TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen)
den 8 september 2021 (*)
”Skydd av konsumenters och arbetstagares hälsa och säkerhet – Direktiv 2006/42/EG – Skyddsklausul – Nationell åtgärd för tillbakadragande från marknaden och förbud mot utsläppande på marknaden av en kägelresningsmaskin och ett kit för påbyggnad till denna – Grundläggande hälso- och säkerhetskrav – Beslut av kommissionen att förklara åtgärden motiverad – Likabehandling”
I mål T‑152/19,
Brunswick Bowling Products LLC, tidigare Brunswick Bowling & Billiards Corporation, Muskegon, Michigan (Förenta staterna), företrätt av advokaterna R. Martens och V. Ostrovskis,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av M. Huttunen och P. Ondrůšek, båda i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
Konungariket Sverige, företrätt av H. Eklinder, R. Eriksson, C. Meyer-Seitz, A. Runeskjöld, M. Salborn Hodgson, H. Shev, J. Lundberg och O. Simonsson, samtliga i egenskap av ombud,
intervenient,
angående en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/1960 av den 10 december 2018 om en skyddsåtgärd som Sverige vidtagit i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG om förbud mot utsläppande på marknaden av en typ av kägelresningsmaskin och ett kit för påbyggnad till denna typ av maskin, som tillverkats av Brunswick Bowling & Billiards och om återkallande av maskiner som redan har släppts ut på marknaden (EUT L 315, 2018, s. 29),
meddelar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
sammansatt av ordföranden V. Tomljenović samt domarna F. Schalin och P. Škvařilová-Pelzl (referent),
justitiesekreterare: enhetschefen C. Kristensen,
efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 6 oktober 2020,
med beaktande av beslutet av den 11 mars 2021 att återuppta den muntliga delen av förfarandet och parternas svar på tribunalens skriftliga frågor,
följande
Dom(1)
[utelämnas]
Förfarandet och rättegångsdeltagarnas yrkanden
12 Sökandebolaget väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 8 mars 2019.
13 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 20 juni 2019 ansökte Konungariket Sverige om att få intervenera i målet till stöd för kommissionens yrkanden. Kommissionen och sökanden tillstyrkte att interventionsansökan skulle bifallas den 9 respektive den 17 juli 2019. Genom beslut av den 25 juli 2019 tillät ordföranden på tribunalens första avdelning Konungariket Sverige att intervenera i målet.
14 Den 24 juni 2019 inkom kommissionen med svaromål till tribunalens kansli.
15 Repliken och dupliken inkom till tribunalens kansli den 21 augusti respektive den 22 oktober 2019.
16 Den 9 oktober 2019 inkom Konungariket Sverige med en interventionsinlaga till tribunalens kansli.
17 Den 5 respektive den 7 november 2019 inkom kommissionen och sökanden med yttrande över Konungariket Sveriges interventionsinlaga till tribunalens kansli.
18 Genom beslut av tribunalens ordförande av den 16 oktober 2019 tilldelades målet en ny referent, som tjänstgör på andra avdelningen.
19 I enlighet med artikel 106.2 i tribunalens rättegångsregler inkom sökanden den 3 december 2019 med sin motiverade ståndpunkt i frågan om en muntlig förhandling skulle hållas.
20 Genom beslut av den 16 juli 2020 vidtog tribunalen en åtgärd för processledning med stöd av artiklarna 88–90 i rättegångsreglerna. Kommissionen besvarade denna inom den utsatta tidsfristen. Övriga rättegångsdeltagare efterkom inte tribunalens anmodan att inkomma med synpunkter på kommissionens svar.
21 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 6 oktober 2020.
22 Tribunalen beslutade den 11 mars 2021 att återuppta den muntliga delen av förfarandet och uppmanade sökanden, som en åtgärd för processledning med stöd av artiklarna 88–90 i rättegångsreglerna, att närmare ange vilket rättsligt band sökanden har med Brunswick Bowling & Billiards, som avses i skäl 1 i det angripna beslutet i dess egenskap av tillverkare av de omtvistade produkterna.
23 I sitt svar av den 26 mars 2021 förklarade sökanden att det angripna beslutet riktade sig till sökanden under dess tidigare företagsnamn och den ingav bevisning för detta. Genom skrivelse av den 16 april 2021 angav kommissionen att den inte hade några synpunkter på sökandens svar. Konungariket Sverige inkom inte med svar inom den fastställda fristen.
