Överklagande ingett den 17 december 2021 av Versobank AS av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 6 oktober 2021 i förenade målen T-351/18 och T-584/18, Ukrselhosprom PCF och Versobank mot ECB
(Mål C-803/21 P)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Versobank AS (ombud: O. Behrends, Rechtsanwalt)
Övriga parter i målet: Europeiska centralbanken (ECB), Europeiska kommissionen, Ukrselhosprom PCF LLC
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den överklagade domen,
ogiltigförklara ECB:s beslut av den 26 mars 2018 (nedan kallat det första angripna beslutet) och av den 17 juli 2018 (nedan kallat det andra angripna beslutet) att återkalla klagandens tillstånd,
för det fall att Europeiska unionens domstol inte kan avgöra målet i sak, återförvisa de förenade målen T-351/18 och T-584/18 till tribunalen för prövning av yrkandena om ogiltigförklaring, och
förplikta ECB att ersätta klagandens rättegångskostnader, inbegripet kostnaderna för överklagandet.
Grunder och huvudargument
Klaganden har angett sex grunder till stöd för överklagandet.
Första grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att felaktigt bedöma att det saknades anledning att döma i mål T-351/18, felaktigt underlät att beakta att den påstådda verkan ex tunc av det andra angripna beslutet strider mot artikel 263 FEUF och genom att felaktigt anta att klaganden saknade intresse av att det första angripna beslutet ogiltigförklarades.
Andra grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom flera åsidosättanden av väsentliga formföreskrifter.
Tredje grunden avser att tribunalen felaktigt underlät att beakta att ECB överskred sin behörighet genom att göra bedömningar avseende betalningstjänster och andra finansiella tjänster, bekämpande av penningtvätt och finansiering av terrorism och avseende avveckling av kreditinstitut.
Fjärde grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att uttala sig i en fråga som redan avgjorts genom förlikning vid en nationell förvaltningsdomstol.
Femte grunden avser att tribunalen felaktigt tillämpade förordning 806/20141 i stället för nationell rätt vid sina bedömningar om att vara på obestånd eller inte på obestånd och inte på avvecklingsbeslut och feltolkade deras betydelse utan att förordna att dessa beslut skulle tillhandahållas tribunalen.
Sjätte grunden avser att tribunalen (1) överskred gränserna för sin behörighet enligt artikel 263 FEUF genom att pröva frågor som regleras av nationell rätt och som omfattas av behöriga nationella myndigheters och domstolars exklusiva behörighet och gjorde en prövning av beslut och bedömningar av ECB som ECB inte hade fattat eller inte hade gjort, (2) baserade sitt avgörande på överraskande uppgifter som lämnats för sent i omfattande handlingar precis före förhandlingen utan att klaganden beretts möjlighet att yttra sig, (3) inte beaktat att klagandens rättigheter enligt artikel 47 i stadgan åsidosatts innan förfarandet inleddes och att klaganden även fortsättningsvis saknade effektivt försvar under förfarandet, och (4) rättsstridigt nekade att förordna om att nationella beslut om avveckling skulle läggas fram men trots detta gjorde detaljerade men felaktiga bedömningar av den juridiska betydelsen och den rättliga grunden hos dessa beslut.
____________
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa väredepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s 1).