Language of document : ECLI:EU:C:2020:655

DOMSTOLENS BESLUT (nionde avdelningen)

den 3 september 2020 (*)

”Fastställande av rättegångskostnader”

I mål C‑265/17 P-DEP,

angående en begäran om fastställande av de ersättningsgilla rättegångskostnaderna enligt artikel 145 i domstolens rättegångsregler, som ingavs den 20 januari 2020,

United Parcel Service Inc., Atlanta (Förenta staterna), företrätt av A. Ryan, solicitor, och W. Knibbeler, advocaat,

klagande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av N. Khan, i egenskap av ombud,

motpart,

meddelar

DOMSTOLEN (nionde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden S. Rodin (referent) samt domarna D. Šváby och K. Jürimäe,

generaladvokat: J. Kokott,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

efter att ha hört generaladvokaten,

följande

Beslut

1        Förevarande mål avser fastställande av de rättegångskostnader som uppkommit för United Parcel Service Inc. (nedan kallat UPS) i mål C‑265/17 P.

2        Europeiska kommissionen har i överklagande som ingetts den 16 maj 2017 yrkat att domstolen ska upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 7 mars 2017, United Parcel Service/kommissionen (T‑194/13, EU:T:2017:144) (nedan kallad den överklagade domen) genom vilken tribunalen ogiltigförklarade kommissionens beslut C(2013) 431 av den 30 januari 2013 om att en företagskoncentration är oförenlig med den inre marknaden och EES-avtalets funktion (ärende COMP/M.6570 – UPS/TNT Express) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

3        Genom dom av den 16 januari 2019, kommissionen/United Parcel Service (C‑265/17 P, EU:C:2019:23), ogillade domstolen överklagandet och förpliktade kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

4        Eftersom UPS och kommissionen inte nådde någon överenskommelse om de ersättningsgilla rättegångskostnaderna i målet om överklagande, ingav UPS förevarande begäran, genom en handling som inkom till kansliet den 20 januari 2020, med stöd av artikel 145 i domstolens rättegångsregler.

 Parternas yrkanden

5        UPS har yrkat att domstolen ska fastställa de ersättningsgilla rättegångskostnaderna till 866 629,89 euro. Detta belopp motsvarar de nödvändiga kostnader som uppkommit med anledning av överklagandeförfarandet, bland annat advokatarvoden, ekonomarvoden och resekostnader.

6        Kommissionen har yrkat att detta yrkande ska ogillas och att de ersättningsgilla rättegångskostnaderna ska fastställas till 45 500 euro för advokaterna och 5 000 euro för ekonomerna.

 Parternas argument

7        UPS har till stöd för sin begäran gjort gällande att rättegångskostnaderna, som omfattar advokatarvoden och utlägg samt ekonomernas arvoden, har uppkommit i samband med överklagandet och att de har varit nödvändiga. UPS har i detta avseende hävdat att den totala summan av de begärda rättegångskostnaderna och utläggen är rimlig med hänsyn till omständigheterna i målet och med beaktande av att föremålet för talan och överklagandeförfarandet är komplicerat.

8        UPS anser för det första att den aktuella tvisten gav upphov till rättsliga frågor av inte obetydlig komplexitet som motiverade att dess advokater hade ett stort antal arbetstimmar. UPS har för det första gjort gällande att tvisten var komplex till sitt föremål och sitt slag, eftersom den rörde ett kommissionsbeslut enligt förordningen om kontroll av företagskoncentrationer och sådana beslut ofta är komplicerade, vilket för övrigt generaladvokaten har medgett i sitt förslag till avgörande i förevarande mål. UPS har erinrat om att den överklagade domen avsåg lagenligheten av ett beslut av det slaget på 450 sidor, vilket i stor utsträckning grundade sig på ekonomiska och ekonometriska analyser.

9        UPS har härvid anfört att vissa av kommissionens grunder för överklagandet har föranlett en ingående analys av ekonomiska och juridiska frågor. Klaganden har anfört att kommissionen, i den tredje grunden för överklagandet, har gjort gällande att tribunalen i den överklagade domen inte tog ställning till dess argument att UPS ”intuitivt” hade kunnat förstå den modell för priskoncentration som användes utifrån de modeller som meddelades under det administrativa förfarandet. Dessa argument föranledde UPS att anlita oberoende ekonomiexperter.

