Mål T‑1/10

Polyelectrolyte Producers Group GEIE (PPG) och SNF SAS

mot

Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa)

”Talan om ogiltigförklaring – Reach – Identifiering av akrylamid som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas – Avvisning”

Sammanfattning av beslutet

Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Förberedande rättsakter – Omfattas inte – Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) beslut att identifiera akrylamid som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter – Åtgärder som inte är avsedda att ha rättsverkningar – Avvisning

(Artikel 263 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1907/2006, artiklarna 57 och 59)

Det ska vara möjligt att väcka talan om ogiltigförklaring i fråga om alla sådana åtgärder vidtagna av unionens institutioner, organ eller byråer – oavsett dessa åtgärders karaktär eller form – vilka är avsedda att ha rättsverkningar. Med avseende på särskilt rättsakter eller beslut som har tillkommit i flera steg, särskilt genom interna förfaranden, utgör i princip enbart de åtgärder, genom vilka institutionens, organets eller byråns ställningstagande slutgiltigt fastslås efter förfarandet, sådana rättsakter mot vilka en talan om ogiltigförklaring kan föras. Av detta följer att preliminära eller enbart förberedande åtgärder inte kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring.

En talan om ogiltigförklaring av Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) beslut att identifiera akrylamid som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter och som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), i enlighet med artikel 59 i samma förordning, ska avvisas, eftersom nämnda beslut inte var avsett att ha rättsverkningar i förhållande till tredje man, vid den tidpunkt utifrån vilken avvisningsyrkandet ska prövas, det vill säga den tidpunkt när ansökan inkom.

Förfarandet enligt artikel 59 i förordning nr 1907/2006, som består i att identifiera de ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 i samma förordning och att upprätta kandidatförteckningen, består av flera faser. Det är riktigt att det framgår av uttrycket ”uppta” i artikel 59.8 i förordning nr 1907/2006 att det organ hörande till Echa som är ansvarigt för att uppta ämnet i kandidatförteckningen inte förfogar över något utrymme för skönsmässig bedömning avseende detta upptagande, då detta, med automatik, följer av överenskommelsen i medlemsstatskommittén. Icke desto mindre syftar den akt i vilken ett ämne i enlighet med förfarandet i artikel 59 i förordningen identifieras ge upphov till mycket stora betänkligheter inte – inte förrän ämnet upptas i kandidatförteckningen – till att ge upphov till rättsverkningar i förhållande till tredje man.

För det första hänvisas det i fråga om den informationsskyldighet som följer av en akt som antas enligt förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006, vilken skyldighet föreskrivs i artiklarna 7.2, 31.1 c, 31.3 b, 33.1 och 33.2 i förordningen, dels till ämnen som identifierats enligt artikel 59.1 i förordningen, dels till ämnen som upptagits eller förekommer i kandidatförteckningen. Det framgår inte av förordning nr 1907/2006 att lagstiftaren avsåg att de personer som berörs av dessa skyldigheter uppfyller dessa villkor vid något annat stadium av förfarandet enligt artikel 59 i förordningen. Tvärtom framgår det klart av rubriken till artikel 59 i förordningen att det verkliga syftet med det förfarande som föreskrivs i denna artikel är att slutgiltigt identifiera ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordningen. Det följer av artikel 59.1 i förordningen, i vilken det hänvisas till artikel 59.2–59.10 i denna när det gäller förfarandet för identifiering, att upptagandet av ett ämne i kandidatförteckningen enligt artikel 59.8 utgör en integrerad del av detta förfarande. Hänvisningarna till dels ämnen som identifierats enligt artikel 59.1 i förordningen, dels ämnen som upptagits eller förekommer i kandidatförteckningen, kan inte avse andra stadier i identifieringsförfarandet, vilket medför att dessa skyldigheter inte kan existera innan ämnet faktiskt upptas i kandidatförteckningen.

Det ska, för det andra, framhållas att när Echa inte mottar eller lämnar några synpunkter på ett förslag till ett ämnes identifiering såsom ett ämne som ger upphov till mycket stora betänkligheter ska den uppta ämnet i kandidatförteckningen (artikel 59.6 i förordning nr 1907/2006). I ett sådant fall sker ingen särskild identifieringsfas, inom ramen för identifieringsförfarandet enligt artikel 59 i förordningen, hanterad separat av ett särskilt Echa-organ, såsom medlemsstatskommittén eller en särskild institution såsom kommissionen, enligt artikel 59.8 och 59.9 i denna förordning. Eftersom frågan – huruvida det förhållandet att ett ämne, enligt förfarandet i artikel 59 i förordningen, identifieras som ett ämne som ger upphov till mycket stora betänkligheter är avsett att medföra rättsverkningar – inte kan vara beroende av huruvida en medlemsstat, Echa eller berörda parter lämnar synpunkter, är det inte förrän ämnet upptas i kandidatförteckningen som det föreligger en handling som är avsedd att medföra rättsverkningar.

(se punkterna 39–41, 43, 46–48 och 51)