FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
JÁN MAZÀK
föredraget den 28 juni 20071(1)
Mål C‑132/05
Europeiska gemenskapernas kommission
mot
Förbundsrepubliken Tyskland
”Ursprungsbeteckningar – Ost – Parmigiano Reggiano – Användning av beteckningen Parmesan – Medlemsstats underlåtelse att handla ex officio för att garantera en skyddad ursprungsbeteckning”
1. Kommissionen har i förevarande mål yrkat att domstolen i enlighet med artikel 226 EG skall fastställa att Tyskland har åsidosatt artikel 13.1 b i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (nedan kallad grundförordningen), genom att formellt inte tillåta att ost, under beteckningen Parmesan, som inte uppfyller produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen (nedan kallad SUB) Parmigiano Reggiano, släpps ut på marknaden i Tyskland.(2)
2. Frågan är således om skyddet för den registrerade ursprungsbeteckningen Parmigiano Reggiano omfattar det tyska ordet Parmesan? Denna fråga utgör kärnan i kommissionens fördragsbrottstalan mot Tyskland.
3. Målet avser vidare frågan om vilka åtgärder en medlemsstat är skyldig att vidta för att säkerställa det skydd som föreskrivs i grundförordningen. Har en medlemsstat, förutsatt att skyddet för den registrerade ursprungsbeteckningen Parmigiano Reggiano omfattar det tyska ordet Parmesan, en skyldighet att ex officio lagföra en överträdelse av grundförordningen, såsom marknadsföring under namnet Parmesan, av ost som inte uppfyller produktspecifikationerna för Parmigiano Reggiano?
I – Gemenskapsrättsligt skydd för Parmigiano Reggiano
A – Förordning nr 2081/92
4. I artikel 2 i förordning nr 2081/92 föreskrivs följande:
”1. Gemenskapsskydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar skall erhållas i enlighet med denna förordning.
2. I denna förordning används följande uttryck med de betydelser som här anges:
a) ursprungsbeteckning: Namn på en region, en ort eller i undantagsfall ett land, använt för att beskriva en jordbruksprodukt eller ett livsmedel
– som härstammar från ifrågavarande region, ort eller land, och
– vars kvalitet eller egenskaper helt eller väsentligen beror på viss geografisk omgivning med de naturliga och mänskliga faktorer som därtill hör och vars framställning, bearbetning och beredning äger rum i det ifrågavarande geografiska området.
b) geografisk beteckning: Namn på en region, en ort eller i undantagsfall ett land, använt för att beskriva en jordbruksprodukt eller ett livsmedel
– som härstammar från ifrågavarande region, ort eller land, och
– som besitter viss kvalitet, har visst anseende eller äger viss annan egenskap som kan hänföras till detta geografiska ursprung och som framställs, bearbetas och bereds i det ifrågavarande geografiska området ...”
5. I artikel 3.1 föreskrivs följande:
”Namn som har blivit generiska får inte registreras. I denna förordning avses med namn som har blivit generiskt ett namn på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som, visserligen har samband med den ort eller den region där produkten eller livsmedlet från början framställdes eller marknadsfördes men har blivit den allmänna benämningen på produkten eller livsmedlet i fråga.
– När det skall avgöras huruvida ett namn har blivit generiskt, skall hänsyn tas till alla faktorer, i synnerhet
– förhållandena i den medlemsstat som namnet kommer från och i de områden där produkten eller livsmedlet konsumeras,
– förhållandena i andra medlemsstater,
– berörd nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning.
När en ansökan om registrering avslås i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 6 och 7 av den anledningen att namnet har blivit generiskt, skall kommissionen offentliggöra beslutet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.”
6. I artikel 10 föreskrivs följande:
”1. Medlemsstaterna skall se till att, inom sex månader från det att denna förordning har trätt i kraft, kontrollorgan har upprättats med uppgift att säkerställa att jordbruksprodukter och livsmedel som bär en skyddad beteckning uppfyller de krav som fastställts i produktspecifikationen.
...
4. Om en utsedd kontrollmyndighet respektive ett godkänt privat organ i en medlemsstat konstaterar att en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som bär en skyddad ursprungsbeteckning där inte produktspecifikationens kriterier uppfylls, skall kontrollorganet vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till, att denna förordning följs. Kontrollorganet skall underrätta medlemsstaten om de åtgärder som vidtagits i samband med kontrollerna. Berörda parter måste underrättas om alla beslut som fattas.
...”
7. I artikel 13 föreskrivs:
”1. Registrerade beteckningar skall skyddas mot följande.
...
b) Varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens verkliga ursprung anges eller det skyddade namnet har översatts eller åtföljs av uttryck som ’stil’, ’typ’, ’metod’, ’sådan som tillverkas i’, ’imitation’ eller dylikt.
...
När det i en registrerad beteckning ingår en benämning på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel och denna benämning anses generisk, skall det inte anses strida mot reglerna i punkt a eller b ovan att använda denna generiska benämning om jordbruksprodukten eller livsmedlet i fråga.
...
3. Skyddade beteckningar får inte bli generiska.”
B – Registrering av Parmigiano Reggiano
8. Beteckningen Parmigiano Reggiano registrerades som ursprungsbeteckning enligt artikel 2 och rubrik A i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1107/96(3) (nedan kallad registreringsförordningen) med verkan från den 21 juni 1996.
9. Beteckningen Parmigiano Reggiano registrerades enligt det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i grundförordningen. Detta förenklade förfarande var endast tillämpligt på registreringar för vilka ansökan gjorts inom sex månader från grundförordningens ikraftträdande. Detta förfarande var avsett att ge ett gemenskapsskydd åt de beteckningar som redan fanns innan grundförordningen trädde i kraft, antingen på grund av att de var skyddade enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning, eller beträffande de medlemsstater som inte hade något skyddssystem, på grund av att beteckningen hade blivit inarbetad. Enligt det förenklade förfarandet undantogs en registrering från den invändningsfas som föreskrivs i artikel 7 i grundförordningen beträffande det normala förfarandet.
