Talan väckt den 6 juli 2022 – Nordea Bank mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-430/22)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Nordea Bank Oyj (Helsinfors, Finland) (ombud: advokaterna H. Berger och M. Weber)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut nr SRB/ES/2022/18 av den 11 april 2022, inklusive bilagorna I, II och II, i den del det avser sökandens förhandsbidrag,

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att Gemensamma resolutionsnämnden har åsidosatt artikel 69 i förordning (EU) nr 806/2014,¹ jämte artiklarna 16, 17, 41 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, genom att ha antagit ett dynamiskt synsätt vid fastställandet av målnivån för förhandsbidragen.

Genom den andra grunden gör sökanden gällande att vid fastställandet av målnivån i det angripna beslutet gjorde Gemensamma resolutionsnämnden sig skyldig till uppenbart oriktiga bedömningar vad gäller den förväntade tillväxttakten för garanterade insättningar och vad gäller den rådande konjunkturcykeln.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att Gemensamma resolutionsnämnden har åsidosatt artikel 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014, jämte artiklarna 16, 17 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, genom att ha fastställt den årliga målnivån utan att ha iakttagit den obligatoriska begränsningen på 12,5 procent för målnivån.

Genom den fjärde grunden gör sökanden gällande att artiklarna 69 och 70 i förordning (EU) nr 806/2014 strider mot principen om ett riskorienterat fastställande av förhandsbidragen och mot proportionalitetsprincipen, vilket medför ett åsidosättande av artiklarna 16, 17 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, om målnivån ska fastställas dynamiskt och begränsningen enligt artikel 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014 inte ska tillämpas, vilket vore fallet om det angripna beslutet inte ogiltigförklaras.

____________

¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).