Målen T‑389/10 och T‑419/10

(publicering i utdrag)

Siderurgica Latina Martin SpA (SLM)

och

Ori Martin SA

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för stål för spännarmering – Fastställande av priser, uppdelning av marknaden och utbyte av känsliga affärsuppgifter – Beslut genom vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF fastställs – En enda, komplex och fortlöpande överträdelse – Preskription – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Moderbolagets ansvar för överträdelsen – Proportionalitet – Principen om att påföljder och sanktionsåtgärder ska vara individuella – Obegränsad behörighet ”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 15 juli 2015

1.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Preskription för vidtagande av rättsliga åtgärder – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Fortsatta eller upprepade överträdelser – Den dag då överträdelsen upphörde – Preskriptionsavbrott – Begäran om upplysningar – Räckvidd

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 25)

2.      Unionsrätt – Principer – Förbud mot retroaktiv tillämpning av straffrättsliga bestämmelser – Tillämpningsområde – Böter som åläggs för en överträdelse av konkurrensreglerna – Omfattas – Eventuellt åsidosättande genom tillämpning av riktlinjer för fastställande av böter på en överträdelse som inträffat innan dessa riktlinjer trädde i kraft – Huruvida de ändringar som införts genom riktlinjerna var förutsebara – Åsidosättande föreligger inte

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 49.1; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelanden 98/C 9/03 och 2006/C 210/02)

3.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet för böterna – Fastställande av försäljningsvärdet– Beräkning på grundval av försäljningsvärdet för de företag som deltar i överträdelsen inom det berörda geografiska området

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)

4.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Beräkningsmetod som fastställs i kommissionens riktlinjer – Individualisering av påföljden i olika skeden under förfarandet för fastställandet av beloppet

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53;rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 22, 27, 29, 36 och 37)

5.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet för böterna– Överträdelsens allvar – Tilläggsbelopp – Faktorer som ska beaktas – Krav på att påföljden ska individualiseras i det inledande skedet i fastställandet av grundbeloppet – Föreligger inte

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 19‒23 och 25)

6.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Det ankommer på kommissionen att lägga fram bevis för överträdelsen och dess varaktighet – Bevisbördans räckvidd – Precisionsnivå som krävs för den bevisning som kommissionen lägger till grund för sin bedömning – En rad indicier – Domstolsprövning – Räckvidd – Tribunalen anser att det föreligger tvivel avseende beslutet – Iakttagande av principen om oskuldspresumtion

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48.1; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)

7.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Förmildrande omständigheter – Vägledande kriterier i riktlinjerna

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29)

8.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Förmildrande omständigheter – Ett företag har deltagit en begränsad tid i överträdelsen – Beaktande – Gränser

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29)

9.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Förmildrande omständigheter – Beteende som avviker från det som överenskommits inom den konkurrensbegränsande samverkan – Begränsat deltagande – Villkor

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29 tredje stycket)

10.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Iakttagande av proportionalitetsprincipen och principen om att påföljder och sanktionsåtgärder ska vara individuella – Krav på individualisering av sanktionsåtgärden i förhållande till det sätt på vilket varje misstänkt företag har deltagit – Otillräcklig individualisering – Följder

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

11.    Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldigheter – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Åsidosättande – Följder – Ogiltigförklaring av beslutet vari överträdelsen konstateras på grund av att förfarandet tagit för lång tid – Villkor – Åsidosättande av det berörda företagets rätt till försvar

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

12.    Konkurrens – Unionsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion för att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande i sina helägda dotterbolag – Kan motbevisas – Beaktande i enlighet med principen om att påföljder och sanktionsåtgärder ska vara individuella

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

13.    Konkurrens – Unionsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion för att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande i sina helägda dotterbolag – Kan motbevisas – Åsidosättande av principen om begränsat ansvar till följd av de bolagsrättsliga regler som gäller i unionen – Föreligger inte

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

14.    Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning – Fysiska eller juridiska personer – Företag som mottagit ett meddelande om invändningar och inte bestritt de rättsliga eller faktiska omständigheterna under det administrativa förfarandet – Begränsning av möjligheten att väcka talan – Föreligger inte

