Överklagande ingett den 8 februari 2024 av German Khan av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 29 november 2023 i mål T-333/22, Khan mot rådet
(Mål C-111/24 P)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: German Khan (ombud: advokaterna T. Marembert och A. Bass)
Övrig part i målet: Europeiska unionens råd
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva tribunalens dom av den 29 november 2023, Khan mot rådet (T-333/22);
följaktligen pröva talan i sak, och
ogiltigförklara rådets beslut 2022/429 av den 15 mars 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i den del det rör sökanden;
ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2022/427 av den 15 mars 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i den mån den berör sökanden;
ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2022/1530 av den 14 september 2022 om ändring av beslut 2014/145 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i den del det rör sökanden;
ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2022/1529 av den 14 september 2022 om genomförande av förordning 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i den mån den berör sökanden;
i andra hand upphäva den dom som tribunalen meddelade den 29 november 2023, Khan mot rådet, (T-333/22) och återförvisa målet till tribunalen;
i vart fall förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden åtta grunder:
Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 7 och 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna samt åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och artikel 36 i domstolens stadga till följd av bristande motivering. Den överklagade domen åsidosatte klagandens rätt till ett effektivt rättsmedel och hans rätt till försvar genom att tribunalen inte prövade samtliga argument avseende rådets felaktiga påståenden avseende kriteriet d) i artikel 2.1 i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, och artikel 3.1 i förordning 269/2014, i dess ändrade lydelse.
Andra grunden: Tribunalen har åsidosatt artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, och artikel 3.1 g i förordning 269/2014, i dess ändrade lydelse, genom att i den överklagade domen tolka begreppet ”ledande” affärsmän på ett felaktigt sätt.
Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 29 FEU och artikel 215.2 FEUF. Den överklagade domen innehåller en felaktig bedömning såtillvida att de aktuella bestämmelserna anses göra det möjligt att straffa kategorier av personer utan tillräcklig anknytning till den regim som unionen avser att utöva påtryckningar mot.
Fjärde grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, äganderätten och näringsfriheten. Den tolkning som gjorts i den överklagade domen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, och artikel 3.1 g i förordning 269/2014, i dess ändrade lydelse, är inte förenlig med de nämnda principerna.
Femte grunden: Tribunalen har missuppfattat innebörden och räckvidden av rådets bevis nr 2 och klagandens bilaga C5 genom att lämna klagandens argument obesvarade. Dessutom är motiveringen i den överklagade domen bristfällig och motsägelsefull, vilket strider mot artikel 296 FEUF och artikel 36 i domstolens stadga.
Den sjätte och den sjunde grunden: Båda avser åsidosättande av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, och artikel 3.1 g i förordning 269/2014, i dess ändrade lydelse. Tribunalen har missuppfattat bevisningen och åsidosatt väsentliga formföreskrifter och motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF och artikel 36 i domstolens stadga genom att inte ange en tillräcklig motivering. Dels drog tribunalen i den överklagade domen den felaktiga slutsatsen att banksektorn var en källa till betydande inkomster för den ryska regeringen enbart utifrån den omständigheten att Bank Alfa fanns med på en förteckning över stora skattebetalare.
Dels är tolkningen i den överklagade domen av begreppet ekonomiska sektorer som utgör ”en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering” felaktig.
Åttonde grunden: Åsidosättande av principen om en rättvis rättegång och parternas likställdhet i förfarandet, åsidosättande av kontradiktoriska principen och tribunalens åsidosättande av omfattningen av dess domstolsprövning. Den överklagade domen innebar ett åsidosättande av dessa principer genom att det i punkt 104 slås fast att ”Interfaxmeddelandet av den 15 mars 2022, enligt vilket Alfa Bank hade meddelat att dess aktieägarstruktur hade ändrats och att sökanden inte längre var 'delägare', utan någon annan officiell handling till stöd för detta och utan att särskilt ange det exakta datumet för denna förändring eller identiteten på köparen av sökandens aktier, inte kan räcka för att styrka att sökandens aktier har överlåtits”. Detta innebär att klaganden har missgynnats på ett avgörande sätt.
____________