II – Det administrativa förfarandet
10. Med anledning av ett klagomål som inkommit från flera ekonomiska aktörer begärde kommissionen genom skrivelse av den 15 april 2003 att de tyska myndigheterna skulle ge tydliga instruktioner till de statliga myndigheter som ansvarar för att lagföra bedrägerier att se till att marknadsföring av produkter benämnda Parmesan, vilka inte uppfyllde produktspecifikationen för Parmigiano Reggiano upphörde i Tyskland. Begreppet Parmesan var enligt kommissionen översättningen av den registrerade beteckningen Parmigiano Reggiano, och användningen av Parmesan utgjorde således ett åsidosättande av artikel 13.1 b i grundförordningen.
11. Den tyska regeringen angav i sin svarsskrivelse att begreppet Parmesan visserligen hade sitt historiska ursprung i Parmaregionen, men att det hade blivit generiskt och används som beteckning för hård ost av diverse ursprung som var riven eller avsedd att rivas. Följaktligen skiljer sig begreppet Parmesan från beteckningen Parmigiano Reggiano och användningen av begreppet Parmesan utgör inte någon överträdelse av grundförordningen.
III – Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden
12. Eftersom parterna vidhöll sina ståndpunkter under det administrativa förfarandet beslutade kommissionen att väcka förevarande talan vid domstolen, och har yrkat att domstolen skall
– fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.1 b i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel, genom att formellt vägra att lagföra användningen av namnet Parmesan som beteckning för produkter som inte uppfyller produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen Parmigiano Reggiano och således medverka till en renommésnyltning för en vara som är skyddad i hela gemenskapen, och
– förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.
IV – Inledande anmärkningar
13. Det är i förevarande mål för det första nödvändigt att fastställa huruvida det sätt på vilket ekonomiska aktörer i Tyskland har använt begreppet Parmesan för att beteckna produkter som inte uppfyller produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen Parmigiano Reggiano utgör ett åsidosättande av artikel 13.1 b i grundförordningen. Tyskland har härvidlag försvarat sig med att Parmesan har blivit ett generiskt namn, vilket därför inte skyddas av registreringen av SUB Parmigiano Reggiano.
14. Jag kommer sedan att bedöma huruvida Tyskland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 13.1 b i grundförordningen genom att underlåta att vidta åtgärder ex officio mot ett rättsläge som, enligt kommissionen, innebär att enskilda parter har åsidosatt gemenskapsrätten, det vill säga användningen av namnet Parmesan som beteckning för produkter som inte uppfyller produktspecifikationen för ursprungsbeteckningen Parmigiano Reggiano. Svaret på denna fråga kommer att vara till hjälp för att förtydliga omfattningen av medlemsstaternas skyldighet enligt grundförordningen att säkerställa att denna förordning efterlevs.
V – Är namnet Parmesan skyddat genom registreringen av ursprungsbeteckningen Parmigiano Reggiano?
A – Parternas huvudargument
1. Kommissionen
15. Kommissionen har, med stöd av den italienska regeringen, gjort gällande att begreppet Parmesan är den korrekta översättningen av ursprungsbeteckningen Parmigiano Reggiano. Översättningen är, liksom den skyddade ursprungsbeteckningen på ursprungsstatens språk, uteslutande reserverad för produkter som uppfyller kraven i den obligatoriska produktspecifikationen. Beteckningen Parmigiano Reggianos historia visar ett nära samband mellan osten, regionen där den tillverkas och namnet Parmesan, vilket därför på intet sätt är ett generiskt namn.
16. Även om Parmesan inte antas vara översättningen av hela SUB Parmigiano Reggiano, är ordet Parmesan emellertid den bokstavliga franska översättningen av Parmigiano, från vilken den för århundraden sedan fördes över till tyska och andra språk. Översättningen av den grundläggande beståndsdelen Parmigiano är skyddad eftersom registreringen av en beteckning som omfattar flera begrepp ger den grundläggande beståndsdelen samma skydd som den sammansatta beteckningen som helhet. Således krävs inte enligt grundförordningen någon registrering av varje individuell beståndsdel avsedd att skyddas inom den sammansatta beteckningen, utan det förutsätts att varje beståndsdel är skyddad. Detta innebär att även om Parmesan inte anses vara översättningen av SUB Parmigiano Reggiano utan endast den bokstavliga översättningen av dess grundläggande beståndsdel Parmigiano är översättningen Parmesan nödvändigtvis skyddad till följd av skyddet för beteckningen Parmigiano Reggiano.
17. Det är endast när den berörda medlemsstaten under förfarandet för registrering av en sammansatt beteckning anger till kommissionen att skydd inte begärs för vissa delar av beteckningen som en grundläggande beståndsdel av en sammansatt beteckning, använd självständigt, inte åtnjuter grundförordningens skydd. Kommissionen skall i sådana fall beakta detta vid tillämpningen av registreringsförordningen genom att i en fotnot förklara att skydd för en angiven beståndsdel i en sammansatt beteckning inte har begärts. När det gäller ursprungsbeteckningen Parmigiano Reggiano var emellertid ingen av de två grundläggande beståndsdelarna föremål för en sådan fotnot.
18. Det finns vidare inga giltiga skäl för Tysklands ståndpunkt att uttrycket Parmigiano när det används självständigt skall anses vara ett generiskt namn i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen, eftersom konsumenten inte associerar det med ett specifikt geografiskt område. Vidare har inte översättningen Parmesan utvecklats till att bli ett generiskt namn.
19. En geografisk beteckning skulle, med tiden och genom sin användning, kunna bli ett generiskt namn i den mening att konsumenter kommer att betrakta den som en beteckning för en viss typ av produkter snarare än som en beteckning för produktens geografiska ursprung, såsom var fallet med beteckningarna Camembert och Brie.
20. I förevarande fall har kommissionen emellertid påpekat att det historiskt sett alltid har funnits en nära anknytning mellan det specifika geografiska område i Italien som osten kommer ifrån och begreppet Parmesan, vilket visar att det inte vid något tillfälle har förlorat sin geografiska innebörd. Följaktligen är namnet Parmesan inte någon generisk beteckning som kan åtskiljas från den skyddade ursprungsbeteckningen Parmigiano Reggiano.
21. Om namnet Parmesan verkligen vore ett neutralt begrepp utan sådan innebörd, skulle det inte finnas någon möjlig förklaring till imitationstillverkarnas ansträngningar att genom ord eller bilder skapa en koppling mellan sina produkter och Italien.
