Överklagande ingett den 29 februari 2024 av JPMorgan Chase & Co., JPMorgan Chase Bank, National Association av den dom som tribunalen (tionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 20 december 2023 i mål T-106/17, JPMorgan Chase m.fl. mot kommissionen
(Mål C-160/24 P)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: JPMorgan Chase & Co., JPMorgan Chase Bank, National Association (ombud: M. Lester KC, D. Piccinin KC, D. Heaton, Barrister, P. Luckhurst, BL, B. Tormey, N. Frey, D. Das, A. Holroyd, D. Hunt, N. English, L. Ream, Solicitors)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
upphäva punkterna 3-5 i domslutet i den överklagade domen,
upphäva artikel 1 c i beslutet,1 och
förplikta kommissionen att ersätta klagandenas rättegångskostnader, inklusive klagandenas rättegångskostnader vid tribunalen och domstolen.
Grunder och huvudargument
Till stöd för överklagandet åberopar klagandena tre grunder.
Första grunden: Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att JPMorgan Chase & Co. och JPMorgan Chase Bank, National Association (tillsammans JPMC) ”deltog i beteenden som rörde manipulation av Euribor-räntesatsen” i meddelandena av den 27, 28 och 29 september 2006, 2, 25 och 26 oktober 2006, 8 november 2006, 18 december 2006, 4 och 8 januari 2007, 6 februari 2007 samt 16 och 19 mars 2007. Första delen: Tribunalen har gjort konstateranden avseende de faktiska omständigheterna som går utöver konstaterandena i beslutet och har därmed överskridit sin behörighet i ett mål om ogiltigförklaring genom att ersätta bedömningen i den angripna rättsakten med sin egen bedömning. Andra delen: Tribunalen gjorde en felaktig tillämpning med avseende på bevisbördan och beviskravet. Tredje delen: Tribunalen missuppfattade bevisningen. Fjärde delen: Tribunalen tog inte ställning till de argument och den bevisning som JPMC hade åberopat och åsidosatte därmed motiveringsskyldigheten. Femte delen: Tribunalen fann felaktigt att det förelåg en skyldighet för JPMC att öppet ta avstånd från vissa andra företags agerande och tillämpade därmed rättspraxis om öppet avståndstagande felaktigt.
Andra grunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att meddelandena av den 13 november 2006 och den 14 mars 2007 omfattades av överträdelsen. Inget av meddelandena syftade till att uppnå det mål som kommissionen identifierade när den konstaterade att det förelåg en enda och fortlöpande överträdelse som syftade till att begränsa konkurrensen.
Tredje grunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fastställde påföljden. Första delen: Genom att använda kommissionens nedsättningsfaktor för att beräkna böterna (i) lämnade inte tribunalen en tillräcklig motivering, (ii) prövade tribunalen inte JPMC:s argument avseende nedsättningsfaktorn, (iii) åsidosatte tribunalen artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och (iv) påförde tribunalen ett bötesbelopp som var uppenbart oproportionerligt. Andra delen: Tribunalen underlät att pröva JPMC:s huvudpåstående, och nästan alla JPMC:s argument, om huruvida fördelade franchiseintäkter eller diskonterade kassaintäkter ska användas för att bedöma försäljningsvärdet, och åsidosatte därmed motiveringsskyldigheten, skyldigheten att pröva JPMC:s argument, artikel 47 i stadgan och, i vart fall, påförde JPMC ett bötesbelopp som är uppenbart oproportionerligt. Tredje delen: Tribunalen har missuppfattat bevisningen och åsidosatt principen om likabehandling när det gäller ett annat företag som ålagts böter i samma mål och som har använt sig av full nettning inom ramen för ett avtal. Fjärde och femte delarna: Tribunalen har missuppfattat bevisningen och åsidosatt likabehandlingsprincipen när det gäller andra företag som ålagts böter i samma mål och som har uteslutit ”hybrider” och ”exotiska” produkter från försäljningsvärdet.
____________
1 Kommissionens beslut C(2016) 8530 final av den 7 december 2016 om ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende AT.39914 – räntederivat i euro (EIRD))