TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 7 juli 2011
Mål T‑283/08 P
Pavlos Longinidis
mot
Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop)
”Överklagande – Personalmål – Tillfälligt anställda – Avtal om tillsvidareanställning – Uppsägning – Motivering – Uppenbart oriktig bedömning – Rätten till försvar”
Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 24 april 2008 i mål F-74/06, Longinidis mot Cedefop, och med yrkande om att den domen ska upphävas.
Avgörande: Överklagandet ogillas. Klaganden ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Cedefops rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av ett avtal om tillsvidareanställning – Motiveringsskyldighet – Bevisbörda för att denna skyldighet iakttagits
(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 47 c)
2. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Avvisning – Tribunalens prövning av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning – Personaldomstolens skyldighet att motivera sin bedömning av bevisningen – Räckvidd
(Artikel 225 A EG, domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1)
3. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av ett avtal om tillsvidareanställning – Motiveringsskyldighet – Räckvidd
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 andra meningen och 90.2; anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 11.1)
4. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av ett avtal om tillsvidareanställning – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser
(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 47 c)
5. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av ett avtal om tillsvidareanställning – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Skyldighet att inleda ett disciplinärt förfarande – Föreligger inte
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX; anställningsvillkor för övriga anställda, artiklarna 47 c, 49.1 och 50a)
6. Överklagande – Grunder – Underlåtenhet att ange vari den åberopade felaktiga rättstillämpningen består – Avvisning
(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11; tribunalens rättegångsregler, artikel 138.1 c)
7. Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Bedömning av det behöriga organets opartiskhet och objektivitet – Bedömning i ett konkret fall
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)
1. Det åligger den behöriga myndigheten en motiveringsskyldighet när en tillfälligt anställd med ett avtal om tillsvidareanställning sägs upp. Den behöriga myndigheten har bevisbördan för att den skyldigheten har iakttagits. Principen om att unionsinstitutionernas rättsakter presumeras vara lagenliga innebär inte att den berörda unionsinstitutionen eller det berörda unionsorganet undantas från skyldigheten att inkomma med bevisning i enlighet med allmänna rättsprinciper och tillämpliga bestämmelser om bevisbörda och bevisning, när en rättsakt som nämnda institution eller organ har antagit ifrågasätts inom ramen för en talan om ogiltigförklaring.
(se punkterna 38 och 39)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 8 september 2009, T‑404/06 P, ETF mot Landgren, REG 2009, s. II-2841, punkterna 143–171
Personaldomstolen: 26 oktober 2006, Landgren mot ETF, F‑1/05, REGP s. I-A-1-123 och II-A-1-459, punkterna 73 och 74
2. Enligt artikel 225a EG och artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga ska ett överklagande till tribunalen vara begränsat till rättsfrågor och kan endast grundas på bristande behörighet hos personaldomstolen, på rättegångsfel vid den domstolen som kränker den berörda partens intressen eller på att personaldomstolen har åsidosatt gemenskapsrätten.
Domstolen i första instans är både ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, och att bedöma dessa faktiska omständigheter. När domstolen i första instans har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna, är överklagandeinstansen behörig att pröva den rättsliga bedömning av dessa omständigheter och de rättsliga följderna därav som har gjorts av domstolen i första instans.
Överklagandeinstansen är följaktligen varken behörig att fastställa de faktiska omständigheterna eller, i princip, att bedöma den bevisning som domstolen i första instans har godtagit till stöd för dessa omständigheter. Om bevisupptagningen har skett på ett riktigt sätt och de allmänna rättsprinciper och processuella regler som är tillämpliga i fråga om bevisbördan och bevisningen har iakttagits, är det domstolen i första instans ensam som ska bedöma vilket värde som uppgifterna i målet ska tillmätas. Med förbehåll för det fall bevisningen har missuppfattats utgör denna bedömning således inte en rättsfråga som i sig är underställd överklagandeinstansens prövning.
Det är således personaldomstolen som ensam ska bedöma vilket värde som uppgifterna i målet ska tillmätas. Det kan inte krävas att personaldomstolen uttryckligen motiverar sin bedömning såvitt avser varje del av bevisningen. Personaldomstolens motivering ska vara sådan att tribunalen får ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning, bland annat med avseende på en eventuell missuppfattning av den bevisning som förebringats.
