BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 7 december 2011

Mål F‑44/05 RENV

Guido Strack

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Begäran om skadestånd för oskäligt långvarigt domstolsförfarande – Personaldomstolen saknar behörighet – Hänvisning till Europeiska unionens tribunal”

Saken:      Talan väckt av Guido Strack med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA med yrkande om ogiltigförklaring av beslutet av Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer att avslå hans ansökan om tjänsten som chef för enheten för anbudsinfordringar och kontrakt vid byrån och beslutet att tillsätta A på den omtvistade tjänsten, samt yrkande om att Europeiska gemenskapernas kommission skulle förpliktas att utge skadestånd för den ideella skada som påstods ha uppkommit.

Avgörande:      Begäran om skadestånd för oskäligt långvarigt domstolsförfarande, som sökanden framförde i punkterna 78–85 i sitt skriftliga yttrande ingett den 21 februari 2011 och som återfinns i punkt A.4 i slutsatserna i det yttrandet, hänvisas till Europeiska unionens tribunal. Beslut om rättegångskostnader avseende den begäran meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ursprung – Anknytning genom anställningsförhållande – Rättslig grund

(Artikel 270 FEUF)

2.      Förfarande – Fördelning av behörighet mellan de olika unionsdomstolarna – Begäran om skadestånd för oskäligt långvarigt domstolsförfarande – Personaldomstolen saknar behörighet – Hänvisning till tribunalen

(Artikel 256.1 första stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; domstolens stadga, artikel 51 första stycket; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 73)

1.      En tvist mellan en tjänsteman och den institution denne tillhör eller tillhörde som rör ersättning för en skada omfattas av tillämpningsområdet för artikel 270 FEUF endast när skadan har uppkommit till följd av det anställningsförhållande som knyter vederbörande till denna institution.

(se punkt 8)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 12 maj 201, Missir Mamachi di Lusignano mot kommissionen, F-50/09, punkt 116 och där angiven rättspraxis (är föremål för överklagande till Europeiska unionens tribunal, mål T‑401/11 P)

2.      Personaldomstolen är uppenbart inte behörig att pröva en begäran från en tidigare tjänsteman om skadestånd för ett oskäligt långvarigt förfarande i den mån denna gäller domstolsförfarandet, detta utan att det påverkar övriga krav på skadestånd som framställts. Den påstådda skadan har inte uppkommit till följd av det anställningsförhållande som knyter sökanden till dennes institution, utan genom det dröjsmål med att avgöra saken som unionsdomstolarna påstås ha gjort sig skyldiga till, vilket påstås utgöra ett åsidosättande av sökandens rätt till ett effektivt rättsmedel.

Enligt artikel 73 i personaldomstolens rättegångsregler ska en talan som omfattas av domstolens eller tribunalens behörighet hänvisas dit. Eftersom en ansökan endast utgör stöd för ett antal yrkanden, kan varje yrkande som i sak är fristående behandlas som en talan i den mening som avses i nämnda artikel 73. Vidare framgår det av artikel 256.1 första stycket FEUF och av artikel 51 första stycket i domstolens stadga att tribunalen är behörig att i första instans pröva talan om skadestånd väckt av enskilda när talan inte grundar sig på det anställningsförhållande som knyter eller knöt sökanden till en institution.

(se punkterna 9 och 10)

Hänvisning till

Personaldomstolen: ovannämnda målet Missir Mamachi di Lusignano mot kommissionen, punkt 116 och där angiven rättspraxis