Mål T‑370/09
GDF Suez SA
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den tyska och den franska naturgasmarknaden – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Uppdelning av marknaden – Överträdelsens varaktighet – Böter”
Sammanfattning av domen
1. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Konkurrensbegränsande syfte – Tillräckligt konstaterande
(Artikel 81.1 EG)
2. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Avtalsparternas avsikt att begränsa konkurrensen – Inte nödvändigt kriterium – Kommissionens eller unionsdomstolens beaktande av en sådan avsikt – Tillåtet
(Artikel 81.1 EG)
3. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Avtal som har till syfte att begränsa konkurrensen – Avtalet har samtidigt legitima syften – Saknar betydelse
(Artikel 81.1 EG)
4. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Avtal som har till syfte att begränsa konkurrensen – Avtal som har ingåtts i företagens affärsmässiga intresse eller som ingåtts utan sådant intresse – Saknar betydelse
(Artikel 81.1 EG)
5. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Konkurrensbegränsande syfte – Beaktande av det rättsliga och ekonomiska sammanhanget – Marknad som kännetecknas av att det föreligger ett lagstadgat eller faktiskt monopol – Avregleringsutsikter – Bedömning
(Artikel 81.1 EG)
6. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Kvalificering av ett företag som potentiell konkurrent – Kriterier – Grundläggande omständighet – Företagets möjlighet att träda in på den relevanta marknaden – Marknad som kännetecknas av att det föreligger ett lagstadgat eller faktiskt monopol – Av betydelse
(Artikel 81.1 EG)
7. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut om huruvida konkurrensreglerna skall tillämpas – Skyldighet att pröva alla argument rörande faktiska och rättsliga omständigheter som anförs av de berörda parterna – Föreligger inte
(Artiklarna 81 EG, 82 EG och 235 EG)
8. Konkurrensbegränsande samverkan – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Bedömningskriterier – Avtal eller förfaranden på en marknad som kännetecknas av att det inte finns någon potentiell konkurrens
(Artikel 81.1 EG)
9. Konkurrensbegränsande samverkan – Komplex överträdelse innefattande dels avtal, dels samordnat förfarande – Enhetlig kvalifikation som "ett avtal och/eller ett samordnat förfarande" – Tillåtet – Betydelse för bevisningen
(Artikel 81.1 EG)
10. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Det ankommer på kommissionen att lägga fram bevis för överträdelsen och dess varaktighet – Bevis bestående av ett antal olika indicier och sammanträffanden som styrker förekomsten och varaktigheten av ett fortlöpande konkurrensbegränsande beteende – Bevisning saknas beträffande vissa delar av den totala berörda perioden – Saknar betydelse
(Artikel 81.1 EG)
11. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevismedel – Skriftlig bevisning – Bedömning av en handlings bevisvärde– Kriterier – Ett företags interna handlingar
(Artikel 81.1 EG)
12. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Beslut som stöder sig på skriftlig bevisning – Beviskrav på företag som bestrider överträdelsen
(Artiklarna 81 EG och 82 EG)
13. Unionsrätten – Principer – Grundläggande rättigheter – Presumtion om att någon är oskyldig – Förfarande på konkurrensområdet – Tillämplighet
14. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Konkurrensbegränsande syfte eller verkan – Bedömningskriterier – Informationsutbyte på en starkt koncentrerad oligopolistisk marknad – Otillåtet
(Artikel 81.1 EG)
15. Konkurrensbegränsande samverkan – Deltagande i möten med konkurrensbegränsande syfte – Omständighet som gör det möjligt att anse att ett företag deltagit i den påföljande överenskommelsen – Beviskrav på företag som bestrider att det haft en konkurrensbegränsande avsikt
(Artikel 81.1 EG)
16. Konkurrens – Administrativt förfarande – Preskriptionstider i fråga om böter – Begreppet sanktioner i den mening som avses i förordning nr 1/2003 – Ekonomiska sanktioner– Omfattas – Beslut i vilket en överträdelse konstateras – Omfattas inte
(Artiklarna 81 EG och 82 EG; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 7 och 25)
