Language of document : ECLI:EU:F:2016:77

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (tredje avdelningen)

den 12 april 2016

(Mål F-135/15)

Laurent Beiner

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Uttagningsprov – Villkor för deltagande – Yrkeslivserfarenhet – Uttagningskommitténs beslut att inte låta sökanden delta i uttagningsprovet – Uppenbart oriktig bedömning”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Laurent Beiner har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara beslutet att inte låta honom delta i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AST/130/14 (AST 3) som anordnats i syfte att rekrytera assistenter i lönegrad AST 3 i fastighetssektorn.

Avgörande:      Talan ogillas, eftersom det är uppenbart att den delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundad. Laurent Beiner ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Beslut fattat efter omprövning av ett tidigare beslut – Beslut som fattats av en uttagningskommitté vid ett uttagningsprov efter en omprövning av uppgifterna beträffande en sökande som inte tillåtits delta i uttagningsprovet

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.1)

2.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningsprov på grundval av meriter och prov – Villkor för deltagande – Anges i meddelandet om uttagningsprov – Uttagningskommitténs bedömning av de sökandes yrkeserfarenhet – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artiklarna 2 och 5)

1.      När en sökande, vars begäran om tillträde till ett uttagningsprov har avslagits, begär att detta beslut ska omprövas på grundval av en viss bestämmelse som är bindande för administrationen, är det det beslut som uttagningskommittén fattar efter omprövningen som utgör den rättsakt som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 eller i förekommande fall artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna.

Det är uppenbart att en talan som är riktad mot det ursprungliga beslutet ska avvisas.

(se punkterna 21 och 33)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom av den 24 september 2009, Brown/kommissionen, F‑37/05, EU:F:2009:121, punkt 28, och dom av den 4 februari 2010, Wiame/kommissionen, F-15/08, EU:F:2010:7, punkt 20

2.      Uttagningskommittén vid ett uttagningsprov ska, i varje enskilt fall, företa en bedömning av huruvida varje sökandes yrkeserfarenhet motsvarar de krav som uppställts i meddelandet om uttagningsprov. Uttagningskommittén har i detta avseende och inom ramen för tjänsteföreskrifternas bestämmelser om förfarandet vid uttagningsprov, ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller såväl arten och omfattningen av sökandenas tidigare yrkeserfarenhet som dess mer eller mindre nära samband med de krav som ställs i den tjänst som ska tillsättas. Personaldomstolen ska således, inom ramen för sin laglighetsprövning, endast pröva om utövandet av befogenheten att företa skönsmässiga bedömningar skett på ett uppenbart felaktigt sätt. Inom ramen för denna kontroll ska unionsdomstolen beakta att det ankommer på sökanden i ett uttagningsprov att förse uttagningskommittén med alla de uppgifter och handlingar som vederbörande anser vara användbara vid bedömningen av hans eller hennes ansökan, för att ge uttagningskommittén möjlighet att avgöra huruvida sökanden uppfyller de villkor som uppställs i meddelandet om uttagningsprov, och detta i synnerhet om sökanden uttryckligen ombetts härom. När uttagningskommittén beslutar om vilka sökande som ska få tillgång till uttagningsproven och vilka som ska uteslutas, får den följaktligen begränsa sig till att enbart beakta ansökningshandlingarna och de övriga handlingar som bifogats dessa.

Med hänsyn till uttagningskommitténs utrymme för skönsmässig bedömning krävs det, för att denna ska kunna anses ha gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna, som gör att beslutet ska ogiltigförklaras, att den bevisning som det ankommer på sökanden att inge är tillräcklig för att administrationens bedömningar ska anses ha förlorat sin trovärdighet.

(se punkterna 35–38)

Hänvisning till

Domstolen: dom av den 12 juli 1989, Belardinelli m.fl./domstolen 225/87, EU:C:1989:309, punkterna 13 och 14

Förstainstansrätten: dom av den 12 december 1996, AIUFFASS och AKT/kommissionen, T-380/94, EU:T:1996:195, punkt 59; dom av den 13 mars 2002, Martínez Alarcón/kommissionen, T-357/00, T-361/00, T-363/00 och T-364/00, EU:T:2002:66, punkt 76; dom av den 25 mars 2004, Petrich/kommissionen, T-145/02, EU:T:2004:91, punkt 37, och dom av den 12 februari 2008, BUPA m.fl./kommissionen, T-289/03, EU:T:2008:29, punkt 221

Personaldomstolen: dom av den 25 november 2008, Iordanova/kommissionen, F‑53/07, EU:F:2008:148, punkt 34 och där angiven rättspraxis, och dom av den 24 april 2013, Demeneix/kommissionen, F-96/12, EU:F:2013:52, punkterna 42–45 och där angiven rättspraxis