Mål T‑327/12

Simca Europe Ltd

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden

(varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsordmärket Simca – Ond tro – Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 8 maj 2014

1.      Gemenskapsvarumärke – Prövningsförfarande – Talan vid en unionsdomstol – Tribunalens behörighet – Ny prövning av de faktiska omständigheterna mot bakgrund av bevisning som förebringats för första gången vid tribunalen – Omfattas inte

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 135.4; rådets förordning nr 207/2009, artikel 65)

2.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Rättsliga grunder som inte framställts i ansökan – Generell hänvisning till andra handlingar – Avvisning

(Domstolens stadga, artikel 21; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

3.      Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Fråga om varumärkessökanden var i ond tro när registreringsansökan gavs in – Bedömningskriterier – Beaktande av samtliga relevanta faktorer som förelåg när registreringsansökan gavs in – Fråga om varumärkessökanden kände till att tredje man använde ett identiskt eller liknande kännetecken – Varumärkessökandens avsikt – Fråga om graden av det rättsliga skyddet för de aktuella kännetecknen – Fråga om hur känt kännetecknet är – Det ifrågasatta kännetecknets ursprung – Fråga om vilka affärsmässiga överväganden som låg bakom ansökan om registrering av det ifrågasatta kännetecknet som gemenskapsvarumärke

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 52.1 b)

4.      Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Fråga om varumärkessökanden var i ond tro när registreringsansökan gavs in – Ordmärket Simca

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 52.1 b)

5.      Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Motivering av beslut

(Artikel 296 FEUF, rådets förordning nr 207/2009, artikel 75 första meningen)

1.      Se domen.

(se punkt 26)

2.      Se domen.

(se punkterna 28, 29 och 32)

3.      Vid prövningen av huruvida den sökande varit i ond tro i den mening som avses i artikel 52.1 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken ska det göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, bland annat

–        den omständigheten att den sökande känner till eller borde känna till att en tredje man i minst en medlemsstat använder ett identiskt eller liknande kännetecken för en vara som är identisk eller av liknande slag, vilket innebär en risk för förväxling med det sökta kännetecknet,

–        den sökandes avsikt att hindra denna tredje man från att fortsätta att använda ett sådant kännetecken, och

–        graden av skydd för tredje mans kännetecken och för det sökta kännetecknet.

Dessutom kan avsikten att hindra en tredje man från att saluföra en vara i vissa fall vara en indikation på att den sökande varit i ond tro. Detta är bland annat fallet när det senare visar sig att den sökande inte låtit registrera ett kännetecken som gemenskapsvarumärke för att använda det, utan endast för att hindra tredje man från att träda in på marknaden.

De ovan angivna tre faktorerna är emellertid endast exempel på omständigheter som kan beaktas vid bedömningen av huruvida varumärkessökanden var i ond tro när ansökan gavs in. Vid den helhetsbedömning som ska göras vid tillämpningen av artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 kan man nämligen även beakta ursprunget för det ord eller den förkortning som utgör det omtvistade varumärket, liksom huruvida detta ord eller denna förkortning tidigare använts, exempelvis av konkurrerande företag, som varumärke i näringsverksamhet. Vidare kan de affärsmässiga överväganden som låg bakom ansökan om registrering av detta ord eller denna förkortning som gemenskapsvarumärke beaktas.

Den sökandes avsikt att hindra tredje man från att i fortsättningen använda det sökta varumärket är dessutom en subjektiv omständighet som ska fastställas mot bakgrund av de objektiva omständigheterna i det enskilda fallet.

(se punkterna 36–39 och 55)

4.      Se domen.

(se punkterna 41, 42, 45, 49, 56 och 61–63)

5.      Se domen.

(se punkt 82)