17. Konkurrens – Administrativt förfarande – Preskriptionstider i fråga om böter – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – En enda och fortlöpande överträdelse – Överträdelsen var inte synlig under vissa delar av den totala berörda perioden – Saknar betydelse
(Artikel 81.1 EG)
18. Konkurrens – Unionslagstiftning – Materiellt tillämpningsområde – Statliga åtgärder tvingar fram ett visst beteende – Omfattas inte – Nationell marknad som kännetecknas av ett lagstadgat monopol som strider mot unionsrätten – Det saknas rättsliga bestämmelser som undanröjer alla möjligheter till ett konkurrensinriktat beteende – Konstaterande av att ett företag som kontrolleras av staten har överträtt konkurrensreglerna – Tillåtet
(Artiklarna 81 EG och 82 EG)
19. Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Konkurrensbegränsande samverkan som medför verkningar även efter den tidpunkt då den formellt upphört – Tillämpning av artikel 81 EG
(Artikel 81.1 EG)
20. Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Företag som deltagit i ett konkurrensbegränsande avtal – Beteende som avviker från det som överenskommits inom den konkurrensbegränsande samverkan – Klagomål angående den konkurrens som företaget utövat – Omständigheter som inte nödvändigtvis innebär att företagets deltagande i avtalet kan uteslutas
(Artikel 81.1 EG)
21. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Informationsutbyte inom ramen för en konkurrensbegränsande samverkan – En aktör som beaktar klagomål från en annan aktör angående den konkurrens som förstnämnda aktör utövar – Omfattas
(Artikel 81.1 EG)
22. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Informationsutbyte inom ramen för en konkurrensbegränsande samverkan eller i syfte att förbereda en sådan – Beaktande av utväxlad information – Presumtion
(Artikel 81.1 EG)
23. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Det ankommer på kommissionen att lägga fram bevis för överträdelsen och dess varaktighet – En enda fortlöpande överträdelse på två nationella marknader – Överträdelsens varaktighet skiljer sig på dessa båda marknader – Bevisbördans omfattning
(Artiklarna 81 EG och 82 EG)
24. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Likabehandlingsprincipen – Kommissionens beslutspraxis – Indikativ karaktär
(Artiklarna 81.1 EG och 82 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)
25. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Kommissionens utrymme för eget skön – Höjning av den generella bötesnivån – Tillåtet – Åsidosättande av principen om förbud mot retroaktiv strafflagstillämpning – Föreligger inte
(Artiklarna 81 EG och 82 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)
26. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Iakttagande av proportionalitetsprincipen – Någon sanktion har inte ålagts en ekonomisk aktör – Omständighet som i sig inte hindrar att böter åläggs den som begått en överträdelse av samma art
(Artiklarna 81 EG och 82 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)
27. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Omständigheter som beaktas – Särskilt allvarliga överträdelser – Uppdelning av marknaden
(Artiklarna 81 EG och 82 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 19, 21 och 23)
28. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Beräkningsmetoden definieras i kommissionens riktlinjer – Beräkning av grundbeloppet för böterna – Fastställande av en andel av värdet på företags försäljning – Kriterier
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 22 och 25)
29. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Förmildrande omständigheter – Beteende som avviker från det som överenskommits inom den konkurrensbegränsande samverkan – Begränsat deltagande – Villkor – Bevisbördans omfattning
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkten 29 tredje stycket)
30. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Förmildrande omständigheter – Konkurrensbegränsande beteende har godkänts eller uppmuntrats av myndigheterna – Nationell marknad som kännetecknas av ett lagstadgat monopol och som befinner sig i ett liberaliseringsskede – Bedömningskriterier
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkten 29 femte stycket)
31. Konkurrens – Böter – Belopp – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Obegränsad behörighet – Verkan
(Artikel 229 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)
