Mål T‑335/09

Groupement Adriano, Jaime Ribeiro, Conduril – Construção, ACE

mot

Europeiska kommissionen

”Talan om ogiltigförklaring – Meda I‑programmet – Särskild finansieringsöverenskommelse – Europeiska unionens fullmakt att återkräva fordringar som tredje man är skyldig Konungariket Marocko – Debetnota – Påminnelseskrivelse – Rättsakter som inte kan skiljas från avtalet – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas – Avvisning”

Sammanfattning av beslutet

Talan om ogiltigförklaring – Talan som egentligen avser en tvist av avtalsrättslig natur – En institutions utövande av avtalsrättsliga rättigheter i en av avtalsparternas namn eller för dennes räkning – Gemenskapsdomstolen saknar behörighet – Avvisning

(Artiklarna 230 EG och 249 EG)

Enligt artikel 230 EG ska gemenskapsdomstolarna granska lagenligheten av de rättsakter som antas av institutionerna och som har bindande rättsverkningar i förhållande till tredje man, genom att klart förändra deras rättsliga ställning. Denna behörighet avser endast de rättsakter som avses i artikel 249 EG och som institutionerna har antagit enligt de villkor som uppställs i fördraget.

De rättsakter som institutionerna antar och vilka ingår i ett rent avtalsrättsligt sammanhang som de inte kan skiljas från ingår däremot inte, till följd av den karaktär de har, bland de rättsakter som avses i artikel 249 EG, mot vilka en talan om ogiltigförklaring kan väckas med stöd av artikel 230 EG.

En rättsakt som antas av en institution i ett avtalsrättsligt sammanhang ska emellertid anses kunna skiljas från detta sammanhang, när rättsakten dels har antagits av institutionen under utövandet av dess befogenheter, dels i sig har bindande rättsverkningar i förhållande till tredje man, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, och därmed kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. En talan om ogiltigförklaring väckt av den som rättsakten är riktad till bör under dessa förhållanden anses kunna tas upp till sakprövning. De befogenheter som avses i uttrycket ”under utövandet av dess befogenheter” ska i detta sammanhang förstås som de som följer av fördragen eller sekundärrätt, vilka ingår i institutionens myndighetsutövning i det allmännas intresse och som innebär att denna unilateralt kan skapa eller förändra rättigheter och skyldigheter i förhållande till tredje man. En institutions utövande av avtalsrättsliga rättigheter i en situation där unionen har erhållit fullmakt för att agera i en av avtalsparternas namn och för dennes räkning utgör däremot inte ett utövande av dess egna befogenheter.

(se punkterna 24-26, 32 och 33)