Language of document : ECLI:EU:T:2013:635

Mål T‑79/12

Cisco Systems, Inc.

och

Messagenet SpA

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Koncentrationer – Europeiska marknader för kommunikationstjänster via internet – Beslut att förklara koncentrationen förenlig med den inre marknaden – Uppenbart oriktiga bedömningar – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 11 december 2013

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut i vilket en koncentration förklaras vara förenlig med den inre marknaden – Talan som väcks av ett konkurrerande företag som är verksamt på en marknad som gränsar till marknaden där det föreligger en dominerande ställning och vilket har deltagit aktivt i det administrativa förfarandet – Upptagande till sakprövning

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Krav på ett faktiskt intresse – Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att förklara en koncentration förenlig med den inre marknaden – Talan som väckts av ett företag som konkurrerar med parterna i koncentrationen – Upptagande till sakprövning

(Artikel 263 FEUF)

3.      Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Antagande av ett beslut i vilket en koncentration förklaras vara förenlig med den inre marknaden utan att inleda den andra fasen – Villkor – Avsaknad av allvarliga tvivel – Ekonomiska bedömningar – Utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd

(Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 2, 6 och 8)

4.      Företagskoncentrationer – Bedömning av huruvida stödet är förenligt med den inre marknaden – Dominerande ställning som skapas eller förstärks och som påtagligt hämmar den effektiva konkurrensen på den inre marknaden – Omfattningen av koncentrationens skadliga verkan vad gäller tillträde till marknaden – Bevisbördan åligger den part som angriper beslutet att förklara koncentrationen förenlig med den inre marknaden

(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 2; kommissionens meddelande 2004/C 31/03 punkterna 8 och 22)

5.      Företagskoncentrationer – Bedömningen av huruvida stödet är förenligt med den inre marknaden – Dominerande ställning som skapas eller förstärks och som påtagligt hämmar den effektiva konkurrensen på den inre marknaden – Avgränsning av marknader – Indicier – Höga marknadsandelar – Omständigheter som kan minska bevisvärdet

(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 2; kommissionens meddelande 2004/C 31/03, punkt 17)

6.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut om att tillämpa reglerna om företagskoncentrationer – Beslut enligt vilket en företagskoncentration tillåts

(Artikel 296 FEUF, rådets förordning nr 139/2004)

7.      Företagskoncentrationer – Bedömningen av huruvida stödet är förenligt med den inre marknaden – Koncentration av konglomerattyp – Kriterier – Påtagligt hinder för konkurrensen som en direkt och omedelbar följd av koncentrationen – Koncentrationen mellan företag som tillhandahåller tjänster och dataprogram för kommunikation via internet – Kapacitet att avskärma marknaden genom en fördelaktig interoperabilitet mellan olika dataprogram

(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 2; kommissionens meddelande2008/C 265/07, punkterna 11, 92 och 93)

1.      Se domen.

(se punkterna 33, 34 och 38–40)

2.      Se domen.

(se punkterna 35–37)

3.      Se domen.

(se punkterna 45–50)

4.      Se domen.

(se punkterna 59–63, 79–83 och 88–93)

5.      När det gäller bedömningen av om en koncentration är förenlig med den inre markanden, kan marknadsandelar på 50 procent eller mer utgöra starka bevis på en dominerande marknadsställning. Detta gäller dock i den mån marknaden till vilken dessa marknadsandelar hänför sig redan har avgränsats.

Marknadsandelar och en mycket hög koncentrationsgrad på en snäv marknad utgör inte någon indikation på ett marknadsinflytande som gör att den nya enheten påtagligt kan hämma den effektiva konkurrensen på den inre marknaden, när storleken på dessa marknadsandelar fluktuerar och är mycket lättrörliga. Stora marknadsandelar är för övrigt inte nödvändigtvis en indikation på en dominerande ställning och därmed inte heller på att konkurrensen skadas på längre sikt när de avser en ny sektor som befinner sig i full expansion och som kännetecknas av korta innovationscykler, inom vilken stora marknadsandelar kan visa sig vara kortvariga. När det särskilt gäller sektorn för tjänster och dataprogram för kommunikation via internet kan betydelsen av en hög koncentrationsgrad av marknadsandelar minskas genom att ett stort antal användare förväntar sig att erhålla interoperabilitet och sådana kommunikationstjänster gratis.

(se punkterna 65–74)

6.      Se domen.

(se punkterna 108–113)

7.      När det gäller koncentrationer som medför konglomeratverkan framgår det av punkterna 11 och 92 i riktlinjer för bedömningen av icke-horisontella koncentrationer enligt rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer, att denna typ av koncentrationer inte omfattar konkurrerande företag, vilket innebär att de i mindre mån ger upphov till konkurrensproblem än horisontella koncentrationer. Vidare kan de göra det möjligt för de berörda parterna att uppnå effektivitetsvinster.

Koncentrationer som har konglomeratverkan kan emellertid under vissa omständigheter ge upphov till konkurrensproblem. Så kan vara fallet bland annat när koncentrationen möjliggör för den nya enheten att genomföra en avskärmningsstrategi. En sådan avskärmning kan äga rum om en kombination av produkter på närliggande marknader ger det sammanslagna företaget möjlighet och drivkraft att utnyttja en stark ställning på marknaden som hävstång för att utestänga konkurrensen även på en annan marknad. Denna verkan på den andra marknaden ska vara förutsebar inom en relativt nära framtid för att koncentrationen ska anses ge upphov till konkurrensproblem enligt förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer.

När det gäller bevis för en sådan konglomeratverkan är kvalitén på den bevisning som åberopats av kommissionen för att styrka behovet av ett beslut varigenom en koncentration förklaras vara oförenlig med den inre marknaden, särskilt viktig. Bedömningen av en koncentration av konglomerattyp grundar sig nämligen på en framåtblickande analys i vilken kommissionen beaktar såväl en tidsperiod som sträcker sig långt in i framtiden, som den hävstångseffekt som krävs för en påtaglig negativ inverkan på den effektiva konkurrensen. Detta innebär att orsak och verkan är knappt märkbara, osäkra och svåra att fastställa. Kommissionen kan endast förklara en koncentration oförenlig med den inre marknaden om den påtagligt hämmar konkurrensen och denna påverkan är en direkt och omedelbar konsekvens av koncentrationen. En sådan påverkan som följer av framtida beslut som fattas av den sammanslagna enheten kan anses utgöra en direkt och omedelbara konsekvens av koncentrationen, om det framtida beteendet görs möjligt och blir ekonomiskt rationellt genom en förändring av den relevanta marknadens struktur.

När det gäller koncentrationen mellan två företag som tillhandhåller tjänster och dataprogram för hemkommunikation och företagskommunikation via internet, ska den nya enhetens kapacitet att avskärma marknaden genom en fördelaktig interoperabilitet av respektive företags dataprogram bedömas bland annat med hänsyn till det nödvändiga tekniska innovationsarbetet och den nödvändiga marknadsföringstiden för att genomföra en sådan avskärmning. Om avskärmningen beror på ett antal framtida och spekulativa omständigheter, är denna effekt alltför osäker för att den ska kunna anses utgöra en direkt och omedelbar konsekvens av koncentrationen. Även om denna negativa effekt skulle kunna anses vara en konsekvens av koncentrationen, måste det dock visas att den nya enheten har ett kommersiellt incitament att bedriva en strategi för att avskärma marknaden, att den har tillräckligt marknadsinflytande för att genomdriva denna strategi samt att de konkurrerande företagen saknar kapacitet att motverka avskärmningen av marknaden.

(se punkterna 115–135)