1. Se domen.
(se punkterna 62 och 63)
2. Se domen.
(se punkt 64)
3. Se domen.
(se punkterna 65 och 74)
4. Se domen.
(se punkt 70)
5. Se domen.
(se punkterna 77–80)
6. Artikel 81.1 EG är, med hänsyn till villkoren i denna artikel beträffande påverkan på handeln mellan medlemsstaterna och inverkan på konkurrensen, endast tillämplig på sektorer som är öppna för konkurrens. Bedömningen av konkurrensvillkoren ska inte bara baseras på den nuvarande konkurrensen mellan de företag som redan finns på den aktuella marknaden, utan även på den potentiella konkurrensen. Även om ett företags avsikt att inträda på en marknad eventuellt är av betydelse för att kontrollera huruvida företaget kan betraktas som en potentiell konkurrent på denna marknad, är den grundläggande omständighet som en sådan kvalificering ska grundas på likväl dess förmåga att inträda på denna marknad.
När det gäller en nationell marknad som kännetecknades av att det förelåg faktiska geografiska monopol, saknar det relevans att det på denna marknad inte finns något lagstadgat monopol. För att fastställa om det på en marknad föreligger en potentiell konkurrens, måste kommissionen nämligen undersöka de faktiska och konkreta möjligheterna för de berörda företagen att konkurrera med varandra eller för att en ny konkurrent ska kunna träda in på denna marknad och konkurrera med de etablerade företagen. Kommissionens undersökning ska göras på grundval av en objektiv bedömning av dessa möjligheter. Det saknar därför betydelse huruvida den omständigheten att det inte finns några sådana möjligheter beror på ett monopol som grundar sig direkt på den nationella lagstiftningen eller, indirekt, på den faktiska situation som är en följd av genomförandet av denna lagstiftning.
Den rent teoretiska möjligheten för ett bolag att träda in på en sådan marknad utgör nämligen inte en tillräcklig omständighet för att visa att det föreligger en sådan konkurrens.
(se punkterna 81, 82, 84, 95, 98 och 99)
7. Se domen.
(se punkterna 117 och 195)
8. Artikel 81.1 EG är endast tillämplig på avtal som kan påverka handeln mellan medlemsstater.
Påverkan på handeln inom gemenskapen följer i allmänhet av flera faktorer i förening, som var för sig inte nödvändigtvis är avgörande. För att fastställa huruvida ett samordnat förfarande märkbart påverkar handeln mellan medlemsstater är det nödvändigt att bedöma det i dess ekonomiska och rättsliga sammanhang. Det saknar i detta avseende betydelse huruvida den konkurrensbegränsande samverkans påverkan på handeln varit negativ, neutral eller positiv. En konkurrensbegränsning anses nämligen kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna när den kan avleda handelsflödena bort från den riktning som de annars skulle ha haft.
Dessutom är risken för att en kartell ska påverka handeln mellan medlemsstaterna, det vill säga dess potentiella verkan, tillräcklig för att den ska omfattas av tillämpningsområdet för artikel 81 EG, och det är inte nödvändigt att visa en faktisk påverkan på samhandeln. Det krävs emellertid att kartellens potentiella påverkan på samhandeln är märkbar eller, med andra ord, inte är betydelselös.
En konkurrensbegränsande samverkan som berör en medlemsstats hela territorium har nämligen genom själva sin karaktär till resultat att avskärmningen av marknaderna på nationell nivå förstärks och att den ekonomiska integration som eftersträvas i fördraget följaktligen hindras.
När det gäller nationella marknader som kännetecknades av att det föreligger lagstadgade eller faktiska monopol, kan kommissionen inte slå fast att avtal eller förfaranden på sådana marknader kunde ha en märkbar inverkan på handeln mellan medlemsstaterna, när kommissionen inte har visat att det förelåg en potentiell konkurrens på dessa marknader.
