Mål T‑423/10

(publicering i utdrag)

Redaelli Tecna SpA

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för spännarmering – Fastställande av priser, uppdelning av marknaden och utbyte av känsliga affärsuppgifter – Beslut genom vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF fastställs – Samarbete under det administrativa förfarandet – Rimlig tidsfrist ”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 15 juli 2015

1.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Regler om förmånlig behandling – Mål som kommissionens eftersträvar genom att ersätta sitt tidigare meddelande om immunitet mot böter – Unionsdomstolens beaktande

(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelanden 96/C 207/04 och 2002/C 45/03)

2.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Regler om förmånlig behandling – Nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Villkor – Betydande mervärde i bevishänseende hos de upplysningar som det berörda företsaget har tillhandahållit – Bedömningskriterier – Beaktande av den kronologiska ordning i vilken samarbete erbjuds

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2002/C 45/03, punkterna 20‒23)

3.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Regler om förmånlig behandling – Nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Villkor – Betydande mervärde i bevishänseende hos de upplysningar som det berörda företsaget har tillhandahållit – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; rådets meddelande 2002/C 45/03, punkterna 20‒23)

1.      Kommissionen har på konkurrensområdet, i sitt meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (2002), fastställt de villkor på vilka företag som samarbetar med kommissionen under dess undersökning av ett kartellärende kan befrias från böter eller beviljas en nedsättning av de böter som annars skulle ha ålagts dem. Nämnda meddelande ersatte kommissionens första meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden (1996) och antogs för att kommissionen skulle kunna anpassa sin politik på området mot bakgrund av den erfarenhet som erhållits efter fem års tillämpning. Kommissionen ansåg framför allt att även om de principer som låg till grund för 1996 års meddelande hade bekräftats, visade erfarenheterna även att meddelandets genomslagskraft skulle öka om insynen i villkoren för beviljande av bötesnedsättning förbättrades samt om vissheten om att böterna verkligen kommer att sänkas stärktes. Kommissionen angav även att en tätare koppling mellan nedsättningen av böter och värderingen av ett företags bidrag till fastställandet av att det föreligger en överträdelse skulle kunna öka genomslagskraften.

Det ankommer på tribunalen att ta hänsyn till den utveckling som kommissionen ville uppnå genom att ersätta 1996 års meddelande med 2002 års meddelande.

(se punkterna 77‒79)

2.      Vid fastställande att det bötesbelopp som ska påföras för brott mot konkurrensreglerna framgår det av lydelsen i kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (meddelandet om förmånlig behandling) att det förutsätts att man gör åtskillnad mellan två etapper.

För att kunna bevilja en nedsättning av bötesbeloppet krävs det, för det första, att det berörda företaget lämnar in bevis som har ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan har samlat in. I meddelandet om förmånlig behandling, eftersom det där fastställs att de bevis som ett företag lämnar in måste ha ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan har samlat in, förutsätts att det görs en jämförelse mellan de bevis som kommissionen redan innehar och dem som erhålls genom det samarbete som den som ansöker om förmånlig behandling erbjuder.

För att fastställa nivån av nedsättningen av det bötesbelopp som annars skulle ha ålagts ska kommissionen, för det andra, beakta två kriterier: tidpunkten för inlämnandet av bevismaterialet samt i vilken omfattning det representerar mervärde. Vid denna bedömning kan kommissionen även beakta i vilken grad och med vilken kontinuitet företaget samarbetat efter det datum dess bidrag lämnades in.

När de bevis som lämnas till kommissionen har ett betydande mervärde och företaget inte är det första eller det andra företaget som lämnar in sådana bevis, ska nedsättningen av det bötesbelopp som företaget annars skulle ha påförts av kommissionen uppgå till högst 20 procent. Ju tidigare samarbetet har börjat och ju högre mervärdet är, desto mer kommer procentsatsen för nedsättningen att öka, för att uppgå till högst 20 procent av det belopp som företaget annars skulle ha påförts av kommissionen. Den kronologiska ordningen i vilken kartellmedlemmarna erbjuder kommissionen samarbete och hur snabbt erbjudandet kommer utgör således grundstenarna i det system som inrättats genom meddelandet om samarbete. Ytterligare en grundsten är den grad av mervärde som tillmäts de olika bevis som ett företag lämnar in. Även om kommissionen är skyldig att förklara varför den anser att de upplysningar som företag tillhandahåller i samband med en ansökan enligt ett meddelande om samarbete utgör ett bidrag som motiverar eller inte motiverar en nedsättning av det ålagda bötesbeloppet, ankommer det på de företag som vill bestrida kommissionens beslut i detta hänseende att visa att de upplysningar som lämnades frivilligt av företagen var avgörande för att kommissionen skulle kunna styrka de väsentliga delarna av överträdelsen och följaktligen att anta ett beslut om åläggande av böter.

Med hänsyn till syftet med nedsättningen kan kommissionen inte bortse från nyttan av de tillhandahållna upplysningarna, vilken med nödvändighet beror på det bevismaterial som kommissionen redan förfogar över. När ett företag genom samarbetet enbart bekräftar, och dessutom på ett mindre precist och uttryckligt sätt, vissa upplysningar som redan har lämnats av ett annat företag som en samarbetsåtgärd, kan den grad av samarbete som det förstnämnda företaget har bidragit med, även om det inte helt saknar nytta för kommissionen, inte betraktas som jämförbar med det samarbete som det företag har bidragit med som var först med att tillhandahålla nämnda upplysningar. Ett uttalande som endast innehåller en begränsad bekräftelse av upplysningar som kommissionen redan hade tillgång till underlättar nämligen inte kommissionens uppgift på ett betydande sätt och räcker därför inte för att motivera en nedsättning av bötesbeloppet enligt meddelandet om förmånlig behandling.

Ett uttalande från ett företag som misstänks ha deltagit i ett konkurrensbegränsande samarbete, vars riktighet bestritts av flera andra misstänkta företag, kan emellertid inte anses utgöra tillräcklig bevisning för att de sistnämnda gjort sig skyldiga till överträdelsen om detta inte stöds av annan bevisning.

(se punkterna 86‒94)

3.      Kommissionen har på konkurrensområdet ett utrymme för skönsmässig bedömning när den prövar huruvida upplysningar som den får enligt meddelandet om förmånlig behandling har ett betydande mervärde och huruvida bötesbeloppen ska sättas ned i kartellärenden. Unionsdomstolen kan dock inte på grundval av detta utrymme för skönsmässig bedömning avstå från att göra en fördjupad prövning, i både rättsligt och faktiskt hänseende, av kommissionens bedömning på denna punkt. Detta gäller särskilt när unionsdomstolen har anmodats att själv bedöma värdet av den bevisning som sökanden ingett i det förfarande som föranledde sanktionsåtgärder mot sökanden för överträdelse av konkurrensrätten.

(se punkterna 95 och 96)