Language of document : ECLI:EU:C:2006:30

Mål C-504/04

Agrarproduktion Staebelow GmbH

mot

Landrat des Landkreises Bad Doberan

(begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Schwerin)

”Hälsovillkor – Förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati – Slakt av födelsekohorter – Proportionalitet”

Sammanfattning av domen

1.        Gemenskapsrätt – Principer – Proportionalitet – Räckvidd

2.        Gemenskapsrätt – Principer – Proportionalitet – Institutionernas rättsakter

1.        Proportionalitetsprincipen, som tillhör de allmänna rättsprinciperna i gemenskapsrätten, kräver att gemenskapsinstitutionernas rättsakter inte går utöver gränserna för vad som är lämpligt och nödvändigt för att förverkliga de legitima målen för lagstiftningen i fråga och att om valet står mellan flera lämpliga åtgärder den minst ingripande väljs samt att de olägenheter som orsakas inte är orimliga i förhållande till de åsyftade målen. När gemenskapslagstiftaren antar bestämmelser för att skydda folkhälsan skall han, utöver själva huvudsyftet, ta största möjliga hänsyn till samtliga förevarande skyddade intressen, i synnerhet äganderätten och djurens välbefinnande.

(se punkterna 35 och 37)

2.        En gemenskapsrättsakts giltighet i förhållande till proportionalitetsprincipen kan inte vara beroende av hur effektiv den bedöms ha varit under den tid som gått. Om gemenskapslagstiftaren har att bedöma de framtida verkningarna av bestämmelser som skall antas, trots att dessa verkningar inte exakt kan förutses, kan bedömningen ifrågasättas endast om den framstår som uppenbart felaktig mot bakgrund av de uppgifter som lagstiftaren hade tillgång till när de ifrågavarande bestämmelserna antogs. Då det råder osäkerhet om förekomsten eller omfattningen av de risker människors hälsa utsätts för måste institutionerna med tillämpning av principen om försiktighet och preventivt handlande, då de antar bestämmelser för att skydda folkhälsan, tillåtas vidta skyddsåtgärder utan att behöva vänta på att det fullt ut visas att riskerna faktiskt förekommer och hur allvarliga de är. Om nya omständigheter däremot innebär en ändring i riskvärderingen eller visar att risken kan minskas genom mindre ingripande åtgärder än de som gäller för ögonblicket skall institutionerna, särskilt kommissionen, som har initiativrätten, se till att bestämmelserna ändras i enlighet med de nya insikterna.

(se punkterna 38–40)