24 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
25 Kommissionen har, med stöd av Konungariket Sverige, yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
…
Prövning i sak
Den första grunden: Åsidosättande av förfarandereglerna i artikel 11 i direktiv 2006/42 och i artikel 18.5 i förordning nr 765/2008 samt av proportionalitetsprincipen enligt artikel 18.4 i samma förordning
…
– Den första delgrunden: Åsidosättande av förfarandereglerna i artikel 11 i direktiv 2006/42 och i artikel 18.5 i förordning nr 765/2008
…
42 Genom direktiv 2006/42 införs alltså ett system för kontroll och reglering av den inre marknaden nom ramen för vilket det i första hand ankommer på de behöriga nationella myndigheterna att bedöma om en maskin kan äventyra personers hälsa och säkerhet och, om så är fallet, att fatta de beslut om återkallelse eller förbud som krävs. Den skyddsklausul som i detta avseende föreskrivs i artikel 11 i direktiv 2006/42 ska bedömas mot bakgrund av artikel 114.10 FEUF enligt vilken medlemsstaterna får vidta sådana åtgärder på en eller flera av de icke-ekonomiska grunder som anges i artikel 36 FEUF, som bland annat omfattar skydd för människors hälsa och liv. Det framgår av rättspraxis att detta kan kräva komplicerade bedömningar av de behöriga nationella myndigheterna av teknisk eller vetenskaplig karaktär. Kommissionen ska i sin tur kontrollera huruvida de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit i enlighet med direktiv 2006/42 är befogade eller inte i rättsligt och faktiskt hänseende (se dom av den 3 maj 2018, Grizzly Tools/Commission, T‑168/16, ej publicerad, EU:T:2018:246, punkt 52 och där angiven rättspraxis).
43 I detta sammanhang har tribunalen redan tidigare för det första slagit fast att kommissionen, för att på ett ändamålsenligt sätt kunna uppnå det mål den ålagts och med hänsyn till de komplexa tekniska utvärderingar den måste göra, måste tillerkännas ett stort utrymme för skönsmässig bedömning av de faktiska omständigheterna. För det andra har tribunalen slagit fast att frågan huruvida de rättsliga skäl som föranledde kommissionen att dra slutsatsen att de nationella åtgärderna i fråga är välgrundade vara föremål för en fullständig rättslig prövning, eftersom det rör sig om en rättsfråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2015, CSF/kommissionen, T‑337/13, EU:T:2015:502, punkterna 48 och 80 och där angiven rättspraxis).
[utelämnas]
54 I enlighet med rättspraxis innebär således det angripna beslutet att alla EU-medlemsstater förutom Konungariket Sverige ska vidta lämpliga åtgärder avseende utsläppandet och bibehållandet av de omtvistade produkterna på sina marknader och därigenom garantera en korrekt och enhetlig tillämpning av direktiv 2006/42 mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits av de svenska myndigheterna efter det att kommissionen fastställt att de var befogade. Det angripna beslutet har således den direkta verkan att det utlöser nationella förfaranden och att det påverkar den rätt som sökanden hittills haft att sälja en maskin som förutsätts överensstämma med kraven enligt artikel 7 i nämnda direktiv inom hela unionen, eftersom den är försedd med CE-märkningen och åtföljd av EG‑försäkran (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2015, CSF/kommissionen, T‑337/13, EU:T:2015:502, punkt 28).
…
– Den andra delgrunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen
…
65 Vad gäller sökandens argument avseende ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen genom att kommissionen inte beaktade den plan för uppgradering som år 2016 lagts fram för bowlinghallen i Gustavsberg och inte heller de positiva yttrandena från den oberoende undersökningen i detta avseende, framhåller tribunalen, i likhet med kommissionen, att det angripna beslutet avser frågan huruvida de skyddsåtgärder som Arbetsmiljöverket vidtog år 2013 var befogade eller inte.
