Talan väckt den 28 januari 2013 - 1. garantovaná mot kommissionen

(Mål T-42/13)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: 1. garantovaná a.s. (Bratislava, Slovakien) (ombud: M. Powell, solicitor, G. Forwood, barrister, M. Staroň och P. Hodál, lawyers)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens skrivelse av den 21 december 2012 i ärende COMP/39.396 - Kalciumkarbid, i den del

en ränta på 4,5 procent tillämpas under perioder då rätten beviljat sökanden uppskov med dels genomförandet av artikel 2 i kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009 i ärende COMP/39.396 - Kalciumkarbid och magnesiumbaserade reagenser för stål- och gasindustrin, dels skyldigheten att ställa en bankgaranti för att undvika omedelbar indrivning av de böter som ålagts i artikel 2 i beslutet,

fastställa den restsumma som ska vara betald per den 25 januari 2013, och som ska täcka böterna och dröjsmålsräntan, till 20 293 586,60 euro,

fastställa att sökanden är skyldig att senast den 25 januari 2013 antigen göra en preliminär betalning på 20 293 586,60 euro eller utställa en lämplig finansiell garanti som täcker nämnda summa.

Förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Sökanden gör under den första grunden gällande att kommissionen inte hade något lagligt stöd för att ålägga ränta under den period som omfattades av det interimistiska beslutet, eftersom beslutet om interimistiska åtgärder, som fattats i parternas utevaro den 20 oktober 2009, innebar att sökanden beviljades uppskov med genomförandet av artikel 2 i beslut K(2009) 5791 slutlig. Böterna hade således inte förfallit till betalning i den mening som avses i artikel 79 c i genomförandebestämmelserna. Enligt principen om att en accessorisk förpliktelse är avhängig huvudförpliktelsen (accessorium sequitur principale), kan dröjsmålsränta på bötesbeloppet inte börja löpa förrän böterna har förfallit till betalning.

Under den andra grunden gör sökanden gällande att tillämpningen av en dröjsmålsränta på 4,5 procent under den period som omfattas av beslutet om interimistiska åtgärder kränker skyddet för sökandens berättigade förväntningar. Genom det interimistiska beslutet av den 2 mars 2011 beviljades nämligen sökanden uppskov med skyldigheten att ställa en bankgaranti för att undvika omedelbar indrivning av de böter den ålagts i artikel 2 i beslut K(2009) 5791. Sökanden bringades därmed i samma situation som sökanden skulle ha befunnit sig i om bankgaranti har ställts. Sökanden kunde därför åberopa sig på sina berättigade förväntningar till följd kommissionens skrivelse av den 24 juli 2009 om delgivande av beslut K(2009) 5791, på att ränta på böterna skulle uppgå till den procentsats som framgår av artikel 86.5 i genomförandebestämmelserna.

Under den tredje grunden görs det gällande att tillämpningen av en dröjsmålsränta på 4,5 procent under de perioder som omfattades av de intermistiska besluten innebär att de intermistiska besluten förlorar sin ändamålsenliga verkan, eftersom syftet med de två dröjsmålsräntorna i artikel 86.2 b respektive 86.5 i genomförandebestämmelserna är att ge incitament åt företagen att ställa en bankgaranti och motsatsvis straffa de som inte vare sig betalar böterna när de har förfallit till betalning eller ställer en lämplig bankgaranti. Sökanden borde inte bestraffas med dröjsmålsränta för att inte ha ställt en bankgaranti när rätten dels har beviljat uppskov med verkställigheten av böterna, dels fastställt att det de facto var omöjligt för sökanden att ställa en bankgaranti.

Under den fjärde grunden har sökanden gjort gällande att tillämpningen av en dröjsmålsränta på 4,5 procent under de perioder som omfattades av de interimistiska besluten innebär en kränkning av proportionalitetsprincipen. Det skulle vara oproportionerligt att bestraffa sökanden med dröjsmålsränta enligt den räntesats som föreskrivs i artikel 86.2 b i genomförandebestämmelserna när böterna inte kan verkställas och unionsdomstolen har fastställt att sökanden inte kan vare sig betala böterna eller ställa en lämplig bankgaranti.

____________

¹ - Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, s. 1), i dess ändrade lydelse.