Language of document : ECLI:EU:T:2012:691

TRIBUNALENS DOM
(avdelningen för överklaganden)

den 13 december 2012

Mål T‑199/11 P

Guido Strack

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Artiklarna 17, 17a, 19 och 90.1 i tjänsteföreskrifterna – Ansökan om tillåtelse att offentliggöra handlingar – Ansökan om tillåtelse att offentliggöra en text – Ansökan om tillåtelse att använda några uttalanden från nationella domstolar – Avvisning i första instans – Inte någon rättsakt som går någon emot – Artikel 90a i rättegångsreglerna ”

Saken:      Överklagande av den dom som personaldomstolen (andra avdelningen) meddelade den 20 januari 2011 i mål F-132/07, Strack mot kommission med yrkande att denna dom skulle upphävas.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Guido Strack ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Europeiska kommissionen. Guido Strack ska betala 2000 euro till tribunalen för att täcka en del av de kostnader som åsamkats tribunalen.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Omfördelning av ett mål på grund av interna omstruktureringar vid personaldomstolen – Åsidosättande av principen om rätt till rättslig prövning – Föreligger inte

(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 12–14)

2.      Domstolsförfarande – Rättskraft – Räckvidd

3.      Unionsrätt– Principer – Grundläggande rättigheter – iakttagandet säkerställs av unionsdomstolarna– Beaktande av Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter – Rätt till rättvis rättegång – Räckvidd

(Artikel 6.3 FEU)

4.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Tribunalens prövning av bevisvärderingen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

(Artikel 257 FEUF;domstolens stadga, bilaga I, artikel 11)

5.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

6.      Talan väckt av tjänstemän – Ansökan i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.1)

7.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Offentliggörande av upplysningar som erhållits i tjänsten– Krav på förhandstillåtelse– Förfarandet för ansökningar om att få offentliggöra handlingar – Nödvändigt att inge en tillräckligt detaljerad ansökan till administrationen

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 11 första stycket, 17 och 19)

8.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Offentliggörande av upplysningar som erhållits i tjänsten – Föraranden för ansökningar om att få offentliggöra dokument som omfattas av artiklarna 17 och 19 i tjänsteföreskrifterna – Principer som ska tillämpas enligt förordning nr 1049/2001 är inte tillämpliga

(Artikel 339 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 11, 12, 17 och 19; (Europaparlamentets och rådets direktiv 1049/2001, artikel 2.1)

9.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Yttrandefrihet – Utövande av yttrandefriheten – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 11, 12, 17 och 19)

10.    Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Lojalitetsplikt– Begrepp – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 11)

11.    Domstolsförfarande – Varaktigheten av förfarandet vid personaldomstolen – Rimlig tidsfrist – Bedömningskriterier

12.    Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Kostnader som i onödan eller i ond tro åsamkats tribunalen vid ett överklagande – Tjänstemannen förpliktas att ersätta dessa kostnader

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 90 a)

1.      Se domen.

(se punkterna 26–30)

Hänvisning till

Domstolen: 15 oktober 2002, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, C‑238/99 P, C‑244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C‑250/99 P–C‑252/99 P och C‑254/99 P, REG 2002, s. I‑8375, punkterna 33–39; 2 oktober 2003, Salzgitter mot kommissionen, C‑182/99 P, REG 2003, s. I‑10671, punkterna 28–37

2.      Se domen.

(se punkt 43)

Hänvisning till

Domstolen: 30 september 2003, Köbler, C‑224/01, REG 2003, s. I‑10239, punkt 38; 29 juni 2010, kommissionen mot Luxemburg, C‑526/08, REU 2010, s. I‑6151, punkt 27 och där angiven rättspraxis.

3.      Se domen.

(se punkterna 67–69)

Hänvisning till

Domstolen: 15 december 2011, Altner mot kommissionen, C‑411/11 P, punkterna 13–15 och där angiven rättspraxis

4.      Se domen.

(se punkterna 74, 75, 169 och 172)

Hänvisning till

Domstolen: 10 juli 2001, C‑315/99 P, Ismeri Europa mot revisionsrätten, REG 2001, s. I‑5281, punkt 19; 6 april 2003,  General Motors mot kommissionen, C‑551/03 P, REG 2006, s. I‑3173, punkt 54; 9 december 2009, Marcuccio mot kommissionen, C‑528/08 P, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 51; 2 september 2010, kommissionen mot Deutsche Post, C‑399/08 P, REU 2009, s. I‑7831, punkt 64;  10 februari 2011, Activision Blizzard Germany mot kommissionen, C‑260/09 P, REG 2011, s. I-419, punkt 53

Tribunalen: 16 december 2010, Lebedef mot kommissionen, T‑52/10 P, ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 73

5.      Se domen.

(se punkterna 127 och 150)

Hänvisning till

Domstolen: 10 januari 2006, kommissionen mot Alvarez Moreno, C‑373/04 P, ej publicerat i rättsfallsamlingen, punkt 42 och där angiven rättspraxis

