Mål T‑442/12

Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd

mot

Europeiska unionens råd

”Dumpning – Import av vinsyra med ursprung i Kina – Ändring av den slutgiltiga antidumpningstullen – Partiell interimsöversyn – Status som företag som verkar i en marknadsekonomi – Kostnaderna för de viktigaste insatsvarorna återspeglar i stort sett marknadsvärdena – Förändrade omständigheter – Motiveringsskyldighet – Tidsfrist för att anta ett beslut om status som företag som verkar i en marknadsekonomi – Rätten till försvar – Artikel 20.2 i förordning (EG) nr 1225/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 1 juni 2017

1.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Import från länder utan marknadsekonomi – Beviljande av status som företag som verkar i en marknadsekonomi – Villkor – Bevisbördan åligger tillverkarna – Institutionernas bedömning av bevisningen – Domstolsprövning – Gränser

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.7 a, b och c)

2.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Import från länder utan marknadsekonomi – Beviljande av status som företag som verkar i en marknadsekonomi – Villkor – Kostnaderna för de viktigaste insatsvarorna ska i stort sett återspegla marknadsvärdet – Bevisbördan åligger tillverkarna

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.7 c första strecksatsen)

3.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Partiell interimsöversyn av en antidumpningstull – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – En annan bedömning av de omständigheter som låg till grund för beviljandet av status som företag som verkar i en marknadsekonomi vid utgången av den ursprungliga undersökningen – Tillåtet

(Rådets förordning 1225/2009, artiklarna 2.7 c och 11.6)

4.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Förordning om införande av antidumpningstullar

(Artikel 296 FEUF)

5.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Import från sådana länder utan marknadsekonomi som avses i artikel 2.7 b i förordning nr 1225/2009 – Förfarandet för bedömning av villkoren för att en tillverkare ska kunna beviljas status som företag som verkar i en marknadsekonomi – Kommissionen har överskridit den tidsgräns om tre månader som föreskrivs i artikel 2.7 c andra stycket i nämnda förordning – Följder

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.7 a, b och c andra stycket)

6.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Undersökning – Iakttagande av rätten till försvar – Institutionernas skyldighet att säkerställa att berörda företag ges information samtidigt som konfidentiella uppgifter bevaras – Åsidosättande av informationsskyldigheten – Villkor – Vägran att lämna uppgifter som kan vara till nytta för företagets försvar

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 20.2)

7.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Antidumpningsförfarande – Rätten till försvar – Domstolsprövning – Beaktande av skäl som inte utgör grunden till den rättsakt som gett upphov till det påstådda åsidosättandet av rätten till försvar – Otillåtet

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 20.2)

1.      Se domen.

(se punkterna 41–46)

2.      Se domen.

(se punkterna 47–64)

3.      Institutionerna kan i samband med den efterhandsanalys och den framtidsprognos som de ska göra i samband med den partiella interimsöversynen göra en annan bedömning av de omständigheter som motiverade beviljandet av status som företag som verkar i en marknadsekonomi vid utgången av den ursprungliga undersökningen.

Det skulle nämligen inte vara logiskt om institutionerna var skyldiga att tillämpa artikel 2.7 c i grundförordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen på ett sätt som visat sig vara felaktigt mot bakgrund av den bevisning som lagts fram i samband med interimsöversynen, endast av det skälet att en sådan tillämpning gjordes vid den ursprungliga undersökningen. En sådan slutsats skulle i än högre grad vara ologisk som åtgärderna, enligt artikel 11.6 i grundförordningen, endast kan ändras efter en interimsöversyn, medan en genomförd översyn av åtgärderna vid giltighetstidens utgång endast kan leda till att de upphävs eller behålls.

(se punkterna 83 och 84)

4.      Se domen.

(se punkterna 89–98)

5.      Enligt artikel 2.7 c andra stycket i grundförordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, ska frågan om tillverkaren uppfyller de kriterier som anges i första stycket i bestämmelsen för att beviljas status som företag som verkar i en marknadsekonomi avgöras inom tre månader efter det att undersökningen har inletts, efter särskilt samråd med rådgivande kommittén och efter det att unionsindustrin har givits möjlighet att yttra sig.

