Överklagande ingett den 16 december 2021 av Förbundsrepubliken Tyskland av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 6 oktober 2021 i mål T-238/19, Wepa Hygieneprodukte GmbH m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-796/21 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller y R. Kanitz)

Övriga parter i målet: WEPA Hygieneprodukte GmbH, WEPA Deutschland GmbH & Co. KG (sistnämnda tidigare Wepa Leuna GmbH) och Wepa Papierfabrik Sachsen GmbH samt Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 6 oktober 2021 i mål T-238/19 i den del talan ogillades,

med stöd av artikel 61.1 i domstolens stadga ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2019/56 av den 28 maj 2018 om stödanordning SA.34045 (2013/C) (f.d. 2012/NN) som Tyskland har genomfört för baslastkonsumenter enligt [19 §] i StromNEV-förordningen C(2018) 3166 final, såvitt gäller åren 2012 och 2013,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och domstolen.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar som enda grund att artikel 107.1 FEUF har åsidosatts. Tribunalen utgick felaktigt från att bestämmelserna i 19 § punkt 2 i den tyska förordningen om elnätsavgifter (Stromnetzentgeltverordnung) (nedan kallad StromNEV) utgjorde ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

För det första fann tribunalen i samband med bedömningen av nätavgifternas statliga karaktär felaktigt att den obligatoriska avgift som bärs av slutkonsumenterna eller slutförbrukarna och den statliga kontrollen över medlen eller över förvaltarna av dessa medel innebar två omständigheter som ”utgör ett alternativ”.

För det andra utgick tribunalen vid prövningen av huruvida det förelåg en ”obligatorisk avgift som bärs av slutkonsumenterna eller slutförbrukarna” felaktigt från att detta inte berodde på förhållandet mellan elleverantören och slutkonsumenterna av el. Vidare utgick tribunalen felaktigt från skyldigheten att uppbära nätavgiften och inte från den lagstadgade skyldigheten att betala denna avgift.

För det tredje utgick tribunalen i samband med prövningen av huruvida det förelåg en statlig kontroll över medlen eller befogenhet att förfoga över dessa felaktigt ifrån att förekomsten av en uteslutande användning av medlen inte innebar att det var uteslutet att staten kunde förfoga över dessa medel.

____________