Mål T-295/01


Nordmilch eG
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

”Gemenskapsvarumärke – Förordning (EG) nr 40/94 – Uttrycket OLDENBURGER – Absoluta registreringshinder – Beskrivande karaktär – Geografiskt ursprung – Artikel 7.1 c och 7.2 – Begränsning av de rättigheter som ges – Artikel 12 b – Förklaring avseende skyddets omfattning – Artikel 38.2”

Sammanfattning av domen

1.

Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka visar en varas egenskaper – Uttrycket OLDENBURGER

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 7.1 c)

2.

Gemenskapsvarumärke – Ett gemenskapsvarumärkes rättsverkningar – Begränsningar – Artikel 12 b i förordning nr 40/94 – Syfte – Tillämpningsförutsättning – Förekomsten av ett giltigen registrerat varumärke

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 7.1 c och 12 b)

3.

Gemenskapsvarumärke – Registreringsförfarande – Prövning av ansökan – Varumärke som innehåller en beståndsdel som saknar särskiljningsförmåga – Harmoniseringsbyråns rätt att kräva en avståendeförklaring avseende denna beståndsdel – Omfattning

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 38.2)

1.

Uttrycket OLDENBURGER, som begärts registrerat för vissa livsmedel som utgör dagligvaror och är avsedda för samtliga konsumenter samt omfattas av klasserna 29, 30 och 32 i Niceöverenskommelsen, består enbart av ett uttryck som den relevanta målgruppen kommer, eller kan komma, att uppfatta som en upplysning om varornas geografiska ursprung i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken.

Med hänsyn till att det nämnda uttrycket är en direkt avledd adjektivform av namnet på den tyska staden Oldenburg, vilken är huvudorten i förvaltningsdistriktet Weser-Ems i Niedersachsen, och att det geografiska område som tecknet hänför sig till är känt för tillverkning av de aktuella varorna, kan den tyska allmänheten komma att uppfatta detta geografiska namn som en upplysning om nämnda varors geografiska ursprung.

(se punkterna 36, 38 och 45)

2.

Syftet med artikel 12 b i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, vilken bestämmelse rör begränsningar av ett varumärkes rättsverkningar, är med beaktande av artikel 7.1 c i förordningen i synnerhet att nyttjandet av uppgifter om geografiskt ursprung som ingår i komplexa märken skall undantas från det nyttjandeförbud som innehavaren av ett sådant varumärke kan göra gällande med stöd av artikel 9 i förordningen, när uppgiften används på ett sätt som överensstämmer med god affärssed. Nämnda artikel kan således endast tillämpas om innehavaren av ett registrerat varumärke har gjort gällande sina rättigheter till detta märke. Den person som påstås ha gjort intrång i varumärkesinnehavarens rättigheter kan då till sitt försvar åberopa artikel 12 i förordningen och på så sätt undgå ansvar för varumärkesintrång. Bestämmelsen i fråga kan sålunda inte tillämpas under registreringsförfarandet.

(se punkterna 55–57)

3.

Enligt artikel 38.2 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken kan Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) som ett villkor för registrering begära en förklaring från sökanden att han avstår från ensamrätt till en beståndsdel i ett varumärke, när denna beståndsdel saknar särskiljningsförmåga.

Harmoniseringsbyrån är enligt de nämnda bestämmelserna inte skyldig att begära att sökanden avger en sådan förklaring. En sådan förklaring kan dessutom inte begäras när varumärket saknar beståndsdelar som sökanden kan avstå från, vilket är fallet när den enda beståndsdel som varumärket består av inte är registrerbar.

(se punkterna 62 och 64)