DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(tredje avdelningen)
den 21 mars 2013 (*)
”Personalmål – Lön – Årlig anpassning av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda – Artiklarna 64, 65 och 65a i tjänsteföreskrifterna – Bilaga XI till tjänsteföreskrifterna – Förordning (EU) nr 1239/2010 – Korrigeringskoefficienter – Tjänstemän som tjänstgör i Ispra”
I mål F‑112/11,
angående en talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a,
Raffaele Dalmasso, kontraktsanställd vid Europeiska kommissionen, Monvalle (Italien), företrädd av advokaten C. Mourato,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av J. Currall och D. Martin, båda i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
Europeiska unionens råd, företrätt av M. Bauer och J. Herrmann, båda i egenskap av ombud,
intervenient,
meddelar
PERSONALDOMSTOLEN (tredje avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Van Raepenbusch (referent) samt domarna R. Barents och K. Bradley,
justitiesekreterare: handläggaren J. Tomac,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 27 november 2012,
följande
Dom
1 Raffaele Dalmasso har, genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 24 oktober 2011, väckt förevarande talan och yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut att i hans fall tillämpa rådets förordning (EU) nr 1239/2010 av den 20 december 2010 om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2010 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna (EUT L 338, s. 1), i vilken den korrigeringskoefficient som är tillämplig på lönen för personal som tjänstgör i provinsen Varese (Italien) (nedan kallad korrigeringskoefficienten för Varese) har fastställts till 92,3 procent.
Tillämpliga bestämmelser
2 I artikel 64 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) föreskrivs följande:
”En tjänstemans lön i euro skall, efter avdrag för obligatoriska avdrag som anges i dessa tjänsteföreskrifter eller i genomförandeförordningar till dessa, korrigeras med en koefficient som är över, under eller lika med 100 % beroende på levnadskostnaderna på de olika anställningsorterna.
Dessa korrigeringskoefficienter skall på förslag från kommissionen fastställas av [Europeiska unionens råd] med kvalificerad majoritet enligt artikel 16.4 och 16.5 i fördraget om Europeiska unionen. Den korrigeringskoefficient som skall tillämpas på lönen till tjänstemän som är anställda vid de orter där unionen har sina tillfälliga säten skall vara lika med 100 % den 1 januari 1962.”
3 I artikel 65 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”1. Rådet skall varje år göra en översyn av lönerna till unionens tjänstemän och övriga anställda. Denna översyn skall göras i september på grundval av en gemensam rapport som läggs fram av kommissionen och som bygger på ett gemensamt index som utarbetats av Europeiska unionens statistikkontor [(Eurostat)] i överensstämmelse med medlemsstaternas nationella statistiska kontor; indexet skall återge situationen den 1 juli i var och en av unionens medlemsstater.
Rådet skall i samband med översynen ta ställning till om det är lämpligt att, inom ramen för unionens ekonomiska och sociala politik, anpassa lönerna. Hänsyn skall särskilt tas till eventuella löneökningar i offentlig förvaltning och rekryteringsbehoven.
2. Om väsentliga förändringar av levnadskostnaderna inträffat skall rådet inom ... två månader besluta om vilka anpassningar som skall göras av korrigeringskoefficienterna och i förekommande fall om de skall tillämpas retroaktivt.
3. Vid tillämpningen av denna artikel skall rådet på förslag från kommissionen fatta beslut med kvalificerad majoritet enligt artikel 16.4 och 16.5 i fördraget om Europeiska unionen.”
4 I artikel 65a i tjänsteföreskrifterna anges att tillämpningsföreskrifter till artiklarna 64 och 65 i tjänsteföreskrifterna fastställs i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna.
5 Kapitel 1 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna har rubriken ”Årlig översyn av lönenivån enligt artikel 65.1 i tjänsteföreskrifterna”. Kapitlet innehåller två avsnitt: avsnitt 1 har rubriken ”Faktorer som påverkar den årliga anpassningen” och avsnitt 2 har rubriken ”Närmare regler för den årliga anpassningen av lönerna och pensionerna”.
6 I artikel 1 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna, vilken hör till avsnitt 1 i kapitel 1 i denna bilaga, föreskrivs följande:
”1. Rapport från Europeiska unionens statistikkontor (Eurostat)
Med avseende på den översyn som föreskrivs i artikel 65.1 i tjänsteföreskrifterna skall Eurostat varje år före utgången av oktober månad utarbeta en rapport om förändringarna av levnadskostnaderna i Bryssel [(Belgien)], de ekonomiska pariteterna mellan Bryssel och vissa orter i medlemsstaterna samt utvecklingen av köpkraften för lönerna för nationella tjänstemän i central statsförvaltning.
2. Förändringar av levnadskostnader i Bryssel (internationellt index för Bryssel)
På grundval av uppgifter från de belgiska myndigheterna skall Eurostat fastställa ett index för mätning av hur levnadskostnaderna förändras för unionstjänstemän i Bryssel. Indexet (nedan kallat ’internationellt index för Bryssel’) skall avse den förändring som skett mellan juni föregående år och juni innevarande år och skall baseras på den statistiska metod som anges av arbetsgruppen för artikel 64 i tjänsteföreskrifterna (se artikel 13 [i denna bilaga]).