Nämnda bestämmelse innehåller emellertid inte någon upplysning om följderna av att kommissionen överskrider tremånadersfristen. En förordning ska inte automatiskt anses ogiltig varje gång kommissionen antagit förordningen efter utgången av fristen.

Det förhållandet att tremånadersfristen överskrids kan endast påverka lagenlighet av den därefter antagna förordningen om det berörda företaget visar att utgången med anledning av ansökan om marknadsekonomisk status skulle ha kunnat bli en annan, som bättre gynnade sökandens intressen, om beslutet hade fattats inom den föreskrivna tidsfristen.

(se punkterna 111, 113 och 115)

6.      Enligt artikel 20.2 i grundförordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, får de parter som berörs av en antidumpningsundersökning begära att slutligen få ta del av de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka det rekommenderas att slutgiltiga åtgärder införs eller att en undersökning eller ett förfarande avslutas utan att åtgärder införs.

Att rätten till försvar ska iakttas i alla förfaranden som inleds mot en person, och som kan leda till en rättsakt som går denne emot, är dessutom en grundläggande princip i unionsrätten som ska säkerställas även när det saknas regler för det aktuella förfarandet. Att nämnda princip iakttas är av grundläggande vikt i antidumpningsförfaranden.

Enligt denna princip ska de berörda företagen under det administrativa förfarandet ha getts tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på den bevisning som kommissionen har lagt till grund för sitt påstående om att det har förekommit dumpning och att detta har orsakat skada.

Unionsinstitutionernas upplysningsskyldighet i dumpningsärenden måste tillämpas på ett sätt som är förenligt med förbudet mot att lämna ut konfidentiella uppgifter. Förbudet mot att lämna ut konfidentiella uppgifter får emellertid inte helt urholka det väsentliga innehållet i rätten till försvar. Frågan huruvida de uppgifter som unionens institutioner har lämnat är tillräckliga ska bedömas med hänsyn till hur specificerad begäran om upplysningar är.

När det gäller kommissionens vägran att till ett företag som är inblandad i en antidumpningundersökning lämna ut uppgifter om hur normalvärdet för de berörda produkterna har fastställts, så kan den omständigheten att berörda parter har tillgång till de detaljerade beräkningar som utförts av kommissionen och till de uppgifter som använts för dessa beräkningar i allmänhet göra det möjligt för dessa att framföra mer användbara synpunkter för sitt försvar. De kan nämligen då precist kontrollera hur kommissionen har använt sig av dessa uppgifter och jämföra dem med sina egna beräkningar, vilket innebär att de kan identifiera eventuella felaktigheter från kommissionens sida som annars inte hade kunnat upptäckas. Det kan dessutom inte krävas av det berörda företaget att detta visar att institutionerna skulle ha fattat ett annat beslut om det haft tillgång till dessa uppgifter, utan endast att ett sådant antagande inte är helt uteslutet, då företaget hade kunnat förbereda ett bättre försvar om det förfarandefel som så konkret påverkade rätten till försvar inte hade begåtts.

(se punkterna 138–140, 142, 143, 156 och 157)

7.      En unionsrättsakts lagenlighet ska bedömas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde den dag då rättsakten antogs, varför tribunalen inte kan ersätta de skäl som åberopades under antidumpningsundersökningen med andra skäl som åberopats för första gången inför tribunalen.

Kommissionens vägran att till ett företag som är inblandat i ett antidumpningsförfarande lämna ut uppgifter om hur normalvärdet för de berörda produkterna har fastställts kan således inte motiveras av ett skäl som åberopats under det muntliga förfarandet inför tribunalen, nämligen att skydda handelsintressena för en konkurrent till sökanden.

(se punkt 153)