig sanktionsåtgärd i förhållande till den enda överträdelse som Austria Draht lagts till last. Kommissionen påförde nämligen sökandena ett bötesbelopp på 22 miljoner euro beräknat med hänsyn till bland annat Austria Drahts totala SSA-försäljning i EES, den objektiva svårighetsgraden av överträdelsen som sådan, hur länge Austria Draht hade deltagit i Italien-klubben genom G., utan att anse att det förelåg någon som helst förmildrande omständighet.

a)     Det sätt på vilket sökandena deltog i Italien-klubben

428    Beträffande delaktigheten i Italien-klubben ska vid bedömningen av den sanktionsåtgärd Austria Draht ålagts, hänsyn tas till tre faktorer, mot bakgrund av det som anförts under den första grunden.

429    För det första, såsom för övrigt kommissionen har gjort gällande, har de avtal som ingicks i Italien-klubben en geografisk räckvidd som sträcker sig utanför Italien. Förutom klubbens italienska aspekt har den även möjliggjort för ett visst antal företag, nämligen kärntruppen bestående av Redaelli, CB, ITC och Itas (verksamma i Italien) samt Tréfileurope (verksamt i Italien och övriga Europa), men även andra mindre italienska företag (såsom SLM), att samordna de italienska företagens exportsatsningar och, i överensstämmelse därmed, skapa en gemensam policy som svar på de försök som tillverkare i andra europeiska länder gjort (såsom Tycsa, Nedri och DWK som ibland ingriper i Italien-klubben) att begränsa dessa försök genom att tilldela de italienska tillverkarna exportkvoter till övriga delar av Europa.

430    Det ska emellertid konstateras att Austria Draht, som inte var en italiensk tillverkare som exporterade till övriga Europa, varken var eller kunde ha varit inblandat i de åtgärder som medlemmarna i Italien-klubben vidtog i syfte att samordna sina exportsatsningar. Denna omständighet måste beaktas vid fastställandet av hur stort bötesbelopp sökandena ska åläggas.

431    För det andra påpekas att, i vilket fall som helst, kunde Austria Drahts företrädare i Italien-klubben inte agera för Austria Drahts räkning annat än med avseende på de uppgifter han fått i uppdrag att utföra, det vill säga ”att vara företagets enda representant i Italien” med avseende på SSA. Det framgår dessutom av handlingarna i målet att deltagarna i Italien-klubben (såsom till exempel Tréfileurope, ITC och CB) väl kände till vilka uppgifter Austria Draht hade gett G. i uppdrag att utföra.

432    Det finns ingenting som tyder på att G. uppfattades som någon som kunde binda Austria Draht utanför Italien.

433    En sådan begränsning måste också beaktas vid fastställandet av storleken på sökandenas böter, eftersom denna omständighet även begränsar den geografiska räckvidden av G:s handlande inom Italien-klubben. Det ska för övrigt påpekas att kommissionen kände till denna begränsning eftersom den inte tillskrev Austria Draht, utan enbart CB, ansvar för G:s handlande i Europa-klubben. I det avsnitt som rör ”de paneuropeiska uppgörelserna: Europa-klubben (1997‒2002)” i bilaga 1.1 till det angripna beslutet anges ”namnen på de inblandade anställda” i dessa uppgörelser vilka var Ra och Ro för Austria Draht och, genom hänvisning, bland andra personer G., för CB. Detsamma gäller bilaga 2 till det angripna beslutet med avseende på Europa-klubben. Däremot har namnet G. nämnts i det avsnitt som rör ”Italien-klubben” i bilaga 1.2 till det angripna beslutet för såväl Austria Draht (det rör sig om företagets ”försäljningsagent för Italien”) som för CB (genom Studio Crema).

434    För det tredje är det viktigt att nämna att, vad G. än kan tänkas ha gjort i Italien-klubben (för Austria Drahts räkning eller inte), har kommissionen inte lyckats styrka att Austria Draht kände till detta. Ingen uppgift i handlingarna i målet och, såsom kommissionen har medgett, ingen av de handlingar som utbytts mellan G. och Austria Draht som upprättats som svar på en av kommissionen avsänd begäran om upplysningar, tyder på en sådan kännedom.

