Begäran om förhandsavgörande framställd av Ráckevei Járásbíróság (Ungern) den 8 december 2020 – EP és társai mot ERSTE Bank Hungary Zrt.
(Mål C-670/20)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Ráckevei Járásbíróság
Parter i det nationella målet
Kärande: EP, TA, FV och TB
Svarande: ERSTE Bank Hungary Zrt.
Tolkningsfrågor
Med hänsyn till den tolkning av artikel 4.2 i direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal1 som gjorts i domen Andriciuc m.fl, C-186/16,2 ska ett avtalsvillkor om valutarisk som endast innehåller en förklaring att gäldenären är ”fullt medveten om de möjliga riskerna med transaktionen och i synnerhet med det faktum att fluktuationer i valutans värde i förhållande till ungerska forint kan både öka och minska kostnaden för att återbetala lånet i forint”, utan att det uttryckligen anges att det är gäldenären ensam som bär hela risken, anses vara klart och begripligt formulerat?
Uppfyller ett avtalsvillkor som det ovan beskrivna det i domen Andriciuc m.fl., C-186/16, uppställda kravet att konsumenten måste ha möjlighet att, på grundval av ett sådant villkor, kunna bedöma de väsentliga ekonomiska konsekvenser som kan följa med att konsumenten påtar sig valutarisken för sina ekonomiska förpliktelser, med beaktande av att det dokument med rubriken ”Information om riskerna i allmänhet med finansiering i utländsk valuta” som konsumenten undertecknade i samband med avtalets ingående i identiska ordalag hänvisar till de gynnsamma eller ogynsamma effekterna av växelkursförändringar och därmed ger intrycket av att dessa effekter tar ut varandra vid en stabil växelkurs?
Uppfyller ett avtalsvillkor som det ovan beskrivna det i domen Andriciuc m.fl., C-186/16, uppställda kravet att konsumenten måste ha möjlighet att, på grundval av ett sådant villkor, kunna bedöma de väsentliga ekonomiska konsekvenser som kan följa med detta villkor för konsumentens ekonomiska förpliktelser, när varken avtalet eller informationsdokumentet om valutarisker, vilket undertecknas i samband med att avtalet ingås, uttryckligen eller underförstått anger att den ökade kostnaden för återbetalning kan vara betydande och i själva verket kan nå vilken nå nivå som helst?
Med hänsyn till den tolkning av artikel 4.2 i direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal som gjorts i domen Andriciuc m.fl, C-186/16, ska ett avtalsvillkor om valutarisk i vilket det inte uttryckligen anges att det är konsumenten som ensamt bär hela valutarisken anse som klart och begripligt formulerat när det inte uttryckligen följer av övriga villkor i avtalet att den ökade kostnaden för återbetalning kan vara betydande och i själva verket kan nå vilken nå nivå som helst?
Är den förklaring som konsumenten lämnar i allmänna ordalag i ett standardvillkor i avtalet tillräcklig i sig för att bedöma huruvida informationen om valutarisken uppfyller det krav som uppställs i domen Andriciuc m.fl., C-186/16, att konsumenten måste ha möjlighet att, på grundval av ett sådant villkor, kunna bedöma de väsentliga ekonomiska konsekvenser som kan följa med att konsumenten påtar sig valutarisken för sina ekonomiska förpliktelser, när det inte finns någon klausul i varken avtalet eller informationsdokumentet som ger stöd för denna slutsats?
Med beaktande av innehållet i domen Andriciuc m.fl., C-186/16, är den tolkning som gjorts av Kúria (Högsta domstolen, Hungary) enligt vilken ”det faktum att svaranden själv lämnade informationen om valutarisken innebär att käranden rimligen borde ha förväntat sig denna risk” förenlig med artikel 4.2 i direktiv 93/13/EEG?
____________
1 Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva område 15, volym 12, s. 169).
2 Dom av den 20 september 2017, Andriciuc m.fl., C-186/16, EU:C:2017:703.