Language of document : ECLI:EU:T:2008:315

Mål T‑212/03

MyTravel Group plc

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar – Konkurrens – Beslut att förklara en koncentration oförenlig med den gemensamma marknaden – Ogiltigförklaring av beslutet genom en dom av förstainstansrätten – Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter”

Sammanfattning av domen

1.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Tillräckligt klar överträdelse av gemenskapsrätten – Begrepp

(Artikel 288 andra stycket EG)

2.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter – Koncentrationsärenden

(Artikel 288 andra stycket EG; rådets förordning nr 4064/89, artiklarna 2.1, 2.2 och 2.3 samt 8.2 och 8.3)

3.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Tillräckligt klar överträdelse av gemenskapsrätten

(Artikel 288 andra stycket EG)

4.      Konkurrens – Koncentrationer – Kommissionens undersökning – Åtaganden från de berörda företagen som kan medföra att den anmälda transaktionen bedöms vara förenlig med den gemensamma marknaden – Beaktande av åtaganden som har lämnats in efter fristen – Villkor

(Rådets förordning nr 4064/89, artiklarna 2.2, 6.2, 8.2 och 18.3; kommissionens meddelande avseende tillkännagivande från kommissionen om korrigerande åtgärder som kan godtas enligt rådets förordning (EG) nr 4064/89 och förordning nr 447/98, punkt 43)

5.      Förfarande – Rättegångskostnader – Den vinnande parten förpliktas bära sina rättegångskostnader

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 87.2 och 87.3)

1.      Begreppet klar överträdelse i gemenskapsrätten, vilken är tillräcklig för att gemenskapen ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar, omfattar inte de fel eller misstag som visserligen är av en viss allvarlighetsgrad, men som inte avviker från det normala handlandet hos en institution som har till uppgift att övervaka tillämpningen av konkurrensreglerna, vilka är komplexa och svåra samt föremål för ett betydande tolkningsutrymme.

Den omständigheten att förstainstansrätten ogiltigförklarade ett beslut av kommissionen enligt vilket en koncentration förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden, kan inte likställas, utan vidare analys, med konstaterandet att det föreligger klar överträdelse och är således inte tillräcklig, i sig, för att gemenskapen ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Enkla bedömningsfel eller den underlåtenhet att förebringa relevant bevisning som fastställdes inom ramen för en talan om ogiltigförklaring är, särskilt, inte tillräckligt i sig för att klassificera en överträdelse som ett uppenbart och allvarligt överskridande av gränserna för kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning på området för kontroll av koncentrationer, i synnerhet då det föreligger en komplicerad oligopolistisk situation.

Om det godtogs att det förhöll sig annorlunda skulle kommissionens förmåga att fullt ut genomföra sin uppgift enligt EG‑fördraget att övervaka konkurrensen nämligen äventyras, genom den hämmande verkan på kontrollen av koncentrationer som kan följa av risken att den tvingas ersätta påstådda skador för de berörda företagen.

För att beakta en sådan effekt, som inte är förenlig med det allmänna gemenskapsintresset, kan en bristande uppfyllelse av en rättslig förpliktelse som, oavsett hur beklagansvärd den är, förklaras genom de objektiva begränsningar som vilar på institutionen och dess företrädare på området för kontroll av koncentrationer inte anses utgöra en tillräckligt klar överträdelse av gemenskapsrätten för att gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar ska aktualiseras. Däremot kan en skada som följer av att institutionen uppträder på ett sätt som uppenbart strider mot en rättsregel och allvarligt skadar tredje mans intressen, och som varken kan förklaras eller ursäktas av de begränsningar som objektivt följer av dess normala verksamhet, ge rätt till skadestånd.

(se punkterna 40, 43 och 85)

2.      Artikel 2.2 i förordning nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer, som är tillämplig på ett beslut om godkännande, och artikel 2.3 i ovannämnda förordning, som avser beslut om förbud, ska tolkas mot bakgrund av artikel 2.1 i samma förordning. I den sistnämnda artikeln anges de faktorer som konkret ska beaktas av kommissionen vid bedömningen av om en koncentration av gemenskapsdimension är förenlig eller oförenlig med den gemensamma marknaden.

