Language of document :

Tribunalens dom av den 28 maj 2013 – Trabelsi m.fl. mot rådet

(Mål T-198/11)(1 )

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar – Artikel 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Skadeståndstalan – Artikel 44.1 c i tribunalens rättegångsregler – Avvisning)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Mohamed Trabelsi, Ines Lejri, Moncef Trabelsi, Selima Trabelsi och Tarek Trabelsi (ombud: inledningsvis advokaten A. Metzker, därefter advokaten A. Tekari)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis G. Étienne och A. Vitro, därefter G. Étienne, M. Bishop och M.-M. Joséphidès)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bordes och M. Konstantinidis); och Republiken Tunisien (ombud: advokaten W. Bourdon)

Saken

Talan om dels ogiltigförklaring av rådets genomförandebeslut 2011/79/Gusp av den 4 februari 2011 om genomförande av beslut 2011/72/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien (EUT L 31, s. 40), dels skadestånd.

Domslut

Rådets genomförandebeslut 2011/79/Gusp av den 4 februari 2011 om genomförande av beslut 2011/72/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien ogiltigförklaras i den del det avser Mohamed Trabelsi.

Verkningarna av genomförandebeslut 2011/79 i förhållande till Mohamed Trabelsi ska bestå till dess att tiden för överklagande av denna dom har löpt ut eller, om ett överklagande har skett inom den tiden, till dess att överklagandet har avslagits.

Talan ogillas i övrigt.

Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Mohamed Trabelsi, Ines Lejri, Moncef Trabelsi, Selima Trabelsi och Tarek Trabelsi har förorsakats, inklusive de kostnader som hänför sig till det interimistiska förfarandet.

Europeiska kommissionen och Republiken Tunisien ska bära sina rättegångskostnader.

____________

(1 ) EUT C 152, 21.5.2011.