Mål T‑187/11
Mohamed Trabelsi m.fl.
mot
Europeiska unionens råd
”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar – Artikel 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Skadeståndstalan – Artikel 44.1 c i tribunalens rättegångsregler – Avvisning”
Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 28 maj 2013
1. Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Yrkanden om att tribunalen ska skydda en av sökandena eller låta en eller flera sökande få utöva en rätt till genmäle – Avvisning
(Artikel 13 FEU; artikel 263 FEUF)
2. Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Yrkanden om att ett åläggande ska riktas till en institution – Avvisning
(Artikel 263 FEUF)
3. Interimistiskt förfarande – Sakprövningsförutsättningar – Ansökan – Formkrav – Särskild handling – Föreligger inte – Avvisning
(Artikel 278 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2 och 104.3)
4. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställande av saken i målet – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Ansökan om ersättning för skada som påstås ha vållats av en unionsinstitution – Avsaknad av precisering med avseende på det handlande som läggs institutionen till last, skadans art och orsakssambandet – Avvisning
(Artikel 340 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artiklarna 21 och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
5. Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Yrkanden som framställs mot en medlemsstat och som grundar sig på bestämmelser i nationell rätt – Avvisning
(Artikel 263 FEUF)
6. Europeiska unionen – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar hos personer som varit delaktiga i förskingring av statliga tillgångar och hos fysiska eller juridiska personer eller enheter som varit associerade med dem – Den myndighet som har befogenhet att underteckna beslutet
(Artiklarna 16.9 FEU och 18.3 FEU; rådets arbetsordning, artikel 2.5 andra stycket; rådets beslut 2011/79)
7. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställande av saken i målet – Fel vid angivande av de bestämmelser som är tillämpliga – Saknar betydelse – Villkor
(Domstolens stadga, artiklarna 21 och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
8. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar hos personer som varit delaktiga i förskingring av statliga tillgångar och hos fysiska eller juridiska personer eller enheter som varit associerade med dem – Beslut som har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörde, så att denne har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom eller henne – Huruvida en kortfattad motivering kan tillåtas – Gränser – Motivering som inte kan bestå i endast en allmän standardformulering
(Artikel 296 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41; rådets beslut 2011/79)
9. Europeiska unionen – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar hos personer som varit delaktiga i förskingring av statliga tillgångar och hos fysiska eller juridiska personer eller enheter som varit associerade med dem – Begränsning av rätten till egendom – Villkor – Iakttagande genom beslutet om genomförande av villkoren i grundbeslutet – Föreligger inte – Åsidosättande av rätten till egendom
(Artikel 21.2 b och d FEU; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 17.1 och 52.1; rådets beslut 2011/72, artiklarna 1–3 och 5, och 2011/79)
10. Domstolsförfarande – Domstolens skyldighet att iaktta den ram för tvisten som angetts av parterna – Skyldighet för domstolen att avgöra saken enbart på grundval av de argument som åberopats av parterna – Föreligger inte
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 48.2)
11. Europeiska unionen – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar hos personer som varit delaktiga i förskingring av statliga tillgångar och hos fysiska eller juridiska personer eller enheter som varit associerade med dem – Bedömning av lagenligheten utifrån de uppgifter som var tillgängliga när beslutet fattades
(Artikel 263 FEUF; rådets beslut 2011/72, artiklarna 1–3 och 5, och 2011/79)
12. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Begränsning av domstolen – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien – Frysning av tillgångar hos personer som varit delaktiga i förskingring av statliga tillgångar och hos fysiska eller juridiska personer eller enheter som varit associerade med dem – Ogiltigförklaring som medför att en förordning måste upphävas och att restriktiva åtgärder saknar rättslig grund – Risk för allvarlig och oåterkallelig skada för effektiviteten av varje åtgärd för frysning av tillgångar som rådet kan komma att besluta mot de personer som avses med den ogiltigförklarade rättsakten i framtiden – Vidmakthållande av verkningarna av det ogiltigförklarade beslutet till dess att tiden för överklagande har löpt ut eller till dess att överklagandet har avslagits
(Artikel 264 FEUF; domstolens stadga, artikel 60 andra stycket; rådets förordning nr 101/2011; rådets beslut 2011/79)
1. Det finns varken någon bestämmelse i fördragen eller någon princip som ger tribunalen behörighet att pröva ett yrkande om att tribunalen ska skydda en av sökandena eller låta en eller flera sökande få utöva en rätt till genmäle. Ett sådant yrkande ska under dessa omständigheter avvisas, eftersom det är uppenbart att det har framställts vid en domstol som saknar behörighet att pröva detsamma.
(se punkterna 36–38)
2. Se domen.
(se punkterna 40 och 41)
3. Se domen.
(se punkterna 43 och 45)
4. Se domen.
(se punkterna 46–48)
5. Den rätt som följer av EU-fördraget och EUF-fördraget, som härrör från en självständig rättskälla, kan på grund av sin natur inte sättas i fråga genom nationella rättsregler, av vilket slag de vara må, utan att den rättsliga grundvalen för själva unionen sätts i fråga. En nationell bestämmelse kan följaktligen inte med framgång åberopas till stöd för en talan om ogiltigförklaring av en unionsrättsakt.