10      UPS har även anfört att kommissionen, genom den fjärde grunden för överklagandet, har gjort gällande att en analys av priskoncentration som är felaktig på grund av fel som den innehåller inte kan föranleda att det omtvistade beslutet ogiltigförklaras i sin helhet. Detta argument föranledde UPS:s företrädare och rådgivare att göra en fördjupad analys av domen av den 25 oktober 2011, Solvay/kommissionen (C‑109/10 P, EU:C:2011:686), och av tribunalens tillämpning av den i förevarande mål.

11      UPS har för det andra hävdat att tvisten var betydelsefull ur ett unionsrättsligt perspektiv, eftersom den framhöll en grundläggande allmängiltig processuell princip som är av betydelse för kommissionens dagliga praxis enligt koncentrationsförordningen. Det framgår tydligt av domen av den 16 januari 2019, kommissionen/United Parcel Service (C‑265/17 P, EU:C:2019:23), och av generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i det målet, att målet rörde en grundläggande princip avseende vilken kommissionen inte hade något utrymme för skönsmässig bedömning. Detta förfarande krävde också, för första gången, att domstolen fördjupade sin förståelse av ekonometriska modeller.

12      UPS har för det tredje gjort gällande att tvisten var förenad med särskilda svårigheter som har ökat omfattningen av dess företrädares och deras rådgivares arbete. Denna betydelse och komplexitet bekräftas av kommissionens begäran, som godtagits av domstolen, om en andra skriftväxling för att kommissionen ska kunna besvara UPS svarsskrivelse.

13      Enligt UPS är den sammanlagda tid som åtgått och storleken på de begärda rättegångskostnaderna för en tvist som hade ett betydande ekonomiskt intresse för UPS, då det initiala beloppet för den aktuella företagskoncentrationen uppgick till 5,2 miljarder euro, rimliga med hänsyn till det här specifika förfarandets längd och särskilda komplexitet.

14      UPS anser vidare att frågan huruvida de rättegångskostnader som uppkommit i förevarande mål är proportionerliga ska bedömas mot bakgrund av tribunalens beslut om fastställande av rättegångskostnader av den 28 juni 2004, Airtours/kommissionen (T-342/99 DEP, EU:T:2004:192).

15      UPS har för det andra hävdat att advokatarvodena har redovisats på ett korrekt sätt. UPS har anfört att för att fastställa det totala antal arbetstimmar som objektivt sett kan anses nödvändiga, ska endast målets komplexitet beaktas, oberoende av hur många advokater som de utförda tjänsterna har kunnat delas upp på. UPS har således gjort gällande att det framgår av beskrivningen av det utförda arbetet att dubbelarbete begränsades till ett ”absolut minimum” och var organiserad i förhållande till de olika rådgivarnas erfarenhet. UPS har vidare angett att dess rådgivare hade förutsett att en förhandling skulle hållas vid domstolen och förberett denna förhandling. Även om domstolen slutligen fann att det inte var nödvändigt att hålla någon förhandling i målet, ska de kostnader som UPS haft för detta ändamål ändå beaktas.

16      UPS har för det tredje hävdat att ekonomiexperternas ingripande motiverades av förfarandets ekonomiska karaktär, i likhet med det mål som avgjordes genom beslutet av den 28 juni 2004, Airtours/kommissionen (T-342/99 DEP, EU:T:2004:192). UPS har anfört att företaget använde sig av samma ekonomer som bolaget använde sig av för sina argument under det administrativa förfarandet och det rättsliga förfarandet i första instans. Deras deltagande berodde på kommissionens påståenden i ett mycket sent skede av förfarandet. Deltagandet är dessutom helt motiverat med hänsyn till den betydelse som den valda modellen för priskoncentration har för förfarandet. Slutligen är det totala antalet timmar som ekonomerna lagt ned i förfarandet relativt begränsat med hänsyn till de komplicerade ekonomiska och ekonometriska påståenden som ligger till grund för kommissionens argumentation i målet om överklagande.

17      Kommissionen har angett att förevarande yrkande om rättegångskostnader är det högsta som någonsin har mottagits i ett överklagande. Den har hävdat att detta yrkande är otillräckligt underbyggt och uppenbart orimligt.

18      Kommissionen har för det första gjort gällande att varken parternas föregående skriftväxling eller begäran om fastställande av rättegångskostnader innehåller bevis för de belopp som UPS faktiskt fakturerats eller betalat.

19      Medan UPS har gjort gällande att 212,3 timmar var nödvändiga för överklagandets ”slutfas”, angav detta bolag emellertid varken vilket arbete som utfördes under dessa timmar eller på vilket sätt detta arbete var ”nödvändigt” mot bakgrund av fördelningen av timmar mellan varje advokat.

