BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(andra avdelningen)
10 december 2014
Mål F‑115/13
Christina Helwig
mot
Europeiska miljöbyrån (EEA)
”Personalmål – Kontraktsanställd – Beslut att inte förlänga en tidsbegränsad anställning – Uppenbart att talan delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundad”
Saken: Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, genom vilken Christina Helwig dels har bestritt Europeiska miljöbyråns (EEA) beslut (AEE) att inte förlänga hennes avtal om kontraktsanställning, dels har yrkat ersättning för den skada hon åsamkats till följd av det beslutet.
Avgörande: Talan ogillas, eftersom det är uppenbart att den delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundad. Christina Helwig ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Europeiska miljöbyrån haft.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Beslut att inte förlänga ett tidsbegränsat anställningsavtal – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Administrationens omsorgsplikt – Beaktande av den berörda personen intressen – Domstolsprövning – Gränser
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7; Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 47 och 119)
2. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Förlängning av ett tidsbegränsat anställningsavtal – Anställda vars avtal löper ut inom kort särbehandlas – Diskriminering föreligger inte – Villkor
(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 47 och 119)
1. Möjligheten att förlänga ett tidsbegränsat avtal om kontraktsanställning utgör endast en möjlighet som den behöriga myndigheten kan besluta om. Institutionerna har nämligen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i frågan hur de väljer att organisera sin verksamhet mot bakgrund av de uppgifter som de har anförtrotts och i frågan hur de väljer att använda den personal som står till deras förfogande för att utföra dessa uppgifter. Förutsättningen är emellertid att detta sker i tjänstens intresse.
Den behöriga myndigheten är dessutom skyldig att, när den fattar ett beslut som rör en anställds ställning, beakta samtliga omständigheter som är avgörande för beslutet, alltså inte bara tjänstens intresse, utan även till exempel den berörda anställda personens intresse. Detta följer nämligen av administrationens omsorgsplikt, som är en del i den balans mellan ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som enligt tjänsteföreskrifterna och analogt anställningsvillkoren för övriga anställda ska råda mellan myndigheten och dess anställda.
Omsorgsplikten ska dock inte tolkas så att den innebär en skyldighet för administrationen att, innan den beslutar att inte förlänga en kontraktsanställds tidsbegränsade avtal, undersöka huruvida det inte finns möjlighet att anställa den berörda personen på en annan tjänst.
Med hänsyn till institutionernas stora utrymme för skönsmässig bedömning i detta sammanhang ska unionsdomstolen under alla omständigheter begränsa sin prövning till att kontrollera att det inte har förekommit uppenbara fel eller maktmissbruk.
(se punkterna 18–20 och 22)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: dom Kyrpitsis/EESK, T‑13/95, EU:T:1996:50, punkt 52; dom Potamianos/kommissionen, T‑160/04, EU:T:2008:438, punkt 30, och dom ETF/Landgren, T‑404/06 P, EU:T:2009:313, punkt 162
Tribunalen: dom kommissionen/Macchia, T‑368/12 P, EU:T:2014:266, punkt 59
2. Likabehandlingsprincipen har inte åsidosatts när ett unionsorgan beslutar att inte förlänga en kontraktsanställds anställningsavtal, trots att andra kontraktsanställda, då deras avtal löpte ut, erbjudits förlängning av sin kontraktsanställning och placering på en annan tjänst inom samma organ, om det inte visas att den berörda anställda personen, med hänsyn till de uppgifter som han eller hon utfört på den tidigare tjänsten, kvaliteten på hans eller hennes arbetsprestationer och beskaffenheten av de olika tjänster som eventuellt skulle kunna erbjudas, befann sig i en jämförbar situation som de andra kontraktsanställda vad gäller möjligheten till förlängning.
(se punkterna 28 och 29)