(se punkterna 50 och 61)
6. Det följer av artiklarna 16.9 FEU, 18.3 FEU och 2.5 andra stycket i rådets arbetsordning att den myndighet som har befogenhet att underteckna de rättsakter som antas av konstellationen i rådet med ansvar för utrikes frågor i princip utgörs av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Denna representant kan emellertid vid behov låta sig ersättas av den medlem av nämnda konstellation som företräder den medlemsstat som utövar det halvårsvis roterande ordförandeskapet i rådet, utan att behöva styrka att det föreligger ett bemyndigande för undertecknande.
(se punkterna 57 och 58)
7. Ett fel vid angivande av de bestämmelser som är tillämpliga kan inte leda till att en grund inte kan tas upp till sakprövning, om föremålet för talan och en kortfattad framställning av denna grund framgår tillräckligt klart av ansökan. Av detta följer att en sökande inte heller är skyldig att uttryckligen ange vilken särskild rättsregel som en grund baseras på, under förutsättning att sökandens argumentation är tillräckligt klar för att motparten och unionsdomstolen utan svårigheter ska kunna avgöra vilken regel det rör sig om.
(se punkt 63)
8. Se domen.
(se punkterna 66–72)
9. Genom artikel 17.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna garanteras rätten till egendom, som emellertid inte utgör en absolut rättighet. Av artikel 52.1 i stadgan framgår att en begränsning i utövandet av rätten till egendom, för att kunna anses vara förenlig med unionsrätten, i vart fall ska uppfylla tre villkor. För det första ska begränsningen vara ”föreskriven i lag”. Det ska med andra ord finnas en rättslig grund för åtgärden. För det andra ska begränsningen svara mot ett mål av allmänintresse som erkänns som sådant av unionen. För det tredje får begränsningen inte vara orimlig. Såvitt avser sistnämnda villkor ska begränsningen vara nödvändig och stå i proportion till det mål som eftersträvas, och det får inte ske något ingrepp i det väsentliga innehållet i den aktuella fri- eller rättigheten.
Ett beslut om genomförande av ett beslut om frysning av tillgångar hos vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien genom vilket det tillämpas ett annat kriterium än det som föreskrivs i det beslut som utgör dess rättsliga grund uppfyller inte det första av dessa villkor. Så är fallet när ett sådant genomförandebeslut innebär att sökandens namn tagits med bland de personer som är föremål för en frysning av tillgångar av det skälet att vederbörande var föremål för förundersökning avseende handlingar som utförts som ett led i penningtvättverksamhet, trots att det enligt grundbeslutet är tillgångar som innehas av personer som är ansvariga för förskingring av statliga tillgångar som ska frysas, dels om det, med hänsyn till den berörda medlemsstatens straffrätt, inte har fastställts att begreppet förskingring av statliga tillgångar omfattar begreppet penningtvättverksamhet, dels om definitionen av penningtvättverksamhet, enligt artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, inte endast motsvarar gärningar som gör det möjligt att hemlighålla det olagliga ursprunget för tillgångar som härrör från förskingring av statliga tillgångar. Ett sådant genomförandebeslut kan inte anses vara föreskrivet i lag i den mening som avses i artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
(se punkterna 75, 78–81, 91 och 93–96)
10. Se domen.
(se punkt 82)
11. Se domen.
(se punkt 115)
12. Domar genom vilka tribunalen ogiltigförklarar ett beslut som antagits av en unionsinstitution eller ett unionsorgan har i princip omedelbar verkan i den meningen att den ogiltigförklarade rättsakten retroaktivt avförs från rättsordningen och ska anses aldrig ha existerat. Det är likväl så att tribunalen, på grundval av artikel 264 andra stycket FEUF, kan förordna om att verkningarna av ett ogiltigförklarat beslut provisoriskt ska bestå.
I analogi med artikel 60 andra stycket i domstolens stadga, som avser förordningar som ogiltigförklarats, finns det anledning att förordna om att verkningarna av det angripna beslutet ska bestå till dess att tiden för överklagande har löpt ut eller till dess att överklagandet har avslagits. Om tribunalens dom fick rättsverkningar omedelbart skulle förordningen om restriktiva åtgärder avseende frysning av tillgångar, i den del den avser sökanden, nämligen sakna rättslig grund, och rådet, enligt artikel 266 FEUF, bli skyldigt att upphäva den i förhållande till denne. Sökanden skulle då kunna flytta alla eller en del av sina tillgångar från Europeiska unionen, vilket skulle riskera att orsaka en allvarlig och oåterkallelig skada för effektiviteten av varje åtgärd för frysning av tillgångar som rådet kan komma att besluta mot denne i framtiden, medan det inte kan uteslutas att det av andra skäl än de som anges i beslutet är befogat att ta med sökandens namn i förteckningen i bilagan till beslutet.
(se punkterna 118 och 121–123)