435    Även om Austria Draht kan hållas direkt ansvarigt för G:s handlande i Italien-klubben, som ju omfattas av de uppgifter han utfört för Austria Drahts räkning, oberoende av huruvida Austria Draht kände till detta eller ej, kan agenten ifråga inte betraktas annat än som ett hjälporgan för CB när det inte agerar för Austria Drahts räkning.

436    I det sammanhanget finns det anledning att anse att, i fråga om de faktiska omständigheterna, och för behovet av att fastställa bötesbeloppet, den geografiska räckvidden för G:s handlande i Italien-klubben inte kunde sträcka sig utanför Italien med hänsyn till dels begränsningen enligt agentavtalet, dels att det inte på något sätt har kunnat styrkas att G., när han agerade för Austria Drahts räkning i syfte att sälja företagets produkter i Italien, ändå vidarebefordrat de uppgifter han kunde tillägna sig i Italien-klubben vad gäller klubbens perspektiv utanför Italien. Om så hade varit fallet, vilket inte kan antas, skulle Austria Draht således ha kunnat anpassa sitt beteende på sina marknader utanför Italien (till exempel den österrikiska marknaden, eller de belgiska och nederländska marknaderna).

b)     Sökandena deltog varken i Europa-klubben eller i övriga uppgörelser

437    Vad beträffar vilka slutsatser som ska dras av Austria Drahts sporadiska delaktighet i Europa-klubben, framgår det av prövningen av den andra grunden att det enkla faktum att Austria Draht har kunnat känna till kartellens paneuropeiska dimension inte räcker för att fastställa att det således är möjligt att beakta försäljningen på dessa marknader, avseende vilka det inte på något sätt har styrkts att Austria Draht handlat konkurrensbegränsande.

438    Det framgår nämligen tydligt av det angripna beslutet att kommissionen inte har ansett att Austria Draht deltagit i vare sig Europa-klubben eller den övergripande kartellens övriga delar (se nedan i punkterna 460‒462). En ”sporadisk delaktighet” med stöd av ”indicier” som för övrigt är färre i antal än vad kommissionen anser och som leder till slutsatsen att Austria Draht ”således på ett tidigt stadium fått kännedom om kartellens paneuropeiska nivå” är inte detsamma som en verklig och fortlöpande delaktighet i Europa-klubben. I förevarande fall är det inte möjligt att gå utöver påståendet i beslutet, enligt vilket Austria Draht inte var delaktigt i Europa-klubben och än mindre i Zürich-klubben, Spanien-klubben eller Sydavtalet.

439    Denna slutsats bekräftas dessutom av flera uppgifter i handlingarna i målet som visar Austria Drahts vilja att, på andra marknader än den italienska på vilka det inte har engagerat G., hålla sig utanför all samordning av förfaranden vad gäller priser, volymer och kunder.

440    Det kan i det avseendet, bland andra faktorer, hänvisas till de affärsuppgifter sökandena ingett i sitt svar på meddelandet om invändningar i syfte att fastställa deras konkurrensbegränsande handlande. I förevarande fall underkändes dessa uppgifter av kommissionen direkt i det angripna beslutet av det skälet att de endast bestyrkts av Austria Draht (skäl 1018 i det angripna beslutet). Det hade emellertid varit lätt för kommissionen att, om den hyste tvivel om att de uppgifter som den anklagade ingett i syfte att försvara sig mot de anmärkningar som en administrativ myndighet riktat mot densamme var äkta, kontrollera de uppgifter som överförts av de olika berörda parterna genom att anmoda dem att inkomma med upplysningar. Kommissionen har allmänt erinrat om att ”punktvist fusk i fråga om fastställda priser och/eller tilldelade kvoter eller kunder [inte i sig bevisade] att vissa inte hade genomfört de hemliga avtalen (skälen 1016 och 1018 i det angripna beslutet). Ett sådant skäl räcker emellertid inte för att förneka relevansen av exakta och detaljerade uppgifter som rör relevanta perioder. Sådana uppgifter är relevanta som bevis att beakta i syfte att bevisa att det beskrivna agerandet inte ska betraktas som svikligt.