3. Förändringar av levnadskostnader utanför Bryssel (ekonomiska pariteter och implicita index)
a) Eurostat skall, i överenskommelse med nationella statistikkontor eller andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna, beräkna de ekonomiska pariteter som fastställer likvärdigheten i köpkraft
i) mellan lönerna till unionstjänstemän som tjänstgör i medlemsstaternas huvudstäder (utom Nederländerna, där index för Haag används i stället för Amsterdam) och på vissa andra anställningsorter, med Bryssel som referens,
ii) mellan de pensioner till tjänstemän som betalas ut i medlemsstaterna, med Belgien som referens.
b) De ekonomiska pariteterna skall hänföra sig till juni månad varje år.
c) De ekonomiska pariteterna skall beräknas på så sätt att varje post kan uppdateras två gånger per år och prövas genom en direktkontroll minst en gång vart femte år. Eurostat skall uppdatera de ekonomiska pariteterna med användning av de index som rekommenderas av arbetsgruppen för artikel 64 i tjänsteföreskrifterna (omnämnd i artikel 13).
d) Förändringarna av levnadskostnaderna utanför Belgien och Luxemburg under referensperioden skall mätas med implicita index. Dessa index beräknas genom att det internationella indexet för Bryssel multipliceras med förändringen av den ekonomiska pariteten.
4. Köpkraftsutvecklingen för nationella tjänstemän i central statsförvaltning (särskilda indikatorer)
a) I syfte att kunna mäta såväl den positiva som den negativa procentuella köpkraftsutvecklingen för löner i de nationella statsförvaltningarna skall Eurostat, på grundval av information som tillhandahålls av de berörda nationella myndigheterna före utgången av september månad, beräkna särskilda indikatorer som avspeglar reallöneförändringar för tjänstemän i central statsförvaltning mellan juli månad föregående år och juli månad innevarande år. Båda skall innefatta en tolftedel av alla löneförmåner som utbetalas årligen.
De särskilda indikatorerna skall vara av två slag:
i) En indikator för var och en av tjänstegrupperna enligt definitionerna i tjänsteföreskrifterna.
ii) En genomsnittlig indikator som viktas efter det antal statstjänstemän som motsvarar var och en av tjänstegrupperna.
Var och en av dessa indikatorer skall uttryckas i reala termer, såväl brutto som netto. Vid omvandlingen från brutto till netto skall hänsyn tas till obligatoriska avdrag och allmänna skattemässiga faktorer.
För att fastställa brutto- och nettoindikatorerna för Europeiska unionen som helhet skall Eurostat använda ett urval som består av följande medlemsstater: Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Förenade kungariket. Rådet får, efter förslag från kommissionen enligt artikel 65.3 i tjänsteföreskrifterna, anta ett nytt urval som representerar minst 75 % av Europeiska unionens [bruttonationalprodukt (BNP)] och som skall tillämpas från och med året efter det att det har antagits. Resultatet för varje land skall viktas i förhållande till landets nationella BNP, beräknad med hjälp av köpkraftspariteter enligt den senaste statistik som offentliggjorts i enlighet med nationalräkenskapsdefinitionerna i det gällande Europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS).
b) På Eurostats begäran skall de behöriga nationella myndigheterna tillhandahålla den kompletterande information som Eurostat anser nödvändig för att utarbeta en särskild indikator som korrekt mäter köpkraftsutvecklingen för medlemsstaternas statstjänstemän.
Om Eurostat efter ytterligare samråd med de berörda nationella myndigheterna finner statistiska avvikelser i den erhållna informationen eller finner det omöjligt att utarbeta indikatorer som med statistisk säkerhet kan mäta realinkomstförändringar för statstjänstemän i en bestämd medlemsstat, skall Eurostat rapportera detta till kommissionen och tillhandahålla allt material som behövs för en bedömning.
c) Förutom de särskilda indikatorerna skall Eurostat beräkna vissa kontrollindikatorer. En av dessa skall läggas fram i form av data om per capita-ersättningar i reala termer i central statsförvaltning, utarbetade i enlighet med nationalräkenskapsdefinitionerna i det gällande [ENS].
Eurostats rapport om de särskilda indikatorerna skall åtföljas av kommentarer om skillnaderna mellan dessa indikatorer och de ovan nämnda kontrollindikatorerna.”
7 I artikel 3 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna, vilken hör till avsnitt 2 i kapitel 1 i denna bilaga, föreskrivs följande:
”1. Enligt artikel 65.3 i tjänsteföreskrifterna skall rådet, på förslag av kommissionen och på grundval av de kriterier som föreskrivs i avsnitt 1 i denna bilaga, före utgången av varje år fatta beslut om anpassning av lönerna och pensionerna, med verkan från och med den 1 juli.
2. Anpassningen skall motsvara produkten av den särskilda indikatorn och det internationella indexet för Bryssel. Anpassningen skall fastställas som nettovärde i form av en enhetlig procentsats.