(Artiklarna 6.1 FEUF, 101 FEUF och 263 fjärde stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)

15.    Konkurrens – Unionsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion för att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande i sina helägda dotterbolag – Det bolag som önskar motbevisa presumtionen har bevisbördan – Bevisningen räcker inte för att motbevisa presumtionen

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

16.    Konkurrens – Unionsregler – Överträdelser – Böter – Överträdelse som har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet – Ett företag kan tillskrivas ansvar för ett av dess organs agerande – Villkor

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23)

17.    Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakt med bindande rättsverkningar – Kommissionen har inte tagit ställning till en begäran om att få utbetalt ränta på den överskjutande delen av de böter som redan har betalats till följd av ett ursprungligt beslut innan dessa har återbetalats till följd av ett ändringsbeslut – Bristande behörighet

(Artiklarna 261 FEUF och 263 FEUF; rådets förordning nr 1/2003)

18.    Konkurrens – Böter – Belopp – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolen obegränsade prövningsrätt – Räckvidd – Nedsättning av ett bötesbelopp som påförts i strid med proportionalitetsprincipen – Iakttagande av principen om att påföljder och sanktionsåtgärder ska vara individuella

(Artikel 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23.2, 23.3 och 31)

1.      Se domen.

(se punkterna 76‒81)

2.      Se domen.

(se punkterna 92‒107 och 109)

3.      Vid fastställande av böter för brott mot konkurrensreglerna ska, när det rör sig om en enda överträdelse, i betydelsen komplex överträdelse, som omfattar flera avtal och samordnade förfaranden på olika marknader där inte alla de som gjort sig skyldiga till överträdelsen är närvarande eller på vilka de endast känner till delar av den samlade planen, påföljderna fastställas individuellt med hänsyn till de berörda företagens agerande och beskaffenhet.

Vid fastställandet av bötesbeloppet med hänsyn till hur allvarlig ett företags överträdelse var och hur länge den pågått, kan således, för det första, värdet på försäljning som skett i en stat som inte var föremål för diskussioner som ägt rum i företagets närvaro inom kartellen inte beaktas med avseende på hela den period som företaget deltagit i kartellen.

Vid fastställandet av bötesbeloppet med hänsyn till hur allvarlig detta företags överträdelse var och hur länge den pågått, kan, för det andra, värdet på försäljning som skett i vissa stater vars marknader har varit föremål för diskussioner som ägt rum i företagets närvaro och i vilka företaget från början inte hade någon verksamhet, inte beaktas med avseende på hela den period som företaget deltagit i kartellen, särskilt eftersom företaget inte hade tillstånd att sälja sina produkter där.

När ett företag har deltagit i en enda överträdelse först sent omsider och i gradvis tilltagande omfattning, genom att till att börja med huvudsakligen begränsa sig till de uppgörelser som ingicks inom en medlemsstat vad beträffar den inhemska marknaden ankommer det på kommissionen att vid beräkningen av bötesbeloppet beakta att det saknades godkännanden för att företaget skulle kunna bedriva försäljning i andra medlemsstater före ett visst datum och att det saknades uppgifter för att anse att företaget kunde vara inblandat i kartellen även innan det deltog i mötena.

(se punkterna 140, 174, 178 och 327)

4.      Proportionalitetsprincipen innebär, i samband med en enda överträdelse mot konkurrensreglerna, att böterna ska stå i proportion till de faktorer som ska beaktas vid bedömningen av såväl den objektiva svårighetsgraden av överträdelsen som sådan som vid bedömningen av överträdelsens svårighetsgrad i förhållande till det bötfällda företagets deltagande däri.

Kommissionen ska bland annat se till att påföljderna fastställs individuellt i förhållande till överträdelsen med beaktande av den situation som vart och ett av de överträdande företagen befinner sig i. I praktiken kan en individualisering av påföljden i förhållande till överträdelsen ske under olika skeden i förfarandet för fastställande av bötesbeloppet

Kommissionen kan för det första undersöka särdragen i ett företags delaktighet i överträdelsen i samband med bedömningen av den enda överträdelsens objektiva svårighetsgrad i enlighet med punkt 22 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003.