441    Kommissionens konstaterande, att sökandena inte har deltagit i den övergripande kartellen vad beträffar inte bara och uttryckligen Europa-klubben utan även indirekt och nödvändigtvis övriga delar i denna kartell (Zürich-klubben, Spanien-klubben och Sydavtalet ...) är en omständighet som borde ha beaktats av kommissionen vid bedömningen av vilken sanktionsåtgärd sökandena ska åläggas.

B –  Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

442    Det framgår följaktligen av det ovan anförda att den påföljd som sökandena ålagts är oproportionerlig eftersom kommissionen inte beaktade den särskilda situation som Austria Draht befann sig i när den påförde sökandena ett bötesbelopp på 22 miljoner euro beräknat med hänsyn till bland annat Austria Drahts totala SSA-försäljning i EES, den objektiva svårighetsgraden av överträdelsen som sådan, hur länge Austria Draht hade deltagit i Italien-klubben genom G., utan att anse att det förelåg någon som helst förmildrande omständighet.

443    Den påföljd som kommissionen ålagt sökandena tar i synnerhet inte någon som helst hänsyn till det faktum att Austria Draht enbart deltagit i en av de olika delar den enda överträdelsen bestod i (Italien-klubben, och detta genom G.) och att det, när det gäller den delen, i avsaknad av bevisning i det avseendet, inte kan anses att såväl syftet som effekterna av denna delaktighet sträckte sig utanför Italiens gränser.

444    Såsom sökandena uttryckligen har angett har inte det faktum som fastställts i det angripna beslutet, att Austria Draht inte har deltagit i samtliga avtal som beivrats av kommissionen, inneburit lägre böter. Kommissionen har tvärtom medgett att Austria Draht inte har deltagit i kartellen på europeisk nivå och slagit fast att det saknas bevis för att Austria Draht agerat konkurrensbegränsande utanför Italien, samtidigt som den påfört företaget böter beräknade på dess försäljning i Europa vilket fått till följd att sökandena påförts lika stora böter som de skulle ha påförts om Austria Draht hade tillskrivits ansvar för att ha deltagit i den enda överträdelsens samtliga delar.

445    I förevarande fall krävde proportionalitetsprincipen att kommissionen vid beräkningen av sökandenas bötesbelopp beaktade visa särdrag vad avser Austria Drahts situation, såsom för det första den geografiska begränsningen i agentavtalet med G. där han ges i uppdrag att agera för sökandenas räkning enbart med avseende på försäljningen i Italien och för det andra avsaknaden av bevis för att G., även om han kan ha känt till andra uppgifter än dem som rörde försäljningen i Italien, delat med sig av dessa uppgifter till Austria Draht som i så fall hade kunnat anpassa sitt beteende i konsekvens därmed på andra SSA-marknader än den italienska.

446    Ett företag som anses ha deltagit i flera delar av en enda överträdelse bidrar nämligen i större utsträckning till dess effektivitet och allvar än ett företag som enbart deltagit i en av dess delar. Det förstnämnda företaget har således gjort sig skyldigt till en allvarligare överträdelse än det sistnämnda företaget, vilket ska beaktas vid bestämmandet av påföljden.

447    Artikel 2.5 i det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den del voestalpine AG och voestalpine Wire Rod Austria Draht GmbH åläggs en påföljd som är oproportionerlig.

448    Tribunalen kommer att med stöd av sin fulla prövningsrätt, såsom den ombetts att göra, pröva konsekvenserna av det ovan anförda.

449    Det saknas följaktligen anledning att pröva parternas argument avseende åsidosättande av principen om likabehandling eller åsidosättandet av vissa bestämmelser i 2006 års riktlinjer, vilka, i förevarande fall, inte påverkar bedömningen ovan.

