Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 26 augusti 2021 – M.D. mot Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Budapesti és Pest Megyei Regionális Igazgatósága

(Mål C-528/21)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern)

Parter i det nationella målet

Klagande: M.D.

Motpart: Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Budapesti és Pest Megyei Regionális Igazgatósága (Nationella migrationspolismyndighetens regionkontor i Budapest och Pest län, Ungern)

Tolkningsfrågor

1)    Ska artiklarna 5 och 11 i direktiv 2008/115/EG och artikel 20 FEUF, jämfört med artiklarna 7, 20, 24 och 47 i stadgan, tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats praxis som utvidgar tillämpningen av en lagstiftningsreform till att omfatta förfaranden som återupptagits enligt förelägganden inom ramen för sedan tidigare inledda förfaranden, en lagstiftningsreform som innebär att en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, blir föremål för mycket mindre förmånliga bestämmelser till den grad att tredjelandsmedborgaren förlorar sin ställning som person som inte kan omfattas av återvändande, varken med hänsyn till allmän ordning eller allmän och nationell säkerhet, som denna hade uppnått till följd av bosättningens varaktighet fram till den aktuella tidpunkten, att tredjelandsmedborgaren därefter får avslag på sin ansökan om permanent uppehållskort på grundval av samma faktiska situation och av skäl hänförliga till den nationella säkerheten, får sitt uppehållskort återkallat, och slutligen blir föremål för ett inrese- och vistelseförbud, utan att personliga förhållanden och familjesituationen beaktas i något av dessa förfaranden, framför allt den omständigheten att tredjelandsmedborgaren har ansvar för en underårig ungersk medborgare, vilket är beslut som antingen leder till att familjen splittras eller att de familjemedlemmar som är unionsmedborgare, bland dem den underåriga sonen, ser sig tvingade att lämna medlemsstatens territorium?

2)    Ska artiklarna 5 och 11 i direktiv 2008/115/EG och artikel 20 FEUF, jämfört med artiklarna 7 och 24 i stadgan, tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats praxis enligt vilken en tredjelandsmedborgares personliga förhållanden och familjesituation inte beaktas innan vederbörande åläggs inrese- och vistelseförbud, med motiveringen att den omständigheten att denna person, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, vistas i landet skulle medföra ett verkligt, direkt och allvarligt hot mot den nationella säkerheten?

För det fall den första eller den andra frågan besvaras jakande:

3)    Ska artikel 20 FEUF samt artiklarna 5 och 13 i direktiv 2008/115/EG1 , jämfört med artiklarna 20 och 47 i stadgan samt skäl 22 i direktiv 2008/115/EG, där det anges att skyldigheten [att ta hänsyn till] barnets bästa bör komma i främsta rummet, och skäl 24 i samma direktiv, enligt vilket de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i stadgan ska säkerställas, tolkas så, att om den nationella domstolen, på grundval av EU-domstolens avgörande, förklarar att nationell lagstiftning eller utlänningsmyndigheternas praxis som utgår från denna lagstiftning, strider mot unionsrätten, kan den nationella domstolen, vid prövningen av den rättsliga grunden för inrese- och vistelseförbudet, beakta, såsom klagandens förvärvade rätt i förevarande fall, den omständigheten att klaganden, enligt A szabad mozgás és tartózkodás jogával rendelkező személyek beutazásáról és tartózkodásáról szóló 2007. évi I. törvény (2007 års lag I om inresa och vistelse för personer med rätt till fri rörlighet och bosättning), hade uppnått vad som krävs för att tillämpa 42 § i den lagen, det vill säga mer än tio års laglig bosättning i Ungern, eller ska den nationella domstolen, när den prövar grunden för beslutet om förbud mot inresa och vistelse, beakta personliga förhållanden och familjesituationen direkt med stöd av artikel 5 i direktiv 2008/115/EG, i avsaknad av relevanta bestämmelser i A harmadik országbeli állampolgárok beutazásáról és tartózkodásáról szóló 2007. évi II. törvény (2007 års lag II om inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare)?

4)    Är en medlemsstats praxis, enligt vilken utlänningsmyndigheterna, i ett förfarande som inletts av en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, när denne utövar sin rätt att överklaga, inte verkställer ett slutgiltigt beslut om omedelbart domstolsskydd mot verkställigheten av [dessa myndigheters] beslut med motiveringen att de redan har infört ett signalement beträffande inrese- och vistelseförbudet i Schengens informationssystem (SIS II), vilket innebär att tredjelandsmedborgaren, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, personligen inte kan utöva rätten att överklaga och inte heller resa in i Ungern medan förfarandet pågår innan ett slutgiltigt beslut fattas i det ärende som rör honom, förenlig med unionsrätten, i synnerhet med rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 13 i direktiv 2008/115/EG och rätten till en oavhängig domstol enligt artikel 47 i stadgan?

____________

1     Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).