TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 15 november 2011

Mål T‑58/11 P

Michel Nolin

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Indragna merit- och prioritetspoäng till följd av befordran enligt artikel 29 i tjänsteföreskrifterna – Rättslig grund – Huruvida den som antagit rättsakten är behörig – Icke-diskrimineringsprincipen”

Saken:      Överklagande av den dom Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 1 december 2010 i mål F‑82/09, Nolin mot kommissionen och yrkande om upphävande av denna dom.

Domslut:      Överklagandet ogillas. Michel Nolin ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i denna instans.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Förfarande – Merit- och prioritetspoäng – Poäng som motsvarar befordringströskeln – Avdrag från antalet poäng som samlats ihop av en befordrad tjänsteman

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 29 och 45)

2.      Tjänstemän – Tillsättningsmyndigheten – Befogenheter – Utövande – Fördelning av ärenden – Undantag – Vidaredelegering – Tillåtet – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 2)

1.      Begreppet befordran i artikel 29.1 iii i tjänsteföreskrifterna ska tolkas i enlighet med den definition som anges i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och följaktligen överensstämma med de genomförandebestämmelser som antagits med stöd av denna. Prövningen av ansökningar om befordran enligt artikel 29.1 a i tjänsteföreskrifterna ska göras i enlighet med bestämmelserna i artikel 45 i dessa föreskrifter vilket nödvändigtvis innefattar den i artikel 2.3 i de allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, vilka har antagits av kommissionen år 2004. I denna bestämmelse anges uttryckligen att de merit- och prioritetspoäng som motsvarar befordringströskeln ska dras av det antal poäng som samlats ihop av en befordrad tjänsteman efter dennes befordran.

Om så inte vore fallet skulle tjänstemän som befordras med stöd av artikel 29 i tjänsteföreskrifterna för att erhålla en ny befordran kunna åberopa ett stort antal merit- och prioritetspoäng som dessa tillerkänts inom en lägre lönegrad vilket skulle strida mot artikel 45 i tjänsteföreskrifterna enligt vilken jämförelsen av en tjänstemans meriter för dennes befordran ska göras i förhållande till dennes kollegor i samma lönegrad. Dessa kollegor skulle i sådana fall ha en större chans än sina kollegor som befordrats endast med stöd av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna att snabbt befordras på nytt vilket skulle strida mot likabehandlingsprincipen som utgör en allmän rättsprincip som har stadfästs i artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(se punkterna 36 och 37)

Hänvisning till

Domstolen: 14 september 2010, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl., C‑550/07 P, REU 2010, s. I‑8301, punkt 54;

Förstainstansrätten: 26 oktober 1993, Weissenfels mot parlamentet, T‑22/92, REG 1993, s. II‑1095, punkt 66; 30 september 2003, T‑302/02, Kenny mot domstolen, REG 2003, s. I‑A-235 och II‑1137, punkt 56

2.      En vidaredelegering eller en avvikelse från den fördelning av befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföreskrifterna kan medföra att den åtgärd som administrationen vidtagit är en nullitet endast om en sådan vidaredelegering eller avvikelse innebär risk för att en av de garantier som tillkommer tjänstemännen enligt tjänsteföreskrifterna kränks eller reglerna om god förvaltning i personalfrågor åsidosätts. Ett beslut som kommissionen fattar med stöd av artikel 2 i tjänsteföreskrifterna innebär nämligen snarare en fördelning av ärendena på kommissionens tjänstegrenar än att en strikt fördelning som, om den inte iakttas, leder till att rättsakter som antas utanför den utstakade ramen utgör nulliteter.

(se punkt 49)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 15 september 1998, De Persio mot kommissionen, T‑23/96, REG P 1998, s. I‑A-483 och II‑1413, punkt 111; 5 oktober 2009, de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen och kommissionen mot de Brito Segueira Carvalho, T‑40/07 P och T‑62/07 P, REG P 2009, s. I‑B-1-89 och II-B-1-551, punkt 155