Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 25 april 2013 - AbbVie mot EMA

(Mål T-44/13 R)

(Interimistiskt förfarande - Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Handlingar som EMA innehar innehållande uppgifter som lämnats in av ett företag inom ramen för dess ansökan om godkännande för försäljning av ett läkemedel - Beslut om att bevilja en tredje part tillgång till handlingarna - Begäran om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet - Fumus boni juris - Intresseavvägning)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: AbbVie, Inc. (Wilmington, Delaware, Förenta Staterna), och AbbVie Ltd (Maidenhead, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna P. Bogaert, G. Berrisch, samt B. Kelly, G. Castle, solicitors, D. Anderson, QC, och D. Scannell, barrister)

Svarande: Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) (ombud: T. Jablonski, N. Rampal Olmedo och A. Spina)

Saken

Talan om uppskov med verkställigheten av EMA:s beslut EMA/748792/2012 av den 14 januari 2013 om att i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43) bevilja en tredje part tillgång till vissa handlingar innehållande uppgifter som lämnats in inom ramen för en ansökan om godkännande för försäljning av läkemedlet Humira för behandling av Crohns sjukdom.

Avgörande

Verkställigheten av Europeiska läkemedelmyndighetens (EMA) beslut EMA/748792/2012 av den 14 januari 2013 om att i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar bevilja en tredje part tillgång till de kliniska undersökningsrapporterna M02-404, M04-691 och M05-769 som lämnats in inom ramen för en ansökan om godkännande för försäljning av läkemedlet Humira för behandling av Crohns sjukdom, uppskjuts.

EMA åläggs att inte lämna ut de handlingar som avses i punkt 1 i detta beslut.

Frågan om rättegångskostnaderna anstår.

____________