3. Beloppet av den anpassning som fastställs på så sätt skall i enlighet med nedanstående metod införas i grundlönetabellerna i artikel 66 i tjänsteföreskrifterna och i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna och i artiklarna 20, 63 och 93 i anställningsvillkoren för övriga anställda:
a) Nettolönen och nettopensionen utan korrigeringskoefficient skall ökas eller minskas med den ovannämnda årliga anpassningen.
b) Den nya tabellen över grundlöner skall upprättas på så sätt att det beräknas ett bruttobelopp som efter skatteavdrag enligt punkt 4 och obligatoriska avdrag för avgifter för social trygghet och pensionsavgifter motsvarar nettobeloppet.
c) Omräkningen av nettobelopp till bruttobelopp skall grundas på situationen för en ogift tjänsteman som inte erhåller de olika bidrag och tillägg som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna.
…
5. Ingen korrigeringskoefficient skall tillämpas i Belgien och Luxemburg. Korrigeringskoefficienter
a) för löner till unionstjänstemän som tjänstgör i andra medlemsstater och på vissa andra anställningsorter,
b) med avvikelse från artikel 82.1 i tjänsteföreskrifterna, för pensioner till unionstjänstemän som betalas ut i övriga medlemsstater, till den del som avser rättigheter som förvärvats före den 1 maj 2004,
skall fastställas på grundval av förhållandet mellan de motsvarande ekonomiska pariteter som avses i artikel 1 i denna bilaga och de växelkurser som avses i artikel 63 i tjänsteföreskrifterna för de berörda länderna.
Artikel 8 i denna bilaga skall tillämpas för retroaktiv tillämpning av korrigeringskoefficienter på anställningsorter med hög inflation.
…”
8 I artikel 9 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”1. En behörig myndighet i den berörda medlemsstaten, förvaltningen vid en unionsinstitution eller representanter för unionstjänstemän på en viss anställningsort får begära att en särskild korrigeringskoefficient fastställs för den orten.
Denna begäran bör styrkas av objektiva faktorer som visar på en flerårig väsentlig skillnad i levnadskostnader mellan anställningsorten i fråga och huvudstaden i den berörda medlemsstaten (utom för Nederländerna, där Haag används i stället för Amsterdam). Om Eurostat bekräftar att skillnaden är väsentlig (över 5 %) och bestående bör kommissionen lägga fram ett förslag om fastställande av en korrigeringskoefficient för den orten.
2. Rådet skall på förslag av kommissionen besluta att den särskilda korrigeringskoefficienten för en viss ort skall upphävas. Förslaget skall grunda sig på någon av följande omständigheter:
a) En begäran har inkommit från en behörig myndighet i den berörda medlemsstaten, från förvaltningen vid en unionsinstitution eller från representanter för unionstjänstemän på en viss anställningsort, av vilken det framgår att levnadskostnaderna på den orten inte längre skiljer sig väsentligt (mindre än 2 %) från levnadskostnaderna i huvudstaden i den medlemsstaten. Eurostat skall bekräfta att utjämningen är bestående.
b) Unionen har inte längre några tjänstemän och tillfälligt anställda som tjänstgör på orten.
3. Rådet skall besluta om förslaget i enlighet med artikel 64 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.”
9 Artiklarna 64, 65 och 65a i tjänsteföreskrifterna är tillämpliga på kontraktsanställda enligt artikel 20 i förening med artikel 92 i anställningsvillkoren för övriga anställda.
10 Vidare föreskrivs följande i punkt 1.1 i bilaga I, med rubriken ”Metod”, i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1445/2007 av den 11 december 2007 om fastställande av gemensamma regler för rapporteringen av grunduppgifter om köpkraftspariteter och för beräkningen och spridningen av dessa (EUT L 336, s. 1):
”Efter samråd med medlemsstaterna ska kommissionen (Eurostat) utarbeta en metodhandbok som beskriver de metoder som används på de olika stadierna i arbetet med att sammanställa köpkraftspariteterna, inbegripet de metoder som används för att göra en skattning av de grunduppgifter och pariteter som saknas. Metodhandboken kommer att revideras varje gång en betydande metodändring görs. Nya metoder kan införas för att förbättra uppgifternas kvalitet, minska kostnader eller lätta uppgiftslämnarnas arbetsbörda.”
Bakgrund till tvisten
11 Sökanden tjänstgör vid kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC), som är beläget i Ispra, provinsen Varese (Italien). Den korrigeringskoefficient som är tillämplig på sökandens lön är korrigeringskoefficienten för Varese, vilken skiljer sig från korrigeringskoefficienten för Italien.
12 Genom förordning nr 1239/2010 anpassade rådet, med verkan från och med den 1 juli 2010, lönerna för tjänstemän och anställda i Europeiska unionen och de på dessa löner tillämpliga korrigeringskoefficienterna, bland annat med stöd av artikel 64 i tjänsteföreskrifterna.
13 Korrigeringskoefficienten för Varese, vilken hade fastställts till 97,1 procent för perioden den 1 juli 2009–30 juni 2010, fastställdes genom artikel 3 i förordning nr 1239/2010 till 92,3 procent från och med den 1 juli 2010. Den nya koefficienten tillämpades för första gången på sökanden i samband med upprättandet av hans lönebesked för februari 2011.