20      Kommissionen har anfört att unionsdomstolarna bedömer betydelsen och värdet av det utförda arbetet mot bakgrund av de exakta uppgifter som sökanden har lämnat, bland annat fakturor som är daterade och undertecknade. Någon sådan bevisning föreligger emellertid inte i målet.

21      Detsamma gäller de arvoden som begärs för ekonomernas arbete, för vilket kostnaderna uppgår till 300 000 euro, vilket för övrigt inte kan betecknas som ”begränsade kostnader”.

22      Kommissionen har för det andra hävdat att de begärda rättegångskostnaderna är uppenbart överdrivna. Den anser för det första att det totala belopp som beviljats i ett annat mål inte utan vidare kan överföras från ett mål till ett annat, i motsats till vad UPS har försökt uppnå. Skälen till beslutet av den 28 juni 2004, Airtours/kommissionen (T-342/99 DEP, EU:T:2004:192), kan inte överföras på förevarande mål, eftersom tribunalen i det beslutet endast gav få detaljer om de arbeten som den ansåg var nödvändiga för förfarandet. Det målet rörde dessutom ett förfarande i första instans, med alla de faktiska omständigheter som detta innebär, och inte ett överklagandeförfarande som det nu aktuella.

23      För det andra anser kommissionen att det är överdrivet att anlita tretton advokater för en tid som sträckte sig från den 7 mars 2017 till den 16 januari 2019. Den arbetsperiod som ska beaktas är endast omkring sex månader och börjar den dag då UPS delgavs överklagandet och löper ut den dag då UPS ingav sin duplik. De timarvoden som tillämpas av de två huvudadvokaterna, det vill säga 862 euro per timme och mellan 695 euro och över 820 euro per timme, är också alltför höga med hänsyn till de arvoden på mellan 360 euro och 495 euro per timme som domstolen tycks ha medgett i tidigare mål. Trots att många yngre advokater och praktikanter var inblandade i arbetet begärde UPS ersättning för 878,4 timmars advokatarbete med en genomsnittlig timtaxa på 600 euro. Kommissionen anser att en genomsnittlig timtaxa på 350 euro borde beviljas. Att använda tretton ekonomer, avseende vilka kommissionen, genom att lägga samman de rubriker som UPS nämnt i bilagorna, har dragit slutsatsen att de hade arbetat 363,5 timmar till en genomsnittlig timtaxa på 824 euro, är också oproportionerligt.

24      Kostnaderna för utlägg, närmare bestämt omkring 36 000 euro för transport- och kontorskostnader som UPS begärt, är inte vederbörligen motiverade. Kommissionen har i detta avseende understrukit att det inte hölls någon förhandling i Luxemburg.

25      För det tredje har kommissionen anfört att det totala antalet arbetstimmar för vilka ersättning begärs inte framgår av begäran om fastställande av rättegångskostnaderna. Det totala antalet timmar som krävs för advokaterna i bilaga A till ansökan för samtliga delar av överklagandet uppgår till 878,4 timmar. Kommissionen anser att detta totala belopp, omräknat i arbetsdagar, motsvarar 110 dagars advokatarbete, eller 22 veckor, med 5 arbetsdagar i veckan, för ett överklagande på 25 sidor och en replik på 10 sidor, vilket är oproportionerligt och överdrivet.

26      Kommissionen har anfört att det omtvistade beslutets längd inte är relevant i ett överklagande av en dom från tribunalen som meddelades till följd av en talan om ogiltigförklaring som UPS väckt mot detta beslut, eftersom UPS advokater till följd av att talan väcktes hade fått exakt kännedom om beslutet. Kommissionen anser dessutom att det vid överklagandet var möjligt att använda de ekonomiska analyser som lagts fram vid tribunalen och att det under alla omständigheter följer av naturen i ett överklagande och rättegångsreglerna att något nytt expertutlåtande inte kunde godtas i det skedet.

27      Kommissionen anser därför att advokaternas yttranden i målet om överklagande endast krävde 130 arbetstimmar, vilket, med en genomsnittlig timtaxa på 350 euro motsvarar 45 500 euro i detta avseende. Den anser att ekonomernas arvoden avser framläggandet av bevisning som inte kunde tas upp till sakprövning, men att domstolen, om den skulle finna att målets art motiverade att dessa konsulter anlitades, inte borde bevilja mer än 5 000 euro i detta avseende. Slutligen, om domstolen skulle finna att UPS har haft utlägg, kan endast kontorskostnader med 500 euro ersättas.