(se punkterna 42–44 och 59)
Hänvisning till
Domstolen: 6 april 2006, C‑551/03 P, General Motors mot kommissionen, REG 2006, s. I-3173, punkt 51; 21 september 2006, C‑167/04 P, JCB Service mot kommissionen, REG 2006, s. I‑8935, punkt 106; 16 juli 2009, C‑440/07 P, kommissionen mot Schneider Electric, REG 2009, s. I‑6413, punkt 103
Tribunalen: 26 juni 2009, Marcuccio mot kommissionen, T‑114/08 P, ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 12, och där angiven rättspraxis
3. Ett beslut om att säga upp en tillfälligt anställd med ett avtal om tillsvidareanställning kan anses ha motiverats tillräckligt, även om skälen inte angetts skriftligen utan meddelats den berörda personen under ett möte mellan nämnda person och dennes överordnade.
De villkoren strider inte mot artikel 11.1 i anställningsvillkoren för övriga anställda och artikel 25 andra meningen i tjänsteföreskrifterna. Enligt nämnda bestämmelser ska alla beslut som går någon emot i princip visserligen motiveras, så att den berörda personen ges möjlighet att kontrollera att beslutet är välgrundat och så att unionsdomstolen i förekommande fall kan utföra sin prövning av beslutet. Den berörda personens kännedom om det sammanhang i vilket beslutet antagits, kan dock utgöra en motivering av beslutet.
(se punkterna 67 och 68)
Hänvisning till
Tribunalen: ovannämnda målet ETF mot Landgren, punkt 179, och där angiven rättspraxis
Personaldomstolen: ovannämnda målet Landgren mot ETF, punkt 79
4. Bortsett från den motiveringsskyldighet som åligger den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal, förfogar nämnda myndighet över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning på området för uppsägning av tillfälligt anställda med ett avtal om tillsvidareanställning. Unionsdomstolens prövning omfattar således endast huruvida det gjorts någon uppenbart oriktig bedömning eller om det förekommit maktmissbruk.
(se punkt 84)
Hänvisning till
Tribunalen: ovannämnda målet ETF mot Landgren, punkt 162, och där angiven rättspraxis
5. Med beaktande av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal förfogar över, när ett fel som kan motivera uppsägning av en tillfälligt anställd föreligger, är nämnda myndighet inte skyldig att inleda ett disciplinärt förfarande mot vederbörande i stället för att använda sig av den rätt att ensidigt upphäva avtalet som föreskrivs i artikel 47 c i anställningsvillkoren för övriga anställda. Det är bara när nämnda myndighet har för avsikt att säga upp en tillfälligt anställd utan förvarning, med anledning av att vederbörande allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter, som det disciplinära förfarande som föreskrivs i bilaga IX i tjänsteföreskrifterna – och som är analogt tillämplig på tillfälligt anställda – ska inledas, i enlighet med artikel 49.1 i anställningsvillkoren för övriga anställda.
I artikel 50 i anställningsvillkoren för övriga anställda föreskrivs inte någon skyldighet utan endast en möjlighet för den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal att inleda ett disciplinärt förfarande i ett sådant fall där den tillfälligt anställde åsidosätter sina skyldigheter.
(se punkterna 100 och 102)
6. Det följer av artikel 11 första stycket i domstolens stadga, jämförd med artikel 138.1 c i tribunalens rättegångsregler, att det av ett överklagande klart ska framgå på vilka punkter klaganden klandrar den dom som överklagas samt de rättsliga argument som anförs till stöd för yrkandet om att nämnda dom ska upphävas. Ett överklagande som inte innehåller något argument som särskilt syftar till att visa att det har skett en felaktig rättstillämpning i ifrågavarande dom eller beslut uppfyller inte detta krav.
(se punkt 112)
Hänvisning till
Tribunalen: 9 september 2010, Andreasen mot kommissionen, T‑17/08 P, punkt 127, och där angiven rättspraxis; 16 september 2010, Lebedef mot kommissionen, T‑52/10 P, punkt 35, och där angiven rättspraxis
7. Vad beträffar de regler som är tillämpliga på personalen vid Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning, är det överklagandenämnden som är det administrativa organ som getts behörighet att bemöta de klagomål som berörd personal inger i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Opartiskhet och objektivitet hos ett sådant partssammansatt organ med representanter för personalen kan inte bedömas abstrakt, utan kan endast ifrågasättas inom ramen för ett visst förfarande för klagomål. Därvid ska samtliga omständigheter i det aktuella fallet beaktas, bland annat omständigheter rörande den person som framfört klagomålet, föremålet för klagomålet och de eventuella personliga relationer som den berörda personen, och i förekommande fall även den eller de personer som klagomålet avser, har med ledamöterna i överklagandenämnden.
(se punkterna 114 och 115)