(se punkterna 122–126)
9. Se domen.
(se punkterna 133–135)
10. Se domen.
(se punkterna 136–138, 141, 151, 155, 156, 220, 221, 223 och 228)
11. Se domen.
(se punkterna 161, 172 och 224–226)
12. Se domen.
(se punkterna 178 och 264)
13. Se domen.
(se punkterna 202 och 203)
14. Ett samordnat förfarande utgör en form av samordning mellan företag som, utan att det har lett till att det ingåtts ett egentligt avtal, medvetet ersätter konkurrensens risker med ett praktiskt inbördes samarbete. De samordnings- och samarbetskriterier som kännetecknar ett samordnat förfarande ska förstås mot bakgrund av grundtanken bakom fördragets konkurrensregler, att varje ekonomisk aktör självständigt ska bestämma den politik som den avser att föra på den gemensamma marknaden.
Detta krav på självständighet utesluter inte att de ekonomiska aktörerna har rätt att rationellt anpassa sig till det konstaterade eller förutsedda uppträdandet hos konkurrenterna. Däremot utgör det ett strikt hinder mot att det förekommer direkta eller indirekta kontakter mellan sådana aktörer som är ägnade att antingen påverka en faktisk eller potentiell konkurrents beteende på marknaden eller att för en sådan konkurrent avslöja det beteende man har beslutat om eller överväger att själv tillämpa på marknaden, när dessa kontakter har till syfte eller resultat att utmynna i konkurrensvillkor som inte motsvarar de normala villkoren på den relevanta marknaden, med beaktande av de tillhandahållna produkternas eller tjänsternas beskaffenhet, hur betydelsefulla och hur många de inblandade företagen var och nämnda marknads volym.
Utbytet av information om marknaden på en starkt koncentrerad oligopolistisk marknad kan göra det möjligt för företagen att få kännedom om sina konkurrenters marknadsställning och deras kommersiella strategi och således på ett påtagligt sätt påverka den konkurrens som förekommer mellan de ekonomiska aktörerna. Det inte nödvändigt att de aktuella uppgifterna är detaljerade. När det är fråga om en oligopolistisk marknad, kan utbyte av uppgifter, även uppgifter av allmän karaktär, som bland annat rör ett företags kommersiella strategi, således snedvrida konkurrensen. Så länge som ett företag som deltagit i samordningen fortsätter att vara aktivt på den relevanta marknaden, är presumtionen om orsakssamband mellan företagets samordning och dess beteende på marknaden dessutom tillämplig, även om samordningen endast har sin grund i ett enda möte mellan de berörda företagen.
Det förhållandet att företagen inte utbytte några uppgifter angående kostnader, priser, marginaler, försäljningsvolymer eller kunder är, mot denna bakgrund, inte relevant, eftersom det när det gäller en starkt koncentrerad oligopolistisk marknad är tillräckligt att ett informationsutbyte har ägt rum.
(se punkterna 211–213, 247 och 249)
15. Se domen.
(se punkt 215)
16. I ett konkurrensrättsligt förfarande utgör ett beslut i vilket en överträdelse konstateras inte någon sanktion i den mening som avses i artikel 25 i förordning nr 1/2003 och omfattas därmed inte av den preskription som föreskrivs i denna bestämmelse. Kapitel VI i förordning nr 1/2003 som rör sanktioner, syftar endast på böter och viten. Det finns inte någon bestämmelse i denna förordning som ger stöd för ståndpunkten att beslut av kommissionen, vilka avses i förordningens artikel 7, genom vilka en överträdelse av bestämmelserna i artiklarna 81 EG och 82 EG konstateras, omfattas av de sanktioner som nämns i detta kapitel. Preskriptionen av befogenheten att ålägga böter och viten kan således inte medföra preskription av den underförstådda befogenheten att konstatera en överträdelse.
