Överklagande ingett den 23 september 2009 av Roberto Sevenier av den dom som personaldomstolen meddelade den 8 juli 2009 i mål F-62/08, Sevenier mot kommissionen

(Mål T-368/09 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Roberto Sevenier (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna E. Boigelot och L. Defalque)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att förstainstansrätten ska

upphäva det ifrågasatta beslutet som meddelats av Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) den 8 juli 2009 i mål F-62/08, Sevenier mot kommissionen, och som delgavs sökanden den 13 juli 2009,

bifalla de yrkanden som anförts i målet vid Europeiska unionens personaldomstol, och

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna i förfarandena i båda instanser.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan yrkar sökanden att det beslut som personaldomstolen meddelade den 8 juli 2008 i mål F-62/08, Sevenier mot kommissionen, varmed personaldomstolen fann det uppenbart att klagandens talan skulle avvisas, ska upphävas. Nämnda avvisningsbeslut gällde klagandens yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 24 september 2007, i den mån kommissionen däri avslog klagandens begäran om dels återkallande av sin avskedsansökan, dels framställande av klagomål till läkarkommittén.

Till stöd för sitt överklagande anför klaganden i första hand en enda grund enligt vilken personaldomstolen har gjort en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppet rent bekräftande rättsakt. Personaldomstolen betecknade felaktigt det uttryckliga beslutet, som upprättades efter att klagandens begäran redan underförstått fått avslag, såsom en rent bekräftande rättsakt, trots att klagandens begäran i vissa delar bifölls av det uttryckliga beslutet.

I andra hand gör klaganden gällande att personaldomstolen har missuppfattat eller underlåtit att beakta handlingarna i målet och har åsidosatt sin motiveringsskyldighet. Klaganden anför i detta avseende att ingen av omständigheterna i detta mål rättfärdigade att personaldomstolen avstod från att tillämpa den fasta rättspraxis som finns gällande rent bekräftande beslut.

____________