Överklagande ingett den 3 december 2020 av Lico Leasing, S.A.U och Pequeños y Medianos Astilleros Sociedad de Reconversión, S.A. av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 23 september 2020 i mål T-515/13 och T-719/13, Konungariket Spanien m.fl. mot kommissionen
(Mål C-658/20 P)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Klagande: Lico Leasing, S.A.U och Pequeños y Medianos Astilleros Sociedad de Reconversión, S.A. (ombud: J.M. Rodríguez Cárcamo och M.A. Sánchez, abogados)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Bankia, S.A. m.fl. och Aluminios Cortizo, S.A.
Klagandenas yrkanden
Lico Leasing, S.A.U., Establecimiento Financiero de Crédito (”LICO”) och Pequeños y Medianos Astilleros Sociedad de Reconversión, S.A (”PYMAR”) yrkar att domstolen ska
- i dess helhet upphäva tribunalens dom av den 23 september 2020, Spanien m.fl. mot kommissionen (T-515/13 RENV och T-719/13 RENV, EU:T:2020:434),
- ogiltigförklara kommissionens beslut 2014/200/EU av den 17 juli 2013 om den stödordning SA.21233 (f.d. NN/11, f.d. CP 137/06) som Spanien har genomfört – Skatteordning tillämplig för vissa finansiella leasingavtal, även känd som ”tax lease-systemet” (EUT L 114, 2014, s. 1), eller, alternativt, ogiltigförklara beslutet om att återkräva stödet, och
- förplikta Europeiska kommissionen att betala de kostnader som LICO och PYMAR har haft i samband med detta överklagande och de kostnader som LICO och PYMAR har haft i samband med förfarandena avseende återförvisning (T-719/13 RENV), överklagande (C-128/16 P) och det första förfarandet i första instans (T-719/13).
Grunder och huvudargument
FÖRSTA GRUNDEN: MATERIELLA FEL, FEL VID KLASSIFICERINGEN AV FAKTA OCH FEL I MOIVERINGEN AVSEENDE TILLÄMPNINGEN AV ARTIKEL 107.1 FEUF
LICO och PYMAR hävdar att tribunalen gjorde följande rättsliga fel, materiella fel och fel i klassificeringen av fakta och i motiveringen, vid tolkningen av artikel 107.1 FEUF:
(i) Felaktig rättstillämpning vid kontrollen av referenssystemet i den mån kommissionen inte, i beslutet eller vid tribunalen, identifierade vad som är referenssystemet för ”det spanska tax lease-systemet” (”tax lease-systemet”), vare sig som helhet eller vad gäller varje enskild åtgärd.
(ii) Felaktig rättstillämpning vid den rättsliga klassificeringen av det administrativa tillståndet för påskyndad avskrivning: (a) fel vid bedömningen att förekomsten av ett tillståndsförfarande nödvändigtvis innebär att åtgärden är selektiv, utan att det är nödvändigt att utföra trestegsgranskningen som följer av tribunalens rättspraxis, (b) fel vid klassificeringen av tillståndet för påskyndad avskrivning som en diskretionär befogenhet som möjliggör uppnåendet av mål utanför skattesystemet och (c) fel vid bedömningen att selektiviteten avseende en enda åtgärd som gjorde det möjligt att dra nytta av tax lease-systemet som helhet (tillståndet för påskyndad avskrivning) innebar att systemet var selektivt som helhet.
(iii) Underlåtenhet att tillhandahålla en motivering avseende jämförelsen av de faktiska och rättsliga förhållandena för de företag som berörs av den aktuella åtgärden.
ANDRA GRUNDEN: MISSUPPFATTNING AV FAKTISKA OMSTÄNDIGHETER OCH FEL VID KLASSIFICERINGEN AV FAKTA AVSEENDE SKRIVELSEN FRÅN KOMMISSIONÄREN ANSVARIG FÖR GD KONKURRENS OM PRINCIPEN OM SKYDD FÖR BERÄTTIGADE FÖRVÄNTNINGAR
LICO och PYMAR hävdar att tribunalen missuppfattade den tydliga innebörden av innehållet i skrivelsen från den kommissionär som ansvarar för GD Konkurrens och felaktigt klassificerade dess innehåll genom att konstatera att skrivelsen inte erbjuder konkreta, ovillkorliga och konsekventa garantier som kan ge upphov till berättigade förväntningar.
TREDJE GRUNDEN: FELAKTIG KLASSIFICERING AV FAKTA I ANSÖKAN OCH FELAKTIG TOLKNING AV RÄTTSSÄKERHETSPRINCIPEN
LICO och PYMAR hävdar att även om det skulle anses att tribunalen inte missuppfattade den tydliga innebörden av innehållet i skrivelsen från kommissionären med ansvar för GD Konkurrens avseende tillämpningen av principen om berättigade förväntningar, gjorde tribunalen, när den prövade grunden avseende rättssäkerhetsprincipen, en felaktig klassificering av detta faktum och beslutet om de franska ekonomiska intressegrupperna (nedan kallade EIG), vilket ledde till att den misstolkade och felaktigt tillämpade principen om rättssäkerhet.
FJÄRDE GRUNDEN: FELAKTIG RÄTTSTILLÄMPNING MED AVSEENDE PÅ DE PRINCIPER SOM GÄLLER FÖR ÅTERVINNING AV STÖD
LICO och PYMAR hävdar att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning med avseende på de principer som var tillämpliga på återkrav av stöd (i) eftersom det faktum att rederierna inte ansågs vara stödmottagare inte betyder att EIG och investerarna faktiskt fått allt stöd, eftersom det är ostridigt att så inte var fallet och (ii) eftersom det för att fastställa förekomsten av statligt stöd inte är den metod som används som måste beaktas utan snarare effekterna av åtgärden. Likaså, när det gäller återkrav, bör hänsyn tas till effekterna och inte till den använda metoden. Följaktligen är det inte rimligt att i det franska fallet diskontera de belopp som överförts till användarna, medan sådana belopp inte diskonteras i det spanska fallet, även om de praktiska effekterna i båda fallen är identiska.
____________