 Domstolens bedömning

28      Enligt artikel 144 b i rättegångsreglerna avses med ersättningsgilla kostnader ”nödvändiga kostnader som parterna haft med anledning av förfarandet, särskilt utgifter för resor och uppehälle samt arvode för ombud, rådgivare eller advokat”.

29      Det framgår således av lydelsen i den bestämmelsen att ersättning till en advokat är en nödvändig kostnad i den mening som avses i bestämmelsen. Härav följer även att de ersättningsgilla kostnaderna endast omfattar dels kostnader för förfarandet vid domstolen och dels kostnader som varit nödvändiga i detta avseende (beslut av den 5 december 2018, TV2/Danmark/Viasat Broadcasting UK, C‑657/15 P-DEP, ej publicerat, EU:C:2018:985, punkt 13).

30      För övrigt är unionsdomstolen inte behörig att fastställa de arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater, utan endast behörig att fastställa det belopp avseende arvoden som kan utkrävas av den part som förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna (beslut av den 5 december 2018, TV2/Danmark/Viasat Broadcasting UK, C‑657/15 P-DEP, ej publicerat, EU:C:2018:985, punkt 14).

31      Eftersom det inte finns några taxebestämmelser i unionsrätten ska domstolen göra en fri bedömning av omständigheterna med beaktande av saken i målet och målets art, målets betydelse ur ett unionsrättsligt perspektiv samt dess svårighetsgrad, omfattningen av det arbete som domstolsförfarandet har kunnat föranleda för ombuden och målets ekonomiska betydelse för parterna (beslut av den 5 december 2018, TV2/Danmark/Viasat Broadcasting UK, C‑657/15 P-DEP, ej publicerat, EU:C:2018:985, punkt 15).

32      Det är med beaktande av dessa omständigheter som de ersättningsgilla kostnaderna ska bedömas i målet.

33      Vad för det första gäller tvistens föremål och art, ska det påpekas att det rörde sig om ett överklagande som till sin natur är begränsat till rättsfrågor och inte avser vare sig fastställande eller bedömning av de faktiska omständigheterna i målet (beslut av den 15 oktober 2015, rådet/Ningbo Yonghong Fasteners, C‑601/12 P‑DEP, ej publicerat, EU:C:2015:726, punkt 19).

34      Ärenden som rör kommissionens beslut enligt förordningen om kontroll av företagskoncentrationer ger emellertid på grund av sin art upphov till komplicerade ekonomiska och juridiska problem som avser transaktioner vars belopp ligger utanför den normala ramen för tvister vid domstolen. Överklagandet avsåg nämligen en företagskoncentration med ett initialt belopp på 5,2 miljarder euro, vilket visar de väsentliga ekonomiska intressena för UPS i förevarande mål.

35      Ekonomiska experters medverkan kan därför i princip anses nödvändig, och kostnaderna för den kan ersättas enligt artikel 144 b i rättegångsreglerna, med beaktande av den ekonomiska och rättsliga arten av de bedömningar som kommissionen har gjort vid kontrollen av företagskoncentrationer, särskilt när det är fråga om den ekonometriska modell som kommissionen har använt för att förklara koncentrationen oförenlig med den inre marknaden.

36      Det ska i detta avseende påpekas att kommissionen till stöd för sitt överklagande till domstolen åberopat fyra grunder. Eftersom den tredje och den fjärde grunden bland annat avsåg beaktandet av ekonometriska modeller och priskoncentration, gav överklagandet upphov till komplicerade, såväl juridiska som ekonomiska, frågor, som motiverade att ekonomiexperter anlitades.

37      Enligt ovannämnda rättspraxis är sådana ersättningsgilla kostnader emellertid begränsade till dels kostnader med anledning av förfarandet vid domstolen, dels sådana kostnader som har varit nödvändiga i detta avseende. Det ankommer på den som ansöker om fastställande av rättegångskostnaderna att visa att detta gäller de kostnader som han begär ersättning för, för att göra det möjligt för unionsdomstolen att fastställa med vilket belopp de arvoden som parterna har betalat till de advokater och ekonomiexperter som de har anlitat kan utkrävas av den part som förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna.

38      När det för det andra gäller målets betydelse ur ett unionsrättsligt perspektiv och målets svårighetsgrad, ska det påpekas att kommissionens överklagande syftade till att upphäva den överklagade domen, genom vilken tribunalen hade bifallit talan på UPS grund avseende att kommissionen hade åsidosatt rätten till försvar och antagit det omtvistade beslutet på grundval av en annan ekonometrisk modell än den som hade varit föremål för ett kontradiktoriskt förfarande under det administrativa förfarandet, och ogiltigförklarat det beslutet.