22. Vidare kan inte den omständigheten att ost som kallades Parmesan och som inte uppfyllde den obligatoriska produktspecifikationen för Parmigiano Reggiano fram till år 2000 tillverkades i Italien anses bevisa att begreppet var ett generiskt namn i Italien för hårdostar av diverse ursprung, eftersom osten i fråga uteslutande var avsedd för export till länder där begreppet Parmesan inte åtnjöt något särskilt skydd enligt immaterialrättens territorialitetsprincip. Beteckningen Parmigiano Reggiano har under alla omständigheter endast varit skyddad på gemenskapsnivå sedan den 21 juni 1996.
23. Användningen av beteckningen Parmesan för en ost som inte uppfyller produktspecifikationen för Parmigiano Reggiano utgör en anspelning på denna SUB, vilket är förbjudet enligt artikel 13.1 b i grundförordningen.
24. Att under beteckningen Parmesan släppa ut ost som inte uppfyller den obligatoriska produktspecifikationen på marknaden utgör följaktligen en överträdelse av artikel 13.1 b i förordningen.
2. Den tyska regeringen
25. Den tyska regeringen har, med stöd av de danska och österrikiska regeringarna, gjort gällande att Parmesan inte är översättningen av SUB Parmigiano Reggiano till tyska utan ett generiskt namn som används för att beteckna en kategori hårdost, riven eller avsedd att rivas, vilken bland annat inbegriper Parmigiano Reggiano.
26. En ursprungsbeteckning åtnjuter endast skydd genom artikel 13 i grundförordningen i den exakta form som den registrerats i. Någon annan slutsats kan inte dras från domstolens dom i målet Chiciak och Fol.(4)
27. Eftersom Parmesan även enligt kommissionens uppfattning är en direkt översättning av begreppet Parmigiano åsidosätts inte genom användningen av ordet Parmesan det skydd som beteckningen Parmigiano Reggiano ges enligt artikel 13.1 b i grundförordningen.
28. Vidare har den italienska regeringen, i samband med domstolens dom i målet Bigi,(5) uttryckligen bekräftat att den uppsåtligen inte hade registrerat beteckningen Parmigiano. Under dessa förhållanden kan beteckningen Parmigiano, i avsaknad av en registrering, inte åtnjuta ett gemenskapsrättsligt skydd.
29. Det skall i detta sammanhang påpekas att uttrycket Parmigiano, såsom illustreras av situationen i Italien och i andra medlemsstater samt genom nationell och gemenskapsrättslig lagstiftning, när det används självständigt, betraktas som ett generiskt namn i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen. Följaktligen kan begreppet Parmigiano enligt artikel 13.1 andra meningen i grundförordningen på grund av sin generiska karaktär inte skyddas genom grundförordningen.
30. Under alla omständigheter är det i ett mål om fördragsbrott avgörande huruvida ordet Parmesan betraktas som ett generiskt begrepp i Tyskland och det står klart att ordet Parmesan i Tyskland alltid har varit en generisk beteckning för hårdost som är riven eller avsedd att rivas.
31. Den tyska regeringen har i andra hand gjort gällande att även om begreppet Parmigiano inte betraktades som en generisk beteckning skulle användningen av översättningen Parmesan inte automatiskt utgöra obehörigt bruk av SUB Parmigiano Reggiano. Användning av en översättning av en SUB och av individuella beståndsdelar av en SUB utgör endast ett åsidosättande av artikel 13.1 b om översättningen faktiskt utgör en anspelning på denna SUB.
32. Det var inte frågan om någon sådan anspelning i fallet med namnet Parmesan, vilket har genomgått en utveckling oberoende av beteckningen Parmigiano Reggiano och efter århundraden har blivit en generisk beteckning i konsumenters vardagsspråk. Denna utveckling har skett oberoende av beteckningen och har skett såväl i Tyskland som i andra medlemsstater. Följaktligen utgör inte användningen av begreppet Parmesan något obehörigt bruk av eller någon anspelning på den skyddade beteckningen Parmigiano Reggiano.
B – Bedömning
1. Principen: Ett omfattande skydd
33. Till följd av registreringen av beteckningen Parmigiano Reggiano är användningen av denna reserverad för tillverkare som är verksamma inom ett begränsat geografiskt område i Italien och som tillverkar denna ost i enlighet med den obligatoriska produktspecifikationen för denna SUB.
34. Det skydd som ursprungsbeteckningar ges enligt gemenskapsrätten är omfattande.(6) Detta skydd föreskrivs i artikel 13 i grundförordningen. Enligt artikel 13.1 b skall registrerade beteckningar skyddas mot varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens verkliga ursprung anges eller det skyddade namnet har översatts eller åtföljts av uttryck som ”stil”, ”typ”, ”metod”, ”sådan som tillverkas i”, ”imitation” eller dylikt.
2. Begränsning: Ett namns generiska karaktär
35. En viktig begränsning av omfattningen av skyddet för registrerade SUB utgörs av den omständigheten att generiska namn inte omfattas av grundförordningen.
36. Enligt artikel 3.1 i grundförordningen avses ”[i] denna förordning … med namn som har blivit generiskt ett namn på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som, visserligen har samband med den ort eller den region där produkten eller livsmedlet från början framställdes eller marknadsfördes men har blivit den allmänna benämningen på produkten eller livsmedlet i fråga”.
37. Detta innebär således, med hänsyn till geografiska beteckningar, en generaliserings- eller urholkningsprocess av ett namn som hänför sig till en plats, oftast på vilken ett visst livsmedel ursprungligen tillverkades. Exempel på geografiska namn som har genomgått en sådan process är Roquefort (namngiven efter en stad i Frankrike) och Edam (namngiven efter en stad i Nederländerna).
38. I grundförordningen nämns ett begrepps generiska karaktär i tre sammanhang. För det första föreskrivs i förordningen att generiska namn inte får registreras (artikel 3.1), för det andra får skyddade beteckningar inte bli generiska (artikel 13.3) och för det tredje är generiska beståndsdelar av en registrerad beteckning inte skyddade (artikel 13.1 andra meningen).
39. I förevarande mål har de första och andra frågorna angående omfattningen av skyddet i artikel 3.1 respektive artikel 13.3 inte ifrågasatts, eftersom det som har registrerats är beteckningen Parmigiano Reggiano, vilken inte i sig påstås vara generisk och dess registrering således inte har ifrågasatts.
