Talan väckt den 4 juli 2007 - Heineken Nederland BV och Heineken NV mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-240/07)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Heineken Nederland BV och Heineken NV (ombud: advokaterna T. Ottervanger och M.A. de Jong)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

helt eller delvis ogiltigförklara det beslut som riktats till sökandena,

upphäva eller nedsätta de böter som påförts sökandena, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena ifrågasätter kommissionens beslut av den 18 april 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (ärende nr COMP/B-2/37.766 - nederländska ölmarknaden). Sökandena ålades böter genom beslutet.

Sökanden åberopar ett antal processuella invändningar till stöd för sin ansökan. Sökandena åberopar inledningsvis att principen om god förvaltningssed har åsidosatts under kommissionens granskning och att artikel 27 i förordning nr 1/2003 har åsidosatts, eftersom kommissionen inte har haft tillgång till svarsskrifterna från de andra företagen. Sökandena åberopar också att kommissionens granskning inte har varit noggrann och opartisk. Sökandena åberopar vidare att kommissionen genom sitt agerande har åsidosatt principen att alla är oskyldiga fram till dess att motsatsen har bevisats. Kommissionen har dessutom inte lämnat sökandena en skälig tidsfrist att yttra sig och har därmed åsidosatt sökandenas rätt till försvar.

Sökandena åberopar även att artikel 81 EG har åsidosatts. Sökandena anför till stöd för detta påstående bristfällig bevisning samt att presumtionen att alla är oskyldiga fram till dess att motsatsen har bevisats och motiveringsprincipen har åsidosatts. Sökandena förnekar även att de ingått avtal sinsemellan eller att de ingått konkurrensbegränsande samverkan. Sökandena anför vidare att kommissionens fastställande av gärningens varaktighet är felaktig.

Sökandena åberopar även ett antal invändningar avseende fastställandet av bötesbeloppet. Sökandena hävdar inledningsvis att artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 har åsidosatts, att riktlinjerna för beräkning av böter har tillämpats felaktigt, att likhetsprincipen har åsidosatts, att rättsäkerhetsprincipen har åsidosatts, att proportionalitetsprincipen har åsidosatts och att kravet på motivering har åsidosatts. Sökandena anser att kommissionen har felbedömt gärningens allvar, bland annat när den bedömde gärningens karaktär, genom att inte beakta dess begränsade inverkan på marknaden och genom att göra en felaktig bedömning av den relevanta geografiska marknaden. Kommissionen har dessutom felaktigt fastställt utgångspunkten för beräkning av böter, felaktigt multiplicerat den avskräckande verkan och felaktigt fastställt gärningens varaktighet. Kommissionen har dessutom inte tillräckligt beaktat förmildrande omständigheter och den omständigheten att det långa administrativa förfarandet har medfört oproportionerligt höga böter, eftersom kommissionens praxis avseende böternas storlek skärpts under mellantiden.

Sökandena anför avslutningsvis att den nedsättning av bötesbeloppet som kommissionen har tillämpat har blivit oproportionerligt låg på grund av det långa administrativa förfarandet.

____________