V –  Tribunalens utövande av sin fulla prövningsrätt och fastställandet av bötesbeloppet

450    Tribunalens fulla prövningsrätt enligt artikel 31 i förordning nr 1/2003 med tillämpning av artikel 229 EG innebär, utöver en kontroll av påföljdens laglighet, vilken endast tillåter den att ogilla talan om ogiltigförklaring eller upphäva den angripna rättsakten, att den har behörighet att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning och följaktligen befogenhet att ändra den angripna rättsakten, även om den inte ogiltigförklaras, för att, exempelvis, med beaktande av samtliga faktiska omständigheter, ändra det bötesbelopp som påförts, när frågan om detta har väckts (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 februari 2007, Groupe Danone/kommissionen, C‑3/06 P, REG, EU:C:2007:88, punkterna 61 och 62, och dom av 3 september 2009, Prym och Prym Consumer/kommissionen, C‑534/07 P, REG, EU:C:2009:505, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

451    Det ska i detta hänseende påpekas att tribunalens fastställande av böter inte är en exakt räkneoperation. Tribunalen är vidare inte bunden av kommissionens beräkningar eller av dess riktlinjer vid sin bedömning, när den avgör en talan i enlighet med sin fulla prövningsrätt utan måste göra en egen bedömning, med beaktande av samtliga omständigheter i målet (se dom av den 5 oktober 2011, Romana Tabacchi/kommissionen, T‑11/06, REU, EU:T:2011:560 punkt 266 och där angiven rättspraxis).

452    Tribunalen ska när den fastställer det bötesbelopp med vilket Austria Drahts delaktighet i den enda överträdelsen ska beivras beakta följande omständigheter.

453    För det första framgår det av handlingarna i målet att Austria Draht, genom G., det vill säga dess agent i Italien, har deltagit i flera möten i Italien-klubben där tilldelning av kvoter och fastställande av priser på den italienska marknaden behandlats. Sådana uppgörelser hör, med hänsyn till deras art, till de mest allvarliga konkurrensbegränsningarna. Denna delaktighet inleddes den 15 april 1997 och fortsatte, utan större avbrott, fram till den dag då kommissionen företog sina inspektioner hos CB, det andra företag åt vilket G. utförde tjänster.

454    Austria Drahts delaktighet i Italien-klubben, genom G., som Austria Draht gett befogenhet att förhandla om företagets SSA-försäljning i Italien, är en avgörande faktor vid bedömningen av påföljden.

455    För det andra är det en korrekt bedömning att Austria Draht ”deltagit sporadiskt” i konkurrensbegränsande diskussioner på paneuropeisk nivå. Detta följer såväl av att en företrädare för Austria Draht direkt deltog i mötet i Zürich-klubben den 9 januari 1996 och i mötet i Europa-klubben den 27 september 2001 som av den omständigheten att G. genom sin närvaro på vissa möten i Italien-klubben där han agerade inom ramen för det uppdrag han fått av Austria Draht kunnat få tillgång till uppgifter som inte bara rörde den italienska marknadens inhemska aspekter, utan även de marknader till vilka i Italien verksamma tillverkare exporterade, bland annat den tyska, den spanska och den franska marknaden.

456    Vid påföljdsbestämningen ska således även, i andra hand, beaktas att Austria Drahts företrädare deltagit sporadiskt direkt och indirekt i konkurrensbegränsande diskussioner på paneuropeisk nivå.

457    För det tredje ska emellertid även beaktas att Austria Drahts delaktighet i den enda överträdelsen utmärker sig på flera sätt.