För det andra kan kommissionen undersöka särdragen i ett företags delaktighet i överträdelsen vid beaktandet av eventuella förmildrande omständigheter enligt punkt 29 i riktlinjerna i samband med en helhetsbedömning där hänsyn tas till alla relevanta omständigheter (se punkt 27 i nämnda riktlinjer)

För det tredje kan kommissionen undersöka särdragen i ett företags deltagande i överträdelsen i ett senare skede, efter bedömningen av överträdelsens objektiva svårighetsgrad eller de förmildrande omständigheter som de berörda företagen har åberopat. I punkt 36 i riktlinjerna anges sålunda att kommissionen i vissa fall kan ålägga symboliska böter och att den, såsom anges i punkt 37 i riktlinjerna, även kan avvika från den allmänna metoden för att fastställa böter om omständigheterna i en viss situation så kräver.

(se punkterna 141‒146 och 314)

5.      Vid fastställandet av grundbeloppet för böter som påförs för brott mot konkurrensreglerna avser de faktorer som beaktas vid bedömningen av överträdelsens allvar, precis som dem som föranledde kommissionen att i böterna inkludera ett särskilt belopp, oberoende av hur länge överträdelsen hade pågått i syfte att avskräcka företagen från att begå illegala handlingar, överträdelsen i generell bemärkelse. Med beaktande av den allmänna metod som anges i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003, är det först i ett senare skede som kommissionen justerar grundbeloppet i syfte att beakta eventuella förmildrande omständigheter, såsom varje enskilt företags roll i kartellen. När kommissionen beaktar de fyra faktorer som anges som exempel i punkt 22 i riktlinjerna, kan den inte kritiseras för att ha ansett det vara lämpligt att i grundbeloppet för böterna inkludera ett särskilt belopp som inte är avhängig av hur länge överträdelsen har pågått. I den mån slutsatserna vad gäller prövningen av motiveringen av den andel som beaktades för att fastställa försäljningsvärdet i syfte att bedöma överträdelsens allvar även gäller när det är fråga om att bedöma den motivering som getts för att motivera den andel som beaktats för att fastställa tilläggsbeloppet i avskräckande syfte, räcker en hänvisning till analysen av de faktorer som beaktats vid bedömningen av överträdelsens allvar som motivering för den andel av försäljningsvärdet som användes för att fastställa tilläggsbeloppet.

(se punkterna 186, 193 och 261‒264)

6.      Se domen.

(se punkterna 215‒219, 223‒227, 233, 240‒249 och 251)

7.      I punkt 29 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 anges endast, upplysningsvis och inte uttömmande, vissa förmildrande omständigheter som kan komma att beaktas, vilket framgår av uttrycket ”till exempel följande” som används däri.

(se punkt 271)

8.      Vid fastställandet av storleken på det bötesbelopp som påförs för överträdelse av artikel 101 FEUF, har den begränsade tid ett företag har deltagit i överträdelsen redan beaktats vid fastställandet av grundbeloppet för böterna, vilket tar hänsyn till varaktigheten av varje företags deltagande i överträdelsen.

Även om det inte kan uteslutas att en betydande skillnad vad gäller varaktigheten av de olika berörda företagens deltagande i vissa fall kan beaktas som en förmildrande omständighet, låter sig inte detta göras när ett företags deltagande är tillräckligt betydande i sin varaktighet.

(se punkterna 283 och 285)

9.      Se domen.

(se punkterna 287, 288 och 297‒300)

10.    Se domen.

(se punkterna 314‒320, 323, 324 och 326‒328)

11.    Vad gäller det administrativa förfarandet på konkurrensområdet ska, för att bedöma huruvida förfarandet tog rimlig tid i anspråk, hänsyn tas till de särskilda omständigheterna i varje ärende och i synnerhet sådana faktorer som sammanhanget, parternas uppträdande under förfarandet, ärendets betydelse för de olika berörda företagen samt dess komplexitet och eventuellt de upplysningar eller skäl som kommissionen kan komma att lämna vad beträffar de utredningsåtgärder som vidtagits under det administrativa förfarandet.