66 I artikel 95.10 EG, som utgör den rättsliga grunden för direktiv 2006/42, föreskrivs att harmoniseringsåtgärder som vidtas på denna grund vid behov ska omfatta en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att på en eller flera av de icke-ekonomiska grunder som anges i artikel 36 FEUF vidta ”provisoriska åtgärder, som ska vara underkastade ett kontrollförfarande från unionens sida”. Enligt rättspraxis följer härav att även om det faktiskt är medlemsstaterna som ska genomföra direktiv 2006/42 på ett korrekt sätt, bland annat mot bakgrund av proportionalitetsprincipen, och säkerställa att maskiner som släpps ut på marknaden eller tas i drift på deras territorium uppfyller kraven i direktivets bestämmelser och i förekommande fall vidta sådana åtgärder som föreskrivs i artikel 11 däri, ankommer det icke desto mindre på kommissionen att kontrollera huruvida dessa åtgärder är befogade genom att framför allt förvissa sig om att de rättsliga och faktiska skäl som motiverade att åtgärderna vidtogs är väl underbyggda och särskilt huruvida åtgärderna är proportionerliga. Resultatet av denna kontroll är avgörande för huruvida den nationella åtgärden i fråga kan bibehållas, vilket innebär att medlemsstaten enbart kan låta åtgärden bestå om kommissionen förklarar att den är befogad, och i motsatt fall ska den upphäva åtgärden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 maj 2018, Grizzly Tools/kommissionen, T‑168/16, ej publicerad, EU:T:2018:246, punkt 51).
67 Det framgår av den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 66 ovan att kommissionens befogenheter, inom ramen för denna kontroll, är avgränsade och endast avser huruvida de nationella skyddsåtgärder som vidtagits, såsom de som Konungariket Sverige har vidtagit och därefter meddelat i enlighet med artikel 11.1 och 11.2 i direktiv 2006/42, är befogade eller inte och följaktligen huruvida dessa åtgärder slutgiltigt kan bestå efter denna kontroll.
68 Eftersom det, såsom framgår av nämnda rättspraxis, ankommer på kommissionen att kontrollera huruvida de aktuella skyddsåtgärderna är befogade och därvid särskilt förvissa sig om att de rättsliga och faktiska skäl som motiverade deras antagande är väl underbyggda, konstaterar tribunalen att kommissionens kontroll endast kan grunda sig på omständigheter som förelåg vid den tidpunkt då Arbetsmiljöverket fattade sitt beslut och inte på senare inträffade omständigheter.
69 Av de skäl som anges i punkterna 66–68 ovan är omständigheter som hänför sig till tiden efter Arbetsmiljöverkets beslut, såsom förbättringarna av de omtvistade produkterna i bowlinghallen i Gustavsberg år 2016, inte relevanta för bedömningen av huruvida det angripna beslutet är väl underbyggt Det kan även konstateras att sökandens argument avseende de ”positiva yttrandena” avseende de omtvistade produkterna i den oberoende undersökningen hänför sig till förbättringar av nämnda produkter som genomfördes efter antagandet av Arbetsmiljöverkets beslut. Även de saknar således relevans.
70 Vidare framgår det av sökandens argumentation att denna kritiserar kommissionen dels för att den underlät att undersöka huruvida de brister som noterats var så betydande att skyddsåtgärderna var befogade, dels för att den bekräftade skyddsåtgärder som gick utöver vad som var nödvändigt för att garantera människors hälsa och säkerhet.
71 I det avseendet framgår det för det första av artikel 11.1 i direktiv 2006/42 att om maskiner som avses i denna artikel, såsom de som är aktuella i förevarande fall, inte uppfyller de grundläggande hälso- och säkerhetskrav som gäller för maskinerna och således kan äventyra människors hälsa och säkerhet, ska medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att maskinerna dras tillbaka från marknaden, inte släpps ut på marknaden eller tas i drift eller att deras fria rörlighet begränsas. Ett konstaterande av att maskinerna inte uppfyller de relevanta grundläggande hälso- och säkerhetskrav som gäller för dem och kan äventyra människors hälsa och säkerhet motiverar således att de behöriga myndigheterna fattar beslut om att återkalla maskinerna från marknaden och om förbud mot utsläppande på marknaden.
72 Det ska för övrigt understrykas att enligt rättspraxis intar målet att skydda människors hälsa och liv den främsta platsen bland de värden eller intressen som åtnjuter skydd enligt artikel 36 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 december 2015, Scotch Whisky Association m.fl., C‑333/14, EU:C:2015:845, punkt 35), mot bakgrund av vilket medlemsstaterna får vidta sådana skyddsåtgärder som föreskrivs i direktiv 2006/42, såsom framgår av den rättspraxis som anges i punkt 42 ovan.