14 Den 21 mars 2011 ingav sökanden ett klagomål mot kommissionens beslut om upprättande av hans lönebesked för februari 2011, i den mån kommissionen tillämpade den nya korrigeringskoefficienten för Varese i hans fall.
15 Kommissionen avslog sökandens klagomål genom beslut av den 12 juli 2011.
Parternas yrkanden
16 Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska
– ”ogiltigförklara hans lönebesked för februari 2011 och lönebeskeden för de följande månaderna, i den mån som [den nya korrigeringskoefficienten för Varese] tillämpas däri”,
– ogiltigförklara kommissionens beslut av den 12 juli 2011 att avslå sökandens klagomål, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
17 Kommissionen har yrkat att personaldomstolen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
18 Intervenienten Europeiska unionens råd har yrkat att personaldomstolen ska ogilla talan.
Rättslig bedömning
19 Enligt fast rättspraxis får unionsdomstolen, mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet, pröva om kravet på en god rättskipning motiverar att talan ogillas i sak, utan att svarandens invändning om rättegångshinder dessförinnan prövas (personaldomstolens dom av den 20 november 2012 i mål F‑1/11, Soukup mot kommissionen, punkt 29 och där angiven rättspraxis). Även om sökanden i sin ansökan delvis har nöjt sig med att hänvisa till sitt klagomål för en detaljerad redogörelse av sitt resonemang, ska personaldomstolen, med hänsyn till omständigheterna i målet och av processekonomiska skäl, pröva de materiella grunder som sökanden har åberopat i förevarande mål, utan att dessförinnan pröva kommissionens invändning om rättegångshinder, eftersom talan under alla omständigheter och av de skäl som anges nedan saknar grund.
20 Till stöd för sina yrkanden om ogiltigförklaring har sökanden åberopat tre grunder. Som första grund har det gjorts gällande att motiveringsskyldigheten och rätten till tillgång till handlingar åsidosattes. Den andra grunden avser att det gjordes en uppenbart oriktig bedömning. Sökanden har som tredje grund gjort gällande att icke-diskrimineringsprincipen åsidosattes.
Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och av rätten till tillgång till handlingar
21 Den första grunden består av två delar.
22 Inom ramen för den första delgrunden har sökanden, som en invändning om ogiltighet, åberopat brister i motiveringen som han anser medför att förordning nr 1239/2010, vilken ligger till grund för det individuella beslut som han har angripit, är ogiltig.
23 Personaldomstolen erinrar om att motiveringen av en förordning om fastställande av de korrigeringskoefficienter som är tillämpliga på lönerna för tjänstemän kan begränsas till att uppgifter ges om den helhetssituation som har lett fram till antagandet av förordningen och de allmänna mål som ska uppnås med den, samt att motiveringen inte behöver avse de tekniska aspekterna av beräkningsmetoderna (se, beträffande tillämpningsförordningar för artiklarna 64 och 65 i tjänsteföreskrifterna, förstainstansrättens dom av den 7 december 1995 i de förenade målen T‑544/93 och T‑566/93, Abello m.fl. mot kommissionen, punkt 89; se även, beträffande en förordning om fastställande av de korrigeringskoefficienter som är tillämpliga på lönerna för tjänstemän som tjänstgör i tredjeland, förstainstansrättens dom av den 8 november 2000 i mål T‑175/97, Bareyt m.fl. mot kommissionen, punkt 75). I förevarande fall är motiveringen av förordning nr 1239/2010 tillräcklig med hänsyn till dessa överväganden, fastän den är kortfattad.
24 Förordning nr 1239/2010 avser artiklarna 64 och 65 i tjänsteföreskrifterna och bilaga XI till tjänsteföreskrifterna. I dessa bestämmelser anges på vilka villkor korrigeringskoefficienterna ska anpassas varje år, det vill säga – för de tjänstemän vilkas lön anges i euro – beroende på förändringarna av levnadskostnaderna i Bryssel och på de andra anställningsorter som har tilldelats en korrigeringskoefficient. Det står således klart att ändringen av korrigeringskoefficienten för Varese motiverades av att levnadskostnaderna i Bryssel och i Varese förändrades i olika riktningar.
25 Även om det antas att sökanden kan anses ha åberopat brister i motiveringen som påverkar lagenligheten av det individuella beslut varigenom förordning nr 1239/2010 tillämpades i hans fall, kan inte heller denna anmärkning godtas.
26 Det följer nämligen av fast rättspraxis att motiveringen i ett beslut som går någon emot har till syfte att dels ge den som berörs av beslutet tillräckliga upplysningar för att denne ska kunna bedöma huruvida beslutet är välgrundat och huruvida det är lämpligt att väcka talan vid personaldomstolen, dels göra det möjligt för unionsdomstolen att pröva beslutets lagenlighet. Vad beträffar ett beslut i vilket administrationen har tillämpat en rättsakt med allmän giltighet på en tjänstemans individuella situation, utan att i det avseendet ha något utrymme för skönsmässig bedömning, kan motiveringen begränsas till en hänvisning till den normativa rättsakten och till en angivelse, i den mån det krävs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, av skälen till att administrationen anser att villkoren för att tillämpa denna rättsakt på tjänstemannen är uppfyllda. Administrationen är däremot inte skyldig att ange de skäl som motiverade att unionslagstiftaren antog den normativa rättsakten (domen i det ovannämnda målet Bareyt m.fl. mot kommissionen, punkterna 76 och 77).