458    För det första kan det inledningsvis påpekas att kommissionen inte har styrkt att Austria Draht har deltagit i Zürich-klubben, Europa-klubben och Spanien‑klubben, vilka utgör viktiga delar av den enda överträdelsen. Denna säregenhet är än mer märkbar eftersom Austria Draht, på det affärsmässiga planet, till skillnad från G., inte hade något reellt intresse av att vara med i Italien‑klubben. Om man utgår från att Austria Draht deltagit i den av kommissionen konstaterade enda överträdelsen på egen hand, och inte genom G., hade det i affärsmässigt hänseende snarare haft intresse av att vara med i Europa‑klubben, vilken sammanförde tillverkare som inte genomförde merparten av sin försäljning i Italien, för att motverka bland annat den export som tillverkare huvudsakligen verksamma i Italien utförde på det geografiska område som Europa-klubben täckte in.

459    Det finns ingen bevisning till stöd för att de diskussioner som en företrädare för Austria Draht deltog i år 1996 och år 2001 åtföljdes av andra möten, med hjälp av vilka det hade kunnat gå att fastställa, att Austria Draht inte bara ”deltagit sporadiskt” utan verkligen deltagit i Europa-klubben. I synnerhet och som exempel kan nämnas att de olika bevis som lagts fram i tribunalen inte på något sätt visar att Austria Draht har gjort sig skyldigt till någon överträdelse i Österrike. Utan någon övertygande invändning från kommissionens sida har sökandena tvärtom gjort gällande att kartellmedlemmarna uppfattade detta företag som ett hot och ett hinder för deras ageranden såväl i denna medlemsstat som i EES i övrigt.

460    Såsom kommissionen medgett under förhandlingen förefaller det på den punkten faktiskt korrekt att mot bakgrund av handlingarna i målet, av vilka det bland annat, för Europa-klubbens del, framgår att sex tillverkare samarbetade (se ovan i punkt 69), utgå från att någon av dessa sex tillverkare med nödvändighet skulle ha uppgett att Austria Draht deltagit om så hade varit fallet.

461    Slutsatsen att Austria Draht och följaktligen voestalpine inte har deltagit i Europa‑klubben gäller såväl med avseende på Austria Drahts direkta deltagande i Europa-klubben genom dess anställda som med avseende på företagets deltagande i denna komponent av den enda överträdelsen genom G.

462    Förutom avsaknaden av övertygande bevis på ett sådant deltagande under den tid som den enda överträdelse som Austria Draht lagts till last pågick och den oskuldspresumtion som ska tillämpas, ska det även påpekas att kommissionen uttryckligen angett, i skäl 652 i det angripna beslutet, att den inte höll Austria Draht ansvarigt för direkt delaktighet i Europa-klubben, och för övrigt inte heller i den tidigare Zürich-klubben. Vidare ska det noteras att kommissionen själv också ansett i bilagorna 1 och 2 till de angripna beslutet med avseende på Europa‑klubben att det rättsstridiga beteende som G. kunde läggas till last med avseende på denna klubb skulle tillskrivas CB och inte Austria Draht, vilket förklaras av att de uppgifter som Austria Draht gett G. i uppdrag att utföra var begränsade till ett visst geografiskt område.

463    För det andra har det i vilket fall som helst visat sig att G. under hela den tid som överträdelsen pågick enbart genomfört transaktioner för Austria Drahts räkning på den italienska marknaden. Denna säregenhet vad gäller Austria Drahts delaktighet i den enda överträdelsen som framgår av det med G. ingångna avtalet har dessutom bekräftats av sökandena som svar på en fråga som tribunalen ställt angående detta, utan att på ett övertygande kunna motsägas av kommissionen i dess yttranden däröver.

464    För det tredje saknas styrkande bevisning på att Austria Draht kände till G:s rättsstridiga handlande, vilket gäller såväl för den italienska marknaden, på vilken G. var befullmäktigad att agera, som för övriga marknader på vilka G. aldrig genomfört några transaktioner för Austria Drahts räkning.

465    Austria Drahts delaktighet i den enda överträdelsen har således huvudsakligen skett genom G, det vill säga dess agent i Italien, som av Austria Draht fått i uppdrag att sköta företagets affärsverksamhet i detta land och ingenting tyder på att G. skulle ha förmedlat minsta lilla uppgift till Austria Draht avseende det som G. fått kännedom om på grund av sitt konkurrensbegränsande handlande. En sådan situation påverkar påföljdsbestämningen.