73 I förevarande fall framgår det av samtliga åsidosättanden av grundläggande hälso- och säkerhetskrav som kommissionen konstaterade i skälen 9–13 i det angripna beslutet att dessa åsidosättanden utgör risker för människors hälsa och säkerhet, bland annat avsaknaden av överblick över riskområdet, risken för skador, risken för fall ned i den angränsande maskinen, den risk som orsakades av rörliga delar och risken för felaktig användning. Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den i skäl 14 i det angripna beslutet fann att de konstaterade bristerna sannolikt kunde sätta människors hälsa och säkerhet i fara.
74 Eftersom maskinerna i fråga inte var i överensstämmelse med de grundläggande hälso- och säkerhetskraven och utgjorde en risk för människors hälsa och säkerhet konstaterar tribunalen att kommissionen, i enlighet med artikel 11 i direktiv 2006/42 och utan att åsidosätta proportionalitetsprincipen, hade fog för slutsatsen att skyddsåtgärderna, det vill säga Arbetsmiljöverkets beslut om förbud mot utsläppande på marknaden och om återkallelse från marknaden av de omtvistade produkterna, i sig var motiverade.
75 Vad för det andra gäller nämnda återkallelse ska det tilläggas att, såsom framgår av skäl 2 i det angripna beslutet, flera alternativa lösningar till återkallelse var påtänkta, nämligen att avhjälpa brister i operatörens arbetsmiljö, ta tillbaka de omtvistade produkterna och ersätta dem med en annan felfri produkt av samma eller motsvarande slag eller att ta tillbaka de omtvistade produkterna och betala ersättning till ägaren.
76 I skäl 5 i det angripna beslutet angav kommissionen följande:
”De svenska myndigheterna gjorde gällande att åtgärden överensstämde med proportionalitetsprincipen i artikel 18 i … förordning … nr 765/2008. På grundval av den principen och med tanke på riskernas allvar och kostnaderna för återkallande, var vissa av de åtgärder som krävdes för att åtgärda brister i nya kägelresningsmaskiner och påbyggnadskit inte nödvändiga vid återkallande av befintliga kägelresningsmaskiner och påbyggnadskit. Detta gäller närmare bestämt montering i kontrollpanelen av tre separata lampor som anger olika driftslägen, breddning av tillträdesleder mellan maskiner som även används som arbetsplattformar samt överblick över riskområdet.”
77 Det ska anses att kommissionen, som inte ifrågasatte Konungariket Sveriges förklaringar som avses i punkt 76 ovan, därmed bekräftade konstaterandet att Arbetsmiljöverkets synsätt var proportionerligt.
78 Det framgår således av det angripna beslutet att det gjorts en avvägning, mot bakgrund av proportionalitetsprincipen, av hur allvarliga riskerna var i förhållande till kostnaden för återkallelse. I det avseendet gjordes åtskillnad mellan produkter som skulle säljas senare och de omtvistade produkterna vilka redan hade släppts ut på marknaden, genom att ett begränsat antal fastställda brister ledde till återkallelse. Såsom har förklarats i punkt 75 ovan bidrar dessutom de tre alternativa lösningarna till återkallelse av de omtvistade produkterna till att det ska anses att Arbetsmiljöverket och, följaktligen, kommissionen har iakttagit proportionalitetsprincipen.
79 För det tredje kan sökanden, mot bakgrund av vad som konstaterats ovan, inte vinna framgång med sina argument om att skyddsåtgärderna gav upphov till en oproportionerlig ekonomisk börda. De risker som sökandens maskiner kan medföra för människors hälsa och säkerhet, såsom de angetts i punkt 73 ovan, motiverar ett förbud mot att de omtvistade produkterna släpps ut på marknaden och att de dras tillbaka från marknaden, trots den kostnad som detta skulle kunna innebära för sökanden. Åtskillnaden mellan de skyddsåtgärder som avsåg de befintliga omtvistade produkterna och de som avsåg nya produkter och de tre alternativa lösningarna i fråga om återkallelse av de omtvistade produkterna samt den omständigheten, när det gäller den första av de alternativa lösningarna, att antalet brister som måste korrigeras för att nämnda produkter skulle få vara kvar på marknaden var begränsat visar dessutom i detta avseende, att Arbetsmiljöverkets och kommissionens tillvägagångssätt var proportionerligt i förhållande till den ekonomiska börda som skyddsåtgärderna skulle kunna medföra för sökanden.