27 I förevarande fall anges det klart i beslutet av den 12 juli 2011 att avslå sökandens klagomål att det individuella beslut som sökanden har yrkat ska ogiltigförklaras fattades med tillämpning av förordning nr 1239/2010. Med beaktande av att det ålåg administrationen att tillämpa denna förordning på sökandens lön, ska denna motivering anses vara tillräcklig (domen i det ovannämnda målet Bareyt m.fl. mot kommissionen, punkt 78).
28 Inom ramen för den första grundens andra del, vilken avser åsidosättande av rätten till tillgång till handlingar, har sökanden kritiserat kommissionens avslag på en begäran om ytterligare upplysningar, vilken hade framställts av personalrepresentanter i samband med arbetet inom ”Tekniska gruppen för lönefrågor” (nedan kallad tekniska lönegruppen) under diskussioner som föregick antagandet av förordning nr 1239/2010. Sökanden har bland annat åberopat artikel 15 FEUF, bestämmelserna i förordning nr 1445/2007, bestämmelserna i den metodhandbok som avses i punkt 1.1 i bilaga I till nämnda förordning, bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, s. 164), artikel 11 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna, där det bland annat föreskrivs att ”Eurostat skall ha till uppgift att övervaka kvaliteten på de grundläggande uppgifter och statistiska metoder som används för att utarbeta de faktorer som beaktas vid anpassningen av lönerna”, principen om god förvaltningssed och, slutligen, principen om insyn.
29 Sökanden har emellertid inte visat att utlämnandet av vissa statistiska uppgifter till de fackliga företrädarna eller samrådet med dessa fackliga företrädare utgör en förberedande åtgärd inför antagandet av förordning nr 1239/2010 eller antagandet av de individuella besluten om tillämpning av denna förordning. Vid förhandlingen åberopade visserligen sökanden ett förfarandefel som enligt honom ska ha skett i samband med antagandet av förordning nr 1239/2010, nämligen att kommissionen felaktigt nekade att lämna ut uppgifter till ledamöterna i tekniska lönegruppen, vilken just har till uppgift att genomföra ett samråd med personalrepresentanterna före antagandet av förordningar som avser korrigeringskoefficienter. Sökanden har dock inte visat att någon av de bestämmelser eller någon av de principer som han har åberopat i det avseendet, särskilt de som omnämns i punkt 28 i förevarande dom, krävde att uppgifter skulle lämnas ut till tekniska lönegruppen med avseende på antagandet av förordning nr 1239/2010. Följaktligen kan personaldomstolen inte slå fast att det har skett något förfarandefel.
30 Även om det antas att de personalrepresentanter som deltog i tekniska lönegruppens arbete inte fick tillräcklig information från kommissionen och att det särskilt har styrkts att kommissionen avslog en begäran från dessa representanter om att få upplysningar, påverkar detta således inte lagenligheten av förordning nr 1239/2010 eller de individuella besluten om tillämpning av denna förordning.
31 Anmärkningen om att avslaget på en begäran om ytterligare upplysningar är rättsstridigt är således utan verkan och ska därför lämnas utan avseende.
32 Vad beträffar sökandens egen rätt till tillgång till handlingar, ankom det under alla omständigheter på sökanden att, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43), inge en ansökan om tillgång till de handlingar som han ville få utlämnade. Om administrationen, efter det att en sådan ansökan ingivits, avslog denna, skulle sökanden ha kunnat angripa avslaget vid unionsdomstolen och i förekommande fall, på grundval av de uppgifter som därigenom inhämtats, väcka talan om ogiltigförklaring av sina lönebesked, vid behov genom att åberopa att det föreligger en ny väsentlig omständighet. Under dessa omständigheter kan sökandens under förhandlingen framförda argument om en kränkning av rätten till ett effektivt domstolsskydd inte godtas.
33 De övriga argument som sökanden har åberopat inom ramen för den grund som avser åsidosättande av rätten till tillgång till handlingar föranleder inte någon annan bedömning.
34 Vad beträffar anmärkningen om att artikel 11 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna åsidosattes genom förordning nr 1239/2010 eller genom beslutet att tillämpa förordningen i sökandens fall, påpekar personaldomstolen att denna artikel, i vilken det anges att Eurostat övervakar kvaliteten på uppgifter och statistiska metoder, saknar samband med motiveringen i det angripna individuella beslutet. I den mån sökandens argument däremot syftar till att visa att de uppgifter eller metoder som Eurostat använder inte är tillförlitliga, kommer det att prövas nedan, inom ramen för den grund som avser att det gjordes en uppenbart oriktig bedömning.