466    Det är följaktligen huvudsakligen G:s konkurrensbegränsande handlande, vilket ska anses ha utförts för Austria Drahts räkning, som ska beaktas vid fastställandet av de böter som Austria Draht ska åläggas. Tribunalen finner i likhet med kommissionen att det även är lämpligt att beakta Austria Drahts sporadiska delaktighet i konkurrensbegränsande diskussioner på paneuropeisk nivå utan att detta för den skull utgör en bekräftelse på att det skulle vara korrekt att fastställa bötesbeloppet utifrån Austria Drahts totala SSA-försäljning i EES.

467    Mot bakgrund av dessa överväganden finner tribunalen att ett bötesbelopp på 7,5 miljoner euro innebär att en effektiv sanktionsåtgärd vidtas mot Austria Drahts rättsstridiga handlande, på ett sätt som inte är försumbart och som förblir tillräckligt avskräckande. Varje bötesbelopp som är högre än detta skulle vara oproportionerligt med hänsyn till den överträdelse som sökandena har lagts till last efter en samlad bedömning av samtliga omständigheter som Austria Drahts delaktighet i en enda överträdelse karaktäriseras av.

468    Av de skäl som angetts i det angripna beslutet, vilka för övrigt inte har ifrågasatts av sökandena, ska voestalpine anses vara solidariskt betalningsansvarigt för dessa böter.

469    Av det anförda följer för det första att artikel 2.5 i det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den del sökandena påförs böter som är oproportionerligt höga i syfte att beivra Austria Drahts delaktighet i en enda överträdelse under perioden 15 april 1997‒19 september 2002, för det andra att det bötesbelopp som sökandena solidariskt ålagts att betala på 22 miljoner euro ska sättas ned till 7,5 miljoner euro och för det tredje att talan i övrigt ska ogillas.

 Rättegångskostnader

470    Om rättegångsdeltagarna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, ska enligt artikel 134.3 i rättegångsreglerna vardera deltagaren bära sina rättegångskostnader. Tribunalen får emellertid besluta att en rättegångsdeltagare ska ersätta en annan deltagares rättegångskostnader, om det framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna i målet.

471    Under de rådande omständigheterna i förevarande fall, med hänsyn till den kraftiga sänkningen av det bötesbelopp som kommissionen påfört sökanden, beslutar tribunalen att kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av sökandenas rättegångskostnader. Sökandena ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)

följande:

1)      Artikel 2.5 i kommissionens beslut K (2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010, om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38344 – Stål för spännarmering), i dess lydelse enligt kommissionens beslut K (2010) 6676 slutlig av den 30 september 2010 och enligt kommissionens beslut K (2011) 2269 slutlig av den 4 april 2011, ogiltigförklaras.

2)      Det bötesbelopp på 22 miljoner euro som voestalpine AG och voestalpine Wire Rod Austria GmbH ålagts att solidariskt betala sätt ned till 7,5 miljoner euro.

3)      Talan ogillas i övrigt.

4)      Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av voestalpines och voestalpine Wire Rod Austrias rättegångskostnader.

5)      voestalpine och voestalpine Wire Rod Austria ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

Frimodt Nielsen Dehousse Collins

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 15 juli 2015 .