80 För det fjärde, med hänsyn till såväl de tydliga hänvisningarna till de skäl som Konungariket Sverige anfört som till kommissionens fördjupade bedömning av riskerna i samband med användningen av de omtvistade produkterna konstaterar tribunalen att det saknas grund för sökandens argument att det angripna beslutet inte innehåller en tillräcklig motivering i fråga om skyddsåtgärdernas proportionalitet.
81 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att kommissionen inte åsidosatte proportionalitetsprincipen när den fann att skyddsåtgärderna i fråga var befogade.
82 När det för det femte gäller sökandens argument att proportionalitetsprincipen har åsidosatts på grund av att alla andra medlemsstater är skyldiga att vidta åtgärder till följd av det angripna beslutet, framhåller tribunalen att kommissionens beslut, i den mening som avses i artikel 11 i direktiv 2006/42, enligt rättspraxis riktar sig till samtliga medlemsstater i unionen i överensstämmelse med kommissionens underrättelse- och informationsskyldighet enligt artikel 11.3 och 11.6 i direktiv 2006/42. Beslutet är således till alla delar bindande för var och en av dem i enlighet med artikel 288 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2015, CSF/kommissionen, T‑337/13, EU:T:2015:502, punkt 24).
83 Att sådana konsekvenser som sökanden har hänvisat uppkommer är således en naturlig följd av kommissionens bedömning av huruvida skyddsåtgärderna enligt artikel 11 i direktiv 2006/42 är befogade. Såsom det har erinrats om i punkt 54 ovan framgår det av bestämmelserna i direktiv 2006/42, såsom dessa har tolkats i rättspraxis, att det angripna beslutet innebär att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder vad gäller utsläppandet eller bibehållandet på marknaden av de omtvistade produkterna. Det rör sig nämligen om en väsentlig del av det förfarande som genomförs enligt skyddsklausulen i artikel 11 i direktiv 2006/42 och som syftar till att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna.
84 Det framgår vidare av bestämmelserna i artikel 11 i direktiv 2006/42 att kommissionen var skyldig att agera efter det att Arbetsmiljöverket hade anmält de skyddsåtgärder som vidtagits avseende de omtvistade produkterna och att fatta ett beslut om huruvida dessa åtgärder var befogade. Sökanden kan således inte vinna framgång med sina argument i detta avseende.
85 Det ska dessutom påpekas att slutsatserna i punkterna 82–84 ovan inte kan vederläggas genom innehållet i artikel 9 i direktiv 2006/42, till vilken sökanden hänvisade under förhandlingen till stöd för sitt argument att kommissionen förfogade över ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller följderna av det angripna beslutet i medlemsstaterna.
86 I artikel 9 i direktiv 2006/42, som inför ”[s]ärskilda åtgärder avseende potentiellt riskfyllda maskiner”, föreskrivs bland annat att kommissionen, om den i enlighet med förfarandet i artikel 11 i direktivet, anser att en åtgärd som vidtagits av en medlemsstat är befogad, får besluta om åtgärder där det krävs att medlemsstaterna ska förbjuda eller begränsa utsläppandet på marknaden av maskiner med tekniska egenskaper som kan innebära samma risker som de som avses med de nationella åtgärderna, eller ställa upp särskilda villkor för sådana maskiner. I skäl 13 i direktivet anges dessutom att sådana åtgärder, vilka antas på unionsnivå, inte är direkt tillämpliga gentemot ekonomiska aktörer utan måste genomföras av medlemsstaterna (dom av den 15 juli 2015, CSF/kommissionen, T‑337/13, EU:T:2015:502, punkt 33).
