TRIBUNALENS BESLUT (tredje avdelningen)
den 21 november 2014 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordkännetecknet MAKING LIFE BETTER AT WORK – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga saknas – Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – Uppenbart att talan i vissa delar helt saknar rättslig grund och i övriga delar inte kan tas upp till sakprövning”
I mål T‑697/13,
Kinnarps AB, Kinnarp (Sverige), företrätt av advokaten M. Wahlin,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av G. Melander och D. Walicka, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 28 oktober 2013 (ärende R 2272/2012-2) om en ansökan om registrering av ordkännetecknet MAKING LIFE BETTER AT WORK som gemenskapsvarumärke,
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Papasavvas (referent) samt domarna N. J. Forwood och E. Bieliūnas,
justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 27 december 2013,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till tribunalens kansli den 2 april 2014,
med beaktande av beslutet av den 4 juni 2014 att neka ingivande av en replik,
med beaktande av sökandens begäran om förhandling som inkom till tribunalens kansli den 2 juli 2014,
följande
Beslut
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, Kinnarps AB, ingav den 16 maj 2012 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).
2 Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet MAKING LIFE BETTER AT WORK.
3 De varor och tjänster som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 16, 20, 35 och 42 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar för var och en av dessa klasser följande beskrivning:
– klass 16: ”Förvaringslådor för pappersvaror (kontorsartiklar); instruktions- och undervisningsmaterial (ej apparater) inkluderande blädderblocksställ och skrivtavlor; kontorsutrustning, med undantag av möbler inkluderande skrivunderlägg, pennhållare och –skri[n], brevkorgar, pärm- och katalogställ, bokstöd och boklådor.”
– klass 20: ”Möbler, kontorsmöbler och skolmöbler inkluderande bord, skrivbord, bordsskivor, hurtsar, skåp, bokhyllor, hyllor (möbeldelar), skärmar (möbler), bänkar (möbler), speglar, sittmöbler inkluderande stolar, fåtöljer, soffor och skrivbordsstolar.”
– klass 35: ”Annonsering och publicering; företagsadministration; förmedlare av kommersiella tjänster avseende köp, försäljning, import och export av möbler, kontorsartiklar, golv, belysning, väggar, kontorstillbehör, företagsledning, företagsekonomi och konsultationer förknippade därmed; kommersiell assistans och konsultation av affärsexploatering och -kommersialisering; företagsadministration; ledning av kommersiella projekt; företagsledningstjänster avseende processhantering; handhavande av kontrakt avseende anskaffning och försäljning av varor.”
– klass 42: ”Arkitekttjänster avseende ledning av byggprojekt och interiörprojekt, utveckling av konstruktions- och inredningsprojekt; handhavande av hyreshus bestående av övervakning och inspektion av den tekniska statusen av byggnader och etablissemang; arkitekttjänster; inredningstjänster; arkitekt- eller inredningstjänster avseende justering och renovering av befintliga och nya byggnader; arkitekt- eller inredningstjänster avseende inredning av kontor, affärer och byggnader; konsultation avseende förut nämnda tjänster.”
4 Genom beslut av den 19 oktober 2012 avslog granskaren registreringsansökan med motiveringen att det sökta kännetecknet saknade särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b och 7.2 i förordning nr 207/2009.
5 Den 12 december 2012 överklagade sökanden detta beslut hos harmoniseringsbyrån i enlighet med artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009.
6 Genom beslut av den 28 oktober 2013 (nedan kallat det angripna beslutet) ogillade harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd överklagandet. Överklagandenämnden fann, med beaktande av vilka slags varor och tjänster som registreringsansökan avsåg, att omsättningskretsen – som består av engelskspråkiga konsumenter i Europeiska unionen som är uppmärksamma i relativt stor utsträckning – skulle uppfatta uttrycket ”making life better at work” som ett direkt, allmänt och informativt reklambudskap om att varorna och tjänsterna i fråga, som är särskilt anpassade till kontor och arbetsplatser, skulle förbättra arbetsmiljön, och inte som en angivelse om deras kommersiella ursprung. Vidare framhöll överklagandenämnden att det sökta kännetecknets budskap är så ordinärt och fantasilöst att det inte gör det möjligt för omsättningskretsen att enkelt och snabbt lägga det på minnet som ett särskiljande varumärke för de avsedda varorna och tjänsterna. Överklagandenämnden drog därav slutsatsen att det förelåg hinder för att registrera det sökta varumärket.
