Language of document : ECLI:EU:T:2022:603

TRIBUNALENS DOM (sjunde avdelningen)

den 5 oktober 2022 (*)

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Sjukledighet – Otillåten frånvaro – Uppsägning av avtalet utan uppsägningstid – Artikel 16 i anställningsvillkoren för övriga anställda – Artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda – Skadeståndsansvar”

I mål T‑618/21,

WV, företrädd av L. Levi och A. Champetier, avocates,

sökande,

mot

Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (CdT), företrätt av M. Garnier, i egenskap av ombud, biträdd av B. Wägenbaur, avocat,

svarande,

meddelar

TRIBUNALEN (sjunde avdelningen),

sammansatt av ordföranden R. da Silva Passos samt domarna L. Truchot (referent) och M. Sampol Pucurull,

justitiesekreterare: handläggaren I. Kurme,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

efter förhandlingen den 7 juli 2022,

följande

Dom

1        Sökanden, WV, har väckt talan med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande dels om ogiltigförklaring av det beslut som direktören för Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (CdT) fattade den 26 november 2020 om att utan uppsägningstid säga upp sökandens tillsvidareanställning (nedan kallat det angripna beslutet), och, vid behov, av omprövningsbeslutet av den 17 juni 2021, dels om ersättning för den skada som han påstår sig ha lidit till följd av dessa beslut.

 Bakgrund till tvisten

2        Sökanden rekryterades av CdT den 1 november 1997. Den 16 december 2004 undertecknade han ett avtal om tillsvidareanställning. Mellan den 23 juli 2019 och den 15 november 2019 åtnjöt sökanden sjukledighet med bibehållen lön. CdT ansåg att hans frånvaro från 18 november 2019–7 februari 2020 var otillåten. Däremot fann CdT att frånvaron från 8 februari–10 april 2020 och från 29 april–4 maj 2020 var tillåten. Från och med den 5 maj 2020 ansågs sökandens frånvaro som otillåten.

3        Efter en konsultation på distans som ägde rum den 4 maj 2020 mellan sökanden och Europeiska kommissionens läkarmottagning, som handlade på CdT:s vägnar, drog man på läkarmottagningen slutsatsen att sökanden var kapabel att återgå i tjänst på halvtid under en månad från och med den 5 maj 2020. Läkarmottagningen underrättade sökanden om att han kunde begära inhämtande av ett utlåtande från en oberoende läkare. Dagen därpå ingav sökanden en sådan begäran med tillämpning av artikel 59.1 femte stycket i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

4        Efter att ha konstaterat att sökanden inte hade infunnit sig till olika möten som anordnats inom ramen för det begärda förfarandet bekräftade den oberoende läkaren det beslut som fattats av kommissionens läkarmottagning. CdT ansåg följaktligen att sökandens frånvaro under perioden från och med den 5 maj 2020 var otillåten. Sökanden underrättades om detta genom skrivelse från direktören för CdT av den 31 juli 2020.

5        Genom skrivelse av den 10 augusti 2020 begärde sökandens advokat att sökanden skulle betecknas som invalidiserad. Hon angav att det med hänsyn till sökandens hälsotillstånd var otänkbart att han inom en snar framtid skulle kunna återgå till en normal situation.

6        Genom skrivelse av den 14 september 2020 avslog CdT:s direktör begäran om invaliditetsförklaring. Sökanden informerades även om att CdT hade för avsikt att tillämpa artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren för övriga anställda) för att säga upp hans anställning, detta med hänsyn bland annat till hans otillåtna frånvaro sedan den 5 maj 2020, hans förklaring om att han var oförmögen att återgå i tjänst, underlåtenheten att besvara de tre skrivelserna från CdT som skickats mellan den 7 maj och den 7 augusti 2020 samt tjänstens intresse. CdT uppmanade sökanden att inkomma med sina synpunkter.

7        Genom skrivelse av den 14 oktober 2020 tillställde sökandens advokat, med hänvisning till skrivelsen av den 14 september 2020 från CdT:s direktör, CdT sökandens synpunkter på en eventuell tillämpning av artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda.

