Mål T‑180/15
ICAP plc m.fl.
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Sektorn för räntederivat i yen – Beslut i vilket sex överträdelser konstateras av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet – Manipulation av interbankreferensräntorna JPY LIBOR och Euroyen TIBOR – Konkurrensbegränsning genom syfte – En mäklares deltagande i överträdelserna – Förlikningsförfarande i hybridform – Principen om oskuldspresumtion – Principen om god förvaltning – Böter – Grundbelopp – Exceptionell justering – Artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 – Motiveringsskyldighet”
Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen i utökad sammansättning) av den 10 november 2017
1. Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Yrkanden om att ett föreläggande gentemot en institution ska utfärdas – Avvisning
(Artiklarna 263 FEUF och 266 FEUF)
2. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – En konkurrensbegränsande samverkans innehåll och syfte samt det ekonomiska och rättsliga sammanhang i vilket samverkan utvecklats – Åtskillnad mellan överträdelser genom syfte och överträdelser genom resultat – Avsikten hos parterna i ett avtal om att begränsa konkurrensen – Ej nödvändigt kriterium – Överträdelse genom syfte – Tillräckligt skadligt beteende – Bedömningskriterier
(Artikel 101.1 FEUF)
3. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Samordning och samarbete som är oförenliga med skyldigheten för varje företag att bestämma sitt beteende på marknaden på ett självständigt sätt – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Konkurrensbegränsande syfte eller resultat – Presumtion – Villkor
(Artikel 101.1 FEUF)
4. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Konkurrensbegränsande syfte – Bedömningskriterier – Avsaknad av konkurrensbegränsande verkningar på marknaden – Ingen direkt koppling mellan det samordnade förfarandet och konsumentpriset – Saknar relevans
(Artikel 101.1 FEUF)
5. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Krav på orsakssamband mellan samordningen och företagens marknadsuppträdande – Presumtion att ett sådant orsakssamband föreligger – Bevisbördan för att motbevisa presumtionen åvilar det berörda företaget – Bevisning
(Artikel 101.1 FEUF)
6. Talan om ogiltigförklaring – Syfte – Beslut som grundar sig på flera skäl, vilka vart och ett räcker som stöd för avgörandet – Ogiltigförklaring av ett sådant beslut – Villkor
(Artikel 263 FEUF)
7. Konkurrens – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Nödvändigt innehåll – Iakttagande av rätten till försvar – Räckvidd
(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 27.1)
8. Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Rätt till tillgång till akten i ärendet – Åsidosättande – Nekad tillgång till handlingar som kan vara till nytta för företagets försvar
(Artikel 101 FEUF)
9. Konkurrensbegränsande samverkan – Ett företag åläggs ansvar – Beslut av kommissionen att klandra ett företag för att ha underlättat begränsningar av konkurrensen – Tillåtet – Villkor
(Artikel 101.1 FEUF)
10. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Det ankommer på kommissionen att lägga fram bevis för överträdelsen och dess varaktighet – Bevisbördans omfattning – Grad av precision som krävs av kommissionens bevis – Ett knippe indicier – Oskuldspresumtion – Tillämplighet
(Artikel 101 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48.1; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)
11. Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Bevis – Bedömning av en handlings bevisvärde – Kriterier – Trovärdigheten av den bevisning som lagts fram
(Artikel 101.1 FEUF)
12. Unionsrätt – Principer – Legalitetsprincipen – Räckvidd
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 49.1)
13. Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Ett företag åläggs ansvar för hela överträdelsen – Villkor
(Artikel 101.1 FEUF)
14. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Det ankommer på kommissionen att lägga fram bevis för överträdelsen och dess varaktighet – Bevisbördans omfattning – En enda, fortlöpande överenskommelse – Ingen bevisning rörande vissa delar av hela den period som avses – Avbrott i företagets deltagande i överträdelsen – Upprepad överträdelse – Följder för fastställandet av böterna
(Artikel 101 FEUF)
15. Konkurrens – Administrativt förfarande – Förlikningsförfarande – Oskuldspresumtionens tillämplighet – Räckvidd
(Artikel 6 FEU; artikel 101.1 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48.1; rådets förordning nr 1/2003, artikel 33; kommissionens förordning nr 773/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 622/2008, artikel 10a)
16. Konkurrens – Administrativt förfarande – Förlikningsförfarande – Förfarande som inte inbegriper samtliga deltagare i en konkurrensbegränsande samverkan – Två kommissionsbeslut som avser de deltagare som beslutat att ingå förlikning och de som beslutat att inte göra det – Tillåtet – Villkor – Iakttagande av principen om oskuldspresumtion
(Artikel 101 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48.1; kommissionens förordning nr 773/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 622/2008, artikel 10a)
17. Konkurrens – Administrativt förfarande – Principen om god förvaltningssed – Krav på opartiskhet – Räckvidd
(Artikel 101 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41)
18. Konkurrens – Böter – Beslut att ålägga böter – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Möjlighet för kommissionen att avvika från riktlinjerna för beräkning av böter – Striktare krav på motivering
(Artiklarna 101 FEUF och 296 andra stycket FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 37)
19. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Brister i motiveringen avhjälps under domstolsförfarandet – Otillåtet
(Artikel 296 FEUF)
20. Konkurrens – Böter – Beslut att ålägga böter – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Redovisning av de uppgifter som legat till grund för kommissionens bedömning av överträdelsens allvar och dess varaktighet – Tillräcklig redovisning – Kommissionens skyldighet att i siffror ange hur böterna beräknats – Föreligger inte