40. Det har i förevarande mål påståtts att orden Parmesan och Parmigiano är generiska, men inget sådant påstående har gjorts beträffande den registrerade SUB Parmigiano Reggiano som helhet. Det är således inom ramen för artikel 13.1 andra meningen, vilken utesluter skydd för generiska beståndsdelar av sammansatta SUB, som frågan om den generiska karaktären uppkommer i förevarande fall. Den tillämpliga bestämmelsen är inte densamma som den som var aktuell i Feta-målen, i vilka det var frågan om den generiska karaktären hos den beteckning för vilken registrering sökts.
3. Omfattas begreppet Parmesan av det skydd som föreskrivs i artikel 13 i grundförordningen?
41. En beteckning registreras vanligtvis på SUB-ursprungslandets språk. Frankrike har till exempel registrerat SUB Camembert de Normandie och Tyskland SUB Altenburger Ziegenkäse. Översättningarna av dessa SUB till alla övriga officiella språk i Europeiska unionen registreras inte separat såvida inte flera språk används i det område där SUB-produkten framställs. Om så är fallet kommer registrering vanligtvis att ske på de språk som används där SUB‑produkten har framställts.
42. Eftersom översättningar av SUB i allmänhet inte registreras uppkommer frågan om huruvida en översättning av en SUB är skyddad i samma utsträckning som den registrerade SUB i sig. Det framgår av lydelsen (”även när ... det skyddade namnet har översatts”) i artikel 13.1 b att översättningar av registrerade SUB i princip är skyddade i samma utsträckning som dessa SUB på ursprungsspråket. Vidare bekräftas enligt min uppfattning detta synsätt av domstolens dom i målet Bigi, i vilken domstolen antog att det skydd som ges i artikel 13.1 b i grundförordningen likaledes var tillämpligt på översättningar av SUB.(7)
43. Det anges emellertid inte i grundförordningen hur det skall avgöras vad som utgör en översättning av en SUB. Denna fråga medför troligen inte svårigheter alltför ofta, eftersom SUB i de flesta fall antingen inte översätts utan används i den form i vilken den används på SUB-ursprungslandets språk eller har en så bokstavlig översättning att inga tvivel föreligger.
44. Detta är inte fallet i förevarande mål. Det är visserligen ostridigt att Parmigiano Reggiano registrerades i enlighet med det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i grundförordningen och att beteckningen åtnjuter det skydd som föreskrivs i artikel 13 i grundförordningen, men det är omtvistat huruvida Parmesan skall anses som en översättning, i den mening som avses i grundförordningen, av SUB Parmigiano Reggiano, och därmed skall åtnjuta det självständiga skydd som föreskrivs i grundförordningen.
45. I domen i målet Bigi(8) togs frågan om huruvida Parmesan var den riktiga översättningen av Parmigiano Reggiano upp vid domstolen genom en invändning om hinder för sakprövning.
46. Generaladvokaten Léger ansåg mot bakgrund av beteckningens historiska och kulturella utveckling att det kunde antas att Parmesan var den ”trogna” snarare än den bokstavliga översättningen av ifrågavarande SUB och att namnen Parmigiano eller Parmesan och Parmigiano Reggiano var utbytbara eller jämförbara.(9)
47. Domstolen nöjde sig emellertid med att påpeka att majoriteten av de medlemsstater som hade inkommit med skriftliga yttranden(10) antog att Parmigiano Reggiano och Parmesan var jämförbara och angav att det inte alls var uppenbart att beteckningen Parmesan hade blivit generisk.(11) Mot denna bakgrund ogillade domstolen Tysklands invändning om hinder för sakprövning.
48. Det skall i förevarande mål påpekas att det är ostridigt mellan parterna att Parmesan inte är den bokstavliga tyska översättningen av Parmigiano Reggiano, utan att det är ett namn som kan härledas från den franska översättningen av Parmigiano, en grundläggande beståndsdel av SUB Parmigiano Reggiano. Vad som däremot är omtvistat är huruvida Parmesan, som kommissionen har gjort gällande, också är den tyska översättningen, lånad från engelskan, av ursprungsbeteckningen Parmigiano Reggiano.
49. Enligt min mening måste, för att Parmesan skall kunna anses vara översättningen av Parmigiano Reggiano i den mening som avses i artikel 13.1 b i grundförordningen, dessa två termer allmänt anses som jämförbara av konsumenterna.
50. Även om de citat som kommissionen har angett under förfarandet visar att namnet Parmesan ursprungligen kunde härledas från beteckningen Parmigiano vilken avsåg en ost som tillverkades i Parmaregionen, visar det inte att ordet Parmesan fortfarande anses vara jämförbart med beteckningen Parmigiano Reggiano, som uteslutande hänför sig till en viss typ av ost som tillverkas i Emilia-Romagna. Det förpackningsmaterial som kommissionen har frambringat visar endast att konsumenter möjligen kan hänföra ordet Parmesan till Italien, ursprungslandet för SUB Parmigiano Reggiano.
51. Tyskland har emellertid till stöd för sitt argument att Parmesan inte är översättningen av SUB Parmigiano Reggiano särskilt gjort gällande att Parmigiano Reggiano i en bilateral konvention mellan Italien och Österrike från 1954 på tyska översatts till Parmigiano Reggiano och inte till Parmesan. Även om denna konvention inte längre är i kraft, eftersom den ersatts av grundförordningen, utgör den faktisk bevisning för hur beteckningen Parmigiano Reggiano har översatts till tyska, genom ömsesidigt avtal mellan Italien och Österrike, efter det att den italienska lagstiftaren beslutade att skydda beteckningen Parmigiano Reggiano genom lag.
52. Enligt min mening tillåter inte den bevisning som parterna har frambringat att med säkerhet konstatera att Parmesan är motsvarigheten till och därmed översättningen av Parmigiano Reggiano. Det kan endast med säkerhet fastställas att begreppen Parmesan och Parmigiano är jämförbara och därför översättningar av varandra.
53. Under alla omständigheter anser jag, oberoende av huruvida ordet Parmesan är översättningen av SUB Parmigiano Reggiano, att Parmesan kan utgöra en anspelning på SUB Parmigiano Reggiano i den mening som avses i artikel 13.1 b och därför omfattas av det skydd som grundförordningen ger SUB Parmigiano Reggiano.
