Överklagande ingett den 17 april 2023 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 8 februari 2023 i mål T-522/20, Carpatair mot kommissionen

(Mål C-244/23 P)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: I. Georgiopoulos, F. Tomat)

Övriga parter i målet: Carpatair SA, Wizz Air Hungary Légiközlekedési Zrt. (Wizz Air Hungary Zrt.), Societatea Naţională ”Aeroportul Internaţional Timişoara - Traian Vuia” SA (AITTV)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 8 februari 2023 i mål T-522/20, Carpatair mot kommissionen, i den del det andra yrkande som framställts i målet bifölls och kommissionen ansågs ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att de avtal som Societatea Națională “Aeroportul Internaţional Timişoara – Traian Vuia” SA (AITTV) och Wizz Air Hungary Légiközlekedési Zrt. (Wizz Air Hungary Zrt.) ingått år 2008 och 2010 inte medförde någon fördel för Wizz Air,

ogilla det andra yrkande som framställts i mål T-422/20, och

förplikta Carpatair att ersätta rättegångskostnaderna i såväl första som andra instans.

Grunder och huvudargument

Genom den överklagade domen ogiltigförklarade tribunalen artikel 2 i kommissionens beslut (EU) 2021/1428¹ av den 24 februari 2020 om det statliga stöd SA.31662 – C/2011 (f.d. NN/2011) som Rumänien har genomfört till förmån för Timișoara International Airport – Wizz Air, i den del det däri slås fast att de flygplatsavgifter som anges i luftfartspublikationen från år 2010 och de avtal som ingicks mellan Societatea Naţională ’Aeroportul Internaţional Timişoara – Traian Vuia’ SA (AITTV) och Wizz Air Hungary Légiközlekedési Zrt. (Wizz Air Hungary Zrt.) år 2008 (inklusive 2010 års ändringsavtal) inte utgör statligt stöd.

Till stöd för sitt överklagande har kommissionen åberopat en enda grund.

Grund för överklagandet: I punkterna 179–201 i den överklagade domen gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den tolkade artikel 107.1 FEUF, underlät att uppfylla sin motiveringsskyldighet till följd av ett ofullständigt och motsägelsefullt resonemang, samt missuppfattade beslutet. Den enda grunden består av fem delgrunder.

– Första delgrunden: I punkterna 186–192 i den överklagade domen gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom sin tolkning av artikel 107.1 FEUF, i synnerhet vad gäller tillämpningen av principen om en privat aktör i en marknadsekonomi. Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att avsaknaden av en förhandsbedömning i sig är ett avgörande kriterium vid tillämpningen av denna princip.

– Andra delgrunden: I punkterna 186–192 i den överklagade domen gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom sin tolkning av artikel 107.1 FEUF, i synnerhet vad gäller tillämpningen av principen om en privat aktör i en marknadsekonomi, när den fann att en förhandsanalys av lönsamheten som rekonstruerats i efterhand, på grundval av uppgifter som var tillgängliga och utvecklingstrender som var förutsägbara vid tidpunkten då beslutet att vidta en åtgärd antogs, saknade relevans.

– Tredje delgrunden: I punkterna 179–185 i den överklagade domen gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom sin tolkning av artikel 107.1 FEUF, i synnerhet vad gäller tillämpningen av principen om en privat aktör i en marknadsekonomi och den bevisning som fordras för att tillämpa denna princip. I punkterna 182–184 i den överklagade domen underlät tribunalen dessutom att uppfylla sin motiveringsskyldighet till följd av ett ofullständigt och motsägelsefullt resonemang.

– Fjärde delgrunden: I punkterna 186–192 i den överklagade domen gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom sin tolkning av artikel 107.1 FEUF, i synnerhet vad gäller tillämpningen av principen om en privat aktör i en marknadsekonomi och relevansen av omständigheter som inträffat efter det att en åtgärd vidtagits. Tribunalen gjorde ingen åtskillnad mellan, å ena sidan, omständigheter som inträffat efter det att en åtgärd vidtagits och, å andra sidan, ekonomiska kalkyler och analyser som genomförts efter det att åtgärden i fråga vidtagits men som baserats på uppgifter som var tillgängliga och utvecklingstrender som var förutsägbara vid tidpunkten då beslutet att vidta åtgärden antogs. I punkterna 196 och 197 i den överklagade domen missuppfattade tribunalen dessutom kommissionens beslut (EU) 2021/1428 av den 24 februari 2020 om statligt stöd SA.31662.

– Femte delgrunden: I punkterna 193 och 195 i den överklagade domen gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom sin tolkning av artikel 107.1 FEUF, underlät att uppfylla sin motiveringsskyldighet till följd av ett ofullständigt och motsägelsefullt resonemang, samt missuppfattade kommissionens beslut (EU) 2021/1428 av den 24 februari 2020 om statligt stöd SA.31662.

Kommissionen anser slutligen att tribunalen på ett otillåtet sätt utvidgade de slutsatser som gör sig gällande med avseende på 2008 års avtal till 2010 års ändrade avtal. Slutsatserna i punkterna 170–192 i den överklagade domen avser endast 2008 års avtal. Punkt 199 och punkt 1 i domslutet i den överklagade domen hänvisar emellertid även till 2010 års ändrade avtal, utan att dessa hänvisningar stöds av de slutsatser som framgår av nyssnämnda dom. Den överklagade domen är följaktligen bristfälligt motiverad.

____________

¹ EUT L 308, 2021, s. 1.