Talan väckt den 6 juni 2012 - Z mot Europeiska kommissionen

(Mål T-309/12)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Zweckverband Tierkörperbeseitigung in Rheinland-Pfalz, im Saarland, im Rheingau-Taunus-Kreis und im Landkreis Limburg-Weilburg (Rivenich, Tyskland) (ombud: A. Kerkmann, Rechtsanwältin)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 25 april 2012 om statligt stöd SA.25051 (C-19/2010) (ex NN 23/2010) som Tyskland beviljat Zweckverband Tierkörperbeseitigung in Rheinland-Pfalz, im Saarland, im Rheingau-Taunus-Kreis und im Landkreis Limburg-Weilburg (K (2012) 2557 slutlig)

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden nio grunder.

Första grunden: åsidosättande av artikel 107 FEUF, genom påståendet att sökanden ska anses vara ett företag.

Betalningen av avgifter görs för ett allmännyttigt uppdrag utanför marknaden. För att fullgöra detta uppdrag agerar sökanden inte som företag i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

Andra grunden: åsidosättande av artiklarna 107 FEUF och 106.2 FEUF, genom att sökanden anses ha erhållit en ekonomisk förmån på grund av avgifterna och att det inte är fråga om ett uppdrag av allmänt ekonomiskt intresse.

Att medlemmar betalar avgifter ger inte sökanden en ekonomisk fördel, eftersom avgiften fastställs av en offentlig myndighet och inte utgör en korssubventionering av den verksamhet som sökanden utövar på marknaden. Det är för det andra inte fråga om tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Kommissionen har förklarat att sådana inte existerar, vilket uppenbart strider mot de bedömningskriterier som erkänns i rättspraxis. Det är således fråga om en oriktig bedömning. De fyra kriterier som anges i domen i målet Altmark är uppfyllda i förevarande fall.

Tredje grunden: åsidosättande av artikel 107.1 FEUF, genom att kriterierna för snedvridning av konkurrensen och påverkan av utbytet mellan medlemsstaterna felaktigt konstaterades.

Bortskaffande av animaliska biprodukter i kategorierna 1 och 2 i den mening som avses i förordning (EG) nr 1069/2009 är inte en verksamhet som är tillgänglig på marknaden i Tyskland. Den ensamrätt som sökanden tilldelats lagenligt är därför inte en anledning till snedvridning av konkurrensen eller påverkan på utbytet.

Fjärde grunden: åsidosättande av artikel 106.2 FEUF, genom underlåtelse att på ett korrekt sätt tillämpa villkoren för godkännande enligt denna bestämmelse.

- ·Kommissionen tillämpade vid sin undersökning felaktigt kriteriet om ekonomisk effektivitet och begränsade sig, med åsidosättande av sin undersökningsbefogenhet, inte till att fastställa om en eventuell överkompensation förelåg.

Femte grunden: åsidosättande av den kompetensfördelning mellan unionen och medlemsstaterna som föreskrivs i artikel 14 FEUF, och därmed även åsidosättande av subsidiaritetsprincipen (artikel 5.3 FEU).

- ·Kommissionen har gjort en felaktig tillämpning av medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställande av tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Sjätte grunden: åsidosättande av artikel 108.1 FEUF och artiklarna 1 b v och 14 i förordning (EG) nr 659/1999, genom att anse att betalning av avgifter utgör nytt stöd sedan år 1998.

- ·Vad kommissionen slagit fast vilar på en otillräcklig bedömning av de faktiska omständigheterna.

Sjunde grunden: åsidosättande av artikel 2 FEU, artikel 52 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 genom underlåtelse att på ett korrekt sätt tillämpa kraven på skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen.

Kommissionen utgick felaktigt från att sökanden, med anledning av den dom som Bundesverwaltungsgericht avkunnade den 16 december 2010 (3 C 44.09), inte kunde göra gällande skyddet för berättigade förväntningar, trots att det i denna dom uttryckligen avvisades att stöd förelåg på grund av att avgifter betalades till sökanden. Denna dom har vunnit laga kraft och kommissionen har därför även åsidosatt rättssäkerhetsprincipen.

Åttonde grunden: åsidosättande av artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 genom att medlemsstaten förpliktades att kräva full återbetalning av avgifterna sedan år 1998 - åsidosättande av nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna.

- ·Kommissionens uppmaning till Tyskland att kräva full återbetalning av avgifterna sedan år 1998 från sökanden förefaller oproportionerlig, eftersom den omständigheten inte beaktades att sökanden haft verkliga kostnader för att upprätthålla den kapacitet som stått till medlemmarnas förfogande.

Nionde grunden: åsidosättande av artikel 107.1 FEUF, genom konstaterandet att de resurser som användes för sanering av förorenade områden ska anses utgöra statligt stöd.

- ·De resurser som användes för sanering av förorenade områden kompenserar för en strukturell nackdel för sökanden på grund av att delstaten Rheinland-Pfalz tilldelade områden som skulle saneras, och utgör därför inte ett stöd.

____________