87 Det ska i detta avseende konstateras att även om medlemsstaterna ska säkerställa en korrekt och enhetlig tillämpning av direktiv 2006/42 – genom att dra konsekvenser av en nationell skyddsåtgärd som vidtagits med avseende på en viss maskin och som förklarats vara befogad av kommissionen, utan att de har något utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller det resultat som ska uppnås – är det uppenbart att de inte utöver de förfarande- och materialrättsliga ramar som föreskrivs i artikel 11.1 i detta direktiv på eget initiativ kan utvidga tillämpningsområdet för denna åtgärd till att omfatta andra maskiner av det skälet att sistnämnda innebär samma risk, utan att härvid åsidosätta principen om fri rörlighet som fastställs i artikel 6.1 i nämnda direktiv och presumtionen om överensstämmelse som föreskrivs i artikel 7 i direktivet. Detta är anledningen till att unionslagstiftaren som förutsättning för en sådan utvidgning har krävt att det genomförs ett sådant särskilt förfarande som avses i artikel 9 i direktiv 2006/42, vilket innebär dels att kommissionen fattar ett uttryckligt beslut i denna fråga, dels att nationella åtgärder vidtas för att genomföra det beslutet. Sådana typer av rättsakter föreskrivs däremot inte och krävs inte heller enligt artikel 11 i direktivet med beaktande av bestämmelsens räckvidd (dom av den 15 juli 2015, CSF/kommissionen, T‑337/13, EU:T:2015:502, punkt 34).
88 Med beaktande av den rättspraxis som angetts i punkterna 86 och 87 ovan finner tribunalen att artikel 9 i direktiv 2006/42 inte är tillämplig under sådana omständigheter som de som är för handen i förevarande mål, vilka uteslutande avser bedömningen av den aktuella skyddsåtgärden.
89 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del rörande ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen och följaktligen inte såvitt avser någon del av den första grunden.
[utelämnas]
Den tredje grunden: Åsidosättande av förfarandereglerna i bilaga I till direktiv 2006/42
[utelämnas]
108 Tribunalen erinrar inledningsvis om att det i artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 2006/42 bland annat föreskrivs att medlemsstaterna ska anse att maskiner med CE-märkning och åtföljda av EG‑försäkran om överensstämmelse uppfyller bestämmelserna i direktivet och att en maskin som har tillverkats enligt en harmoniserad standard, vars referens har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska förutsättas överensstämma med de grundläggande hälso- och säkerhetskrav som omfattas av en sådan harmoniserad standard. Med andra ord gör iakttagandet av en harmoniserad standard det möjligt att presumera att en maskin överensstämmer med respektive grundläggande hälso- och säkerhetskrav. På samma sätt är en harmoniserad standard enligt artikel 2 l i direktiv 2006/42 en icke bindande teknisk specifikation som antagits av ett standardiseringsorgan inom ramen för ett mandat från kommissionen. Det framgår av dessa bestämmelser att de tekniska lösningar som föreslås genom en harmoniserad standard inte är bindande, men att deras tillämpning innebär att produkten i fråga presumeras överensstämma med bestämmelserna i direktiv 2006/42.
109 Samtidigt som tillverkaren eller dennes befullmäktigade representant fritt får fastställa metoderna för bedömning av deras produkters överensstämmelse med de grundläggande hälso- och säkerhetskraven är de emellertid inte endast skyldiga att säkerställa sådan överensstämmelse utan även att i den tekniska tillverkningsdokumentationen visa att kraven är uppfyllda, såsom föreskrivs i bilaga VII till direktiv 2006/42. Ett beslut att inte tillämpa harmoniserade standarder får till följd att presumtionen om överensstämmelse inte heller är tillämpbar, varför produktens överensstämmelse måste visas på andra sätt.
110 Det ska preciseras att den tredje grunden, med beaktande av sökandens argument, hänför sig till skäl 10 i det angripna beslutet. I detta skäl bekräftade kommissionen att de grundläggande hälso- och säkerhetskrav som anges i punkterna 1.1.6, 1.6.1 och 1.6.2 i bilaga I till direktiv 2006/42 – det vill säga att maskinerna ska vara utformade och konstruerade så att operatörens arbete underlättas och så att han eller hon kan arbeta på ett tryggt och säkert sätt, utanför riskområdena – inte hade iakttagits vad gäller de omtvistade maskinerna. Kommissionen ansåg närmare bestämt, på grundval av Arbetsmiljöverkets beslut, att det förelåg en risk för skada vid tillträde till de omtvistade maskinerna, på grund av den smala tillträdesleden på 190 millimeter mellan maskinerna eller det abrupta slutet på maskinens framkant på 1 000 millimeter.
