Mål C‑333/14

Scotch Whisky Association m.fl.

mot

Lord Advocate
och
Advocate General for Scotland

(begäran om förhandsavgörande från Court of Session (Scotland))

”Begäran om förhandsavgörande – Samlad marknadsordning för jordbruksprodukter – Förordning (EU) nr 1308/2013 – Fri rörlighet för varor - Artikel 34 FEUF – Kvantitativa restriktioner – Åtgärder med motsvarande verkan – Minimipris för alkoholhaltiga drycker beräknat på mängden alkohol i produkten – Motivering – Artikel 36 FEUF – Skyddet för människors hälsa och liv – Bedömning som görs av den nationella domstolen”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 23 december 2015

1.        Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Vin – Nationell lagstiftning som föreskriver ett minimipris per enhet alkohol vid försäljningen av vin i detaljhandeln – Tillåtet – Motivering – Skydd för människors hälsa och liv – Villkor – Iakttagande av proportionalitetsprincipen

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1308/2013, artikel 167)

2.        Fri rörlighet för varor – Kvantitativa restriktioner – Åtgärder med motsvarande verkan – Nationell lagstiftning som föreskriver ett minimipris per enhet alkohol vid försäljningen av alkoholhaltiga drycker i detaljhandeln – Otillåtet – Motivering – Skydd för människors hälsa och liv – Skyldighet att använda mindre restriktiva åtgärder – Prövas av den nationella domstolen

(Artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF)

3.        Fri rörlighet för varor – Undantag kydd för människors hälsa och liv – Nationell lagstiftning som föreskriver ett minimipris per enhet alkohol vid försäljningen av alkoholhaltiga drycker i detaljhandeln – Motivering – Villkor – Iakttagande av proportionalitetsprincipen – Bedömningskriterier – Tidpunkt som ska beaktas

(Artikel 36 FEUF)

1.         Förordning nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar nr 922/72, nr 234/79, nr 1037/2001 och nr 1234/2007 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan nationell åtgärd som den som är aktuell i det nationella målet, vilken inför ett minimipris per enhet alkohol för försäljningen av vin i detaljhandeln, under förutsättning att åtgärden verkligen är ägnad att säkerställa målet att skydda människors hälsa och liv och att den inte – med beaktande av målen med den gemensamma jordbrukspolitiken och behovet av en väl fungerade gemensam organisation av jordbruksmarknaderna – går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå målet att skydda människors hälsa och liv.

Förordningen nr 1308/2013 innehåller nämligen varken några bestämmelser som – på nationell nivå eller på unionsnivå – tillåter att försäljningspriserna på vin i detaljhandeln regleras eller några bestämmelser som förbjuder medlemsstaterna att anta nationella åtgärder som reglerar dessa priser. Medlemsstaterna har följaktligen alltjämt befogenhet att anta vissa åtgärder som inte är föreskrivna i förordningen om en samlad marknadsordning, med förbehåll för att dessa åtgärder inte får vara av sådan beskaffenhet att de avviker från eller undergräver förordningen eller att de hindrar den från att fungera på ett tillfredsställande sätt. Införandet av ett minimipris per enhet alkohol kan undergräva förordning nr 1308/2013, eftersom en sådan åtgärd står i motsättning till principen om att sättandet av försäljningspriserna för jordbruksprodukter ska vara fritt och baserat på fri konkurrens, på vilken förordningen är grundad. Inrättandet av en gemensam marknadsordning för jordbruksprodukter hindrar dock inte medlemsstaterna från att tillämpa nationella regler vilka eftersträvar ett annat mål av allmänintresse än de mål som den gemensamma marknadsordningen omfattar och en medlemsstat får därför åberopa målet att skydda människors hälsa och liv för att motivera en sådan åtgärd som undergräver systemet med fri prissättning på villkor som motsvarar effektiv konkurrens, på vilket förordning nr 1308/2013 är grundad.

En begränsande åtgärd måste dock iaktta proportionalitetsprincipen, det vill säga den ska vara ägnad att säkerställa förverkligandet av det eftersträvade målet och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Proportionalitetsbedömningen måste göras med särskilt beaktande av målen med den gemensamma jordbrukspolitiken och behovet av en väl fungerade gemensam marknadsordning. Detta innebär att det krävs en avvägning mellan dessa mål och det mål som eftersträvas med lagstiftningen, vilket är skyddet för folkhälsan

(se punkterna 17, 19, 24 och 26–29, samt punkt 1 i domslutet)

2.        Artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för att en medlemsstat – i syfte att förverkliga målet att skydda människors hälsa och liv genom att höja konsumentpriset på alkohol – väljer att använda sig av en lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken det införs ett minimipris per enhet alkohol på försäljningen i detaljhandeln av alkoholhaltiga drycker, och väljer bort en åtgärd, såsom en höjning av punktskatterna, som kan vara mindre begränsande för handeln och konkurrensen inom Europeiska unionen. Enbart den omständigheten att sistnämnda åtgärd är ägnad att innebära ytterligare, kompletterande fördelar och att på ett bredare sätt motsvara målet att bekämpa alkoholmissbruk kan inte motivera att åtgärden väljs bort.