Underskrifter

Innehållsförteckning

Saken i målet2

Bakgrund till tvisten5

I –  Den sektor som förfarandet avser5

A –  Produkt5

B –  Utbudsstruktur5

C –  Efterfrågestruktur6

D –  Handeln inom Europeiska unionen och EES6

II –  Voestalpine och Austria Draht6

III –  Administrativt förfarande7

A –  Den första ansökan om förmånlig behandling som DWK beviljades7

B –  Utredningar och begäran om upplysningar8

C –  Ytterligare ansökningar om förmånlig behandling och kommissionens svar8

D –  Inledande av förfarandet och meddelandet om invändningar9

E –  Tillgång till handlingar, muntligt hörande och betalningskapacitet9

F –  Begäran om ytterligare upplysningar10

IV –  Det angripna beslutet10

Förfarandet och parternas yrkanden11

Rättslig bedömning12

I –  Inledande synpunkter13

A –  Innehållet i det angripna beslutet13

1.  Kartellens komponenter och hur den enda överträdelsen har beskrivits13

2.  Omständigheter som anförts mot Austria Draht och voestalpine16

a)  Avtal med G.16

b)  Italien-klubben (15 april 1997‒19 september 2002)16

c)  Europa-klubben och det paneuropeiska systemet20

3.  Det angripna beslutets mottagare och det individuella ansvarets varaktighet21

a)  Austria Drahts situation21

b)  voestalpines situation26

4.  d) Beräkningen av de böter som voestalpine och Austria Draht har påförts26

B –  Erinran om principer28

1.  Bevis på förekomsten av en överträdelse och på hur länge den varat28

2.  Begreppet en enda överträdelse, i meningen komplex överträdelse29

3.  Begreppet avståndstagande vid deltagande i ett möte31

II –  Den första grunden: Kommissionen har felaktigt ansett att sökandena deltagit i en av den enda överträdelsens komponenter, genom sin agent i Italien32

A –  Huvudmannens ansvar för agentens agerande32

1.  Villkor för att huvudmannen ska kunna ställas till ansvar för agentens agerande33

2.  Agentavtalet och påtagande av den ekonomiska risken34

3.  Innebörden av att agenten även agerade för ett annat företags räkning36

4.  Bristen på kännedom, kontroll och samtycke39

B –  Bevis för agentens rättsstridiga handlanden42

1.  Mötet den 15 april 199743

2.  Mötet den 24 juni 199745

3.  Mötet den 11 mars 199846

4.  Mötet den 30 mars 199847

5.  Mötet den 18 maj 199848

6.  Mötet den 19 oktober 199850

7.  Mötet den 18 januari 199950

8.  Mötet den 14 december 199952

9.  Mötet den 12 januari 200052

10.  Mötet den 19 september 200053

11.  Mötet den 10 juni 200154

12.  Mötet den 23 oktober 200155

13.  Mötet den 11 januari 200255

14.  Mötet den 30 april 200257

15.  Övriga möten och handlingar som beaktats i det angripna beslutet59

C –  De olika förklaringarna som parterna åberopat59

D –  Varaktigheten av den överträdelse som Austria Draht lagts till last61

E –  Slutsats avseende den första grunden61

III –  Den andra grunden: Kommissionen har felaktigt ansett att sökandena deltagit i en enda överträdelse som inbegriper bland annat Italien-klubben och Europa‑klubben62

A –  Delaktighet i en av den enda överträdelsens komponenter63

B –  Kännedom om kartellens paneuropeiska nivå63

1.  Bevisning som åberopats i det angripna beslutet64

2.  Granskning av den bevisning som anförts i det angripna beslutet65

a)  Bevisning avseende Zürich-klubben65

Mötet den 28 maj 199565

Mötet den 9 januari 199668

b)  Bevisning med avseende på Europa-klubben71

Mötet den 14 oktober 199872

Mötet den 9 november 199873

Mötet den 28 februari 200073

Mötet den 27 september 2001.75

c)  Omständigheter som gör det möjligt att fastställa kännedom om kartellen via agenten80

C –  Slutsats med avseende på den andra grunden81

IV –  Den tredje grunden: Omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av påföljden82

A –  Åsidosättandet av proportionalitetsprincipen83

1.  Huruvida påföljden är proportionerlig med beaktande av samtliga omständigheter84

2.  Beaktande av sökandenas särskilda situation87

a)  Det sätt på vilket sökandena deltog i Italien-klubben87

b)  Sökandena deltog varken i Europa-klubben eller i övriga uppgörelser89

B –  Åsidosättande av proportionalitetsprincipen90

V –  Tribunalens utövande av sin fulla prövningsrätt och fastställandet av bötesbeloppet91

Rättegångskostnader94

* Rättegångsspråk: tyska.