54. Enligt artikel 13.1 b är ”anspelning” på en SUB förbjuden ”även när produktens verkliga ursprung anges”.
55. Domstolen har fastslagit att begreppet anspelning, som återfinns i artikel 13.1 b i grundförordningen, omfattar det tänkta fallet att det ord som används för att ange en produkt innehåller en del av ett skyddat namn, på så sätt att produktnamnet får konsumenten att som referensbild tänka på den vara som har den skyddade beteckningen.(12)
56. Enligt domstolens rättspraxis kan det föreligga anspelning på en skyddad beteckning utan risk för förväxling mellan produkterna i fråga, även om det inte föreligger något gemenskapsrättsligt skydd för de olika delarna i det referensnamn som den omtvistade terminologin återger.(13) I artikel 13.1 b anges uttryckligen att det, i förhållande till obehörigt bruk, imitation och anspelning, saknar betydelse att produktens verkliga ursprung anges på förpackningen.(14)
57. Domstolen fann, när den avgjorde frågan om huruvida användningen av varumärket Cambozola skulle anses som en anspelning på SUB Gorgonzola, att ett optiskt släktskap (produkten i fråga var en mjuk blåmögelost, vars yttre inte saknade likheter med Gorgonzola) och ett fonetiskt släktskap (det namn som används för att ange denna ost slutar med samma två stavelser och innehåller samma antal stavelser som det skyddade namnet) är grundläggande faktorer att beakta vid fastställandet av huruvida anspelning föreligger.(15)
58. I förevarande mål finns ett fonetiskt släktskap mellan SUB Parmigiano Reggiano och ordet Parmesan, eftersom de fyra första bokstäverna är de samma, och som, vilket parterna är eniga om, är översättningen av en av dess grundläggande beståndsdelar, nämligen Parmigiano. Det finns även ett visuellt släktskap eftersom de båda orden används för samma slags hårdost, som är riven eller avsedd att rivas.
59. Följaktligen utgör begreppet Parmesan i princip en anspelning på SUB Parmigiano Reggiano.
60. Den tyska regeringen har emellertid gjort gällande att begreppet Parmesan inte kan anses vara en anspelning på SUB Parmigiano Reggiano eftersom Parmesan är ett generiskt begrepp. Härav följer att det måste fastställas huruvida Tyskland har frambringat tillräcklig bevisning till stöd för detta argument mot bakgrund av artikel 13.1 andra meningen i grundförordningen, enligt vilken generiska beståndsdelar av SUB inte är skyddade.(16)
61. Domstolen fann i domen i målet Danmark m.fl. mot kommissionen (Feta I) att det i artikel 3.1 i grundförordningen uttryckligen föreskrivs att när det skall avgöras huruvida ett namn har blivit generiskt skall hänsyn tas till alla faktorer, vilket nödvändigtvis innebär att hänsyn skall tas till de faktorer som uttryckligen anges i bestämmelsen, det vill säga till förhållandena i den medlemsstat som namnet kommer från och i de områden där produkten konsumeras, till förhållandena i andra medlemsstater samt till berörd nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning.(17)
62. Domstolen prövade i domen i de förenade målen Tyskland mot kommissionen och Danmark mot kommissionen(18) (Feta II) i synnerhet namnet ”Fetas” generiska karaktär mot bakgrund av i) framställningen i och utanför ursprungslandet, ii) konsumtionen av Feta och konsumenternas uppfattning i och utanför beteckningens ursprungsland, iii) förekomsten av specifik nationell lagstiftning avseende Feta, och iv) sättet på vilket namnet används enligt gemenskapslagstiftningen. Domstolen angav att flera relevanta faktorer visade att begreppet inte hade blivit generiskt. De avgörande omständigheterna tycks ha varit koncentrationen av framställning och konsumtion i Grekland samt konsumentens associering mellan ”fetaost” och en ost av grekiskt ursprung.
63. I förevarande mål har parterna åberopat viss empirisk bevisning beträffande ordet Parmesans generiska eller icke-generiska karaktär. Domstolen har inte tillhandahållits några siffror avseende tillverkning eller konsumtion av Parmigiano Reggiano i Italien eller av ost som saluförs som Parmesan antingen i Tyskland eller i andra medlemsstater i Europeiska unionen.
64. Parterna har endast frambringat citat från ordlistor och specialiserad litteratur, vilka inte erbjuder någon övergripande förklaring av hur ordet Parmesan uppfattas av konsumenter i respektive utanför Tyskland.
65. Ett annat bevis som anförts var utförandet av förpacknings- och marknadsföringsmaterialet som visar att vissa tillverkare av ost som saluförs under namnet Parmesan, men som inte uppfyller produktspecifikationen för SUB Parmigiano Reggiano, försöker skapa en koppling mellan deras produkter och Italien, men inte med den region där Parmigiano Reggiano faktiskt tillverkas. Det är emellertid tveksamt huruvida själva associationen mellan produkten och ursprungsbeteckningens ursprungsmedlemsstat i förevarande mål(19) räcker för att visa att namnet har eller inte har blivit generiskt.
66. Domstolen saknar, vad gäller statusen för namnet Parmesan enligt medlemsstatens nationella lagstiftning, en allmän översikt av förekomsten av bestämmelser angående Parmesan eller användningen av ordet Parmesan i andra medlemsstaters nationella lagstiftning. Tyskland har endast framfört uppgifter beträffande en del av den utländska lagstiftningen, nämligen österrikisk lagstiftning, i vilken Parmesan tycks användas som en generisk beteckning.
67. Härav följer att Tyskland inte ens har frambringat bevisning för att i någon avgörande mening stödja sitt argument att namnet Parmesan har blivit generiskt i Tyskland. Det skulle enligt min mening ha varit till nytta härvidlag att ta fram bland annat uttömmande upplysningar angående konsumenters uppfattning av namnet Parmesan, exempelvis i form av en konsumentenkät och uppgifter om konsumtion och framställning av ost som marknadsförs som Parmigiano Reggiano och som Parmesan. Det skulle emellertid vara orealistiskt att kräva att en medlemsstat skall frambringa fullständig bevisning för att ett ord har blivit generiskt i ett annat land.