Förstainstansrätten: 3 april 1990, Pfloeschner mot kommissionen, T‑135/89, REG 1990, s. II‑153, punkt 11; 6 juni 1996, Baiwir mot kommissionen, T‑391/94, REGP s. I‑A‑269 och II‑787, punkt 34; 18 juni 1996, T‑293/94, Vela Palacios mot ÖSU, REGP 1996, s. I‑A‑305 och II‑893, punkt 22; 29 juni 2004, Hivonnet mot rådet, T‑188/03, REGP s. I‑A‑199 och II‑889, punkt 16; 9 september 2008, T‑144/08, Marcuccio mot kommissionen, REGP s. I‑A‑2‑51 och II‑A‑2‑341, punkt 25

6.      Se domen.

(se punkterna 129 och 130)

Hänvisning till

Domstolen: 12 mars 1975, Küster mot parlamentet, 23/74, REG 1975, s. 353, punkt 11

Förstainstansrätten: 11 juni 1996, Sánchez Mateo mot kommissionen, T‑110/94, REGP s. I‑A‑275 och II‑805, punkt 26; 5 juli 2005, Marcuccio mot kommissionen, T‑9/04, REGP s. I‑A‑195 och II‑881, punkt 36

7.      Den myndighet som ska besluta rörande en ansökan om tillåtelse att offentliggöra enligt artiklarna 17 och 19 i tjänsteföreskrifterna ska göra en ingående prövning av samtliga omständigeter i ärendet och göra en avvägning av berörda intressen för att kunna avgöra om det är unionens intressen eller allmänhetens intresse av att ta få del av upplysningarna som ska väga tyngst. Det ankommer härvidlag på den tjänsteman som ansöker om tillåelse att tillhandahålla samtliga relevanta upplysningar, bland annat precist vilka dokument som avses, vem de ska tillhandahållas och syftet med offentliggörandet för att möjliggöra för myndigheten att fatta ett beslut. Denna skyldighet att precisera följer av det sätt på vilket artiklarna 17 och 19 i tjänsteföreskrifterna är utformade, men även av det särskilda tillitsförhållande som föreligger mellan unionen och dess tjänstemän samt av skyldigheten att lojalt samarbeta med unionen i artikel 11 första stycket i tjänsteföreskrifterna. Nämnda skyldighet att precisera innebär att den tjänsteman som ansöker om tillåtelse att offentliggöra handlingar precist och i varje enskilt fall ska ange varje dokument samt beskriva varje dokument och motivera varför det ska offentliggöras. Detta möjliggör för myndigheten att effektivt kunna pröva ansökan om offentliggörande. Skyldigheten att ange syftet med offentliggörandet innebär inte en skyldighet att ange en motivering för ansökan som omfattas av prövningen av om ansökan är välgrundad. Kravet att ansökningar ska vara precisa med avseende på varför dokumenten ska offentliggöras ingår i ett större sammanhang och möjliggör för myndigheten att göra prövningen med ledning av ansökan således att den omfattas av prövningen av om ansökan kan behandlas i sak.

(se punkterna 131 och 132)

8.      De principer som är tillämpliga enligt förordning om nr 1049/2001 om tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar kan inte överföras till förfarandena för ansökningar om tillåtelse att offentliggöra handlingar som omfattas av artiklarna 17 och 19 i tjänsteföreskrifterna. Syftet med förordning nr 1049/2001 är nämligen att ge allmänheten en rätt att få tillgång till institutionernas handlingar. Enligt artikel 2.2 i förordningen har samtliga unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som har hemvist eller är bosatt i unionen denna rätt. Förordning nr 1049/2001 reglerar huvudsakligen förhållandet mellan unionen och dess medborgare medan tjänsteföreskrifterna reglerar förhållandet mellan unionen och dess tjänstemän. Skillnaden mellan förfarandena i förordning nr 1049/2001 och förfarandena i artiklarna 17 och 19 i tjänsteföreskrifterna motiveras av det särskilda tillitsförhållande som föreligger mellan unionen och dess tjänstemän, men som inte föreligger i samma form i förhållande till medborgarna, vilka omfattas av bestämmelserna i förordning nr 1049/2001. De olika krav som gäller för prövning av ansökningar om offentliggörande enligt artiklarna 17 och 19 i tjänsteföreskrifterna ska säkerställa att detta tillitsförhållande bevaras och möjliggöra för unionsinstitutionerna att kontrollera att tjänstemännen agerar med iakttagande av institutionernas intressen. Denna skyldighet åligger tjänstemännen enligt artikel 339 FEUF. Det är således själva karaktären hos det förfarande som stadgas i tjänsteföreskrifterna som möjliggör att det kan ställas andra krav rörande ansökningar om offentliggörande som inges av tjänstemän med avseende på upplysningar de har fått kännedom om i tjänsten i förhållande till ansökningar som inges av medborgare.

(se punkt 134)

9.      Se domen.

(se punkterna 137–139)

Hänvisning till

Domstolen: 13 december 1989, Oyowe och Traore mot kommissionen, C‑100/88, REG 1989, s. 4285, punkt 16; 6 mars 2001, Connolly mot kommissionen, C‑274/99 P, REG 2001, s. I‑1611, punkterna 40 och 43–46

10.    Se domen.

(se punkterna 179 och 180)

11.    Se domen.

(se punkterna 217 och 218)

Hänvisning till

Domstolen: 17 december 1998, Baustahlgewebe mot kommissionen, C‑185/95 P, REG 1998, s. I‑8417, punkt 29; 26 mars 2009, Efkon mot parlamentet och rådet, C‑146/08 P, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 52 och där angiven rättspraxis

12.    Se domen.

(se punkterna 229–232)