Parternas yrkanden
7 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– godkänna att det sökta varumärket har för registrering erforderlig särskiljningsförmåga såsom gemenskapsvarumärke, och
– förplikta harmoniseringsbyrån att betala kostnaderna vid förfarandet, såväl vid tribunalen som vid harmoniseringsbyrån.
8 Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
9 Enligt artikel 111 i tribunalens rättegångsregler kan tribunalen, om det är uppenbart att talan helt saknar rättslig grund, avgöra målet genom ett motiverat beslut utan ytterligare behandling.
10 I förevarande fall finner tribunalen att handlingarna i målet innehåller tillräckliga upplysningar och beslutar därför med tillämpning av nämnda artikel att avgöra målet genom ett motiverat beslut utan ytterligare behandling. Tribunalen gör den bedömningen trots att en av parterna har begärt att förhandling ska hållas (se beslut av den 17 juli 2012, L’Oréal/harmoniseringsbyrån – United Global Media Group (MyBeauty TV), T‑240/11, EU:T:2012:391, punkt 10 och där angiven rättspraxis).
11 Sökanden har till stöd för sin talan gjort gällande en enda grund som har delats upp i två delgrunder. Den ena delgrunden avser åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 och den andra avser åsidosättande av artikel 7.2 i samma förordning.
12 Sökanden har i huvudsak gjort gällande att det sökta varumärket har tillräckligt hög särskiljningsförmåga för att registreras som gemenskapsvarumärke. Sökanden anser således att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den antog det angripna beslutet.
13 Harmoniseringsbyrån har bestritt denna argumentation.
14 Av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 följer att varumärken som saknar särskiljningsförmåga inte får registreras. I artikel 7.2 i samma förordning föreskrivs att artikel 7.1 ska tillämpas även om registreringshindren endast finns i en del av unionen.
15 Det följer av fast rättspraxis att ett varumärkes särskiljningsförmåga i den mening som avses i nämnda artikel innebär att detta varumärke gör det möjligt att säkerställa att den vara som är föremål för registreringsansökan härrör från ett visst företag och således gör det möjligt att särskilja denna vara från andra företags varor (dom av den 29 april 2004, Procter & Gamble/harmoniseringsbyrån, C‑473/01 P och C‑474/01 P, REG, EU:C:2004:260, punkt 32, dom av den 8 maj 2008, Eurohypo/harmoniseringsbyrån, C‑304/06 P, REG, EU:C:2008:261, punkt 66, och dom av den 21 januari 2010, Audi/harmoniseringsbyrån, C‑398/08 P, REU, EU:C:2010:29, punkt 33), så att den konsument som köper den vara som kännetecknas av varumärket kan göra samma val vid ett senare köp, om erfarenheten varit positiv, eller göra ett annat val, om den varit negativ (se dom av den 11 december 2012, Fomanu/harmoniseringsbyrån (Qualität hat Zukunft), T‑22/12, EU:T:2012:663, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
16 Ett varumärkes särskiljningsförmåga ska bedömas dels utifrån de varor eller tjänster som registreringsansökan avser, dels utifrån hur omsättningskretsen uppfattar varumärket (dom Procter & Gamble/harmoniseringsbyrån, punkt 15 ovan, EU:C:2004:260, punkt 33, dom Eurohypo/harmoniseringsbyrån, punkt 15 ovan, EU:C:2008:261, punkt 67, och dom Audi/ harmoniseringsbyrån, punkt 15 ovan, EU:C:2010:29, punkt 34).
17 Registrering av varumärken som består av kännetecken eller upplysningar vilka dessutom används som reklamslogan, kvalitetsbeteckningar eller som uppmaningar att köpa de varor eller tjänster som avses med varumärkena är inte som sådan utesluten på grund av en sådan användning. Vad avser bedömningen av sådana varumärkens särskiljningsförmåga har det redan slagits fast att det inte ska tillämpas strängare kriterier på dessa än de som är tillämpliga på andra kännetecken (dom Audi/harmoniseringsbyrån, punkt 15 ovan, EU:C:2010:29, punkterna 35 och 36, och av den 12 februari 2014, Oetker Nahrungsmittel/harmoniseringsbyrån (La qualité est la meilleure des recettes), T‑570/11, EU:T:2014:72, punkt 22).