C – Slutsats
68. Eftersom Tyskland, som har åberopat den generiska karaktären hos begreppet Parmesan som försvar i förevarande mål, inte ens har kunnat frambringa någon ingående bevisning för att stödja sitt argument att namnet Parmesan har blivit generiskt i Tyskland, skall användningen av ordet Parmesan för ost som inte uppfyller produktspecifikationen för SUB Parmigiano Reggiano i förevarande mål anses utgöra en överträdelse av det skydd som denna SUB har enligt artikel 13.1 b i grundförordningen.
69. Det är följaktligen nödvändigt att pröva huruvida Tyskland har skyldighet att ex officio inleda ett förfarande om överträdelse av artikel 13.1 b i grundförordningen, vilken i förevarande fall har skett i form av utsläppande på marknaden, under beteckningen Parmesan, av ost som inte uppfyller produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen (SUB) Parmigiano Reggiano.
VI – Har Tyskland skyldighet att ex officio inleda ett förfarande om överträdelse av artikel 13.1 b i grundförordningen?
A – Parternas argument
1. Kommissionen
70. Kommissionen har gjort gällande att Tyskland inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 13.1 b i grundförordningen genom att formellt neka att inleda ett förfarande av hur beteckningen Parmesan används i Tyskland. Denna medlemsstat har särskilt angett att överträdelser av artikel 13 i grundförordningen skall behandlas genom ex officio-åtgärder och inte endast genom förfaranden som inleds genom att privatpersoner väcker civilrättslig talan vid nationella domstolar.
71. Medlemsstaterna måste handla ex officio i syfte att säkerställa att grundförordningens mål, det vill säga skyddet för tillverkare av produkter som omfattas av en SUB, främjandet av den ekonomiska utvecklingen i de jordbruksområden där produkterna framställs samt konsumentskydd uppnås. Ex officio-åtgärder är nödvändiga för att säkerställa att produkter som inte uppfyller kraven i grundförordningen inte släpps ut på marknaden. Medlemsstaterna måste för dessa ändamål även vidta lämpliga administrativa åtgärder och föreskriva lämpliga straffrättsliga sanktioner.
72. Möjligheten för privatpersoner att inleda förfaranden vid domstol är otillräcklig eftersom sådana förfaranden endast har till syfte att skydda privata ekonomiska intressen, och därför äventyrar grundförordningens övriga mål.
73. Tysklands argument att inget rättsligt förfarande mot marknadsföring av ost som inte uppfyller produktspecifikationen för SUB Parmigiano Reggiano hade inletts vid de tyska domstolarna saknar betydelse, eftersom medlemsstaterna, i syfte att säkerställa att grundförordningen efterlevdes, under alla omständigheter ex officio skulle ha inlett ett förfarande mot den rättsstridiga marknadsföringen av produkter benämnda Parmesan som inte uppfyller produktspecifikationen för SUB Parmigiano Reggiano utan att det skulle krävas att en privatperson eller konsumentskyddsorganisation klagade eller väckte talan.
74. Skyldigheten att agera genom ex officio-åtgärder framgår tydligt av artikel 10 i grundförordningen, enligt vilken medlemsstaterna skall se till att kontrollorgan upprättas med uppgift att säkerställa att förekommande SUB inte missbrukas. Vidare inbegriper dessa organs uppgifter i ett flertal medlemsstater att säkerställa att artikel 13 i grundförordningen efterlevs. Skyldigheten att föreskriva administrativa och straffrättsliga påföljder bekräftar skyldigheten att handla ex officio.
75. Tyskland har, genom att inte göra detta underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.1 b i grundförordningen på samma sätt som Frankrike underlät att uppfylla sina skyldigheter genom att inte agera under de omständigheter som låg till grund för domen i målet kommissionen mot Frankrike.(20)
2. Tyskland
76. Tyskland har gjort gällande att artikel 13 i grundförordningen, i vilken bestämmelse omfattningen av skyddet för registrerade geografiska och ursprungsbeteckningar anges, är direkt tillämplig och ger innehavare och rättmätiga användare rättigheter som de nationella domstolarna skall skydda. Förfaranden kan i detta hänseende inledas enligt tillämplig varumärkes-, livsmedels- eller konkurrenslagstiftning för åsidosättande av SUB.
77. I förevarande fall är det således de tyska domstolarna som skall undersöka huruvida användning av beteckningen Parmesan på produktetiketter strider mot den obligatoriska produktspecifikationen för Parmigiano Reggiano och därmed åsidosätter bestämmelserna i grundförordningen.
78. Tyskland har genom att införa ett sådant civilrättsligt förfarande, vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att garantera att artikel 13.1 i grundförordningen ges full verkan. Det är inte nödvändigt att offentliga myndigheter inleder förfaranden ex officio för att garantera tillämpningen av artikel 13.1 b i grundförordningen.
79. Medlemsstaternas skyldighet att se till att kontrollorgan upprättas enligt artikel 10 i grundförordningen medför inget krav att övervaka ad hoc att ekonomiska aktörer inte åsidosätter artikel 13 i Tyskland. Även om lydelsen i artikel 10.4 i grundförordningen inte är helt entydig, framgår det vid en jämförelse av olika språkversioner att det, mot bakgrund av den skyddade beteckningen Parmigiano Reggianos italienska ursprung, ankommer på Consorzio del Formaggio Parmigiano Reggiano och inte på de tyska kontrollorganen att säkerställa att den obligatoriska produktspecifikationen är uppfylld när beteckningen används.
80. Det tyska rättsmedelssystemet är tillfredsställande för att säkerställa att grundförordningens mål uppnås på ett effektivt sätt i Tyskland. Vidare är inte möjligheten att vid nationella domstolar väcka talan mot varje handlande som strider mot det skydd som erbjuds en skyddad ursprungsbeteckning reserverad för rättmätiga användare av denna beteckning, utan är öppen för konkurrenter, näringslivsorganisationer och konsumentorganisationer. Det breda spektrum av personer som har talerätt inför domstolarna visar att de åtgärder som vidtagits i Tyskland för att säkerställa att grundförordningen efterlevs utgör ett allmänt och effektivt system för förebyggande och omfattar straffrättsliga sanktioner för överträdelser av artikel 13 i grundförordningen.
81. Även om målen med grundförordningen förvisso är flera, nämligen skydd för ekonomiska intressen och konsumentskydd, finns det ingenting i förordningen som medför att det gällande tyska rättsmedelssystemet med ett civilrättsligt förfarande skulle vara otillräckligt för att garantera ett lämpligt skydd för ursprungsbeteckningar. Det tyska skyddssystemet överensstämmer med det sätt på vilket immateriella rättigheter garanteras och konsumenter skyddas mot illojal konkurrens enligt gemenskapsrätten.