Flera faktorer kan förklara varför ett sådant förfarande drar ut på tiden. Det kan bland annat ha att göra med kartellens varaktighet, att den haft en synnerligen stor geografisk utbredning, kartellens organisation på geografisk nivå och tidsmässigt, antalet möten som hölls, antalet berörda företag, antalet ansökningar om förmånlig behandling och den särskilt omfattande volymen på de handlingar som ingavs i det sammanhanget eller erhölls vid inspektioner och som var avfattade på olika språk, vilka kommissionen var tvungen att undersöka, de olika skrivelser med begäran om kompletterande upplysningar som kommissionen var tvungen att skicka till de olika berörda bolagen allteftersom synen på kartellen ändrades, antalet företag som meddelandet om invändningar var riktat till, antalet handläggningsspråk och de olika yrkandena avseende betalningsförmåga.

För det fall tidsåtgången under det administrativa förfarandet åsidosätter principen om en rimlig tidsfrist kan detta åsidosättande få två typer av konsekvenser. För det första, när åsidosättandet av principen om en rimlig tidsfrist har inverkat på förfarandets utgång, kan ett sådant åsidosättande leda till att det angripna beslutet ogiltigförklaras. I det avseendet kan, vad avser tillämpningen av konkurrensreglerna, den omständigheten att en rimlig tidsfrist överskridits endast utgöra grund för ogiltigförklaring av ett beslut i vilket en överträdelse konstateras då det fastställts att åsidosättandet av denna princip är till men för de berörda företagens rätt till försvar. Bortsett från detta specifika fall saknar underlåtenheten att fatta beslut inom en rimlig tidsfrist betydelse för giltigheten av det administrativa förfarandet enligt förordning nr 1/2003. Eftersom iakttagandet av rätten till försvar är av största vikt i administrativa förfaranden på konkurrensområdet, är det betydelsefullt att förhindra att rätten ohjälpligt äventyras på grund av att ett utredningsskede blir utdraget och förhindra att denna tidsåtgång utgör hinder för att skaffa fram bevis för att vederlägga ett påstående om att det har förekommit sådana beteenden som kan medföra ansvar för de berörda företagen. Av detta skäl ska prövningen av huruvida utövandet av rätten till försvar eventuellt har hindrats inte inskränkas till själva det skede under vilket denna rätt får full verkan, det vill säga det administrativa förfarandets andra skede. Bedömningen av orsaken till att rätten till försvar eventuellt blir mindre effektiv ska omfatta hela förfarandet och avse dess sammanlagda tidsåtgång.

För det andra, när åsidosättandet av en rimlig tidsfrist inte har inverkat på förfarandets utgång, kan ett sådant åsidosättande medföra att unionsdomstolen, inom ramen för utövandet av sin obegränsade behörighet, på lämpligt sätt avhjälper det åsidosättande som följer av att en rimlig tidsfrist överskridits i det administrativa förfarandet genom att eventuellt sätta ned det ålagda bötesbeloppet.

(se punkterna 336, 338‒342, 354 och 355)

12.    Se domen.

(se punkterna 372‒384, 386 och 387)

13.    På konkurrensområdet kan kommissionen, i syfte att tillskriva ett moderbolag ansvaret för överträdelsen, åberopa presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande med hänsyn till det faktum att moderbolaget innehade hela eller nästan hela aktiekapitalet i det dotterbolag som gjort sig skyldig till överträdelsen, utan att det är nödvändigt att åberopa andra omständigheter i det avseendet.

Kommissionen åsidosätter inte principen om begränsat ansvar enligt bolagsrätten inom unionen genom att fastställa moderbolagets solidariska ansvar. Det begränsade ansvaret för bolag syftar nämligen huvudsakligen till att uppställa en övre gräns för bolagens ekonomiska ansvar, och inte till att hindra att ett företag som har begått en överträdelse av konkurrensrätten åläggs sanktioner genom de juridiska enheter som det består av, och närmare bestämt det bolag som har begått överträdelsen och dess moderbolag, särskilt om moderbolaget innehar nästan hela aktiekapitalet i dotterbolaget och det inte kan motbevisa presumtionen om att det faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolaget.