18 Även om kriterierna för bedömning av särskiljningsförmågan är desamma för de olika kategorierna varumärken, kan det vid tillämpningen av dessa kriterier framgå att omsättningskretsen inte nödvändigtvis uppfattar de olika kategorierna varumärken på samma sätt. Det kan följaktligen visa sig vara svårare att visa att varumärken som tillhör vissa kategorier varumärken har särskiljningsförmåga än vad som gäller för varumärken som tillhör andra kategorier (se domen La qualité est la meilleure des recettes, punkt 17 ovan, EU:T:2014:72, punkt 23 och där angiven rättspraxis).
19 Dessa svårigheter innebär emellertid inte att det är motiverat att fastställa särskilda kriterier som ska tilläggas eller utgöra ett undantag från kriteriet avseende särskiljningsförmåga såvitt avser ordmärken som består av en reklamslogan (se domen La qualité est la meilleure des recettes, punkt 17 ovan, EU:T:2014:72, punkt 24 och där angiven rättspraxis).
20 Det kan inte krävas att en reklamslogan ska ha ”inslag av fantasi” eller ett ”idémässigt spänningsfält som skulle kunna ge en överraskningseffekt och således en igenkänningseffekt” för att en sådan slogan ska anses ha särskiljningsförmåga (se domen La qualité est la meilleure des recettes, punkt 17 ovan, EU:T:2014:72, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
21 Enbart den omständigheten att ett varumärke av omsättningskretsen uppfattas som ett reklambudskap, och att det mot bakgrund av dess lovordande karaktär i princip skulle kunna användas av andra företag, är i sig inte tillräcklig för att dra slutsatsen att varumärket saknar särskiljningsförmåga (se domen La qualité est la meilleure des recettes, punkt 17 ovan, EU:T:2014:72, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
22 Ett ordmärkes lovordande konnotation innebär likväl inte att varumärket inte kan säkerställa för konsumenterna att de varor eller tjänster som avses har ett visst ursprung. Ett sådant varumärke kan således av omsättningskretsen samtidigt uppfattas som ett reklambudskap och som en uppgift om varornas eller tjänsternas kommersiella ursprung. Härav följer att i den mån som omsättningskretsen uppfattar varumärket som en upplysning om det kommersiella ursprunget, saknar den omständigheten att det samtidigt, eller till och med i första hand, uppfattas som ett reklambudskap betydelse för varumärkets särskiljningsförmåga (se domen La qualité est la meilleure des recettes, punkt 17 ovan, EU:T:2014:72, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
23 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva huruvida överklagandenämnden, såsom sökanden har hävdat, åsidosatte artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 när den slog fast att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga.
24 Vad för det första beträffar avgränsningen av omsättningskretsen konstaterar tribunalen, i likhet med överklagandenämnden, att de varor och tjänster som avses i registreringsansökan riktar sig såväl till genomsnittskonsumenter som till fackmän, som är uppmärksamma i relativt stor utsträckning. Vidare utgörs omsättningskretsen av engelskspråkiga konsumenter i unionen, eftersom det sökta kännetecknet består av ord från det engelska språket.
25 Överklagandenämndens bedömning, som parterna för övrigt inte har bestritt, är riktig och ska således fastställas.
26 Vad för det andra beträffar överklagandenämndens bedömning av det sökta varumärkets innebörd, följer det av fast rättspraxis att man, när det är fråga om sammansatta ordkännetecken, vid bedömningen av huruvida ett varumärke har särskiljningsförmåga ska beakta det helhetsintryck som varumärket åstadkommer. Detta innebär emellertid inte att var och en av det varumärkets olika beståndsdelar inte ska undersökas i ett första skede. Det kan nämligen vara lämpligt att som en del av helhetsbedömningen undersöka var och en av det berörda varumärkets beståndsdelar (se dom av den 7 september 2011, Meredith/harmoniseringsbyrån (BETTER HOMES AND GARDENS), T‑524/09, EU:T:2011:434, punkt 17 och där angiven rättspraxis).
