Målen T‑252/07, T‑271/07 och T‑272/07

Sungro, SA m.fl.

mot

Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen

“Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Gemensam jordbrukspolitik – Ändring av gemenskapens stödsystem för bomull – Kapitel 10a i avdelning IV i förordning (EG) nr 1782/2003, vilket infördes genom artikel 1.20 i förordning (EG) nr 864/2004 – Ogiltigförklaring av de aktuella bestämmelserna genom en dom av domstolen – Orsakssamband”

Sammanfattning av domen

1.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband

(Artikel 288 andra stycket EG)

2.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband

(Artiklarna 235 EG och 288 andra stycket EG: rådets förordning nr 1782/2003, avdelning IV, kapitel 10a, och förordning nr 864/2004, artikel 1.20)

3.      Skadeståndstalan – Föremål för talan – Ersättning för kostnaderna för domstolsprövningen vid gemenskapsdomstolen

(Artikel 288 andra stycket EG; tribunalens rättegångsregler, artikel 91)

1.      Inom ramen för gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar måste den åberopade skadan, för att villkoret om förekomsten av ett orsakssamband mellan det påstådda agerandet och den åberopade skadan ska anses vara uppfyllt, vara en tillräckligt direkt följd av det kritiserade agerandet, som måste vara den avgörande orsaken till skadan.

Vid prövningen av den skada som orsakats genom vållande från en gemenskapsinstitutions sida, ska verkningarna av det fel som givit upphov till skadeståndsansvar beaktas, och inte verkningarna av den rättsakt i samband med vilken felet har begåtts, i den mån som institutionen kunde eller borde ha antagit en rättsakt med samma verkningar utan att åsidosätta rättsregeln. Bedömningen av huruvida det föreligger ett orsakssamband kan inte utgå ifrån den felaktiga premissen att institutionen, om det rättsstridiga agerandet aldrig hade ägt rum, skulle ha avstått från att handla eller antagit en rättsakt av motsatt innebörd, vilket för den berörda institutionen också det hade kunnat utgöra ett rättsstridigt handlande. Bedömningen ska i stället ske genom en jämförelse mellan den situation som uppstått för berörd tredje man till följd av vållandet och den situation som skulle ha uppstått för denne om institutionen hade iakttagit gällande rätt.

(se punkterna 47 och 48)

2.      Förordning nr 864/2004 och i synnerhet kapitel 10a, rörande stöd för bomullsproducenter, vilken infördes i avdelning IV i förordning nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, utgör, såsom klart och tydligt framgår av dess syften, ett led i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilken påbörjades genom nämnda förordning nr 1782/2003. Reformens syfte är att lägga om politiken från pris- och produktionsstöd till inkomststöd för jordbrukarna. Ett av de centrala inslagen i förordningen är frikopplingen av det direkta stödet till producenter och införande av systemet med samlat gårdsstöd.

Inom ramen för en talan om skadestånd enligt artiklarna 235 EG och 288 andra stycket EG, vilken väckts av rensningsföretag för bomull efter det att domstolen hade fastställt att nämnda kapitel 10a skulle ogiltigförklaras, i syfte att utverka ersättning för den skada som företagen ansåg sig ha lidit till följd av antagandet och tillämpningen av de omtvistade bestämmelserna, ska sökandena visa att den omtvistade förordningen inte skulle ha antagits eller nödvändigtvis skulle ha haft ett annat innehåll om det rättsstridiga agerandet inte hade ägt rum. Det är nämligen inte de omtvistade bestämmelserna i sig, utan underlåtenheten att beakta samtliga relevanta omständigheter, i synnerhet genom en undersökning av reformens inverkan, innan nämnda bestämmelser antogs som har kritiserats av domstolen såsom ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Under dessa omständigheter ankommer det således på sökandena att visa att om rådet hade antagit en ny förordning och inte bara hade beaktat gällande bestämmelser genom att undersöka effekterna av reformen, utan även de mål som ligger till grund för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, skulle rådet med nödvändighet ha infört ett annat system och en annan nivå för frikopplat stöd till producenter än vad som föreskrivs i de omtvistade bestämmelserna.

Varje inkomstminskning som uteslutande beror på reformen saknar nämligen orsakssamband med det rättsstridiga agerande som fastställdes av domstolen. Det rättsstridiga agerandet utgör nämligen inget hinder för valet att vidta en sådan reform.

(se punkterna 60, 61 och 63)

3.      Kostnaderna för domstolsprövningen vid gemenskapsdomstolen ska anses omfattas av beslut om rättegångskostnaderna som fattats enligt de särskilda processuella regler som gäller för detta kostnadsslag, i slutliga avgöranden och efter avslutande av de särskilda förfaranden som föreskrivs för prövning av invändningar rörande rättegångskostnadernas storlek. Dessa förfaranden utesluter krav avseende samma belopp, eller belopp som utgivits i samma syfte, inom ramen för en talan avseende gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar, inklusive från personer som till följd av att de har tappat målet har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna.

(se punkt 69)