82. Medlemsstaterna kan välja att inleda förfaranden mot överträdelser av grundförordningen genom att offentliga myndigheter inleder ett förfarande ex officio, men de har inte någon sådan skyldighet enligt gällande gemenskapsrätt.
B – Föremålet för talan och bevisning avseende fördragsbrott
83. Det skall från början erinras om att det enligt fast rättspraxis åligger kommissionen att i mål om fördragsbrott enligt artikel 226 EG bevisa det påstådda fördragsbrottet. Det är kommissionens ansvar att förse domstolen med de uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera om fördragsbrott föreligger. Kommissionen får därvidlag inte stödja sig på någon presumtion.(21)
84. Det är ostridigt att det i det tyska rättssystemet föreskrivs en rad rättsliga åtgärder för att garantera skyddet för ursprungsbeteckningar såsom det föreskrivs i grundförordningen. Vidare kan en mängd ekonomiska aktörer väcka talan vid de nationella domstolarna.
85. Kommissionen har i förevarande mål gjort gällande att Tyskland ”formellt har nekat att inleda ett förfarande” mot användning av namnet Parmesan som beteckning för en produkt som inte uppfyller produktspecifikationen för ursprungsbeteckningen Parmigiano Reggiano och därmed underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.1 b i grundförordningen. Således har det inte genom förevarande talan om fördragsbrott ifrågasatts huruvida en nationell bestämmelse är förenlig med gemenskapsrätten. Kommissionen har snarare ifrågasatt de tyska myndigheternas administrativa förfarande, då dessa underlåtit att väcka talan mot ekonomiska aktörers handlande som efter vad som påståtts innebar att gemenskapsrätten åsidosattes i Tyskland.
86. Enligt domstolens rättspraxis krävs, vad gäller en talan avseende genomförandet av en nationell bestämmelse, för att ett fördragsbrott skall anses vara styrkt, bevisuppgifter av särskilt slag i förhållande till dem som normalt skall åberopas vid en fördragsbrottstalan som endast avser innehållet i en nationell bestämmelse. Under sådana omständigheter kan, enligt domstolens rättspraxis, ett fördragsbrott endast bevisas med stöd av en tillräckligt dokumenterad och utförlig beskrivning av den praxis som läggs den nationella förvaltningen till last och som den berörda medlemsstaten kan ställas till svars för.(22)
87. I förevarande mål, vilket inte rör ett aktivt handlande av en medlemsstats myndighet, utan en underlåtelse att handla, kräver bedömningen av huruvida ett fördragsbrott enligt artikel 226 har begåtts, enligt min mening, att kommissionen visar att de tyska myndigheterna var skyldiga att inleda ett förfarande ex officio och har underlåtit att göra detta.
C – Bedömning
88. I enlighet med de allmänna principer som ligger till grund för gemenskapen och som styr förhållandet mellan gemenskapen och medlemsstaterna ankommer det på de sistnämnda att säkerställa att gemenskapsbestämmelserna genomförs i medlemsstaterna.(23) Enligt fast rättspraxis skall, i frånvaro av gemenskapsrättsliga bestämmelser i fråga om införlivande av gemenskapsförordningar, de nationella myndigheterna agera i enlighet med nationell processuell och materiell lagstiftning.(24)
89. Grundförordningen inbegriper vissa allmänna bestämmelser om hur den skall genomföras. I artikel 10 behandlas uttryckligen säkerställandet av att produkter som bär en skyddad beteckning uppfyller kraven i produktspecifikationen.
90. I artikel 10.4 föreskrivs att nödvändiga åtgärder skall vidtas för att se till att förordningen följs om en produkt som bär en ursprungsbeteckning inte uppfyller produktspecifikationens kriterier. Det framgår emellertid inte av ordalydelsen i artikel 10.4 i grundförordningen vilken medlemsstats kontrollorgan som har skyldighet att vidta åtgärder när kraven i produktspecifikationen för en SUB inte är uppfyllda. Det framgår av den tyska versionen av förordningen(25) att det kontrollorgan som har skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder är kontrollorganet i den medlemsstat där produkten i fråga har sitt ursprung. Andra språkversioner av samma bestämmelse stödjer inte denna tolkning, utan det föreskrivs i dessa att det kontrollorgan som skall agera inte är kontrollorganet i den medlemsstat där produkten har sitt ursprung, utan kontrollorganet i den medlemsstat där den skyddade beteckningen har sitt ursprung.(26) Enligt dessa språkversioner har endast de italienska myndigheterna skyldighet att inleda förfaranden mot produkter som inte överensstämmer med produktspecifikationen för SUB Parmigiano Reggiano.
91. Det är också värt att citera artikel 10.7 i grundförordningen i vilken det föreskrivs att ”[k]ostnaderna för de kontroller som föreskrivs i denna förordning skall bäras av de producenter som använder den skyddade beteckningen”. Detta medför även att den kontroll som föreskrivs i artikel 10 endast gäller säkerställandet av att produktspecifikationerna uppfylls av tillverkare som använder det skyddade namnet i den medlemsstat där det har sitt ursprung.
92. Även om det av detta framgår att lydelsen av artikel 10 i grundförordningen inte är helt entydig, anser jag att syftet och den allmänna systematiken i grundförordningen tyder på att skyldigheten att utföra kontroller sträcker sig längre än till att enbart kontrollera att produkterna uppfyller kraven i produktspecifikationen för en SUB i den medlemsstat där denna SUB har sitt ursprung.
93. Det följer av det skyddssystem som anges i grundförordningen att det för ett korrekt genomförande av grundförordningen krävs två typer av kontroller. Dels måste det finnas en systematisk kontroll av att tillverkarna i framställningsområdet för en SUB respekterar produktspecifikationen för denna SUB, dels måste åtgärder vidtas vid obehörigt bruk av en SUB utanför framställningsområdet. I det sistnämnda fallet uppkommer emellertid frågan om vilken sorts åtgärder som krävs.
94. I det tyska rättssystemet säkerställs att SUB efterlevs genom ett rättsmedel som är tillgängligt för flera olika berörda. Det kan bland annat vara konsumentskyddsorganisationer och näringslivsorganisationer. Rättsmedlet är följaktligen tillgängligt även för berörda som har mer vittgående intressen än enbart att skydda intressena hos tillverkarna av de varor som omfattas av en SUB.
