Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning
Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 27 december 2001 av EuroCommerce A.I.S.B.L.
(mål T-336/01)
Rättegångsspråk: engelska
EuroCommerce A.I.S.B.L. har den 27 december 2001 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Pierre V. F. Bos och Morten Nissen, Dorsey & Whitney LLP, Bryssel (Belgien).
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
(ogiltigförklara kommissionens beslut av den 9 augusti 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende Comp/29.273 - Visa International),
(förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna och
(förplikta kommissionen att ersätta kostnader som förorsakas Eurocommerce i förevarande mål.
Grunder och huvudargument
Sökanden är en internationell sammanslutning som har som syfte att bedriva forskning beträffande och finna lösningar på handelsproblem. Sökanden har i detta avseende lämnat in ett flertal klagomål till kommissionen beträffande regler som inte gäller avgifter (the non-tariff rules) och de multilaterala förmedlingsavgifterna som tillämpas av betalkortsorganisationer. Den multilaterala förmedlingsavgiften betalas av anslutningsbanken (handlarens bank) till den utfärdande banken (kundens bank). Denna avgift har, enligt sökanden, ett direkt inflytande på den avgift som handlaren måste betala till sin anslutningsbank för användandet av betalkort för betalning från hans kunder. Reglerna som iante gäller avgifter (the non-tariff rules) är en reglering beträffande utgivning av och anslutning till betalkort.
I det omstridda beslutet fann kommissionen inga skäl att vidta några åtgärder enligt artikel 81 EG beträffande reglerna som inte gäller avgifter (the non-tariff rules). Enligt sökanden strider detta beslut mot såväl EG-fördraget som EES-avtalet.
Sökanden hävdar att kommissionen inte iakttagit dess rätt att yttra sig. I sitt yttrande till den andra skrivelsen som sändes enligt artikel 6 i kommissionens förordning 2842/98 gjorde sökanden ett villkorat återtagande av sitt klagomål i tron att kommissionen skulle förbjuda den multilaterala förmedlingsavgiften. Denna avgift är, enligt sökanden, nära sammanflätad med reglerna som inte gäller avgifter (the non-tariff rules). Senare ändrade kommissionen ståndpunkt i denna fråga. Enligt sökanden gavs den då emellertid inget tillfälle att inkomma med synpunkter.
Vidare hävdar sökanden att det skett ett åsidosättande av artikel 81 i EG-fördraget och principen om god förvaltningssed i det att kommissionen har underlåtit att beakta reglerna som inte gäller avgifter (the non-tariff rules) och den multilaterala förmedlingsavgiften tillsammans. Enligt sökanden borde de, vid avgörande huruvida de har en negativ inverkan på konkurrensen, ha beaktats tillsammans. Kommissionen har genom det omstridda beslutet godkänt reglerna som inte gäller avgifter (the non-tariff rules) och avser att godkänna den multilaterala förmedlingsavgiften. Sökanden menar emellertid att dessa aspekter är nära sammanvävda och att deras gemensamma effekt på konkurrensen borde ha undersökts.
Sökanden anför också att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning av sakomständigheterna genom att godkänna "regeln om att särbehandling av kort inte får förekomma", enligt vilken handlarna är förbjudna att ta ut deras kostnad för att debitera en kunds kort från den kunden. Enligt sökanden utgör denna regel en begränsning av konkurrensen, eftersom den förhindrar handlaren att använda hot om sådan diskriminering för att förhandla sig fram till lägre handlaravgifter. Sökanden anför att kommissionen gjort en ofullständig undersökning av marknaden beträffande denna fråga.
Sökanden hävdar likaså att kommissionen har förfarit felaktigt genom att genom det omstridda beslutet godkänna flera andra regler. Kommissionen godkänner sålunda "reglerna om kortutgivning utanför hemlandet", vilka föreskriver att en bank som önskar ge ut kort i en annan stat måste uppfylla de regler som gäller i den staten. Enligt sökanden delar detta marknaden, de facto, och hindrar att regler i en stat som är mindre begränsande används av utgivande banker som en konkurrensfördel i en annan stat. Vidare har kommissionen förfarit felaktigt genom att godkänna "regeln för anslutning till köpställen utanför det egna hemlandet", vilken enligt sökanden förhindrar handlare i en stat att anlita en anslutande bank i en annan stat där den multilaterala förmedlingsavgiften är lägre.
Slutligen ger kommissionen en otillräcklig motivering till dess godkännande av "regeln om att ingen anslutningsverksamhet får äga rum utan kortutgivning". Denna regel kräver att en bank som önskar ansluta nya handlare måste ge ut ett visst antal kort till kunder innan den kan inleda anslutningsverksamheten. Detta innebär, enligt sökanden, en överenskommelse om uppdelning av marknaden mellan de nuvarande kortutgivarna.
____________