(se punkterna 385 och 388)

14.    Se domen.

(se punkterna 391‒393)

15.    Se domen.

(se punkterna 394-400 och 407-409)

16.    Vid överträdelser av konkurrensreglerna krävs det inte, för att ett företag ska ådra sig ansvar för en överträdelse av artikel 101 FEUF, att det berörda företagets delägare eller ledning vidtagit, eller ens känt till, en sådan åtgärd, utan det räcker att en åtgärd har vidtagits av en person som har behörighet att agera på företagets vägnar.

När företrädarna för ett dotterbolag i en kartell har getts befogenhet av nämnda dotterbolag att agera för dess räkning är det faktum att dessa inte hade någon befattning inom moderbolaget oväsentligt, eftersom de hade getts befogenhet att agera för dotterbolagets räkning, vilket deltog i överträdelsen. Påståendena om att dessa personer handlade självständigt kan följaktligen inte befria dotterbolaget, och därmed inte heller moderbolaget, från deras ansvar.

(se punkterna 410 och 411)

17.    När kommissionen inte har tagit ställning till ett företags begäran om att få utbetalt ränta på den överskjutande delen av de böter som företaget hat betalat till följd av ett ursprungligt beslut, innan beloppet har återbetalats på grund av ett ändringsbeslut, saknar unionsdomstolen behörighet att pröva de yrkanden om föreläggande som nämnda företag har framställt i det avseendet i sina yttranden över ändringsbeslutet, eftersom en sådan behörighet i synnerhet inte framgår av artikel 263 FEUF eller av artikel 261 FEUF, jämförd med artikel 31 i förordning nr 1/2003.

Så förhåller det sig bland annat när ett ändringsbeslut som inneburit att det bötesbelopp som ett företag påförts har satts ned inte berör frågan om återbetalning av den för stora inbetalningen jämte ränta, om det berörda företaget har företaget begärt detta, och nämnda företag inte har ingett någon sådan begäran till kommissionen och den sistnämnda inte har tagit ställning till en sådan begäran i en rättsakt som skulle kunna gå företaget emot.

(se punkterna 428‒430)

18.    Den obegränsade behörighet som unionsdomstolen, med tillämpning av artikel 261 FEUF, har getts i artikel 31 i förordning nr 1/2003 innebär att nämnda domstol inte bara är behörig att pröva påföljdens lagenlighet, varvid den endast kan ogilla talan om ogiltigförklaring eller ogiltigförklara den ifrågasatta rättsakten, utan även att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning. Unionsdomstolen kan följaktligen ändra den omtvistade rättsakten, även om den inte ogiltigförklaras, för att exempelvis ändra det bötesbelopp som påförts med beaktande av samtliga faktiska omständigheter när fråga om detta har väckts.

Unionsdomstolens fastställande av böter är inte en exakt räkneoperation. I konkurrensmål är unionsdomstolen inte bunden av vare sig kommissionens beräkningar eller av dess riktlinjer när den gör en prövning med stöd av sin obegränsade behörighet, utan unionsdomstolen ska göra en egen bedömning, med beaktande av samtliga omständigheter i målet. Vid fastställandet av det bötesbelopp som är avsett att beivra ett företags delaktighet i en enda överträdelse, framgår det av artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 att hänsyn ska tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått, och det framgår av principen om att påföljder ska vara individuella att sanktionen ska fastställas med beaktande av den situation som vart och ett av de överträdande företagen befinner sig i, i förhållande till överträdelsen. Detta gäller särskilt när det är fråga om en komplex överträdelse som pågått länge av den typ som den kommissionen fastställde i det angripna beslutet, vilken kännetecknas av deltagarnas oenhetlighet.

(se punkterna 432, 436 och 437)