8        Den 26 november 2020 antogs det angripna beslutet om att med verkan från och med den 31 december 2020 säga upp sökandens anställning utan uppsägningstid med stöd av artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda.

9        Den 26 februari 2021 begärde sökanden omprövning av det angripna beslutet.

10      Den 17 juni 2021 fann CdT:s direktör vid omprövning inte skäl att ändra det tidigare beslutet.

 Parternas argument

11      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet,

–        i mån av behov, ogiltigförklara omprövningsbeslutet,

–        förplikta CdT att utge ersättning för den ekonomiska skadan samt att utge 15 000 euro som ersättning för den ideella skada som sökanden lidit, och

–        förplikta CdT att ersätta rättegångskostnaderna.

12      CdT har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

13      Sökanden har framställt yrkanden om ogiltigförklaring och ersättning.

 Prövning av yrkandet om ogiltigförklaring

14      Sökanden har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det angripna beslutet och, i mån av behov, omprövningsbeslutet.

15      När det först och främst gäller sökandens yrkande om att tribunalen, vid behov, ska ogiltigförklara omprövningsbeslutet, ska det erinras om att enligt fast rättspraxis får ett yrkande om ogiltigförklaring som rent formellt riktas mot ett omprövningsbeslut till följd att tribunalen ska pröva den rättsakt som omprövningen avser när yrkandet i sig saknar självständigt innehåll (se dom av den 14 juli 2021, AQ/eu-LISA, T‑164/19, ej publicerad, EU:T:2021:456, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

16      Eftersom omprövningsbeslutet i förevarande fall endast utgör en bekräftelse av det angripna beslutet, genom vilket sökandens anställning sades upp utan uppsägningstid, saknar yrkandet om ogiltigförklaring av omprövningsbeslutet självständigt innehåll. Det saknas således anledning att särskilt pröva det yrkandet, även om tribunalen vid prövningen av det angripna beslutets lagenlighet kommer att behöva beakta de skäl som lämnades i omprövningsbeslutet, då dessa skäl förutsätts sammanfalla med skälen i det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 2021, AQ/eu-LISA, T‑164/19, ej publicerad, EU:T:2021:456, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

17      Till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring har sökanden åberopat tre grunder: för det första att beslutet om uppsägning av den aktuella anställningen fattades på felaktig rättslig grund, för det andra att CdT underlåtit att vända sig till invaliditetskommittén och att CdT sagt upp den aktuella anställningen utan att ha vägt samtliga relevanta aspekter och omständigheter mot sökandens intressen samt att skälen är motsägelsefulla, och för det tredje att rätten att yttra sig har åsidosatts.

18      Inom ramen för den första grunden har sökanden gjort gällande att artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda inte kan läggas till grund för beslutet att säga upp hans anställning, eftersom han vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet inte hade sjukledighet med lön, utan enligt CdT var otillåtet frånvarande. Det betyder att hans anställning inte sades upp efter utgången av sådan sjukledighet med lön som avses i artikel 16 i anställningsvillkoren för övriga anställda, till vilken det hänvisas i artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda.

19      Även om det antas att sökanden vid tidpunkten för anställningens upphörande hade sjukledighet med lön i den mening som avses i artikel 16 i anställningsvillkoren för övriga anställda, anser sökanden att villkoren i denna bestämmelse och i artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda inte kunde anses vara uppfyllda. Sökanden har nämligen anfört att han har arbetat på CdT under 22 år och att längden på hans sjukledighet med lön borde ha motsvarat tjänstgöringstiden och att hans anställning inte kunde sägas upp med stöd av artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda före utgången av denna frist.

20      Slutligen har sökanden tillagt att om CdT önskade vidta sanktionsåtgärder mot honom, borde översättningscentrumet ha inlett ett disciplinärt förfarande mot honom i stället för att tillämpa artiklarna 16 och 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda.

21      CdT har erinrat om sin bedömning att sökandens frånvaro var otillåten sedan den 5 maj 2020 och att sökanden fortlöpande har hävdat att hans hälsotillstånd hindrade honom från att återinträda i tjänst.