35 Det följer av det ovan anförda att talan inte kan bifallas såvitt avser någon av den första grundens två delar.
Den andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning
36 Principen om likvärdig köpkraft mellan tjänstemän – vilken följer av bland annat artikel 64 i tjänsteföreskrifterna – förutsätter att de ekonomiska rättigheterna för tjänstemän och anställda ger, i motsvarande yrkes- och familjesituationer, samma köpkraft oavsett anställningsort. Denna princip genomförs genom att korrigeringskoefficienter tillämpas på lönen, vilka ger uttryck för förhållandet mellan levnadskostnaderna i Bryssel, vilken är referensstaden, och levnadskostnaderna på olika anställningsorter (förstainstansrättens dom av den 25 september 2002 i de förenade målen T‑201/00 och T‑384/00, Ajour m.fl. mot kommissionen, punkt 45).
37 Vad beträffar fastställande eller ändring av korrigeringskoefficienter, ger bilaga XI till tjänsteföreskrifterna Eurostat i uppdrag att, efter överenskommelse med medlemsstaternas statistiska kontor, beräkna de ekonomiska pariteterna och kontrollera huruvida förhållandena mellan korrigeringskoefficienterna på ett korrekt sätt fastställer likvärdigheten i köpkraft (domarna i de ovannämnda målen Abello m.fl. mot kommissionen, punkt 55, och Ajour m.fl. mot kommissionen, punkt 46).
38 Det följer av rättspraxis att lydelsen i artiklarna 64 och 65 i tjänsteföreskrifterna och i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna samt graden av komplexitet på området, ger ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller de faktorer och omständigheter som ska beaktas vid fastställandet eller ändringen av korrigeringskoefficienter (domarna i de ovannämnda målen Abello m.fl. mot kommissionen, punkt 53, och Ajour m.fl. mot kommissionen, punkt 47).
39 Unionsdomstolens bedömning, vad gäller fastställandet och valet av de grundläggande uppgifter och statistiska metoder som används av Eurostat för att upprätta förslag till korrigeringskoefficienter, ska följaktligen begränsas till en kontroll av att de principer som slås fast i tjänsteföreskrifternas bestämmelser har iakttagits, att det inte har skett en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheter som ligger till grund för fastställandet av korrigeringskoefficienter och att det inte har förekommit maktmissbruk (domarna i de ovannämnda målen Abello m.fl. mot kommissionen, punkt 56, och Ajour m.fl. mot kommissionen, punkt 48).
40 Vidare ska det framhållas att det ankommer på de parter som vill ifrågasätta de uppgifter och den metod som har använts för att fastställa korrigeringskoefficienterna att tillhandahålla uppgifter som kan visa att det har skett ett uppenbart fel (domarna i de ovannämnda målen Abello m.fl. mot kommissionen, punkt 79, och Ajour m.fl. mot kommissionen, punkt 49).
41 Enligt sökanden sattes korrigeringskoefficienten för Varese ned på ett oproportionerligt sätt i förhållande till förändringen av inflationsdifferensen mellan Bryssel och Varese.
42 Det är riktigt att korrigeringskoefficienten för Varese minskade med 4,8 procent, då den i juli 2010 ändrades från 97,1 procent till 92,3 procent.
43 Enligt sökanden rör det sig om väsentliga förändringar som normalt sett måste kunna förklaras av en lika väsentlig skillnad mellan den totala prisutvecklingen i Bryssel och den totala prisutvecklingen i Varese.
44 Det framgår dock av de uppgifter som sökanden själv har lagt fram att de totala prisökningarna var kraftigare i Bryssel än i Varese mellan juni 2009 och juni 2010.
45 Vid en första bedömning framstår således en minskning av korrigeringskoefficienten för Varese som befogad.
46 Sökanden har dock ifrågasatt omfattningen av denna minskning, vilken enligt honom är oproportionerlig i jämförelse med skillnaden mellan prisökningarna i Bryssel och prisökningarna i Varese.
47 Om de sifferuppgifter som sökanden har lagt fram i förevarande fall är korrekta, leder dessa till slutsatsen att det föreligger en inflationsdifferens mellan Bryssel och Varese på 1,2 procent, medan korrigeringskoefficienten för Varese minskade med 4,8 procent.
48 Det ska dock påpekas att sifferuppgifterna avseende prisökningarna inte följer av en uttömmande insamling av uppgifter om samtliga transaktioner som skedde under en viss period, utan syftar till att ge en enbart representativ uppskattning av trenderna på grundval av enkäter. På ett område där det endast kan göras en ungefärlig beräkning, är enbart konstaterandet att det föreligger en skillnad mellan prisutvecklingsdifferensen i Bryssel och på en annan anställningsort, å ena sidan, och förändringen av den korrigeringskoefficient som tillämpas på denna anställningsort, å andra sidan, inte tillräckligt för att dra slutsatsen att det gjordes en uppenbart oriktig bedömning. För att så ska vara fallet, måste den aktuella skillnaden vara särskilt stor.
49 Även om det antas att de sifferuppgifter som sökanden har lagt fram är tillräckligt tillförlitliga, kan den påtalade skillnaden mellan den komparativa prisutvecklingen i Bryssel och i Varese, å ena sidan, och förändringen av korrigeringskoefficienten för Varese, å andra sidan, under dessa omständigheter inte läggas till grund för slutsatsen att det gjordes en uppenbart oriktig bedömning.
