Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Ordinario di Venezia (Italien) den 2 mars 2023 – UD, QO, VU, LO, CA mot Presidenza del Consiglio dei ministri, Ministero dell'Interno
(Mål C-126/23, Burdene 1 )
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Tribunale Ordinario di Venezia
Parter i det nationella målet
Kärande: UD, QO, VU, LO, CA
Svarande: Presidenza del Consiglio dei ministri, Ministero dell'Interno
Tolkningsfrågor
Med beaktande av de faktiska omständigheter som anges i avsnitt A, närmare bestämt en skadeståndstalan som flera i Italien stadigvarande bosatta italienska medborgare har väckt mot staten i dess egenskap av lagstiftare på grund av uteblivet och/eller felaktigt och/eller ofullständigt uppfyllande av skyldigheterna enligt rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 ”om ersättning till brottsoffer” 1 , och i synnerhet skyldigheten enligt artikel 12.2 att senast den 1 juli 2005 (vilket är fastställt i artikel 18.1) införa en allmän ordning som kan garantera en lämplig och rättvis ersättning till offren för alla uppsåtliga våldsbrott, i de fall dessa inte kan få fullt skadestånd för de lidna skadorna av gärningsmännen, och med anledning av det försenade (och/eller ofullständiga) införlivandet av rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 i den nationella rättsordningen, hänskjuts följande tolkningsfrågor till Europeiska unionens domstol för förhandsavgörande:
a) Mot bakgrund av artikel 11.2-bis i lag nr 122/2016, där det stadgas att utbetalning av ersättningen till mordoffrets föräldrar och syster är villkorad av att offret inte var gift eller hade några barn, trots att en lagakraftvunnen dom har tillerkänt även dessa rätt till skadestånd och fastställt de belopp som gärningsmannen ska betala:
– Kan den ersättning till föräldrarna och systern till ett offer för uppsåtliga våldsbrott – närmare bestämt mord – som har fastställts genom artikel 11.2-bis i legge 7 luglio 2016, n. 122, Disposizioni per l’adempimento degli obblighi derivanti dall’appartenenza dell’Italia all’Unione europea – Legge europea 2015-2016 (lag nr 122 av den 7 juli 2016 om bestämmelser om efterlevnad av skyldigheter som följer av Italiens medlemskap i Europeiska unionen – Europeisk lag 2015–2016), i dess ändrade lydelse (enligt artikel 6 i lag nr 167 av den 20 november 2017 och artikel 1.593–1.596 i lag nr 145 av den 30 december 2018), i och med att den är villkorad av att offret inte hade några barn eller var gift (vad gäller föräldrarna) eller att föräldrarna inte lever (vad gäller eventuella syskon), anses vara i överensstämmelse med artikel 12.2 i direktiv 2004/80, med artiklarna 20 (likhet inför lagen), 21 (icke-diskriminering), 33.1 (skyddet av familjen) och 47 (rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol) i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt med artikel 1 i protokoll nr 12 till Europakonventionen (förbud mot diskriminering)?
b) Vad gäller begränsningen av utbetalning av ersättningen:
– Kan det villkor för utbetalning av ersättningen som fastställs i artikel 11.3 i legge n. 122/2016, Disposizioni per l’adempimento degli obblighi derivanti dall’appartenenza dell’Italia all’Unione Europea – Legge Europea 2015-2016 (lag nr 122/2016 om bestämmelser om efterlevnad av skyldigheter som följer av Italiens medlemskap i Europeiska unionen – Europeisk lag 2015–2016), i dess ändrade lydelse (enligt artikel 6 i lag nr 167 av den 20 november 2017 och artikel 1.593–1.596 i lag nr 145 av den 30 december 2018), och som består av formuleringen ”under alla omständigheter inom ramen för medlen i den fond som avses i artikel 14”, utan att någon bestämmelse ålägger italienska staten att avsätta medel som konkret är tillräckliga för att utbetala ersättningarna, som i tillämpliga fall kan fastställas på statistiskt underlag under förutsättning att de rent faktiskt framstår som passande för att rättsinnehavare ska få ersättning inom en skälig tid, anses medföra en ”rättvis och lämplig ersättning till brottsoffren” i den mening som avses i artikel 12.2 i direktiv 2004/80?
____________
1 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn motsvarar inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn
1 EUT L 261, 2004, s. 15.