39      Det kan för övrigt konstateras att dessa grunder gav upphov till nya rättsfrågor som inte utgjorde en enkel tillämpning av unionsrätten, såsom den tolkats av domstolen, vilket för övrigt motiverade att överklagandet tilldelades en avdelning med fem domare, liksom den omständigheten att domstolen avgjort målet med stöd av ett förslag till avgörande. Det kan därför inte bestridas att frågorna krävde en fördjupad analys (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 30 januari 2014, Éditions Odile Jacob/kommissionen och Lagardère, C‑553/10 P‑DEP och C‑554/10 P-DEP, EU:C:2014:56, punkt 28).

40      Huvudfrågan i överklagandet var huruvida ett företag ”intuitivt” kunde förstå den modell för koncentration av priser som kommissionen använde utifrån de modeller som meddelades under det administrativa förfarandet, vid prövningen av huruvida företagens rätt till försvar hade iakttagits under förfarandet för kontroll av företagskoncentrationer vid kommissionen.

41      Denna fråga ska anses vara ny och viktig, eftersom generaladvokaten i sitt förslag till avgörande har betonat att domen utöver det konkreta aktuella målet kommer att öppna vägen för kommissionens framtida administrativa praxis i komplicerade förfaranden för kontroll av koncentrationer, men även för nationella konkurrensmyndigheter och domstolar, vilka ofta i betydande utsträckning stöder sig på de bestämmelser som gäller på unionsnivå.

42      Vad för det tredje gäller omfattningen av det arbete som utförts, erinrar domstolen om att det vid fastställandet av de ersättningsgilla kostnaderna ska tas hänsyn till det totala antal arbetstimmar som objektivt sett kan anses vara nödvändiga för förfarandet, oberoende av mellan hur många advokater arbetet har fördelats (beslut av den 3 september 2009, Industrias Químicas del Vallés/kommissionen, C‑326/05 P-DEP, ej publicerat, EU:C:2009:497, punkt 48).

43      I förevarande mål ska det inledningsvis påpekas att målet om överklagande inte har föranlett någon muntlig förhandling.

44      Av detta följer att kostnader som uppkommit efter det att det skriftliga förfarandet vid domstolen avslutats inte kan anses objektivt nödvändiga för förfarandet och följaktligen inte omfattas av förevarande begäran om fastställande av rättegångskostnaderna. Detta gäller särskilt kostnaderna för förberedelse av en eventuell förhandling som domstolen inte ansåg nödvändig, för att analysera generaladvokatens förslag till avgörande eller för att analysera domstolens dom, eftersom parterna själva ska bära de ekonomiska konsekvenserna av en sådan domstolsstrategi.

45      I förevarande fall kännetecknas begäran om fastställande av rättegångskostnaderna av att det inte har ingetts någon detaljerad, daterad och undertecknad faktura till UPS, vare sig från advokatbyråerna eller från de ekonomiexperter som är inblandade i överklagandeförfarandet. En sådan brist på precision och bevisning ska beaktas vid bedömningen av de kostnader som visar sig vara nödvändiga för förfarandet och som kan utkrävas av den part som förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna. Vad gäller omfattningen av det arbete som domstolsförfarandet har kunnat medföra för ombud eller rådgivare, erinrar domstolen om att unionsdomstolens möjlighet att bedöma värdet av det arbete som utförts av en advokat beror på hur detaljerade uppgifter som lämnats (beslut av den 26 september 2018, Viasat Broadcasting UK/TV2/Danmark, C‑660/15 P‑DEP, ej publicerat, EU:C:2018:778, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

46      Under dessa omständigheter har UPS i sin begäran om fastställande av rättegångskostnader, som uppgår till 866 629,89 euro, inte klart och tydligt angett det totala antalet fakturerade arbetstimmar och det genomsnittliga timpriset för dessa. Begäran om fastställande är därför inte tillräckligt öppen och underbyggd.

47      Det ska i detta avseende särskilt påpekas att även om de handlingar som UPS har tillhandahållit i fråga om juridiska tjänster gör det möjligt att för varje person som varit delaktig i målet identifiera det timarvode och den tid som denne fakturerar, är så inte fallet vad gäller tjänster av ekonomisk karaktär. För dessa har endast den tid som de personer som varit delaktiga i målet lagt ned nämnts, utan möjlighet att fastställa den timtaxa som var och en av dem tillämpar. UPS har endast angett sammanlagda utlägg som uppgick till omkring 300 000 euro för de ekonomiska expertutlåtanden som företaget hade använt sig av.

