TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 27 november 2013

Mål T‑204/13 P

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Talan i första instans ogillades, eftersom det var uppenbart att den inte kunde upptas till sakprövning – Ansökan har getts in via telefax inom talefristen och undertecknats med en stämpel som återger advokatens namnteckning – Originalet har ingetts för sent – Talan har väckts för sent – Uppenbart att överklagandet är ogrundat”

Saken:      Överklagande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 28 januari 2013 i mål F-5/12, Marcuccio mot kommissionen, med yrkande att beslutet ska upphävas.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i denna instans.

Sammanfattning

Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Advokatens egenhändiga underskrift – Väsentlig formföreskrift som ska tillämpas strikt – Ansökan har ingetts per telefax – Advokatens underskrift har anbringats med hjälp av en stämpel – Advokatens egenhändiga underskrift skiljer sig från den underskrift som finns på originalexemplaret av ansökan som sändes med post – Dagen då den handling som skickades per telefax emottogs kan inte beaktas vid bedömningen av om talefristen iakttagits

(Domstolens stadga, artikel 21)

Vad gäller förhållandet mellan den underskrift som en sökandes advokat anbringat på en ansökan som har ingetts per telefax och den underskrift som anbringats på originalhandlingen som översänts inom tio dagar därefter, gäller att när den underskrift som återfinns nederst på den ansökan som skickats in per telefax inte är identisk med underskriften på originalexemplaret som senare översänds, kan den ansökan som skickades per telefax inte beaktas vid bedömningen av om talefristen iakttagits. Att förse ansökan genom vilken talan väckts med en stämpel med den av sökanden befullmäktigade advokatens underskrift utgör ett sådant indirekt och mekaniskt sätt att ”underteckna” som inte i sig gör det möjligt att konstatera att det verkligen är advokaten själv som har undertecknat den aktuella rättegångshandlingen. Kravet på en egenhändig underskrift av en ansökan syftar till att, av hänsyn till rättssäkerheten, säkerställa att ansökan är äkta och till att utesluta risken att den inte i själva verket har upprättats av den person som är behörig att göra detta. Kravet är således att anse som en väsentlig formföreskrift som ska tillämpas strikt, vilket innebär att talan ska avvisas om kravet inte är uppfyllt.

Härav följer att när underskriften på en handling som skickats via telefax – såväl när det gäller en underskrift som anbringats med hjälp av en stämpel som vad gäller en egenhändig underskrift – inte överensstämmer med underskriften på den originalhandling av ansökan som därefter skickas in medför denna skillnad samma rättsverkningar, nämligen att det är omöjligt att beakta den handling som erhållits via telefax vid bedömningen av om talefristen har iakttagits.

(se punkterna 13–15 och 17)

Hänvisning till

Tribunalen. 23 maj 2007, parlamentet mot Eistrup, T‑223/06 P, REG 2007, s. II‑1581, punkterna 50–52; 29 november 2011, Enisa mot datatillsynsmannen, T‑345/11, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 15–17; 3 oktober 2012, Tecnimed mot harmoniseringsbyrån – Ecobrands (ZAPPER-CLICK), T‑360/10, punkterna 15–17, och där angiven rättspraxis