Mål T‑121/08

PC‑Ware Information Technologies BV

mot

Europeiska kommissionen

”Offentlig upphandling av varor – Gemenskapsrättsligt anbudsförfarande – Köp av programvara och programvarulicenser – Förkastande av en anbudsgivares anbud – Onormalt lågt anbud – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning av domen

1.      Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan riktad mot ett verkställt beslut

(Artikel 230 EG)

2.      Europeiska gemenskapernas offentliga upphandling – Beslut att sluta ett avtal efter anbudsinfordran – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

3.      Europeiska gemenskapernas offentliga upphandling – Beslut att sluta ett avtal efter anbudsinfordran – Onormalt lågt anbud

(Kommissionens förordning nr 2342/2002, artikel 139.1)

4.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd

(Artikel 253 EG; rådets förordning nr 1605/2002, artikel 100.2; kommissionens förordning nr 2342/2002, artikel 149.2)

5.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Ett av villkoren är inte uppfyllt

(Artikel 288 andra stycket EG)

1.      Sökande bibehåller ett berättigat intresse av att få den angripna rättsakten ogiltigförklarad under förfarandets gång, om en ogiltigförklaring i sig kan ha rättsverkningar som i synnerhet består i att avhjälpa de skadliga konsekvenser som eventuellt följer av rättsakten, eller förhindra att den påstådda rättsstridigheten återupprepas i framtiden.

Även om ett offentligt kontrakt redan har verkställts finns det, när det är fråga om ett ramavtal som skulle kunna tjäna som modell för framtida tilldelningar av liknande kontrakt, ett intresse av att förhindra att den rättsstridighet som anbudsgivaren påstår har begåtts inte återupprepas i framtiden.

(se punkterna 39 och 40)

2.      Gemenskapsdomstolen är behörig att inom ramen för en talan om ogiltigförklaring pröva grunder som avser avsaknad av behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördragen eller av en rättsregel avseende tillämpningen av dessa eller maktmissbruk. Av detta följer att gemenskapsdomstolen inte kan pröva det påstådda åsidosättandet av den nationella lagstiftningen som en rättsfråga vilken kräver en obegränsad rättsprövning. En sådan prövning kan nämligen endast utföras av de nationella myndigheterna.

Enligt principerna om god förvaltningssed och lojalt samarbete mellan unionsinstitutionerna och medlemsstaterna är gemenskapsinstitutionerna emellertid skyldiga att förvissa sig om att de villkor som har föreskrivits i en anbudsinfordran inte driver potentiella anbudsgivare till att bryta mot den nationella lagstiftning som kan vara tillämplig på det aktuella kontraktet, eftersom denna fråga omfattas av bedömningen av sakomständigheterna.

(se punkterna 62 och 63)

3.      Det framgår av bestämmelserna i artikel 139.1 i förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för budgetförordningen, att den upphandlande myndigheten är skyldig att ge anbudsgivaren möjlighet att förtydliga, eller till och med rättfärdiga, sitt anbud, innan den förkastar detsamma, om den anser att ett anbud är onormalt lågt. Skyldigheten att kontrollera huruvida ett anbud är seriöst uppkommer först då det föreligger tvivel avseende anbudets tillförlitlighet, mot bakgrund bland annat av att denna artikel huvudsakligen syftar till att förhindra att en anbudsgivare utesluts från förfarandet utan att ha haft möjlighet att förklara innehållet i sitt anbud, när detta verkar vara onormalt lågt.

(se punkt 72)

4.      Motiveringsskyldighetens omfattning är beroende av den ifrågavarande rättsaktens beskaffenhet och det sammanhang i vilket den har antagits. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur institutionen har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, så att de kan tillvarata sina rättigheter och avgöra om beslutet är välgrundat eller inte och så att domstolen ges möjlighet att pröva huruvida beslutet är lagenligt.

När det gäller offentliga kontrakt ska den upphandlande myndigheten, i enlighet med artikel 100.2 i förordning nr 1605/2002, med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget och med artikel 149.2 i förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för budgetförordningen, inom högst 15 kalenderdagar från det att en skriftlig begäran mottagits informera alla anbudsgivare om orsaken till att deras anbud förkastats, och alla dem som lämnat formellt korrekta anbud om vilka relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det anbud som slutligen valts, samt namnet på den som lämnat det anbudet. Detta tillvägagångssätt, såsom det beskrivs i artikel 100.2 i budgetförordningen, vilket medför att det klart och tydligt framgår hur den som har antagit rättsakten har resonerat, är förenligt med syftet med den motiveringsskyldighet som anges i artikel 253 EG.

(se punkterna 92–94)

5.      Gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar, enligt artikel 288 andra stycket EG, för rättsstridiga åtgärder som vidtagits av dess organ förutsätter att flera villkor är uppfyllda. Det handlande som läggs institutionerna till last ska vara rättsstridigt, det ska verkligen föreligga en skada och det ska finns ett orsakssamband mellan handlandet och den åberopade skadan. Eftersom dessa tre villkor för skadeståndsansvar är kumulativa, är det tillräckligt att ett av villkoren inte är uppfyllt för att skadeståndstalan ska ogillas, utan att de övriga villkoren behöver prövas.

(se punkterna 105 och 106)