111 Vad gäller tillträdesledens bredd på 190 millimeter avser sökandens argument bland annat kommissionens konstateranden, rent av direkt Arbetsmiljöverkets konstateranden. Sökanden anser för det första att de inte har beaktat principen om den tekniska utvecklingsnivån, eftersom det inte fanns någon hänvisning till denna princip i deras respektive beslut. För det andra anser sökanden att dess tekniska lösning var i överensstämmelse med den tekniska utvecklingsnivån vid tidpunkten för inspektionen, medan det krav som föreskrevs i den harmoniserade standarden EN ISO 14122–2:2001 gick längre än den tekniska utvecklingsnivån.
112 Tribunalen erinrar inledningsvis om att det är utrett att sökandebolaget, i EG‑försäkran om överensstämmelse, bland annat stödde sig på den harmoniserade standarden EN ISO 14122–2:2001. Med andra ord har sökanden själv valt att tillämpa denna harmoniserade standard för att visa att de omtvistade produkterna överensstämmer med de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i punkterna 1.1.6, 1.6.1 och 1.6.2 i bilaga I till direktiv 2006/42.
113 Därefter konstaterar tribunalen att det i den harmoniserade standarden EN ISO 14122–2001:2 fastställs tekniska säkerhetskrav för permanenta konstruktioner för tillträde till maskiner, särskilt för arbetsplattformar och tillträdesleder på maskiner. Den aktuella standarden föreskriver en bredd på 500 millimeter. Det är dock utrett att de tillträdesleder som installerats på de omtvistade maskinerna hade en bredd på 190 millimeter. Tribunalen konstaterar således, i likhet med kommissionen, att sökanden visserligen valde att tillämpa den harmoniserade standarden EN ISO 14122–2:2001 men att standarden inte hade iakttagits.
114 Vad slutligen gäller villkoren för tillämpning av de grundläggande hälso- och säkerhetskraven anges i skäl 14 i direktiv 2006/42 att dessa krav bör tillämpas med omdöme med hänsyn till den tekniska utvecklingsnivån vid tillverkningstillfället och till tekniska och ekonomiska krav. I punkt 3 i den första avdelningen, med rubriken ”Allmänna principer”, i bilaga I till direktivet föreskrivs dessutom att även om de grundläggande hälso- och säkerhetskrav som fastställs i bilagan är tvingande så kan det inte uteslutas att det med hänsyn till den tekniska utvecklingsnivån kan vara omöjligt att uppfylla de mål som fastställs i kraven. Det preciseras att maskinen under sådana omständigheter så långt möjligt ska konstrueras och tillverkas för att närma sig dessa mål.
115 I förevarande fall har sökanden gjort gällande att kommissionen och Arbetsmiljöverket har åsidosatt de förfaranderegler som föreskrivs i bilaga I till direktiv 2006/42, eftersom det varken i det angripna beslutet eller i Arbetsmiljöverkets beslut hänvisas till principen om den tekniska utvecklingsnivån. Det ska för det första understrykas att sökanden inte på något sätt har preciserat vilka förfaranderegler som skulle ha åsidosatts, utan har hänvisat till de bestämmelser som föreskriver att principen om den tekniska utvecklingsnivån ska iakttas vid tillämpningen av de grundläggande hälso- och säkerhetskraven. I skäl 14 i direktiv 2006/42 och i punkt 3 i första avdelningen i bilaga I till direktivet, till vilka det hänvisats i föregående punkt, anges visserligen att hänsyn ska tas till den tekniska utvecklingsnivån vid tillämpningen av de grundläggande hälso- och säkerhetskraven. Direktivet innehåller emellertid inte någon förfaranderegel som innebär att den behöriga nationella myndighetens beslut, eller det beslut som kommissionen antar inom ramen för skyddsklausulsförfarandet, måste innehålla en analys vad gäller tillämpningen av principen om den tekniska utvecklingsnivån. För det andra innebär inte avsaknaden av analys, i det angripna beslutet eller Arbetsmiljöverkets beslut, vad gäller tillämpningen av principen om den tekniska utvecklingsnivån i sig att denna princip har åsidosatts. Av dessa skäl kan sökanden inte vinna framgång med sina argument att det saknas en hänvisning till nämnda princip i de aktuella besluten.