(se punkt 272)
17. Se domen.
(se punkt 275)
18. Artiklarna 81 EG och 82 EG avser enbart sådant konkurrensbegränsande beteende som företagen på eget initiativ har medverkat till. Om företagen åläggs att uppträda på ett konkurrensbegränsande sätt enligt nationell lagstiftning eller om denna lagstiftning ger upphov till ett rättsligt ramverk som omöjliggör ett konkurrensinriktat beteende från företagens sida, är artiklarna 81 EG och 82 EG inte tillämpliga. Som framgår av dessa bestämmelser orsakas inte konkurrensbegränsningen i en sådan situation av företagens självständiga beteende. Däremot kan artiklarna 81 EG och 82 EG tillämpas om det visar sig att den nationella lagstiftningen ger utrymme för en konkurrens som kan hindras, begränsas eller snedvridas genom företagens självständiga beteende.
I fråga om en nationell marknad som kännetecknas av att det finns ett lagstadgat monopol, kan kommissionen konstatera en överträdelse av artikel 81 EG när den aktuella medlemsstaten inte inom den föreskrivna fristen har genomfört ett direktiv som syftar till att inrätta en konkurrensutsatt marknad och när den nationella lagstiftningen, även om den fortfarande formellt var i kraft, i praktiken inte kan anses föreskriva det aktuella konkurrensbegränsande beteendet eller inrätta en rättslig ram som i sig uteslöt alla möjligheter för de aktuella företagen att uppträda konkurrensinriktat.
Från och med utgången av fristen för införlivande av ett direktiv, vars syfte var att inrätta en konkurrensutsatt marknad, är myndigheterna förpliktade att inte tillämpa några bestämmelser som strider mot detta direktiv. De kan i synnerhet inte åberopa sådana bestämmelser mot konkurrenter till ett företag som önskade inträda på den nationella marknaden. Unionsrättens företräde medför nämligen att en nationell bestämmelse som strider mot en unionsbestämmelse inte får tillämpas, oavsett om den antagits före eller efter densamma. Ett organ ─ oberoende av sin rättsliga form ─ som av staten har getts ansvaret att erbjuda en offentlig tjänst under dess överinseende, och som för detta ändamål har särskilda befogenheter som går utöver de befogenheter som följer av normala regler, som är tillämpliga på relationerna mellan enskilda, förekommer bland de organ mot vilka det är möjligt att åberopa bestämmelserna i ett direktiv som kan ha direkt effekt.
(se punkterna 312–314, 317 och 323)
19. Se domen.
(se punkt 326)
20. Se domen.
(se punkterna 354 och 355)
21. Inom konkurrensrätten gäller att när en ekonomisk aktör tar till sig klagomål som en annan aktör framfört angående den konkurrens som denne orsakas på grund av de produkter som förstnämnda aktör avsätter, utgör de berörda parternas beteende ett samordnat förfarande.
(se punkt 357)
22. Se domen.
(se punkt 363)
23. När det i ett beslut om att ålägga ett företag böter på grund av överträdelse av konkurrensreglerna görs en åtskillnad mellan överträdelsens varaktighet på en nationell marknad och dess varaktighet på en annan närliggande marknad, är kommissionen skyldig att förebringa den bevisning som är nödvändig för att styrka att det förelåg en överträdelse på dessa båda marknader under de båda anförda tidsperioderna. Bevisbördan för att överträdelsen ägt rum, och därmed för dess varaktighet, åligger nämligen kommissionen.
Dessa överväganden påverkas inte av det förhållandet att överträdelsen utgör en enda, fortlöpande överträdelse. Denna omständighet, som avser karaktären på den konstaterade överträdelsen, saknar nämligen betydelse för det förhållandet att kommissionen – med hänsyn till att den avsiktligt i artikeldelen i det angripna beslutet angav en separat varaktighet för överträdelsen på den franska marknaden och på den tyska marknaden – var skyldig att styrka de tidsperioder som angetts.