50 För att försöka styrka att omfattningen av minskningen av korrigeringskoefficienten för Varese är oproportionerlig i jämförelse med skillnaden mellan prisökningarna i Bryssel och prisökningarna i Varese, har sökanden i vilket fall som helst grundat sitt resonemang på påståendet att det föreligger ett proportionellt förhållande mellan skillnaderna vad gäller prisförändringar och korrigeringskoefficienten.
51 Det framgår dock av Eurostats rapport av den 18 november 2010 om årlig anpassning av lönerna och pensionerna (SEK(2010)1406 slutlig), vilken upprättades med tillämpning av artiklarna 64 och 65 i tjänsteföreskrifterna och bilaga XI till desamma (nedan kallad Eurostatrapporten) samt bifogades det förslag (KOM(2010) 678) som ledde till antagandet av förordning nr 1239/2010, vilken sökanden har hänvisat till i sitt klagomål, att beräkningen av korrigeringskoefficienter inte kan reduceras till ett mått på skillnaden i förändring av konsumentprisindex i Bryssel och på de andra anställningsorterna.
52 Korrigeringskoefficienterna beräknas nämligen på grundval av ett visst antal utgiftsgrupper. Ett relativpris mellan Bryssel och varje anställningsort fastställs för varje utgiftsgrupp. Detta relativpris ska därefter viktas i förhållande till utgiftsgruppens relativa betydelse i konsumtionskorgen för en ”genomsnittlig internationell tjänsteman” i Bryssel och i konsumtionskorgen för en ”genomsnittlig internationell tjänsteman” på anställningsorten.
53 Till följd av denna särskilda viktning som är knuten till utgifternas sammansättning för en ”genomsnittlig internationell tjänsteman”, finns det inte något direkt proportionellt förhållande mellan den totala prisutvecklingsdifferensen mellan, Bryssel och en annan anställningsort, å ena sidan, och ändringen av den korrigeringskoefficient som är tillämplig på denna anställningsort, å andra sidan.
54 I det avseendet hade kommissionen för övrigt angett följande i avslaget på klagomålet:
”Den nya sammansättningen av utgifterna för Bryssel innebär att större vikt läggs vid hyror och andra delar som relativt sett är dyrare i Bryssel än i Varese, och att mindre vikt läggs vid de delar som relativt sett är billigare i Bryssel. Följaktligen har den relativa prisnivån i Bryssel ökat jämfört med den relativa prisnivån i Varese, vilket innebär att lönen för en tjänsteman som tjänstgör i Varese måste minska i förhållande till lönen för en tjänsteman som tjänstgör i Bryssel, för att samma köpkraft ska upprätthållas.”
55 Personaldomstolen kan således inte godta sökandens argument om förhållandena mellan förändringarna av prisindex och förändringarna av korrigeringskoefficienterna för Bryssel och för Varese.
56 Vidare har sökanden hävdat att tvärtemot vad som framgår av de uppgifter som har legat till grund för beräkningen av korrigeringskoefficienten för Varese – uppgifter som anges i den Eurostatrapport som sökanden har hänvisat till i sina inlagor – är priserna på el, hushållsgas och eldningsolja för hushåll högre i Varese än i Bryssel.
57 De uppgifter som sökanden har åberopat kan dock inte anses vara tillräckligt tillförlitliga eller relevanta för att slutsatsen ska dras att det gjordes en uppenbart oriktig bedömning.
58 Sökanden grundar sig nämligen delvis på ett alltför begränsat urval av fakturor (åtta fakturor i Bryssel och sju i Varese vad beträffar elektricitet samt sex fakturor i Bryssel och åtta för Varese vad gäller hushållsgas), medan kommissionen i avslaget på klagomålet angav att Eurostat använder beräkningar som erhålls direkt från energileverantörerna.
59 Sökanden grundar sig även på upplysningar som enligt honom har lämnats av en kommersiell organisation som har till uppgift att samla in och publicera energidata. Sökanden har dock inte visat på vilket sätt de data som han grundar sig på är mer tillförlitliga än de data som Eurostat grundar sig på. Vidare avser inte dessa data Bryssel och Varese, utan Belgien och Italien, vilket kraftigt begränsar deras relevans.
60 Följaktligen drar personaldomstolen slutsatsen att sökanden inte har lyckats visa att uppgifterna avseende förhållandet mellan de priser på el, hushållsgas och eldningsolja för hushåll som tillämpades i Bryssel och de priser som tillämpades i Varese, vilka har legat till grund för beräkningen av korrigeringskoefficienten för Varese, är uppenbart felaktiga.
61 Sökanden har även hävdat att det fastställda förhållandet mellan priserna på hälso- och sjukvård i Bryssel och i Varese borde vara mycket större än vad som framgår av de uppgifter som har legat till grund för beräkningen av korrigeringskoefficienten – uppgifter som anges i Eurostatrapporten.
62 Sökanden grundar sig på de likställighetskoefficienter som, på grundval av artikel 20.5 i de gemensamma regler om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska unionen som antagits med tillämpning av artikel 72 i tjänsteföreskrifterna, har genomförts för att beträffande ett visst antal behandlingar för vilka ett maximibelopp för ersättningen har fastställts säkerställa att den faktiska ersättningsnivån i varje medlemsstat är identisk med den som tillämpas i Belgien.
