Överklagande ingett den 26 februari 2024 av BdM Banca SpA, tidigare Banca Popolare di Bari SpA av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 20 december 2023 i mål T-415/21, Banca Popolare di Bari mot kommissionen
(Mål C-145/24 P)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: BdM Banca SpA, tidigare Banca Popolare di Bari SpA (ombud: A. Zoppini, D. Gallo och G. Parisi, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
(i) upphäva tribunalens dom av den 20 december 2023 i mål T-415/21 (EU:T:2023:833), i den del tribunalen där
a) avvisade talan vad avser den skada som hade samband med minskningen av antalet anställda,
b) inte fann att kommissionen olagliga agerande utgjorde en tillräckligt klar överträdelse, och
c) inte yttrade sig över den skada som klaganden lidit eller om storleken på skadan, och fann att det inte förelåg ett orsakssamband mellan kommissionens agerande och klagandens skada,
(ii) i enlighet med artikel 61 i domstolens stadga
a) slutligt avgöra målet och, på grundval av de argument som anförts i inlagorna i första instans, och med avseende på förekomsten av skadan och dess storlek, förplikta unionen, företrädd av kommissionen, att betala 203,3 miljoner euro till klaganden i ersättning för den ekonomiska skada samt ett lämpligt belopp i ersättning för den ideella skada – att beräknas efter skälighet – som orsakats av beslutet, samt ersättning för rättegångskostnaderna i båda instanserna, eller
b) i andra hand, återförvisa målet till tribunalen för prövning av klagandens yrkanden.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden följande grunder.
I Åsidosättande av artikel 46.1 andra meningen i stadgan för Europeiska unionens domstol i den del tribunalen slog fast att talan inte kunde tas upp till sakprövning såvitt avsåg den skada som hade samband med minskningen av antalet anställda. I synnerhet tillämpade tribunalen denna bestämmelse felaktigt, eftersom den skada som klaganden gjort gällande uppenbarligen inte kan betraktas som omedelbart föreliggande, eftersom den visade sig först med tiden, då den faktiska minskningen av antalet anställda vid kreditinstitutet skedde.
II Åsidosättande av artikel 340.2 FEUF, i den del tribunalen inte fann att kommissionens rättsstridiga beteende utgjorde en tillräckligt klar överträdelse. Tribunalen borde särskilt ha påpekat att kommissionen saknade utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller tillämpningen av artikel 107.1 FEUF och följaktligen fastställt och förklarat att kommissionen hade gjort sig skyldig till en ”tillräckligt klar överträdelse” av denna bestämmelse. Under alla omständigheter kunde tribunalen inte hänvisa till den faktiska och rättsliga komplexiteten i det aktuella fallet som ett kriterium för att bedöma huruvida det förelåg en tillräckligt klar överträdelse genom beslutet,1 eftersom komplexitetskriteriet enbart utgör fast rättspraxis vid prövningen av överklagande av kommissionsbeslut, medan det är tveksamt om det kan användas i en talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar och det inte förefaller som om domstolen någonsin har använt det i detta sammanhang. Vidare –och framför allt – ska det påpekas att om det skulle kunna godtas att det resonemanget överförs på en talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar, har den påstådda komplexiteten redan uteslutits av tribunalen, genom dom av den 19 mars 2019, och därefter av domstolen genom dom av den 2 mars 2021.
III Åsidosättande av artikel 340.2 FEUF och artiklarna 91 e och 96 i tribunalens rättegångsregler, i den del tribunalen fann att det inte fanns något orsakssamband mellan kommissionens rättsstridiga agerande och den skada som klaganden lidit. Genom att utesluta att det förelåg ett orsakssamband på grund av att klaganden inte gjorde åtskillnad mellan sina kunder och Tercas kunder, åsidosatte tribunalen artikel 340.2 FEUF, eftersom denna omständighet saknar relevans i förevarande fall, då det efter det att Tercas införlivats i klagandebanken BdM Banca SpA (dåvarande Banca Popolare di Bari) inte var möjligt att särskilja deras respektive kunder. Dessutom gjorde tribunalen en felaktig tillämpning av artikel 340 FEUF när den fann att beviljandet av FITD:s frivilliga ingripande till förmån för Tercas var en omständighet som kunde gör att det inte förelåg något orsakssamband, eftersom den senare lösningen, ur BdM Banca SpA:s kundperspektiv, föreföll vara mycket mer komplicerad än det scenario som förutsågs i den tidigare affärsplanen, och den faktiska situation som uppstod – också till följd av den omfattande mediala uppmärksamheten – gav upphov till tvivel om ett framgångsrikt samgående för Tercas och Caripe och, mer allmänt, om BdM Banca SpA:s förmåga att uppnå sina strategiska mål i en situation med ekonomisk balans och kapitalbalans, såsom klaganden under förfarandet i första instans hävdat och visat. Vidare grundade sig tribunalen felaktigt på sin tidigare dom Fondazione Cassa di Risparmio di Pesaro, som rörde en situation där kommissionen endast hade ifrågasatt förekomsten av ett stöd men inte hade fattat något beslut, medan kommissionen i detta fall hade antagit ett bindande beslut. Tribunalen har vidare fel när den fann att det finns andra omständigheter än beslutet som har bidragit till orsakssambandet för den skada som klaganden lidit, eftersom förekomsten av andra händelser som kan ha bidragit till orsaken till den skada som klaganden gjort gällande inte innebär att kommissionens ansvar och förekomsten av ett orsakssamband bortfaller, eftersom de på sin höjd kan påverka beräkningen av ersättningen. Slutligen nöjde sig tribunalen med att hävda att de expertutlåtanden som klaganden hade gett in inte var tillförlitliga, eftersom de grundade sig på bevisning som klaganden hade lagt fram, då det, i avsaknad av olika bevis från kommissionen och då den inte fann att det förelåg något sådant sakkunnigutlåtande som föreskrivs i rättegångsreglerna, var uppenbart att tribunalen borde ha grundat sig på de sakkunnigutlåtanden som klaganden hade ingett.
____________
1 Kommissionens beslut (EU) 2016/1208 av den 23 december 2015 om det statliga stöd som Italien har genomfört till förmån för banken Tercas (ärende SA.39451 (2015/C) (f.d. 2015/NN)) (EUT L 203, 2016, s. 1).