116 Det är vidare viktigt att understryka att enligt artikel 11.2 b i direktiv 2006/42 utgör felaktig tillämpning av harmoniserade standarder ett av de skäl för bristande överensstämmelse avseende en maskin som en medlemsstat ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om när medlemsstaten har beslutat om en skyddsåtgärd. Även om de harmoniserade standarderna inte är tvingande innebär med andra ord valet att tillämpa dem och göra dem gällande i EG‑försäkran om överensstämmelse ett krav på att de tillämpas korrekt. Om dessa standarder tillämpas felaktigt får den behöriga nationella myndigheten inom ramen för ett skyddsklausulsförfarande i den mening som avses i artikel 11 i direktiv 2006/42, fastställa att produkten inte uppfyller kraven. Av dessa skäl finner tribunalen att kommissionen gjorde en riktig bedömning i skäl 10 i det angripna beslutet när den, mot bakgrund av den skyddsåtgärd som Arbetsmiljöverket beslutat om, konstaterade att de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i punkterna 1.1.6, 1.6.1 och 1.6.2 i bilaga I till direktiv 2006/42 inte hade iakttagits med avseende på de omtvistade maskinerna, eftersom den harmoniserade standarden hade tillämpats felaktigt.
117 Såsom kommissionen helt korrekt har gjort gällande var sökanden, i och med att sökanden hade valt att hänvisa till en harmoniserad standard i EG‑försäkran om överensstämmelse, skyldig att fullt ut iaktta denna standard. Om standarden, såsom i förevarande fall, inte hade iakttagits med avseende på bredden på tillträdesleden på de omtvistade maskinerna, borde sökanden ha lagt fram en annan teknisk lösning som säkerställde samma säkerhetsnivå och visat att de omtvistade produkterna överensstämde med respektive hälso- och säkerhetskrav, vilket sökanden inte har gjort.
118 Vad gäller tillämpningen av principen om den tekniska utvecklingsnivån i fråga om kravet på en bredd på 500 millimeter för tillträdesleder på de omtvistade maskinerna, ska tre aspekter framhållas.
119 För det första ska det preciseras att en harmoniserad standard vars referenser har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning utgör en del av unionsrätten (se, analogt, dom av den 27 oktober 2016, James Elliott Construction, C‑613/14, EU:C:2016:821, punkt 40).
120 För det andra har kommissionen helt korrekt gjort gällande att även om harmoniserade standarder inte är bindande, avspeglar de den säkerhetsnivå som krävs och beaktar den tekniska utvecklingsnivån.
121 Det ska i detta hänseende påpekas att det i § 162 i Vägledning för tillämpning av ”maskindirektivet” 2006/42, som offentliggjordes av kommissionen i juni 2010, numera anges att de harmoniserade standarderna ger en bra indikation på den tekniska utvecklingsnivån vid den tidpunkt då de antas. Enligt denna vägledning återspeglas den tekniska utvecklingens framsteg i senare ändringar eller revideringar av de harmoniserade standarderna.
122 För det tredje ska det tilläggas att sökanden har hänvisat till slutsatserna i den oberoende undersökningen i syfte att styrka att det inte fanns något bättre alternativ. Tribunalen finner att dessa slutsatser – vilka avser möjligheterna att åtgärda brister i redan installerade maskiner och inte den tekniska utvecklingsnivån i allmänhet vid den tidpunkt då Arbetsmiljöverket fattade sitt beslut – rör situationen i Bowlinghallen i Gustavsberg efter de ändringar som vidtagits i de omtvistade maskinerna efter Arbetsmiljöverkets beslut. Såsom det redan har slagits fast i punkt 69 ovan saknar dessa slutsatser betydelse i förevarande fall.
123 Av det ovan anförda följer att sökanden inte kan vinna framgång med sitt argument om att kravet avseende bredden på de omtvistade maskinernas tillträdesled gick utöver vad som krävs enligt den tekniska utvecklingsnivån.
124 Med hänsyn till ovanstående överväganden kan talan inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.
…
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Brunswick Bowling Products LLC ska ersätta rättegångskostnaderna.
3) Konungariket Sverige ska bära sina rättegångskostnader.
Tomljenović | Schalin | Škvařilová-Pelzl |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 8 september 2021.
Underskrifter