22      CdT anser att sökanden hade uttömt sin rätt till sjukledighet på grund av att, såsom framgår av artikel 59 i tjänsteföreskrifterna, till vilken det hänvisas i artikel 16 i anställningsvillkoren för övriga anställda, endast tillåten frånvaro kan ge rätt till sjukledighet. Det betyder att uppsägningen ägde rum efter utgången av den fastställda tidsfristen för sjukledighet med lön.

23      Trots de frister som följer av artikel 16 i anställningsvillkoren för övriga anställda vad gäller upphörandet av rätten till sjukledighet har sökanden nämligen genom sitt eget handlande uttömt sina rättigheter enligt den bestämmelsen, då hans frånvaro inte längre var tillåten. Sökanden kan följaktligen inte med framgång göra gällande att hans rätt borde ha upphört först efter utgången av den period på 22 år som motsvarar hans tjänstgöringstid, trots att hans frånvaro inte längre gav rätt till sjukledighet.

24      CdT har även gjort gällande att i den mån det i sökandens fall var fråga om en tidpunkt efter utgången av en sjukledighet med lön, vilket svarar mot ett villkor om en rättighets upphörande, var det inte uteslutet att tillämpa artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda på grund av att sökanden vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet inte hade rätt till sådan ledighet. Den långa tidsutdräkten från det att sökandens otillåtna frånvaro började den 5 maj 2020 till det att det angripna beslutet antogs var enligt CdT motiverad med hänsyn till de olika stegen i förfarandet för inhämtande av ett utlåtande från en oberoende läkare och av CdT:s vilja att ge sökanden mer tid på sig för att kunna lägga fram sina synpunkter.

25      CdT har slutligen understrukit att den, i enlighet med omsorgsplikten, vid upprepade tillfällen underrättade sökanden om ledningens vilja att vidta åtgärder som var förenliga med både sökandens välbefinnande och tjänstens intresse. Trots CdT:s försök kom det emellertid aldrig något svar från sökanden, vilket innebär att denne inte fullgjorde sin samarbetsskyldighet gentemot CdT.

26      Tribunalen konstaterar att det inom ramen för förevarande grund ska fastställas huruvida CdT, under de aktuella omständigheterna, kunde grunda det angripna beslutet på artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda för att säga upp sökandens anställning.

27      Följande anges i artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda: ”Anställningsavtalet kan oavsett om det är ingånget på bestämd eller obestämd tid sägas upp av institutionen utan uppsägningstid … om den anställde är oförmögen att återuppta sitt arbete efter utgången av en sjukledighet med lön enligt artikel 16 [i anställningsvillkoren för övriga anställda]”.

28      I artikel 16 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda anges följande: ”Den sjukledighet som föreskrivs i artikel 59 i tjänsteföreskrifterna ska dock inte överstiga 3 månader eller den tid den tillfälligt anställde arbetat, om den senare tiden är längre. Ledigheten ska inte vara längre än till utgången av anställningskontraktet.”

29      Det framgår således av artikel 16 andra stycket och artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda att en anställds kontraktsanställning kan sägas upp när två villkor samtidigt är uppfyllda, nämligen när den tidsfrist som fastställts för sjukledigheten med lön har passerats och den anställde saknar möjlighet att återinträda i tjänst efter utgången av nämnda frist (dom av den 11 juni 2019, TO/EEA, T‑462/17, ej publicerad, EU:T:2019:397, punkt 56).

30      Vad gäller det första villkoret, avseende passerandet av den tidsfrist som fastställts för sjukledighet med lön, ska det erinras om att den sjukledighet med lön som anges i artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda, efter vars utgång en bedömning ska göras av möjligheten för den anställde att återinträda i tjänst, vid äventyr av uppsägning av anställningen utan uppsägningstid, är den ledighet som föreskrivs i artikel 16 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda.

31      Det framgår av artikel 48 b jämförd med artikel 16 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda att en anställd kan sägas upp utan uppsägningstid efter utgången av sjukledighet med lön för det fall denna ledighet överstiger antingen tre månader eller den tid den tillfälligt anställde arbetat, om den senare tiden är längre.