27 I förevarande fall består det sökta kännetecknet av fem engelska ord, nämligen ”making” (av verbet ”to make” som bland annat betyder ”göra” eller ”få att bli” i det aktuella sammanhanget), ”life” (liv[et]), ”better” (bättre), ”at” (på) och ”work” (”arbetet” eller ”yrke”). Vart och ett av dessa ord har en egen innebörd. Tillsammans bildar de en syntagm eller en slogan.
28 Vidare konstaterar tribunalen, i likhet med överklagandenämnden, att innebörden hos kännetecknet MAKING LIFE BETTER AT WORK, som helhet betraktat, är tydlig på engelska. Innebörden av kännetecknet är otvetydig för omsättningskretsen, som uppfattar den som en upplysning om att arbetsmiljön på arbetsplatsen kommer att bli bättre.
29 Vad beträffar de varor och tjänster som avses i registreringsansökan, konstaterar tribunalen att bland annat kontorsartiklar och kontorsutrustning i klass 16, möbler, kontorsmöbler och skolmöbler i klass 20, kommersiella tjänster som rör exploatering av möbler, kontorsartiklar och kontorstillbehör, samt konsultationstjänster på området riktade till företag i klass 35, och arkitekttjänster avseende ledning av byggprojekt och inredningsprojekt samt avseende inredning av kontor, affärer och byggnader i klass 42 är avsedda att utforma arbetsplatsen i enlighet med kraven hos användarna av denna typ av varor och tjänster, så att nämnda användares behov tillgodoses.
30 Tribunalen framhåller att sökanden visserligen inte har bestritt den innebörd som överklagandenämnden har tillskrivit det sökta kännetecknet, men att sökanden anser att nämnda innebörd inte direkt kan utläsas av de ord som kännetecknet består av utan att det krävs ytterligare en tankeinsats för att tolka uttrycket. Sökanden har dessutom, tvärtemot överklagandenämndens bedömning, gjort gällande att de ord som nämnda kännetecken består av, särskilt orden ”making life”, omfattar flera olika betydelser såsom ”att göra livet bättre på arbetet, det vill säga öka trivseln, välbefinnandet, intresset och andra positiva egenskaper hos konsumenten”, som går utöver de ursprungliga egenskaperna hos de varor och tjänster som avses.
31 Det är visserligen riktigt att, såsom sökanden har anfört och i enlighet med den rättspraxis som angetts ovan i punkterna 21 och 22, den omständigheten att det sökta kännetecknets budskap är av lovordande karaktär eller utgör ett reklambudskap inte i sig är tillräcklig för att dra slutsatsen att varumärket saknar särskiljningsförmåga. Den innebörd som sökanden har gjort gällande att kännetecknet har, samt den tankeprocess som sökanden menar att kännetecknet triggar i gång hos konsumenten, gör det emellertid inte möjligt att uppfatta kännetecknet som en uppgift om dess kommersiella ursprung eller att särskilja de avsedda varorna och tjänsterna från andra företags varor och tjänster.
32 Överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den slog fast att det sökta kännetecknets innebörd är ”ordinär”. Det sökta kännetecknet är nämligen, till skillnad från vad sökanden har gjort gällande, mot bakgrund av syntaktiska, grammatiska, fonetiska och semantiska regler i det engelska språket, inte ovanligt på så sätt att det skulle kunna föranleda omsättningskretsen att göra ett annat slags association. Tribunalen konstaterar att även om sökanden har anfört att det sökta varumärket har en viss grad av originalitet och fantasifullhet, har sökanden inte framfört något argument eller förebringat någon bevisning som kan styrka ett sådant påstående. Det är följaktligen uppenbart att detta påstående inte kan godtas.
