PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 30 november 2009

Mål F-17/09

Herbert Meister

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Personalmål – Tjänstemän – Talan om ogiltigförklaring – Hänvisning till befordringspoäng som har tjänats in tidigare –Rättsakt som går någon emot saknas – Skadeståndstalan –Skadan har inte beräknats –Uppenbart att talan ska avvisas”

Saken: Talan, som väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Herbert Meister invände mot hänvisningen i harmoniseringsbyråns beslut om tilldelning av befordringspoäng för år 2008, enligt vilken värdet av de befordringspoäng som han hade tilldelats i befordringsförfaranden före år 2008 uppgick till 17,5.

Avgörande: Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Sökanden ska stå för sina egna rättegångskostnader och ersätta harmoniseringsbyråns rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Återkallande av talan – Tydligt och villkorslöst uttalande om att talan återkallas krävs

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 74)

2.      Tjänstemän – Talan – Talan som inte riktats mot beslutet om tilldelning av befordringspoäng, utan mot hänvisningen till dessa i nämnda beslut – Rättsakt som går någon emot saknas

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90och 91)

3.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Talan om ersättning för skada som har vållats av en gemenskapsinstitution

(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 35.1e och 76)

1.      Personaldomstolen kan endast godta ett tydligt och villkorslöst uttalande från sökanden om att han önskar återkalla talan.

(se punkt 24)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 mars 1992 i mål T‑73/91, Gavilan mot parlamentet, REG 1992, s. II‑1555, punkt 26; 19 oktober 2006 i mål T-311/04, Buendía Sierra mot kommissionen, REG 2006, s. II‑4137, punkt 100

2.      En talan om ogiltigförklaring av ett beslut om avslag på ett klagomål medför att gemenskapsdomstolen befattar sig med det beslut som går någon emot mot vilket nämnda klagomål har riktats.

Så är inte fallet med ett klagomål genom vilket sökanden inte bestrider det beslut i vilket han har tilldelats befordringspoäng, utan hänvisningen till dessa i detta beslut. En sådan hänvisning, i vilken sökanden endast erinras om det antal befordringspoäng som han har erhållit vid tidigare befordringsförfaranden och vilken endast syftade till att fastställa huruvida sökanden hade uppnått tröskelvärdet, har inga tvingande rättsliga konsekvenser som direkt och utan dröjsmål påverkar sökandens intressen genom att på ett avgörande sätt ändra hans rättsliga situation, och kan således inte anses gå honom emot i den mening som avses i artiklarna 90.2 och 91.1 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 27, 29 och 30)

Hänvisning till

Domstolen: 17 januari 1989 i mål 293/87, Vainker mot parlamentet, REG 1989, s. 23, punkt 8

Förstainstansrätten: 22 mars 1995 i mål T‑586/93, Kotzonis mot CES, REG 1995, s. II‑665, punkt 28; 23 mars 2004 i mål T-310/02, Theodorakis mot rådet, REGP s. I‑A‑95 och II‑427, punkt 19; 9 juni 2005 i mål T-80/04, Castets mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑161 och II‑729, punkt 15

3.      Enligt artikel 35.1 e i personaldomstolens rättegångsregler ska en ansökan innehålla uppgifter om de grunder samt faktiska och rättsliga omständigheter som

åberopas. En ansökan om ersättning för skada som påstås ha vållats av en institution ska, för att uppfylla dessa krav, innehålla uppgifter som gör det möjligt att identifiera det agerande som läggs institutionen till last, skälen till att sökanden anser att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den skada som sökanden säger sig ha lidit samt arten och omfattningen av denna skada. Ett inte närmare angivet skadeståndsyrkande, som framställts inom ramen för en skadeståndstalan, är däremot inte tillräckligt preciserat och ska därför avvisas.

(se punkt 33)

Hänvisning till

Domstolen: 2 december 1971 i mål 5/71, Zuckerfabrik Schöppenstedt mot rådet, REG 1971, s. 975, punkt 9; svensk specialutgåva, volym 1, s. 607

Förstainstansrätten: 1 juli 1994 i mål T‑505/93, Osório mot kommissionen, REGP 1994, s. I‑A‑179 och II‑581, punkt 33; 15 februari 1995 i mål T‑112/94, Moat mot kommissionen, REGP 1995, s. I‑A‑37 och II‑135, punkt 32; 7 februari 2007 i mål T‑175/04, Gordon mot kommissionen, REGP 2007, s. I‑A‑2‑0000 och II‑A‑2‑0000, punkt 42

Personaldomstolen: 13 december 2007 i mål F-95/05, N mot kommissionen, REGP 2007, s. p. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkt 86