Language of document :

Överklagande ingett den 14 februari 2009 av Enzo Reali av den dom som personaldomstolen meddelade den 11 december 2008 i mål F-136/06, Reali mot kommissionen

(Mål T-65/09 P)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Enzo Reali (Florens, Italien) (ombud: S. Pappas)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att förstainstansrätten ska

upphäva den överklagade domen,

i andra hand ogiltigförklara det angripna beslutet av tillsättningsmyndigheten, och

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har genom detta överklagande yrkat att personaldomstolens dom i mål F-136/061 ska upphävas. I nämnda dom ogillades klagandens talan om ogiltigförklaring av det beslut som tillsättningsmyndigheten fattade att placera honom i en lönegrad och en löneklass när han påbörjade sin tjänst som kontraktsanställd vid kommissionen.

Klaganden har gjort gällande fyra grunder till stöd för sin talan.

För det första har han hävdat att personaldomstolen har gjort en felaktig rättslig bedömning när den fann att den invändning om rättsstridighet som gjordes gällande i ansökan i första instans mot vissa av genomförandebestämmelserna inte kunde tas upp till prövning eftersom denna invändning inte hade framställts i klagomålet i det administrativa förfarandet. Klaganden har gjort gällande att frågan om kommissionens bristande behörighet, vilken hans invändning om rättsstridighet hänvisade till, skulle ha prövats av personaldomstolen ex officio. Klaganden har i andra hand gjort gällande att även om personaldomstolen inte var skyldig att pröva denna fråga ex officio, skulle nämnda invändning tagits upp till prövning eftersom rättsenligheten beträffande det särskilda kriteriet avseende hans klassificering redan hade ifrågasatts i det ursprungliga klagomålet.

För det andra har klaganden gjort gällande att personaldomstolen har gjort en felaktig rättslig bedömning när den bedömde klagandens examensbevis. Han har framhållit att fastställandet av ett examensbevis innebörd måste ske i enlighet med den nationella lagstiftning där detta examensbevis erhållits, eftersom detta fastställande omfattas av medlemsstaternas behörighet samt att personaldomstolen godtyckligt inskränkte tillämpningsområdet för relevant italiensk lagstiftning och åsidosatte denna.

För det tredje har klaganden gjort gällande att personaldomstolen har åsidosatt icke-diskrimineringsprincipen när den bedömde innebörden av klagandens examen och jämförde dem med en examen som en person som fullgjort universitetsstudier för grundexamen har.

För det fjärde har klaganden gjort gällande att den överklagade domen innehåller det motstridiga argumentet att personaldomstolen enligt klagandens mening verkar både beakta den italienska lagstiftningen och inte tillämpa den vid prövningen av målet.

____________

1 - Inte ännu publicerad i EUT.