48      Mot bakgrund av det totala beloppet för de rättegångskostnader som UPS har yrkat, ska det konstateras att UPS fastställde det genomsnittliga timpriset till 600 euro per timme för advokaterna och till 824 euro per timme för ekonomerna. Sådana genomsnittliga timtaxor överstiger vida de belopp som vanligtvis godtas av domstolen i förfaranden om fastställande av rättegångskostnader.

49      Det följer av fast rättspraxis att eftersom det på unionsrättens nuvarande stadium inte finns någon ersättningsskala för advokater eller ekonomiexperter, är det endast om det fakturerade genomsnittliga timpriset är uppenbart orimligt som unionsdomstolen kan avvika från det och i överensstämmelse med rätt och billighet (ex æquo et bono) fastställa advokatarvoden och ersättning till ekonomiexperter (se för ett liknande resonemang, beslut av den 4 juli 2017, AESA/Heli-Flight, C‑61/15 P-DEP, ej publicerat, EU:C:2017:530, punkt 16).

50      Det framgår dessutom av bilagorna till förevarande begäran om fastställande av rättegångskostnaderna att UPS har gjort gällande att 878,4 timmars advokatarbete och 363,5 timmars ekonomarbete var nödvändiga för det aktuella överklagandeförfarandet.

51      Advokater som gör gällande att de är väl kvalificerade och har stor erfarenhet i fråga om konkurrensrätt och vars arvode uppgår till en genomsnittlig timtaxa på 600 euro, förmodas emellertid handlägga de ärenden som de anförtros effektivt och skyndsamt, även om dessa är komplexa (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 3 oktober 2018, Orange/kommissionen, C‑486/15 P-DEP, ej publicerat, EU:C:2018:824, punkt 37, och beslut av den 10 april 2019, Giant (China)/EBMA, C‑61/16 P-DEP, ej publicerat, EU:C:2019:298, punkt 31).

52      Även om det är riktigt att kommissionens grunder gav upphov till nya rättsfrågor, hade de huvudadvokater som UPS befullmäktigat tidigare kunnat få fördjupade kunskaper i det aktuella målet under förfarandet vid tribunalen, vilket inte bara måste ha underlättat arbetet utan även minskat den tid som krävdes för att granska överklagandet och upprätta svarsinlagor och dupliken (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 10 april 2019, Giant (China)/EBMA, C‑61/16 P-DEP, ej publicerat, EU:C:2019:298, punkt 32).

53      Detsamma gäller de ekonomiexperter som redan hade fått fördjupade kunskaper om omständigheterna i målet under förfarandet vid tribunalen, eftersom de komplexa ekonometriska modellerna i fråga redan stod i centrum för diskussionerna.

54      Av detta följer att det belopp på 866 629,89 euro som UPS begärde av kommissionen för de kostnader som bolaget hade haft i samband med överklagandet inte i sin helhet var ”nödvändigt med anledning av förfarandet” i den mening som avses i artikel 144 b i rättegångsreglerna.

55      Mot bakgrund av det ovan anförda ska i förevarande fall, i överensstämmelse med rätt och billighet (ex æquo et bono), de ersättningsgilla arvodena för advokater och ekonomiexperter fastställas till ett sammanlagt belopp på 200 000 euro.

56      Vad slutligen gäller andra utlägg än arvoden till advokater och ekonomiexperter har UPS begärt ett belopp på 35 912,19 euro för resekostnader, kopior och kommunikation. Eftersom någon muntlig förhandling inte har hållits och all erforderlig bevisning inte är tillgänglig för var och en av dessa utgifter kan de inte utgöra ett belopp som kan återkrävas för dessa utlägg (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 16 maj 2013, Deoleo/Aceites del Sur-Coosur, C‑498/07 P-DEP, ej publicerat, EU:C:2013:302, punkt 34).

57      Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att det är skäligt att fastställa de ersättningsgilla kostnaderna för UPS som kommissionen ska ersätta, vilka är hänförliga till mål C‑265/17 P, till sammanlagt 200 000 euro.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:

Det sammanlagda belopp för rättegångskostnader som Europeiska kommissionen ska ersätta United Parcel Service Inc. med i mål C265/17 P fastställs till 200 000 euro.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: engelska.