33 Såsom överklagandenämnden med rätta slog fast, uppfattar omsättningskretsen uttrycket ”making life better at work” spontant inte endast som ett uttryck av lovordande karaktär som framhåller fördelarna med de varor och tjänster som avses, utan även som en upplysning, i och med att uttrycket ger omsättningskretsen information om nämnda varors och tjänsters specifika karaktär. Det är inte heller uteslutet att företag som konkurrerar med sökanden kan ha legitima önskemål om att använda uttrycket för att göra reklam för varor och/eller tjänster som företagen saluför och som motsvarar dem som det sökta varumärket avser. Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den fann att omsättningskretsen inte uppfattar det sökta varumärket som en uppgift om ett visst kommersiellt ursprung (se, för ett liknande resonemang, domen BETTER HOMES AND GARDENS, punkt 26 ovan, EU:T:2011:434, punkt 21).
34 Sökandens påstående att uttrycket i fråga skulle kunna ge upphov till funderingar hos konsumenten eller väcka konsumentens nyfikenhet föranleder inte någon annan bedömning. Den tankeprocess som det sökta varumärket påstås trigga i gång och som består i att man ställer sig frågan ”Vad är det som gör livet bättre på arbetet?” eller ”På vilket sätt gör dessa varor och tjänster livet bättre på arbetet?” går nämligen inte utöver summan av varumärkets delar.
35 Sökanden har framfört argumentet att omsättningskretsen skulle kunna tolka det sökta varumärket så, att det har en innebörd av ett annat slag än vad som direkt följer av varumärkets beståndsdelar. Tribunalen framhåller att det argumentet är oförenligt med sökandens påstående, som för övrigt inte har styrkts, att varumärket särskilt framhåller vissa egenskaper hos de varor och tjänster som avses, så att varumärket ska anses ha den lägsta ursprungliga särskiljningsförmåga som erfordras.
36 Slutligen är det uppenbart att tribunalen inte kan godta sökandens argument att det resonemang som domstolen förde i domen Audi/harmoniseringsbyrån, punkt 15 ovan (EU:C:2010:29) borde föranleda tribunalen att ogiltigförklara det angripna beslutet. I punkt 47 i nämnda dom angav nämligen domstolen att varumärket VORSPRUNG DURCH TECHNIK, som betyder ”försprång genom teknik”, hade särskiljningsförmåga med avseende på omsättningskretsen, eftersom det varumärket såsom förstainstansrätten hade slagit fast kunde ”ha många betydelser, utgöra en ordlek eller uppfattas som fantasifullt, överraskande och oväntat samt vara möjligt att komma ihåg”. Till skillnad från varumärket VORSPRUNG DURCH TECHNIK är det sökta varumärket i förevarande fall emellertid varken särskilt originellt eller uttrycksfullt, och kräver inte heller en minsta grad av ansträngning för att tolkas eller någon tankeansträngning från omsättningskretsens sida i den mening som avses i punkt 57 i domen Audi/harmoniseringsbyrån, punkt 15 ovan (EU:C:2010:29). Nämnda varumärke gör det således inte möjligt att identifiera det kommersiella ursprunget hos de varor och tjänster som varumärket avser.
37 Av det anförda följer att det är uppenbart att inget av de argument som sökanden har framfört till stöd för den första delgrunden – nämligen att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – kan godtas.
38 Vad beträffar åsidosättandet av artikel 7.2 i samma förordning, som gjorts gällande inom ramen för den andra delgrunden (se punkt 11 ovan), konstaterar tribunalen att det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning såvitt avser den delgrunden, eftersom det inte har framförts något argument till stöd för den.
39 Det följer av ovanstående överväganden att det, såvitt avser den enda grund som sökanden har anfört till stöd för sin talan, är uppenbart att talan i vissa delar helt saknar rättslig grund och i övriga delar inte kan tas upp till sakprövning. Det första yrkandet ska således ogillas och detsamma gäller följaktligen det andra yrkandet. Det saknas därvid anledning att pröva frågan huruvida det andra yrkandet kan tas upp till sakprövning.
40 Talan ska således ogillas i sin helhet, eftersom det är uppenbart att den i vissa delar helt saknar rättslig grund och i övriga delar inte kan tas upp till sakprövning.
Rättegångskostnader
41 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
42 Harmoniseringsbyrån har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska harmoniseringsbyråns yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Kinnarps AB ska ersätta rättegångskostnaderna.
Luxemburg den 21 november 2014.
Justitiesekreterare | | Ordförande |