95. Jag anser emellertid att detta rättsmedel, som är nödvändigt för ett verksamt genomförande av förordningen, inte befriar medlemsstaterna från skyldigheten att samtidigt föreskriva lämpliga kontrollsystem som inte avser möjligheten att väcka talan. I artikel 10.1 föreskrivs en skyldighet för medlemsstaterna att ”se till att ... kontrollorgan har upprättats med uppgift att säkerställa att jordbruksprodukter och livsmedel som bär en skyddad beteckning uppfyller de krav som fastställts i produktspecifikationen”. Mot bakgrund av denna allmänna formulering medför skyldigheten att säkerställa ett verksamt genomförande av grundförordningen en allmän skyldighet för medlemsstaterna att inrätta lämpliga organ för att kontrollera huruvida en produkt som har marknadsförts i en viss medlemsstat och som bär en viss SUB uppfyller produktspecifikationen för denna SUB, oavsett var denna SUB har sitt ursprung. Sådana kontroller kan exempelvis utföras inom ramen för offentliga kontroller som utförs för att säkerställa förenligheten med andra livsmedelsrättsliga bestämmelser.(27)
96. Enligt min uppfattning framgår det emellertid inte av förordningen att dessa kontrollorgan systematiskt måste agera ex officio i frånvaro av ett initiativ, såsom till följd av klagomål från tillverkare vars produkter har en rättsenlig SUB eller från konsumenter eller andra tillverkare.
97. Kommissionen har bekräftat detta i sina skrifter. I kommissionens ”Riktlinjer angående gemenskapsförordningar” angående ”skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, och certifikat av särskild karaktär för jordbruksprodukter och livsmedel” anges att ”skyddet för exklusiva rättigheter organiseras och utförs av medlemsstaterna. Det beror följaktligen på medlemsstaterna huruvida de organ som utsetts för att säkerställa att detta skydd efterlevs agerar på eget initiativ (ex officio) eller på grundval av klagomål från innehavaren av rättigheten till ifrågavarande SUB/SGB/GTS.”(28)
98. Härav följer att medlemsstaterna vid tillämpningen av grundförordningen har ett utrymme för skönsmässig bedömning beträffande huruvida en kontroll skall utföras i ett visst fall och därefter huruvida de skall vidta åtgärder om de finner varor som åsidosätter ifrågavarande SUB.
99. Förevarande fall skall skiljas från situationer där, på grund av de intressen som står på spel, en medlemsstats utrymme för skönsmässig bedömning beträffande huruvida denna stat skall handla ex officio är mycket mer begränsat. Exempelvis krävs det att en statlig myndighet handlar ex officio, inbegripet genom kontroller och eventuella straffrättsliga sanktioner, även när detta inte föreskrivs i gemenskapslagstiftningen, och utan att någon utomstående tar initiativ, i situationer där det inte finns något motiv för individer eller ekonomiska aktörer att inkomma med klagomål(29) eller där varje försening skulle kunna leda till allvarlig skada, såsom när försiktighetsprincipen kräver att det handlas omedelbart för att återkalla farliga livsmedel eller för att bryta beteenden som skulle kunna medföra allvarliga miljöskador. Det förevarande fallet är emellertid inte jämförbart med någon av dessa situationer.
100. Även i situationer där medlemsstaterna i princip har ett relativt stort utrymme för skönsmässig bedömning beträffande vilka åtgärder de skall vidta och effektivt tillämpa i syfte att säkerställa gemenskapsrättens effektivitet, kan medlemsstaterna under vissa omständigheter ha skyldighet att vidta åtgärder. Domstolen angav i domen i målet kommissionen mot Frankrike att de franska myndigheterna hade överskridit sitt utrymme för skönsmässig bedömning genom att inte inleda några förfaranden trots upprepade kriminella handlingar under flera år, vilka tolererats av polisen, och den omständigheten att det väckts talan vid domstolarna.(30)
101. Omständigheterna i förevarande fall är, såsom de framgår av handlingarna i målet, annorlunda. Kommissionen har framför allt inte förebringat någon bevisning, vilket är av avgörande betydelse i förevarande mål.(31) Kommissionen har inte ens presenterat ett klagomål eller en begäran om rättsligt skydd, och än mindre något mönster av underlåtenhet att behandla sådana klagomål med avseende på missbruk av SUB Parmigiano Reggiano som påstås ha skett i Tyskland.
102. Det skall i detta hänseende påpekas att kommissionen i praktiken nästan uteslutande har grundat sin argumentation på Tysklands svarsskrivelse i det administrativa förfarandet i förevarande mål, enligt vilken Parmesan är ett generiskt namn, till stöd för sitt påstående att Tyskland har underlåtit att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra rättsstridig användning av denna beteckning. Enligt min uppfattning skall parternas skriftväxling avseende beteckningen Parmesans generiska karaktär under det administrativa förfarandet tolkas som en rättslig invändning i det rättsliga förfarandet och kan inte i sig anses utgöra ett formellt nej till att skydda den registrerade SUB Parmigiano Reggiano.
103. Kommissionen har följaktligen inte frambringat tillräckligt välunderbyggd och detaljerad bevisning för sitt påstående att de tyska myndigheterna hade skyldighet att handla ex officio i förevarande mål och att de har underlåtit att göra detta.
D – Slutsats
104. Av det ovan anförda framgår att jag inte anser att det enligt artikel 13.1 b i grundförordningen, mot bakgrund av artikel 10 i samma förordning, krävdes att Tyskland skulle inleda ett förfarande ex officio mot marknadsföring av ost som inte uppfyller produktspecifikationen för SUB Parmigiano Reggiano under beteckningen Parmesan i Tyskland. Kommissionen har framför allt inte visat att Tyskland hade skyldighet att vidta sådana åtgärder när det inte kommit in några klagomål till tyska myndigheter.
105. Följaktligen anser jag att kommissionens talan skall ogillas.
VII – Rättegångskostnader
106. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Tyskland har emellertid inte yrkat att kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.
VIII – Förslag till avgörande
107. Jag föreslår således att domstolen skall
1. ogilla talan, och
2. förplikta parterna att bära sina respektive rättegångskostnader.