(se punkterna 374 och 375)
24. Kommissionens tidigare beslutspraxis utgör således inte den rättsliga ramen för åläggande av böter på konkurrensområdet, eftersom det endast är i förordning nr 1/2003 och i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 som denna rättsliga ram definieras. Beslut i andra ärenden är således enbart vägledande vid fastställande av om det förekommer diskriminering, eftersom det är föga troligt att omständigheterna i dessa ärenden, såsom marknader, produkter, företag och aktuella perioder, är identiska.
Inte desto mindre måste kommissionen, liksom varje institution i all sin verksamhet, iaktta likabehandlingsprincipen, som innebär att lika situationer inte får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling, när den ålägger ett företag böter på grund av överträdelse av konkurrensreglerna.
Kommissionens tidigare beslut angående böter kan emellertid endast vara relevanta med avseende på iakttagandet av principen om likabehandling om det visas att de faktiska omständigheterna i de ärenden som dessa tidigare beslut gäller, nämligen marknaderna, produkterna, länderna, företagen och de berörda tidsperioderna är jämförbara med dem i förevarande mål.
(se punkterna 385–387)
25. Se domen.
(se punkt 397)
26. Se domen.
(se punkt 398)
27. Se domen.
(se punkterna 414–416, 420 och 421)
28. Se domen.
(se punkterna 427, 428, 430 och 431)
29. I ett förfarande för överträdelse av konkurrensreglerna kan grundbeloppet enligt punkt 29 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 sänkas, bland annat när det konkurrensbegränsande beteendet har godkänts eller uppmuntrats av myndigheterna eller lagstiftningen, eller det berörda företaget kan visa att dess deltagande i överträdelsen var mycket begränsat, eftersom företaget under den tid då det var bundet av de otillåtna avtalen i realiteten undvek att tillämpa dem genom att bete sig på ett konkurrensinriktat sätt på marknaden.
För att det ska anses föreligga förmildrande omständigheter på grund av ett begränsat deltagande i den aktuella överträdelsen, måste ett företag beträffande den tid då företaget var bundet av de otillåtna avtalen, visa att det i realiteten undvek att tillämpa dem genom att bete sig på ett konkurrensinriktat sätt på marknaden eller åtminstone att det på ett så tydligt och omfattande sätt har åsidosatt sina skyldigheter att genomföra denna konkurrensbegränsande samverkan att dess själva funktion rubbades. Med andra ord måste företaget visa att företaget inte tillämpade de omtvistade avtalen genom att anta ett beteende på marknaden som var ägnat att motverka de konkurrensbegränsande verkningarna av den konstaterade överträdelsen.
Ett företag som trots samverkan med sina konkurrenter för en mer eller mindre självständig politik på marknaden kan helt enkelt försöka att utnyttja avtalet för egen vinning. Mot denna bakgrund kan det förhållandet att ett företag försökte kringgå den aktuella begränsningen inte styrka ett beteende på marknaden som är ägnat att motverka de konkurrensbegränsande verkningarna av den konstaterade överträdelsen.
(se punkterna 436, 439 och 441)
30. Se domen.
(se punkterna 447–451)
31. Den obegränsade behörighet som tribunalen, med tillämpning av artikel 229 EG, getts i artikel 31 i förordning nr 1/2003 innebär att tribunalen inte bara är behörig att pröva påföljdens lagenlighet, varvid den endast kan ogilla talan om ogiltigförklaring eller ogiltigförklara den ifrågasatta rättsakten, utan även att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning. Tribunalen kan följaktligen ändra den omtvistade rättsakten, även om den inte ogiltigförklaras, för att exempelvis ändra det bötesbelopp som påförts med beaktande av samtliga faktiska omständigheter när denna fråga har väckts.
Tribunalen är i detta hänseende varken bunden av kommissionens beräkningar eller dess riktlinjer när den avgör en talan med stöd av sin obegränsade behörighet, utan ska göra sin egen bedömning med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
(se punkterna 461 och 462)