På grund av att lagstiftningen gör det omöjligt att låta det lägre självkostnadspriset på importerade produkter avspegla sig i försäljningspriset till konsumenten är den ägnad att hindra tillträdet till den nationella marknaden för alkoholhaltiga drycker som saluförs lagligen i andra medlemsstater och utgör således en åtgärd med verkan motsvarande en kvantitativ restriktion i den mening som avses i artikel 34 FEUF En sådan åtgärd kan endast vara motiverad, bland annat av skäl hänförliga till skyddet för människors hälsa och liv i den mening som avses i artikel 36 FEUF, om åtgärden är ägnad att säkerställa förverkligandet av det eftersträvade målet och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Vad beträffar frågan huruvida lagstiftningen är ägnad att förverkliga målet att skydda människors hälsa och liv är det inte är orimligt att anse att en åtgärd som innebär att det fastställs ett minimipris för försäljningen av alkoholhaltiga drycker, vilken särskilt tar sikte på billiga alkoholhaltiga drycker, är ägnad att minska alkoholkonsumtionen i allmänhet och den skadliga konsumtionen och den konsumtion som medför att konsumenterna befinner sig i riskzonen i synnerhet, eftersom konsumenter med dessa konsumtionsmönster i stor utsträckning köper billiga alkoholhaltiga drycker.

Beträffande frågan huruvida den nationella lagstiftningen inte går utöver vad som krävs för att effektivt skydda människors hälsa och liv, kan en åtgärd genom vilken skatten på alkoholhaltiga drycker höjs vara mindre begränsande för handeln med dessa produkter inom unionen än en åtgärd genom vilken det införs ett lagstadgat minimipris. Sistnämnda åtgärd innebär nämligen en kraftig inskränkning av näringsidkarnas frihet att bestämma försäljningspriset i detaljhandeln och utgör därför följaktligen ett betydande hinder för tillträdet till den nationella marknaden för alkoholhaltiga drycker som saluförs lagligen i andra medlemsstater och för den fria konkurrensen på denna marknad. Den omständigheten att en ökad beskattning av alkoholhaltiga drycker medför en generell höjning av priserna på dessa drycker, vilken påverkar såväl personer som har måttlig konsumtion som personer vilkas konsumtion är skadlig eller innebär att de befinner sig i riskzonen, förefaller inte – med hänsyn till den dubbla målsättningen med den aktuella nationella lagstiftningen – leda till slutsatsen att ökad beskattning är mindre effektiv än den åtgärd som valts. Tvärtom kan inte den omständigheten att en åtgärd i form av ökad beskattning kan medföra ytterliga fördelar i förhållande till införandet av ett minimipris per enhet alkohol genom att bidra till förverkligandet av det allmänna målet att bekämpa alkoholmissbruk utgöra ett skäl för att inte använda en sådan åtgärd, utan den motiverar i själva verket att denna åtgärd väljs snarare än införandet av ett minimipris per enhet alkohol.

(se punkterna 32, 33, 36, 46–48 och 50 samt punkt 2 i domslutet)

3.        Artikel 36 FEUF ska tolkas så, att när en nationell domstol prövar en nationell lagstiftning i förhållande till motiveringen avseende skyddet för människors hälsa och liv, i den mening som avses i den artikeln, ska den göra en objektiv bedömning av huruvida den bevisning som medlemsstaten lagt fram rimligen gör det möjligt att anse att de medel som valts är ägnade att uppnå de eftersträvade målen samt av möjligheten att uppnå dessa mål genom åtgärder som är mindre begränsande för den fria rörligheten för varor och för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

Beträffande en nationell lagstiftning genom vilken det införs ett minimipris per enhet alkohol vid försäljningen av alkoholhaltiga drycker i detaljhandeln, får den nationella domstolen beakta eventuellt förekommande vetenskaplig osäkerhet beträffande de konkreta och reella effekterna på alkoholkonsumtionen av en sådan åtgärd för att uppnå det eftersträvade målet. Det faktum att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs att fastställandet av ett minimipris per enhet alkohol ska upphöra efter en viss tid, såvida den nationella lagstiftaren inte beslutar att det ska bibehållas, utgör ytterligare en omständighet som den nationella domstolen får beakta Den nationella domstolen ska även bedöma beskaffenheten och omfattningen av den inskränkning av den fria rörligheten för varor som blir följden av en sådan åtgärd som ett minimipris per enhet alkohol, och detta i samband med att den åtgärden jämförs med andra möjliga åtgärder som i mindre utsträckning påverkar handeln inom unionen, samt inverkan av en sådan åtgärd på möjligheten för den gemensamma marknadsordningen att fungera väl. Denna bedömning ingår som en del av proportionalitetsbedömningen.

Beträffande den tidpunkt vid vilken den aktuella åtgärdens lagenlighet ska bedömas, ska artikel 36 FEUF tolkas så, att proportionalitetskontrollen av en nationell åtgärd om införande av ett minimipris per enhet alkohol inte är begränsad till de uppgifter, den bevisning eller det underlag i övrigt som den nationella lagstiftaren hade tillgång till vid den tidpunkt då åtgärden antogs. I ett fall där den nationella domstolen ska kontrollera en nationell lagstiftnings förenlighet med unionsrätten, trots att lagstiftningen ännu inte trätt i kraft i den nationella rättsordningen, ska förenligheten, på de villkor som föreskrivs i nationell rätt, bedömas på grundval av de uppgifter, den bevisning och det underlag i övrigt som den nationella domstolen har tillgång till vid den tidpunkt då den fattar sitt avgörande

(se punkterna 57–59, 63 och 65 samt punkterna 3 och 4 i domslutet)