32      Följaktligen var CdT, för att säga upp sökandens anställning med stöd av artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda, skyldig att kontrollera att detta villkor var uppfyllt.

33      I det angripna beslutet, som kompletterats genom omprövningsbeslutet, konstaterade CdT, efter att ha påpekat att sökanden inte hade varit förmögen att återgå i tjänst efter sin sjukledighet med lön, att denne hade uttömt sin rätt till sjukledighet med lön enligt artikel 16 i anställningsvillkoren för övriga anställda, eftersom endast perioder av tillåten frånvaro kan ge rätt till sådan ledighet (såsom framgår av artikel 59 i tjänsteföreskrifterna, som det hänvisas till i artikel 16 i anställningsvillkoren för övriga anställda) och sökanden inte längre befann sig i en situation med tillåten frånvaro. CdT drog härav slutsatsen att sökanden genom sitt agerande hade orsakat ”ett upphörande av rättigheter av desto större anledning”. CdT tillade att sökanden under dessa omständigheter inte med framgång kunde göra gällande att hans rätt borde ha upphört efter en period motsvarande längden på hans tjänstgöringstid, det vill säga 22 år, trots att hans frånvaro inte längre berättigade till sjukledighet.

34      Det framgår av det angripna beslutet, läst mot bakgrund av de kompletterande preciseringar som lämnats i omprövningsbeslutet, att CdT ansåg att den omständigheten att sökandens frånvaro var otillåten vid tidpunkten för beslutet att säga upp hans anställning gav CdT rätt att säga upp honom med motiveringen att denna otillåtna frånvaro – som innebar ett uttömmande av sökandens rätt till sjukledighet med lön – hade fått dessa rättigheter att upphöra. Det framgår således att CdT ansåg att sökandens otillåtna frånvaro, genom att få hans rätt till sjukledighet med lön att upphöra, befriade CdT från skyldigheten att kontrollera huruvida villkoret om överskridande av den tidsfrist som fastställts för sökandens sjukledighet med lön var uppfyllt.

35      Det ska emellertid erinras om att det i artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda, som ligger till grund för det angripna beslutet, hänvisas till bestämmelserna i artikel 16 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda där det sistnämnda villkoret fastställs, och det kan konstateras att det inte någonstans i dessa bestämmelser föreskrivs att ett beslut om uppsägning utan uppsägningstid kan antas utan en föregående kontroll av huruvida fristen för den sjukledighet med lön som den anställde beviljats i enlighet med villkoren i artikel 16 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda har överskridits. Det framgår inte heller av någon av dessa bestämmelser eller av artikel 59 i tjänsteföreskrifterna (i vilken det bland annat fastställs vad som gäller vid sjukledighet och otillåten frånvaro) att man i händelse av otillåten frånvaro vid tidpunkten för den aktuella uppsägningen och före detta datum får ersätta kontrollen av villkoret avseende överskridande av den tidsfrist för sjukledighet med lön som föreskrivs i artikel 16 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda, med ett fastställande av att det föreligger sådan otillåten frånvaro. Av detta följer att CdT genom det angripna beslutet har tillämpat ett villkor avseende otillåten frånvaro som inte föreskrivs i artikel 48 b eller artikel 16 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda.

36      Härav följer att CdT sade upp sökandens tillsvidareanställning utan att ha kontrollerat att det första villkoret i dessa bestämmelser var uppfyllt.

37      När det gäller det andra villkoret, att den anställde är oförmögen att återinträda i tjänst efter utgången av den fastställda tidsfristen för sjukledigheten med lön, konstaterar tribunalen att det i skrivelsen av den 10 augusti 2020 från sökandens advokat till CdT anges att ”de praktiker som [sökanden] konsulterat – såväl hans allmänläkare som hans psykiater – inte höll det för troligt att han skulle kunna återgå till en normal situation inom en nära framtid”. I samma skrivelse begärde sökandens advokat även att sökanden skulle förklaras vara invalidiserad.