Sammantaget har dessa bestämmelser till syfte att ge enskilda rättigheter på så sätt att kommissionen när den ska undersöka en koncentration enligt förordning nr 4064/89 i princip ska ta ställning till denna, antingen genom att godkänna koncentrationen eller förbjuda denna, enligt dess bedömning av den ekonomiska utveckling av den aktuella koncentrationen som den anser vara mest sannolik. Om således de villkor som anges i artikel 2.2 i den nämnda förordningen är uppfyllda, har ett företag som har anmält en koncentration av gemenskapsdimension rätt att få denna koncentration förklarad förenlig med den gemensamma marknaden. Detta företag kan emellertid inte genomföra koncentrationen utan kommissionens godkännande, och ett förbudsbeslut har betydande verkningar. En sådan åtgärd från gemenskapens sida i affärsvärlden som kräver att ett företag erhåller ett godkännande innan den tilltänkta koncentrationen genomförs och som ålägger kommissionen att förbjuda genomförandet av koncentrationen om denna visar sig vara oförenlig med den gemensamma marknaden innebär nödvändigtvis att de företag som inte har erhållit ett godkännande kan kräva ersättning för de skadliga verkningar som följer av ett sådant beslut, om det visar sig att detta grundar sig på en tillräckligt klar överträdelse av de materiella bestämmelser som kommissionen har tillämpat för att bedöma om koncentrationen i fråga är förenlig med den gemensamma marknaden.

Påpekandet att det är när en oegentlighet konstateras, vilken under liknande omständigheter inte skulle ha begåtts av en normalt försiktig och aktsam administration, som det i övrigt kan fastställas att institutionens agerande är rättsstridigt på ett sätt som medför att gemenskapen ådrar sig skadeståndsansvar enligt artikel 288 EG.

Artikel 2.3 i förordning nr 4064/89, jämförd med artikel 2.1 och 2.2 och artikel 8.2 och 8.3 i ovannämnda förordning, samt omsorgsplikten innehåller bestämmelser som har till syfte att ge de berörda företagen rättigheter genom ett beslut om förbud att genomföra en koncentration.

(se punkterna 47–50)

3.      Det kan, med avseende på utomobligatoriskt skadeståndsansvar, i princip inte uteslutas att uppenbara och allvarliga brister som påverkar den ekonomiska bedömning som ligger till grund för ett beslut som fattas på grundval av artikel 8.3 i förordning nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer enligt vilket en koncentration förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 2.1 och 2.3 i ovannämnda förordning kan utgöra överträdelser som är tillräckligt klara för att gemenskapen ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar.

En sådan bedömning kräver emellertid att det beaktas att de ekonomiska analyser som är nödvändiga vid den konkurrensrättsliga kvalificeringen av en situation eller en koncentration i allmänhet är, såväl faktamässigt som vid den bedömning som görs utifrån hur dessa fakta beskrivs, komplexa och svåra intellektuella framställningar, i vilka det kan smyga sig in vissa brister, såsom uppskattningar, inkonsekvenser eller till och med luckor. Detta gäller i än högre grad inom ramen för kontroll av koncentrationer med hänsyn till de korta frister som åvilar institutionen.

Det är troligare att sådana brister i den ekonomiska analysen uppkommer när, såsom är fallet med kontroll av koncentrationer, analysen innehåller framåtsyftande inslag. Allvarliga brister i dokumentation eller logik behöver under dessa förhållanden inte alltid utgöra tillräckliga omständigheter för att gemenskapen ska ådra sig skadeståndsansvar.