63 Enligt sökanden framgår det nämligen av ett visst antal likställighetskoefficienter att det finns hälso- och sjukvårdsbehandlingar som är dyrare i Italien än i Belgien.
64 Personaldomstolen konstaterar först att sökanden inte har ingett de handlingar på grundval av vilka han upprättade de diagram och den tabell som finns i klagomålet, utan han har nöjt sig med att ange den webbadress där han har kunnat samla in dessa uppgifter. I enlighet med artikel 34.4 i rättegångsreglerna ankommer det inte på personaldomstolen att söka på internet efter bilagor som inte har fogats till inlagorna.
65 Vidare tar likställighetskoefficienterna endast i beaktande de utgifter som kan ersättas enligt det gemensamma sjukförsäkringssystemet, vilket utesluter vissa utgifter som inte är ersättningsgilla men som likväl har samband med hälso- och sjukvård.
66 Kommissionen angav dessutom i avslaget på klagomålet, utan att ha motsagts i det avseendet, att likställighetskoefficienterna endast är tillämpliga på vissa av de utgifter som ersätts av det gemensamma sjukförsäkringssystemet.
67 Med hänsyn till den begränsade tillförlitligheten av de uppgifter som ligger till grund för sökandens resonemang, och begränsningarna med avseende på den metod som består i att beakta likställighetskoefficienterna, finner personaldomstolen att sökanden inte har lyckats visa att det förhållande som anges i Eurostatrapporten mellan de priser på hälso- och sjukvårdsbehandlingar som tillämpas i Bryssel och de priser som tillämpas i Varese är uppenbart felaktigt.
68 Även om det antas att denna kritik är befogad och att sökanden har lyckats visa att det förekommit fel i samband med fastställandet av detta förhållande, måste det under alla omständigheter även visas att det är uppenbart att korrigeringskoefficienten för Varese i sin helhet är felaktig, med hänsyn till betydelsen av den samlade verkan av dessa fel (se, för ett liknande resonemang, domen i de ovannämnda förenade målen Ajour m.fl. mot kommissionen, punkt 49).
69 Så är emellertid inte fallet i förevarande mål. Med hänsyn till de uppgifter som anges i Eurostatrapporten utgör nämligen utgifter för hälso- och sjukvård endast 2,39 procent av utgiftsbördan i konsumtionskorgen för en ”genomsnittlig internationell tjänsteman” i Varese och 1,92 procent av utgiftsbördan i konsumtionskorgen för en ”genomsnittlig internationell tjänsteman” i Bryssel.
70 Sammanfattningsvis kan talan inte bifallas såvitt avser grunden att det gjordes en uppenbart oriktig bedömning.
Den tredje grunden: Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen
71 Sökanden har hävdat att de tjänstemän och anställda som tjänstgör i Varese utsätts för diskriminering jämfört med de tjänstemän och anställda som tjänstgör i Parma (Italien) och i Turin (Italien). I de sistnämndas fall tillämpas nämligen inte en särskild korrigeringskoefficient, utan den korrigeringskoefficient som gäller för Italien, vilken med stöd av förordning nr 1239/2010 har fastställts till 106,6 procent
72 Det förhållandet att det finns en korrigeringskoefficient på vissa anställningsorter och att det saknas en sådan på andra anställningsorter inom samma stat är dock inte i sig diskriminerande, eftersom fastställandet av en korrigeringskoefficient grundar sig på objektiva uppgifter om levnadskostnaderna på anställningsorten. För övrigt föreskrivs det i artikel 9 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna en möjlighet att fastställa nya korrigeringskoefficienter eller att inte tillämpa de korrigeringskoefficienter som tidigare använts.
73 Enbart sökandens hänvisning till några uppgifter om levnadskostnaderna i Varese, i Parma, i Turin och i Rom (Italien) räcker inte heller för att styrka att det har förekommit sådan diskriminering som har gjorts gällande.
74 För övrigt anges det i en av de handlingar som sökanden har ingett för att styrka sina påståenden att de aktuella uppgifterna ”endast är vägledande” och att ”beräkningen av de totala levnadskostnaderna oundvikligen är godtycklig”.
75 Följaktligen kan talan inte bifallas såvitt avser grunden om åsidosättande av icke‑diskrimineringsprincipen.
76 Det framgår av det ovan anförda att yrkandena om ogiltigförklaring ska ogillas.
Rättegångskostnader
77 Enligt artikel 87.1 i rättegångsreglerna ska, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II i rättegångsreglerna, tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 87.2 får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part endast delvis, eller inte alls, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
78 Av domskälen ovan framgår att sökanden har tappat målet. Kommissionen har dessutom uttryckligen yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom omständigheterna i förevarande mål inte motiverar en tillämpning av bestämmelserna i artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska sökanden bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta kommissionens rättegångskostnader.
79 I enlighet med artikel 89.4 i rättegångsreglerna ska intervenienten bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
PERSONALDOMSTOLEN (tredje avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Raffaele Dalmasso ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.
3) Intervenienten Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.
Van Raepenbusch | Barents | Bradley |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 21 mars 2013.
W. Hakenberg | | S. Van Raepenbusch |
Justitiesekreterare | | Ordförande |