38      Det ska tilläggas att det i skrivelsen av den 14 oktober 2020 från sökandens advokat till CdT anges att den specialistläkare som sökanden konsulterat ”också genom flera intyg bekräftade att sökandens tillstånd var sådant att han inte kunde återinträda i tjänst”.

39      Det framgår av dessa skrivelser att sökanden har medgett att det var omöjligt för honom att återgå i tjänst, vilket CdT beaktade i det angripna beslutet genom att upprepa innehållet i nämnda skrivelser.

40      Det andra villkoret kan emellertid inte anses vara uppfyllt, eftersom det datum då denna omöjlighet skulle konstateras, i enlighet med artikel 48 b i anställningsvillkoren för övriga anställda inföll efter den fastställda fristen för sjukledigheten med lön, vilken (såsom anges ovan i punkt 36) inte hade varit föremål för CdT:s bedömning.

41      Tribunalen finner således att CdT, genom att anta det angripna beslutet, åsidosatte artikel 48 b och artikel 16 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda.

42      Av det ovan anförda följer att talan ska bifallas såvitt avser den första grunden. Det angripna beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras, utan att det är nödvändigt att pröva den andra och den tredje grunden.

 Skadeståndsyrkandet

43      Sökanden har framställt yrkande om ersättning för den ekonomiska skada och för den ideella skada som han påstår sig ha lidit.

44      Det ska erinras om att Europeiska unionen, på personalområdet, är skyldig att ersätta skada som orsakats av dess institutioner, organ och byråer eller av deras anställda under tjänsteutövning. Det följer av fast rättspraxis att för att skadeståndsansvar för unionen ska kunna göras gällande på detta område krävs att flera krav är uppfyllda, nämligen att det beteende som institution, organet eller byrån klandras för är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan detta beteende och den åberopade skadan. Dessa tre villkor är kumulativa, vilket innebär att unionen inte ådrar sig skadeståndsansvar om ett av dem inte är uppfyllt (se dom av den 14 juli 2021, AQ/eu-LISA, T‑164/19, ej publicerad, EU:T:2021:456, punkt 97 och där angiven rättspraxis).

45      När det gäller villkoret att det handlande som läggs institutionen till last ska vara rättsstridigt, framgår det av fast rättspraxis att unionen, när den agerar som arbetsgivare, är underkastad ett ännu större ansvar, vilket kommer till uttryck i dess skyldighet att utge ersättning för varje skada som unionen vållar sin personal genom rättsstridigt handlande i egenskap arbetsgivare (se dom av den 14 juli 2021, AQ/eu-LISA, T‑164/19, ej publicerad, EU:T:2021:456, punkt 98 och där angiven rättspraxis).

46      Beträffande villkoret att det ska föreligga en verklig skada inträder unionens skadeståndsansvar endast om sökanden verkligen har lidit en verkliga och säker skada. Det ankommer således på sökanden att inkomma till unionsdomstolen med bevisning som styrker att det föreligger en skada samt skadans omfattning (se dom av den 14 juli 2021, AQ/eu-LISA, T‑164/19, ej publicerad, EU:T:2021:456, punkt 99 och där angiven rättspraxis).

47      Vad gäller villkoret avseende det orsakssamband som krävs för att unionen ska ådra sig skadeståndsansvar, är det nödvändigt att det styrks att det föreligger ett direkt och säkert orsakssamband mellan den rättsstridighet som unionsinstitutionen har gjort sig skyldig till och den åberopade skadan. Det handlande som läggs institutionen till last ska således vara den avgörande orsaken till den påstådda skadan (se dom av den 14 juli 2021, AQ/eu-LISA, T‑164/19, ej publicerad, EU:T:2021:456, punkt 100 och där angiven rättspraxis).

48      Det är mot bakgrund av dessa överväganden som sökandens invändningar till stöd för skadeståndsyrkandet ska prövas.

 Den ekonomiska skadan

49      Sökanden har till stöd för sitt skadeståndsyrkande gjort anspråk på utbetalning av lön från och med den tidpunkt då uppsägningen av hans anställning trädde i kraft, den 31 december 2020, till den dag då det angripna beslutet ogiltigförklaras.