Kommissionen förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning för att bevara kontrollen över gemenskapens konkurrenspolitik. Detta innebär att det inte kan förväntas att kommissionen iakttar en rigoröst konstant beslutspraxis vid genomförandet av de relevanta bestämmelserna, och att den därmed har en viss handlingsfrihet vid valet av de ekonomiska instrument som den förfogar över liksom vid valet av lämplig utgångspunkt för bedömningen av ett visst fenomen, så länge kommissionens val inte uppenbart står i strid med de regler som har erkänts inom ekonomisk vetenskap och så länge de tillämpas på ett konsekvent sätt.

Det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen ska tillerkännas inom ramen för frågor avseende utomobligatoriskt skadeståndsansvar på området för kontroll av koncentrationer är tillämpligt såväl vid den individuella prövningen av fel som kan ha begåtts vid bedömningen av koncentrationens inverkan på konkurrensen som vid en omfattande prövning av sådana fel.

(se punkterna 80, 83 och 95)

4.      Kontrollen av koncentrationer syftar till att ge de berörda företagen det tillstånd som krävs och som föregår genomförandet av varje företagskoncentration med gemenskapsdimension. Dessa företag kan inom ramen för denna kontroll föreslå åtaganden till kommissionen för att erhålla ett beslut om att deras koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden. Beroende på hur långt det administrativa förfarandet har fortskridit ska de föreslagna åtagandena göra det möjligt för kommissionen att antingen fastställa att den anmälda koncentrationen inte längre ger anledning till allvarliga tvivel vad gäller dess förenlighet med den gemensamma marknaden på förundersökningsstadiet eller bemöta de anmärkningar som har framförts inom ramen för den fördjupade utredningen. Dessa åtaganden gör det följaktligen möjligt att först och främst undvika att en fördjupad utredning inleds eller därefter att ett beslut om att koncentrationen är oförenlig med den gemensamma marknaden fattas. Enligt artikel 8.2 i förordning nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer får kommissionen förena ett beslut om att en koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden, genom att tillämpa det kriterium som anges i artikel 2.2 i den nämnda förordningen, med villkor och ålägganden som avser att säkerställa att de berörda företagen fullgör de åtaganden som de har lämnat i syfte att koncentrationen ska bedömas vara förenlig med den gemensamma marknaden.

Med hänsyn till både betydelsen av de ekonomiska intressen och de industriella eller kommersiella frågeställningar som är typiska för den här sortens transaktioner, och den makt som kommissionen har på detta område, kan det förväntas att de berörda företagen gör allt för att underlätta myndighetens arbete. Kommissionen måste av samma skäl visa största omsorg vid utövande av sin kontrollfunktion vad gäller koncentrationer.

Med avseende på åtaganden som har lämnats in för sent, framgår det av tillkännagivande från kommissionen om korrigerande åtgärder som kan godtas enligt rådets förordning nr 4064/89 och förordning nr 447/9 att parterna i en anmäld koncentration kan få sådana åtaganden beaktade av kommissionen om två kumulativa villkor är uppfyllda, nämligen dels att åtagandena löser de konkurrensproblem som tidigare har identifierats utan att det finns behov av någon annan marknadsundersökning, dels att det finns tillräckligt med tid för att samråda med medlemsstaterna om dessa åtaganden.

(se punkterna 116–119 och 127)

5.      Enligt artikel 87.2 och 87.3 i förstainstansrättens rättegångsregler får rätten besluta att en part som inte har tappat målet på någon punkt ska bära sina rättegångskostnader, då den först vid den muntliga förhandlingen och som svar på ett beslut av förstainstansrätten, som har antagits med stöd av artikel 65 b och artikel 67.3 tredje stycket i rättegångsreglerna, lämnat in de handlingar som sökanden begärt och som var av betydelse för att sökanden skulle kunna göra gällande sina argument och för att möjliggöra för förstainstansrätten att pröva talan. Handlingarna borde ha lämnats in tillsammans med inlagorna, även om det kan anses att handlingarna i fråga inte var tillgängliga i enlighet med förordning nr 4064/89 eller förordning nr 1049/2001 och om detta inte hade någon påverkan på det aktuella målet i den mån dessa handlingar slutligen lämnades in under det kontradiktoriska förfarandet.

(se punkterna 135–139)