(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
1. Se domen.
(se punkt 35)
2. Se domen.
(se punkterna 42–48)
3. Se domen.
(se punkterna 49–52)
4. Se domen.
(se punkterna 53–55)
5. Se domen.
(se punkterna 56 och 57)
6. Se domen.
(se punkt 74)
7. Se domen.
(se punkterna 83–86)
8. Se domen.
(se punkt 87)
9. Se domen.
(se punkterna 97–104)
10. Se domen.
(se punkterna 114–117 och 154)
11. Se domen.
(se punkt 118)
12. Se domen.
(se punkterna 193–196)
13. Se domen.
(se punkterna 205–208)
14. Se domen.
(se punkterna 217–221 och 223)
15. Principen om oskuldspresumtion är en allmän princip i unionsrätten, numera stadfäst i artikel 48.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som är tillämplig i förfaranden om överträdelser av konkurrensregler som är tillämpliga på företag, vilka kan leda till böter eller viten. Vad gäller det förlikningsförfarande som föreskrivs i artikel 10a i förordning nr 773/2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 101 och 102 FEUF, i dess lydelse enligt förordning nr 622/2008, kan de krav som avser iakttagandet av principen om oskuldspresumtion följaktligen inte påverkas av bedömningar som har samband med säkerställandet av målen avseende snabbhet och effektivitet i förlikningsförfarandet, hur lovvärda dessa mål än är. Det ankommer tvärtom på kommissionen att tillämpa sitt förlikningsförfarande på ett sätt som är förenligt med kraven i artikel 48 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Medan principen om oskuldspresumtion har stadfästs i artikel 48 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som enligt artikel 6 FEU ska ha samma värde som fördragen, har förlikningsförfarandet sin grund i en förordning som endast antagits av kommissionen enligt artikel 33 i förordning nr 1/2003, nämligen förordning nr 622/2008, och nämnda förfarande är dessutom frivilligt för såväl kommissionen som de berörda företagen.
(se punkterna 256, 265 och 266)
16. När förlikning rörande en konkurrensbegränsande samverkan inte omfattar samtliga deltagare i en överträdelse, har kommissionen rätt att anta dels, efter ett förenklat förfarande, ett beslut vars adressater är de deltagare i överträdelsen som har beslutat att ingå förlikning och medge sitt ansvar, dels, enligt ett ordinarie förfarande, ett beslut riktat till de deltagare i överträdelsen som har beslutat att inte ingå förlikning. Genomförandet av ett sådant förlikningsförfarande i hybridform ska emellertid ske med iakttagande av presumtionen att det företag som har beslutat att inte ingå förlikning är oskyldigt. Om kommissionen anser att den inte är i stånd att pröva ansvaret för de företag som deltagit i förlikningen utan att också pröva deltagandet i överträdelsen av det företag som har beslutat att inte ingå förlikning, ankommer det på kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder – däribland det eventuella antagandet samma dag av beslut som omfattar samtliga företag som berörs av kartellen – som gör det möjligt att säkerställa nämnda oskuldspresumtion.
(se punkterna 267 och 268)
17. Se domen.
(se punkterna 271, 272, 276 och 278)
18. Se domen.
(se punkterna 287–289)
19. Se domen.
(se punkt 290)
20. Se domen.
(se punkt 291)