50      Han har tillagt att han med hänsyn till sitt hälsotillstånd inte begär att få återinträda i tjänst, utan begär att ett invaliditetsförfarande ska inledas.

51      CdT har gjort gällande dels att villkoren för unionens skadeståndsansvar inte är uppfyllda, dels att begäran om inledande av ett invaliditetsförfarande innebär att tribunalen anmodas att rikta ett föreläggande till CdT, vilket den inte kan göra.

52      Tribunalen konstaterar att det vad gäller villkoret att skadan ska vara verklig ska fastställas huruvida CdT, genom att på ett rättsstridigt sätt säga upp sökandens anställning, har orsakat en utebliven vinst, till nackdel för sökanden, motsvarande det lönebelopp som han gått miste om sedan den 31 december 2020, då uppsägningen av hans anställning trädde i kraft.

53      Tribunalen konstaterar att sökanden sedan den 5 maj 2020 befann sig i en situation med otillåten frånvaro, vilket inte har bestritts av sökanden. Han har således sedan detta datum inte uppburit någon lön. Härav följer att det inte har visats att den skada som sökanden har gjort gällande verkligen föreligger.

54      Med beaktande av sökandens otillåtna frånvaro som lett till att han förlorat sin rätt till lön från och med den 5 maj 2020 ska sökandens yrkande om ersättning för den ekonomiska skada som han påstår sig ha lidit sedan den 31 december 2020, vilket är den dag då uppsägningen av hans anställning trädde i kraft, följaktligen ogillas.

55      När det gäller begäran om inledande av ett invaliditetsförfarande, konstaterar tribunalen att sökandens begäran i själva verket är en begäran om att tribunalen ska rikta ett föreläggande till CdT. Enligt fast rättspraxis, när det gäller lagenlighetsprövning, är tribunalen inte behörig att rikta förelägganden till administrationen (se dom av den 2 februari 2022, LU/EIB, T‑536/20, ej publicerad, EU:T:2022:40, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

56      Således ska detta yrkande ogillas.

 Den ideella skadan

57      Sökanden har yrkat ersättning för den ideella skada han lidit till följd av att hans anställning sades upp genom det angripna beslutet utan något inledande av ett invaliditetsförfarande. Han uppskattar denna skada till 15 000 euro. Sökanden har hävdat att CdT, som kände till hans hälsotillstånd, genom att anta det angripna beslutet förvärrade hans depression och ångest.

58      CdT har bestritt dessa argument.

59      Enligt fast rättspraxis kan ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt i sig utgöra en lämplig och i princip tillräcklig ersättning för all ideell skada som rättsakten kan ha orsakat, om sökanden inte visar att han eller hon har lidit en ideell skada som inte kan gottgöras fullt ut genom denna ogiltigförklaring (se dom av den 14 juli 2021, AQ/eu-LISA, T‑164/19, ej publicerad, EU:T:2021:456, punkt 130 och där angiven rättspraxis).

60      I förevarande fall har sökanden inte visat att den påstådda ideella skadan inte kan gottgöras fullt ut genom en ogiltigförklaring av det angripna beslutet, vilket är källan till skadan. Den ideella skada som orsakats av det angripna beslutet ska således anses gottgöras på ett lämpligt sätt genom att beslutet ogiltigförklaras.

61      Yrkandet om ersättning för den ideella skada som gjorts gällande ska således ogillas utan att det är nödvändigt att pröva orsakssambandet mellan rättsstridigheten och nämnda skada.

62      Mot bakgrund av det ovan anförda ska det angripna beslutet ogiltigförklaras och talan ogillas i övrigt.

 Rättegångskostnader

63      Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

64      Eftersom CdT har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)

följande:

1)      Det beslut som direktören för Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (CdT) fattade den 26 november 2020 om att säga upp WV:s anställning som tillfälligt anställd ogiltigförklaras.

2)      Talan ogillas i övrigt.

3)      CdT ska ersätta rättegångskostnaderna.

da Silva Passos

Truchot

Sampol Pucurull

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 5 oktober 2022.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: franska.